Rapport från ett tandläkarbesök

Jag var ju som sagt hos tandläkaren igår eftermiddag. Jag har varit så nervös hela påskhelgen att den bit som var kvar skulle börja spöka och göra ont, men inget sånt trist hände, som tur var. Jag hoppades på att den var rotfylld sen tidigare. För många år sedan fick jag gjort en krona till en kindtand, men jag mindes inte vilken, och då vet jag att det kostade åtskilliga tusenlappar. Det gjorde knappast att humöret höjdes.

Det första som hände efter jag satt mig i "plågostolen" var att tanden ...eller den som inte var där...röntgades. Mycket riktigt så var den rotfylld, och det var den lösa kronan jag fått tidigare som ramlat av. Tandläkaren undrade om jag hade kronan kvar. Först bara stirrade jag på henne och tänkte att jag hörde nog fel. Visserligen samlar jag på en hel del saker som fingerborg, symaskiner, skor och lite annat....... men tandkronor?!?!?! Femkronor och enkronor möjligtvis men inte några tappade tandkronor. Där går gränsen.

Hon var däremot fullt allvarlig och menade på att hade jag haft den med kunde hon kanske satt den på plats igen och då hade den hållit i ytterligare en femton år. Dessutom hade jag sparat in en hel del tusenlappar på kuppen. Inte visste jag att man limmade på gamla kronor på nytt, så jag slängde den givetvis när jag petat fram den ur äppelskrutten.

Min tandläkare är väldigt omtänksam om sina patienter och gör inga onödiga behandlingar utan försöker hålla kostnaderna nere så gott det går. Det hedrar henne verkligen. Hon tyckte att jag skulle åka hem och leta om jag kunde hitta tanden. Jag visste att jag lagt den i en plastpåse tillsammans med en servett, eftersom det hände när jag satt framför TV:n och åt. Plastpåsen knöt jag ihop och la i facket för oorganiskt avfall. Väl hemma försökte jag leta mig fram till just den påsen och tursamt nog så hittade jag den. Jag är väldigt tacksam att jag var så omtänksam och packade in tanden i först en servett och sen ner i en plastpåse. Den ska nu med till nästa tandläkarbesök, där hon ska fixa till den och sätta den på plats igen. Det kommer troligtvis att kosta några tusenlappar ändå....men det kunde varit värre.

Lång otursdag

I år var Långfredagen inte lång utan den var en otursdag......i varje fall för mig. När jag åt ett äpple på eftermiddagen tyckte jag det kändes så underligt när jag tuggade. Det visade sig att hela kronan på en av kindtänderna ramlat av. Jag ringde tandläkaren direkt efter helgen, men det gick inte att få någon tid förrän 1 1/2 vecka senare. Nu hade jag klart inte ont, så vi bestämde den tiden och hoppades på något återbud från en annan patient. Efter 10 minuter ringde sköterskan upp. Då hade någon ringt och sjukanmält sig och jag kan komma dit i eftermiddag. Jag avskyr att gå till tandläkare men i sådana här situationer finns inte många andra alternativ.

Det lutar väl åt att jag måste få ditsatt en ny krona till ett antal tusenlappar. Så retligt! Jag förstår inte varför inte tandvården räknas in bland den övriga sjukvården. Tänder hör till kroppen precis som blindtarm och njurar och alla andra organ. Inte ska väl kroppen delas in i olika sektioner som är värda olika mycket?

Det ska inte vara en ekonomisk fråga om man har råd att skaffa den här hjälpen eller inte. Det är ett självklart krav att alla ska ha samma möjlighet till hjälp. Allt som finns när man föds är nödvändigt för att vi ska kunna leva och fungera, och då borde allt också prioriteras lika mycket. Om det blev förbjudet att dela ut bonusar och avgångsvederlag till alla som inte sköter sina åtaganden, och dessa pengar i stället konfiskerades och samlades ihop, så skulle det bli en rejäl pott att ösa ur för att finansiera detta.

På tal om tid

Det finns många olika sätt att slå ihjäl tiden på.

Idag har vi slagit ihjäl en hel timme, eller i varje fall skrämt iväg. Sommartiden började idag och helt plötsligt försvann en timme för oss. Den får vi jaga hela sommaren och vi hinner inte ikapp den på länge än. Det låter onekligen lite malplacerat med sommartid när det knappast ens är vår. Men den som väntar på nåt gott......

Jag väntade länge på att Zoé skulle komma och igår kväll dök hon upp.

Färgmatchande hönor

Jag har inte så mycket påskpynt, för det är så kort tid det används. När jag skulle plocka fram mina lådor i år så såg jag vilken skillnad det är mot julpyntandet. Mina påsksaker fick plats i två små lådor, medan julsakerna finns i fyra stora flyttlådor. Då består förståss en låda av endast änglar, och jag har t.o.m. fått hyra in några i en av de andra lådorna också.

Även om påsken är en kortare firarhögtid, så gillar jag ändå att plocka fram en del. Framför allt så är det köket som pyntas, men lite ris brukar jag ha i de andra rummen också. I år fick jag en sån lust att göra lite nytt och hänga i riset, så jag satte igång att sy minihönor. Ett perfekt handarbete att ha framför TV:n.

Jag fick tyg över när jag sydde gardinerna och det passade bra att sy gula hönor och blanda med beige fjädrar i riset.

Tyget räckte även till en ny paradhanddduk.

Min mor sydde en påskvepa till mig för många år sedan som jag brukar ha i köket. 

På nätet såg jag ett tips om att göra får genom att vira garn runt en träring. Det var enkelt och kul. Huvudet klippte jag av svart filt och sen bara limmade jag på ögon. Man kan hitta mycket roliga idéer på nätet.

I nostalgirummet har jag lila som huvudfärg. Gardiner och två kuddar är i samma tyg och nu sydde jag två nya stormönstrade kuddar i lila och turkos. När jag hittade turkos fjädrar i affären visste jag exakt hur jag ville pynta det riset. 

Det blev turkos fjädrar och minihönor i samma tyg som kuddarna. Jag tyckte inte det passade riktigt med röd kam på dem, så det fick bli svart i stället. För att få lite mer färg och liv i det hela la jag ett turkos pärlband runt på grenarna.

I morgon kommer Zoé och då blir det inte så mycket bloggtid. Jag passar därför på att önska alla en 

GLAD PÅSK

Bara halvvägs

Som vanligt är jag sent ute när det gäller Bosses tävlingar. De är inte alltid så lätta, så denna gången blev det lite halvdant. Han ville att vi skulle fotografera en kyrkklocka där det bara syntes en visare. För det kunde man få två poäng. Det misslyckades jag med. I stället fotograferade jag en klocka som inte har några visare alls. Det måste väl ge tre poäng? Visserligen är det ingen kyrkklocka, men ändå.

Nästa uppgift var att fotografera ett trafikljus när det lyste endast gult. Jag klarade inte av det heller.

Fem egna bilder var lätt som en plätt att välja ut.

De här två godingarna är mina första barnbarn. Santos som kom först har alltid räknats som ett barnbarn. Han är oerhört saknad. Rasmus är mitt första tvåbenta barnbarn, och också den jag träffar mest. Han förgyller verkligen min tillvaro.

Detta är en nalle som jag fick när jag var barn för evigheter sen, och han är fortfarande i god vigör. Han är nu införlivad i Rasmus nallesamling, och kommer förhoppningsvis att gå i arv i fortsättningen. 

Vi har varje år ett koltrastpar som bygger bo i vår trädgård, och ibland tar de sig sådana friheter att de bygger inne på vår altan. Det är tydligen jobbigt att bygga för här har en av dem tagit en paus i solen. Den låg alldeles stilla länge, så jag trodde först att den var död, men när jag gick ut med kameran så tittade den på mig. 

Det här djuret är aningen större. Den är av rasen Texas Longhorn och jag såg den i Fort Worth. Varje dag vid middagstid föser ett gäng cowboys en flock med longhornare genom staden, precis som de gjorde förr i tiden. Det är naturligtvis för turisternas skull. Den här staden har många gamla byggnader bevarade och det känns som man är i en annan värld.

Nu är vårdagjämningen avklarad och snart är det sommartid. Då dröjer det förhoppningsvis inte länge innan mina rhodedendron blommar igen.

Änglavakt

Min lilla ängel som suttit i fågelbadet i många år har bokstavligt talat gått upp i limningen. Jag vet inte varför hon reagerat som hon gjort, för denna vintern har inte varit besvärligare än någon annan, men idag när jag tittade på henne tyckte jag hon såg lite skum ut. När jag lyfte upp figuren bara ramlade den ihop som ett korthus. Jag får leta upp en ny ängel, för det passar med en bevingad varelse i fågelbadet.

Att gå upp i limningen är ett idiomatiskt uttryck som betyder ungefär att man har svårt för att behärska sig. Ett idiom är för det mesta lite överdrivet och det lutar lite åt sjuk-humor-hållet. Kanske det är därför som jag är så förtjust i sådana uttryck. Ett idiom är ord som tillsammans får en annan betydelse än om de står var för sig. Det kallas för språkets krydda eller muskler, och det är en bra beskrivning, för de sätter lite extra färg på det som sägs.

Idiomtavlan målades 1559 av Pieter Bruegel. Längst ner till vänster syns en man som kör huvudet i väggen. Till höger om honom står en annan man och kastar pärlor till svinen. Längst upp i mitten sitter en person och vänder kappan efter vinden och jag tycker mig även se en illustration till att inte gråta över spilld mjölk.

När det gäller trädgårdsängeln så är det ingen ko på isen. Det gäller bara för mig att komma till skott och leta upp en ny figur.

Nyhetsteamet rapporterar

Jag följde med Rasmus och hans föräldrar till Pulken i går eftermiddag. Det är ett vattenrike utanför Kristanstad och vi begav oss dit för att titta på tranor. Det var ett perfekt väder med lagom sol och vi såg en hel del fåglar. Vi tyckte det var många, men en man som brukade vara där sa att det var bara ca 200 st. Kvällen innan hade det varit lite drygt 1200. Det viktigaste tyckte jag ändå var att jag fick se så pass många samtidigt. 

Rasmus hade sin kamera med och fotograferade flitigt.

Hans kamera kan zooma mycket mer än min, så jag överlät fotograferandet till honom. Som hos alla reportageteam så är det en som skriver och en som fotograferar. 

En del tranor lyfte och flög över våra huvuden. Det är rejält stora fåglar.

Rasmus fick en bra bild på två tranor som gick och käkade. Vi läste på en plansch att de gillar grodor, småfisk och insekter och det gissar jag det fanns gott om i och ikring vattnet.

Text: Pantertanten

Foto: Rasmus

Motionstips

Jag tycker att det där när man vänder och vrider sig i sängen på natten borde räknas som motion.

Oj, vad jag motionerar då! När jag vaknar på morgonen är påslakanet i en enda röra. Jag har ett stort underlakan som går över hela dubbelsängen. Nu finns det som tur är en person som ligger på andra sidan av sängen och agerar bromskloss, annars hade jag garanterat virat in mig i underlakanet så jag sett ut som en kåldolm.

Allt för forskningen

Nästan dagligen går det och läsa om någon ny forskning på vad som är nyttigt eller inte. Det är så mycket jämt och ständigt så man blir lite blasée. Ena dagen är det ett livsmedel som är absolut livsnödvändigt att få i sig och några veckor senare har samma livsmedel helt plötsligt blivit nästan livsfarligt. Det är inte lätt att hänga med i svängarna.

Ofta annonseras det efter frivilliga till läkemedelstester. Det har varit många tester igång om blodtrycksmedicin och medicin mot höga blodfetter. Sånt tycker jag är väldigt viktigt, men kraven har aldrig stämt in helt på mig, så jag har inte kunnat anmäla mig. En undersökning som jag helt missat, men som jag mer än gärna anmält mig frivilligt till var undersökningen ifall choklad var hostdämpande. Det var det! Då ska jag skaffa mig ett litet lager för jag tycker jag är lite småhostig.

Det är även bevisat att choklad sänker stressnivån, men man skulle äta den på ett speciellt sätt.

1. Först ska man tänka på att välja en choklad som man inte ätit på länge. Det får bli Toblerone då.

2. Öppna paketet nära ansiktet och andas in doften. Mmmmm! Ljuvligt!!!

3. Bryt av en bit och titta på den en stund.....högst 10 sekunder (det var vad jag klarade).

4. Lägg biten på tungan och låt den smälta. Det är väl ingen munsönderfallande värktablett? Klart den ska tuggas. Man skulle envist tänka på chokladen hela tiden och om tankarna for iväg så var det viktigt att man åter fokuserade på chokladbiten. Är man inte stressad innan så blir man det då.

5. Till sist upprepar man samma övning med ännu en bit....och ännu en bit....och ännu en bit.......

Pudrad peruk

Håret är ett kapitel för sig. Har man inte filmstjärnehår eller en frissa inlåst i garderoben, så har man problem. Det är jag helt övertygad om. Varför ska det vara så svårt att få rätsida på de där testarna? När jag var tonåring blev mitt hår fett väldigt snabbt. Det bästa skulle då vara att inte tvätta det för ofta, för då stimulerade man hårsäckarna, som svarade med att bilda mer fett, eller hur det var. Nu var det inte så stimulerande att gå omkring och se ut som om man hade blivit slickad av en ko, så slutsatsen blev att jag tvättade mitt hår vareviga dag.

Sen kom det revolutionerande torrschampot! Det var paketerat i en rund burk som liknade precis en barnpuderburk. Skillnaden var att detta skulle man strö över håret och inte i stjärten på bebisen. Det gällde att vara uppmärksam så man inte tog fel. Efter att man pudrat håret så skulle det borstas mycket noga så alla torrshampokorn försvann. Oj, vad jag borstade! När ena armen var helt slutkörd tog jag borsten i andra handen och fortsatte. Jag måste erkänna att håret inte kändes fett efter den behandlingen, men det var glanslöst och aningen dimmigt i färgen. Torrshampot blev ingen större succé.

Därför blev jag lite förvånad när det åter började annonseras om detta undergörande medel. Jag såg framför mig den här puderburken och tänkte på mina stackars armar. Lite nyfiken var jag ändå, så jag inhandlade en burk. Det säljs numera i sprayflaskor, och förpackningen är förvillande lik en hårsprayflaska. Jag testade det en dag jag visste att jag skulle vara hemma hela dagen ifall det skulle bli samma dåliga resultat som förut. När jag sprayat håret syntes ingenting, så jag tog en omgång till, för jag tänkte att det kom säkert inget. Men håret kändes lite kallt så det hade nog gjort det ändå. Sen skulle man enligt bruksanvisningen massera i hårbotten för att shampot skulle verka. Efter det var det bara att borsta genom håret.

Vilken skillnad! Håret såg nytvättat ut, var mjukt och glansigt och jag hade inte behövt anstränga mig nämnvärt. Detta kommer jag att använda mig av fler gånger. Så praktiskt om man åker bort över en helg t.ex. och håret börjar se lite trist ut. Det var tur att jag struntade i mina fördomar och testade på nytt.

Nästan som ett Kinderägg

Ni har säkert stött på de där små chokladäggen som är inlindade i färggrann folie. De har i regel alltid en bild utanpå av en populär seriefigur. Då är det givetvis lättare att få dem sålda. Barnen vill gärna ha något som påminner om deras favorit. Inuti ägget döljer sig en överraskning....en pytteliten plastgrej som har någon anknytning till bilden på omslaget.

Det finns annat också som innehåller överraskningar, som bulle med bulle. Det lär vara en skånsk delikatess. Jag är infödd skåning men har aldrig smakat det. Det består av en fralla som man delar och lägger en chokladboll inuti...på med locket och kläm till....och du har en bulle med bulle. Vad jag förstått så är det mest populärt i nordvästra Skåne och jag flyttade inte upp hit förrän jag var 17 år, så jag har kanske missat de åren då man liksom vänjer sig och blir beroende. Inte ens när jag flyttade in till Helsingborg, som påstås vara bulldelikatessens födelsestad, hörde jag talas om det. Enligt Landskronaborna är det i den staden den här bullgrejen åts första gången. Jag är lite tveksam till om det verkligen är gott. I och för sig så har jag testat Nutella på franskbröd och det var inte alls dumt, så jag får kanske ge det en chans.

Ännu en överraskningsgrej hittade jag på nätet....väska i väska. Det består av en genomskinlig portföljliknande väska som innehåller en mindre väska i leopardmönster. Väldigt praktiskt om man är ute och shoppar och det blir mer än man tänkt sig. Då är det bara att lyfta ut den lilla väskan och vips har man två väskor att fylla med olika fynd.

Men hur ska jag kunna öppna den väskan? Aldrig i livet att jag rör vid den där läskiga spindeln. Det går säkert lika bra att fynda med en plastkasse från ICA.

Alla goda ting är tre

Jag har kommit på att det finns tre sorters krukväxter som trivs hos mig. Den första är Saint Paula. Jag har flera stycken som blommar år efter år i olika färger. En sort till växer bra hos mig och det är Garderobsblomman. Det hörs nästan på namnet att den trivs var som helst och är oerhört tålig.

Den växten som jag är allra mest stolt över är en Svärmors tunga. Plantan härstammar från en växt som min mor hade i många år, faktiskt ända sedan jag var barn. Hon var så noga med blommor och gav dem gödning och planterade om med jämna mellanrum.......och framför allt så glömde hon aldrig bort att vattna dem. Ibland vattnade hon faktiskt lite för bra.

När Katarina flyttade till sin första egna lägenhet delade mor sin planta och gav henne en kruka som inflyttningspresent. Plantan växte och blev rejält stor. Efter en del flyttande hamnade Katarina och blomman i Torekov och när det sen blev aktuellt med Luxemburgflytten så fick blomman stanna kvar i lägenheten. Den nöjde sig dock med vatten några gånger om året när Katarina och KG kom upp till Sverige. När de sa upp sin lägenhet bestämdes att jag skulle överta den här gamla växten. Hade den klarat sig under alla åren i Torekov, så borde det inte vara några problem i Åstorp. Här får den t.o.m. vatten lite oftare. Den har nu trivts......eller i varje fall.......stått i TV-rummet hos mig i flera år och det är i stort sett den enda blomma jag är väldigt uppmärksam på hur den mår. Jag vill ju inte göra mor besviken.

Jag gillar att surfa

Så mycket kul man hittar på nätet. Det spelar ingen roll vilket intresse eller vilken hobby man har, det finns alltid något som passar in. Om någon sagt till mig för en sådär 20 år sedan att jag skulle komma att tillbringa mycket tid framför datorn hade jag inte trott på det. Det var min mellandotter som lärde mig att använda datorn, men det kändes väldigt ovant. Till en början vågade jag inte använda den förrän hon kom hem på kvällen. Jag trodde inte den skulle explodera eller nåt, utan jag var mer rädd för att jag skulle fördärva något. Det var ju inte min dator.

Rädslan försvann och när hon flyttade hemifrån var jag helt enkelt tvungen att köpa en egen dator, för nu var jag fast. Jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan dator och Skype. Då hade jag inte kunnat hålla så tät kontakt med mina barn och barnbarn som jag kan nu. Så hemskt det måste ha varit förr i tiden när barnen emigrerade. Då var det nästan som att vinka av dem för gott.

Jag har klickat i och får en hel del nyhetsbrev om olika saker. Naturligtvis är det mycket med mode och hantverk, vilket är mina stora intressen. Har man någon dag idétorka så är det bara att ge sig ut på nätet och leta. Man går garanterat inte tomhänt därifrån, och det kostar inget.

Att börja blogga är nog det roligaste jag har gjort. Det är så härligt att få skriva av sig om allt mellan himmel och jord. Jag skulle givetvis kunnat hålla det för mig själv, men det är spännande och se hur andra reagerar på mina tankar och påståenden. Kommentarer är kul att både få och ge. Jag tycker inte det är så viktigt att man har samma åsikter om allt. Det blir lite trist då. Ibland kan man få sig en tankeställare och kanske börja tänka i andra banor när man läser vad någon annan anser.

Många äldre använder datorn flitigt och det kommer med all säkerhet att bli mer för vart år som går. Då gäller det och se till att man när det behövs skaffar sig en rollator som har plats till en iPad eller en laptop i korgen.

Jag är inte lat

Jag är bara otroligt motiverad att inte göra något idag.

Sådana dagar dyker också upp ibland och det är bara att låta dem vara, så försvinner de av sig själv. Jag har drabbats av detta en del gånger så jag vet att det är helt ofarligt och ganska skönt. Det finns alltid någon bra bok eller gammal film man kan se på TV. Att ge sig ut på en långpromenad är inte att rekommendera. En tur mellan soffan och sängen är mer än tillräckligt. Både mobil och iPad får ligga stilla när de laddas.....och det måste gälla samma för oss människor. I morgon är jag fulladdad. 

Våren inreder

I tisdags morse såg det ut så här i trädgården när jag tittade ut. 

Därför blev jag glatt överraskad när den här synen mötte mig igår morse. Det ser ut som om någon lagt en grön ryamatta under plommonträdet. En perfekt cirkel är helt snöfri. Längre uppåt dagen försvann mer och mer vitt och jag hoppas att det snart ser ut som om vi har en grön heltäckningsmatta i hela trädgården. 

I  fjor grävde jag upp aroniabusken och gjorde rabatten runt den lite mindre. Vi sådde i gräs och det har kommit upp fint. Nu hoppas jag bara på att alla perenner som jag planterade har klarat av vintern. I den gamla tvättunnan tänker jag plantera lite glatt lysande blommor redan nu. Det är mysigt och kunna stå inne i huset och kika ut på lite färgklickar.

Tager du....?

När vi läser om barnäktenskap i andra länder tycker vi att det är mycket fel. Barn ska få vara barn så länge det går. Det är alltid föräldrarna som har sista ordet när det gäller äktenskap...även när det gäller unga vuxna. Så var det här i vårt land också förr, och kvinnan hade inte mycket att säga till om. Vilken tur man inte levde då. Idag väljer i stort sett alla vem de vill gifta sig med. Undantag finns klart överallt, men för oss känns det naturligt att varje människa ska få bestämma över sitt eget liv.

Jag halkade in på ett underligt amerikanskt program en kväll. Där var det föräldrarna som letade efter en make till sin dotter. Jag tror de annonserade först och sen intervjuade de alla killar som svarat och valde ut en. Det var inte föräldrarnas påhitt utan det var döttrarna som satt igång det hela. Helt obegripligt för mig. En av tjejerna sa att hennes högsta önskan var att möta sin blivande man för första gången framför prästen. Det kan bli väldigt chockartat om inte föräldrarna valt rätt. När det nu äntligen är så att alla väljer fritt tycker jag det verkar helt vrickat att återgå till det gamla.

Jag tänkte först att det är nog bara i USA sånt här kan hända....men jag börjar undra. Snart sänds säkert ett liknande program här. Det går ett svenskt program som heter Gift vid första ögonkastet men jag har inte följt det så jag vet inte riktigt vad det handlar om. Vad jag kan förstå så är det några relationsexperter som parit ihop två personer som de anser passar för varandra. De ska sen vara gifta en månad eller hur det nu var. Vad som händer sen vete fåglarna. Är det bara ett proväktenskap kan det väl knappast ha varit en giltig vigsel. Jag måste nog se fler program så jag blir klok på hur invecklat det är. Det är väl ändå en förutsättning att man känner varandra någorlunda innan man väljer att bo tillsammans? Visserligen är det väldigt enkelt att ta ut skilsmässa idag, men då tycker jag nog det hade varit bättre att tänka efter före. Deltagarna som gift sig så där hux flux kan troligtvis senare söka vidare till Skilsmässohotellet, som är det absolut sämsta program som visats i TV. Jag ser t.o.m. hellre ett sportprogram. Det är inte det lättaste att hitta en person som man tycker om och kan trivas att leva med resten av sitt liv, det är jag helt klar över, men jag tvivlar på att det blir lättare inför TV-kameror.

Annonsen där en tjej gör reklam för Elitsinglar är mycket underlig. Det pratas om singlar med en nivå. Finns det olika nivåer på människor? Det låter diskriminerande. Alla är givetvis inte lika, men alla är lika mycket värda. Hon menar på att hos Elitsinglar kan hon hitta en karl som har samma höga krav som hon har. Alla har väl krav och önskemål på sin tillkommande? Rasmus sa att när han blir vuxen och ska gifta sig så måste det bli med en som gillar ketchup.

Jag är inte unik

Det har jag i och för sig aldrig trott, men igår när jag läste tidningen fick jag det verkligen skrivet på näsan. Jag är en av 39 300 i Sverige som heter Siv. Det var Internationella kvinnodagen igår och Siv hade namnsdag. Jag heter Siv, Gunnel Margareta, så jag fick fira lite smått. Siv Malmkvist heter exakt som jag....alla tre namnen....och i just den ordningen. Några andra likheter mellan oss tror jag inte det finns. Jag kan t.ex. inte sjunga. Det står om namnet Siv att det var mest populärt på 1930-talet och några decennier framåt. Enligt den gamla nordiska gudasagan så var det guden Tors hustru, och namnet betyder just "hustru".

Gunnel är också ett gammalt namn som lär betyda stridsmö. Det är inte många som döper sina flickor till Gunnel idag. På samma gata som jag bor finns det ytterligare två Gunnel, men vi är jämngamla. Till sist är det Margareta som är känt ända sedan 1000-talet. Det är däremot ett väldigt vanligt namn även idag och man räknar med att det finns ca 290 000 Margaretor i Sverige.

Namnsdagsfirandet härstammar egentligen från gamla helgonalmanackor i de grekisk-ortodoxa och romersk-katolska kyrkorna på medeltiden. Alla helgon och martyrer hade en speciell dag som de firades på. I Sverige började namnsdagsalmanackorna att få betydelse på 1600-talet. Då bestod de mest av helgonnamn och adliga namn. Under årens lopp har en del gamla namn försvunnit och ersatts med nya och modernare. Rasmus och Daniel har redan var sin dag i almanackan och nu väntar vi bara på att Zoé också ska få komma med.

När kommer våren?

Om knappt två veckor är det vårdagjämning. Då vill det till att vädret ändrar sig en hel del ifall dagen ska leva upp till sitt namn. Påsken är tidig i år och det är tur, för då blir det lite extra pyntat och man kan börja ana att våren inte är allt för långt borta.

Min son skickade ett foto som han tagit utanför deras hus. Träden är översållade med vita blommor och det är soligt och varmt.

Jag gick också ut och tog en bild utanför mitt hus för att jämföra. Här kan man också se lite vitt på träden, men det är inte blommor, tyvärr. Soligt och varmt är det inte heller, så det finns inte många likheter annars. Jag undrade vad det var för slags träd som Peter fotograferat, men det var han inte riktigt säker på. Vi är i varje fall överens om att det är ett amerikanskt träd.

När jag tittar närmare ser jag att det är ett Danielträd. 

Det svarta guldet

När jag fyllde år i fjor fick jag ett presentkort till en lakritsprovning. I Helsingborg ligger Lakritsfabriken och det var dit vi åkte i torsdags kväll. Vi hade samlats ca 16 personer där den kvällen och blev visade in till ett litet rum med ett långt bord i mitten. Framför varje plats låg ett pappersark som var indelat i olika fält. Varje fält innehöll en lakritsbit eller nåt pulver, och framför arket stod ett glas med vatten.

Tjejen som höll i visningen hade en dataskärm till hjälp där hon visade bilder. Hon berättade för oss att lakrits användes redan av de gamla egyptierna. De kokade en slags saft som faraonerna fick med sig in i pyramiden. Den skulle hjälpa dem att bli insläppta i himmelriket. Det kan säkert stämma för lakrits är himmelskt gott.

Hon berättade även att sjömän ofta tuggade på lakritsrot när de var ute på sina långresor. Den skyddar bl.a. mot åksjuka och det var kanske bra med tanke på stormarna på havet ibland. När de kom i land upptäcktes att deras munhygien var mycket bättre än hos de som stannat kvar på landbacken. Rötterna de tuggade på blev lite fransiga efter ett tag. Den kunde då åka in mellan tänderna och rengöra dem. Lakritsroten är alltså den första kända tandborsten. Lakrits är inflammationshämmande, hostdämpande och har många andra bra egenskaper som kan utnyttjas i mediciner. Det rekommenderas inte att man äter för mycket lakrits varje dag, för det höjer blodtrycket, men jag som har lågt blodtryck kan frossa i lakrits.

Sen fick vi höra lite om företaget och deras olika produkter och då fick vi även smaka de olika sakerna som låg framför oss. En del var mer gott än annat. Själv gillar jag bara sötlakrits, så alla salta, extrasalta och sura bitar sköljde jag ner med massor av vatten. Efter provningen fick vi handla till rabatterat pris i butiken. Jag köpte lakritstoffee i fyra olika smaker; rabarber, saffran, pepparkaka och kaffe. Mina favoriter blev pepparkaka och kaffelakritsen.

Under provningen testade vi saltlakritssirap som var upphällt i ett shotglas. Det smakade riktigt illa......värre än medicin. I butiken fanns sötlakritssirap och det köpte jag i stället. Den ska jag ha att hälla på glass eller blanda i andra slags efterrätter. En hel del recept fanns på mat där man kunde använda lakritspulver. Det har jag hemma, men det enda jag använt det till är pannacotta. Lakritspannacotta är en delikatess!

Eftersom några frågat efter receptet på lakritspannacotta så gör jag ett tillägg här. Det finns otroligt många recept på den här efterrätten, men jag gör den så enkelt som möjligt. Jag köper gelesocker. Där står receptet på pannacotta på paketet. Det är bara grädde och gelesocker som kokas. Jag blandar 1tsk lakridspulver i sockret innan jag kokar upp det.

Riktigt glömsk

Jag glömde att gå på gymet idag. Det blir sjunde året i rad.

Jag är faktiskt lite värre än Gustav. Jag har aldrig varit på ett gym. Det är inget som lockar mig alls. Däremot har jag en motionscykel som jag använder ibland. Just nu har den punktering så den har stått oanvänd ett bra tag. Det är annars en bra uppfinning tycker jag. Att ge mig ut i skogen och cykla är inget jag längtar efter. Risken är att jag kör för långt så jag inte orkar ta mig hem igen. En stillastående modell känns lite säkrare då. Det är bara att hoppa av när det känns som att "nu räcker det" och jag är genast hemma och i närheten av en soffa och en kaffekokare. 

Lättskrämd?

Jag gillar deckare och spännande filmer och böcker över huvud taget. Det får gärna vara lite overkligt. Då borde jag väl egentligen inte vara lättskrämd, kan man tycka. Men jag är rädd för små saker....små, farliga saker som spindlar, möss och liknande. Det är tack och lov sällan jag kommer i kontakt med det här klientelet, men när det händer så bankar mitt hjärta så det nästan syns utanpå kroppen. Jag är så pass klar i huvudet så jag kan tänka att det där otäcka kan inte döda mig..... knappast skada mig..... men......bara åsynen av det kan få mig att flippa ur totalt.

Det har gått så långt nu att jag börjat se i syne. Igår kväll satt jag och stickade i TV-soffan och sen var det nåt jag behövde hämta i köket. Efter att jag hämtat det jag skulle gick jag tillbaka för att fortsätta med min stickning. Precis innan jag ska gå in i TV-rummet ser jag i ögonvrån nåt litet mörkt som rör sig på golvet. Jag stannar tvärt och stirrar förskräckt mot den där lilla mörka saken som ligger på golvet och liksom gungar upp och ner. Vad i all världen är det för något? Det liknar både en mördarsnigel (de finns väl förhoppningsvis inte inomhus också) och en liten mus. Men om det är en mus varför kilar den inte iväg?

Jag vet inte var mitt mod kom ifrån, men jag smög lite närmare. "Saken" låg fortfarande helt stilla. Den rörde inte en fena. Ju närmre jag kom såg jag att det var inget djur. Precis innanför dörren till TV-rummet står en stor kruka där jag planterat en gullranka. Den är ganska hög och slingrar sig runt i en ställning. Vatten får den någon gång då och då när jag kommer ihåg det. Nu var det ett tag sen jag kom ihåg det. Den protesterade med att slänga iväg sina blad. Det var alltså det som hade hänt. Ett blad från den här blomman hade ramlat av precis när jag skulle gå in i rummet, och när det kom ner på golvet så gungade det till lite.

Jag ska nog inte ha levande krukväxter. Det är inte bra för mina nerver.

Man ska vara glad åt fötter.....

....för utan dom man står sig slätt. Så sjöng Birgitta Andersson en gång.

Tänk ändå så mycket vi använder våra fötter. Hos en bebis är de lite rundade och mjuka och lena utan några förhårdnader. Min fottterapeut gör vad hon kan men babymjuka blir ändå inte "tassarna" hos henne även om hon är mycket skicklig.

Som barn hoppade och sprang man mer än gick. Numera är det tvärtom. Så roligt det var att hoppa hage och hopprep. Vi tävlade om vem som kunde hoppa längst på ett ben också. Fötterna fick verkligen inte vila mycket på den tiden, men jag tror ärligt talat att det är därför vi har fått fötter....för att vi ska använda dem. Vi som kan göra det borde vara mer tacksamma och rädda om våra fötter. Sjukdomar och olyckor kan fördärva mycket, men att göra som förr i Japan att linda fötterna på småflickor är helt huvudlöst. Det var en skönhetsgrej, men då kan jag komma på många andra sätt hur man kan pryda sina fötter..........med skor t.ex.

Jag ÄLSKAR skor och har alltid gjort så långt tillbaka jag kan minnas. När jag var yngre tog skorna upp en stor del av min garderob. Jag hade skor i alla tänkbara färger för att de skulle matcha mina kläder. Efter hand som jag blev äldre fick jag besvär med fötterna och eftersom jag nu har artros i ena foten så är det inte lika lätt att köpa skor. Framför allt så kan jag inte bara titta på skon, se att den är snygg och i en passande färg och storlek och gå med den till kassan. Jag måste prova och prova och gå och böja och vinkla foten på alla upptänkliga vis för att vara säker på att jag inte ska få ont när jag använder dem. Så trist!

Jag förvarar mina skor i genomskinliga lådor i garderoben. De är perfekta för man fäster dem i varandra så det blir som en stapel som står ganska stadigt. Men när jag såg denna anordningenen fick jag en riktig vill-ha-känsla. Naturligtvis är det en sån här skohylla jag behöver. Jag ska tipsa Göran om den. Medan han snickrar kan jag ge mig ut och köpa fler skor för det ser ut att få plats en hel del i den hyllan.

Jag vågar

Jag minns att när jag var barn så fanns det på järnvägsstationen en jättestor personvåg, som det hette. Man skulle stiga upp på den, lägga i 25 öre och sen vänta på att det skramlade till och det ramlade ut en liten biljett i en lucka där man kunde läsa hur mycket man vägde. På den tiden var det inte alls vanligt att man hade en egen våg. Nu ingår det nästan i badrumsinredningen och det är säkert många med mig som skulle vilja slänga ut den där irriterande saken genom fönstret. Nog skulle man kunna tillverka en roligare modell. Det skulle kunna vara så att man ställde in sin önskevikt och när man då steg upp på vågen och det inte stämde med verkligheten så hände ingenting. Men om man vägde exakt det som var inprogrammerat i vågen så skulle siffrorna börja blinka i orange och det kunde gärna spelats en glad trudelutt också.

Jag skulle inte vilja se ut som de avmagrade modeller som visar senaste mode. De ser riktigt sjuka ut. Lagom är alltid bäst. Det spelar nog ingen roll vilken vikt man har. De flesta är inte nöjda ändå. Sådant går inte att diskutera, för det är så individuellt, och det som känns bra för mig är kanske helt fel för någon annan. Det måste man acceptera. Vi har alla så olika kroppsform och den påverkar vikten en hel del.

Jag är timglasformad med lite extra minuter här och där.