Minnesvärt

 

Mitt minne har blivit bättre på sista tiden. Nu kommer jag oftare ihåg att jag har glömt något.

Det måste räknas som en stor förbättring

Snart 2021

Jag och mina söndagsbloggare vill önska alla ett riktigt 

GOTT NYTT ÅR

Nalle Puh 2015

Katten Gustav 2016

Pantertanterna 2017

Betty Boop 2018

Audrey Hepburn 2019

Marilyn Monroe 2020

Mimmi Pigg 2021

Nu är det dags igen

Nu drar det ihop sig till att anställa en ny söndagsbloggare. Det blir den sjätte i ordningen.

Den allra förste var Nalle Puh,

som ersattes av den lite mer bitske Gustav.

Sen lämnade jag djurriket för lite kvinnlig fägring. Pantertanterna, som egentligen är symaskinsbroderier, höll igång ett år innan Betty Boop tog över.









I år har jag för första gången haft en "riktig" människa som dykt upp på bild varje söndag. Det hade jag tänkt fortsätta med nästa år också.

Audrey Hepburn har alltid varit min idol. Jag tycker hon är så vacker och klär sig så stilfullt. Hon är så elegant.

Nästa år blir det Marilyn Monroe som står för söndagstexterna......ja inte riktigt, för jag gör som vanligt.....sätter ihop bild med ett citat som jag gillar.

De här två damerna har nog inte mycket gemensamt mer än att de kan blåsa bubblor.

Det är även dags för årets julkalender för sjätte året i rad. Jag vill gärna skriva om ett tema som har lite julanknytning, men jag märker att idéerna börjar sina nu. I år blev det en kompromiss angående stavningen. Årets kalender kommer alltså att handla om allt som har med (h)jul att göra. Det fanns en hel del upptäckte jag, men mycket hade jag skrivit om tidigare och det är inte så kul med upprepningar. Jag tog till en nödlösning med namn...lite långsökt, kanske, men det finns en hel del namn som börjar på J, U och L. Precis som tidigare år har jag fått låna ett foto av Bosse. Det har blivit en tradition.......ingen kalender utan en Bossebild. Min bloggkompis Karin på Åland visade för ett tag sen ett foto som passade perfekt till årets kalendertema, och det har jag också fått låna. 

Så med hjälp av Karins fina bild hälsar jag alla välkomna till årets (H)julkalender, som startar på söndag.

Virrhöna

Förra veckan slog förvirringen till med stor kraft. Jag hämtade Ulrika när hon slutat jobba vid lunchtid och vi åkte och handlade mat. Efteråt brukar vi luncha hos mig innan jag skjutsar hem henne. Både Ulrika och jag gillar blodpudding, men det är vi ganska ensamma om i våra familjer, så vi passade på att köpa den här delikatessen med oss hem i torsdags. Jag tänkte köpa en trekantsmacka till Göran i stället, men tyvärr fanns det inte några i butiken just denna dagen utan vi fick svänga inom OJ i Åstorp.

I charkdisken fanns en del smörgåsar att välja mellan och jag stod där och funderade på vilken jag skulle ta. Först tog jag två med olika sorters pålägg, men sen ångrade jag mig när jag fick syn på räkmackorna. Jag bytte med en gång. När jag kom fram till kassan och skulle betala hittade jag inte min plånbok. Snabbt ut till bilen och letade men den fanns inte där. -"Då måste jag ha tappat den i den förra butiken", tänkte jag. Vi var på väg att köra dit och kolla när jag kom på att för det skulle gå riktigt snabbt hade jag tagit upp plånboken på väg in på OJ, och eftersom det blev en del ändrande på mackor så kunde det tänkas att jag tappat plånboken där.

Jag kände hur paniken inte kom smygande utan galopperande. Där hade jag mina betalkort och körkort och en del andra nödvändiga saker. Tack och lov inga kontanter men det är ändå bökigt att spärra kort och skaffa nytt körkort. Jag var i upplösningstilstånd, så Ulrika gick in i butiken och letade. Ingen plånbok fanns vid charken, men hon mötte en i personalen och undrade ifall de sett något. Just den personen hon pratade med hade fått syn på min plånbok och var på väg att ringa till mig. När jag såg Ulrika komma ut ur butiken med en bekant brun grej i handen kändes det som en sten föll från mitt hjärta.

Det fortsatte i samma stil nere i Luxemburg. Jag hade inte så mycket kläder med mig utan jag gick i mysbyxor när vi var inomhus. Vi skulle åka och köpa en jacka till Zoe på förmiddagen och gjorde oss klara efter frukost. När vi kört en kort bit upptäckte jag att jag satt där i mina mysbyxor. De var visserligen grå precis som byxorna jag egentligen skulle haft på mig, men att åka till ett megastort shoppingcenter en lördag iklädd mysbyxor var inte direkt vad jag kände för. Det blev til att vända bilen och åka tillbaka hem. Efter ett snabbt byte var vi på väg igen och jacka och byxor inhandlades till Zoé.

Resten av helgen var helt normal och hemresan avlöpte utan några större missöden. Jag har varit ganska trött senaste tiden, så det kanske spätt på förvirringen en del. Egentligen tror jag att det är en del av min personlighet, för jag har varit såhär i alla år. I små doser kan det kanske vara lite charmigt, men många gånger kan jag bli så trött på mig själv.

Starten på något nytt

På lördag kör jag igång årets julkalender. Det är femte året i rad, och det har varit lika kul att leta uppslag i år som alla tidigare år. Till denna kalenders tema har jag valt Tomten och hans liv och leverne blandat med lite olika jultraditioner. Tomten räknas nog som huvudpersonen till jul. Det tror jag i varje fall att alla barn tycker. Precis som tidigare år har jag fått låna foton av Bosse. Han har många att välja bland och i år har jag valt ut två stycken som illustrerar mina inlägg.

Nu är det även tid att anställa nästa års söndagsbloggare. Det är väldigt praktiskt för mig att ha en hjälpreda på söndagarna. Hittills har de skrivit ett år i taget, och det tycker jag är en ganska lagom tid.  Betty Boop får därför semester nu, även om hon säkert kommer att dyka upp på bild lite då och då. Nalle Puh, Gustav och Pantertantstanterna är tidigare söndagsbloggare, men i år tänkte jag ändra på det och inte ha en tecknad figur.

Mitt val föll på Audrey Hepburn. Hon var min idol när jag var tonåring. Hennes filmer kan jag se om och om igen. Hon är mycket vacker och hennes klädstil är väldigt elegant. Det hände en kul grej när jag skulle sy min yngsta dotters brudklänning. Katarina  hittade en bild på en modell som hon gillade och sen var det bara för mig att leta upp ett mönster som liknade den här klänningen. Jag fann en exakt kopia på nätet och när jag klickade vidare kom jag fram till att det var en klänning som Audrey använt i en av sina filmer. Vilket sammanträffande!

Elegans är den enda skönhet som aldrig bleknar.

Jag sätter ihop citat med bild helt efter mitt eget huvud, så det är inte Audrey som har sagt alla citat jag kommer att ha med.

Miniregn

I går morse när jag gick ut för att hämta tidningen kändes det ovanligt friskt och skönt. När jag kom fram till brevlådan såg jag en vattenpöl på gatan. Vilken sensation! Det hade tydligen regnat under natten. Någon större mängd tror jag inte det hade kommit för det var inte särskilt blött i rabatterna. Det verkar som vi bor i en regnfri zon, för regnet smyger runt Åstorp, eller i varje fall Björnås, hela tiden. En morgon när jag körde ner till samhället tyckte jag att asfalten såg så mörk ut när jag kommit ner om backen. Mycket riktigt så var vägen blöt av regn. Uppe hos oss var det fortfarande knastertorrt. Så skönt tänkte jag då är det nog på väg upp över åsen också. Tji fick jag! Det kom inget regn utan det fortsatte bara vidare någon annanstans.

Jag blev jätteglad när jag såg vattenpölen igår och tänkte att den ska jag fotografera. Sen var det något annat som kom emellan och när jag kom ihåg det igen och stegade iväg med kameran, så kunde jag inte hitta någon pöl. Hade jag kanske drömt alltihop? Jag vet faktiskt inte, för det finns inte spår av regn någonstans här.

I och för sig så är jag ingen regnälskare, men ingenting fungerar ju i slutändan om vi inte får vatten snart. Till midsommar kan jag säkerligen duka ute i trädgården utan att var rädd för att behöva rusa in hals över huvud p.g.a. regn. Jag har försökt att putsa fönster både ut och invändigt och emellan, men inget hjälper. Som en sista utväg får jag kanske dansa en regndans.

Nalledagen

Theodore Roosevelt var president i USA år 1902 och det året var han i Mississippi för att avgöra en gränskonflikt mellan just Mississippi och Louisiana. Han fick följa med på en jakttur och där hittade jaktlaget en övergiven björnunge. De band den lilla björnen vid ett träd och erbjöd presidenten att skjuta den. Men presidenten hade både hjärta och hjärna i motsats till de övriga som var med, och han befallde dem att släppa björnungen fri. Händelsen blev mycket populär och det skrevs om den i alla tidningar.

En man, som ägde en godisaffär, bad sin fru sy två stoppade björnar med knappögon. Han tog kontakt med presidenten, vars smeknamn var Teddy, och bad att få kalla dem för Teddy´s bear, och det fick han tillstånd till. Björnarna visade han sen upp i sitt skyltfönster och Teddybjörnen var född. Theodore Roosevelt fyllde år den 27 oktober så det passar utmärkt att Nalledagen firas just den dagen. I år fyller teddybjörnen 115 år och är nog det populäraste gosedjuret i världen.

När Ulrika var liten älskade hon Rasmus Nalle eller Rasmus Klump som han hette på originalspråket.

Bamse var Katarinas nallefavorit, och hon hade ett gosedjur som hon kallade för Ljuse nalle, fast det var en kanin.

Jag hade också en liten nalle när jag var barn. Den var inte mer än 12 cm hög.

Det finns butiker som heter Build-a-Bear och där får barnen själv vara med och tillverka en nalle. När Rasmus var liten var vi i en sådan affär i Malmö där han fick tillverka sin egen nalle. Björnarna fick ett hjärta instoppat bland fyllningen också så det var lite speciellt. När de var klara registrerades de och fick ett födelsebevis. Naturligtvis fanns det otroligt mycket kläder att köpa till nallarna. Det gick även att skaffa pass till dem ifall de skulle följa med på nån utlandsresa. Man behöver faktiskt inte åka så långt. Det räcker att åka över Öresund till Danmark. När det sen är dags att köra tillbaka till Sverige måste man visa pass eller annan legitimation för att få resa in i landet.....men det gäller kanske inte nallar.

Murphyvecka

En vän är någon som hjälper en upp när man är nere och funkar inte det så lägger den sig ner och bara lyssnar.

När Murphy flyttar in behövs sådana vänner.

Effektivitetsteorin

Jag läste om ett för mig helt nytt och okänt yrke häromdagen, nämligen effektivitetskonsulentens. En sådan person hjälper företag och enskilda personer att styra upp sin dag så tiden utnyttjas bättre. Det låter inte så dumt. Det stod uppräknat en del tips man kunde tänka på för att få ut mer av sin tid.

Man skulle bl.a. inte titta på sin mobil stup i kvarten. Det låter väl ganska självklart, men det behöver säkert påpekas för en del.

Det är inte bra att göra flera saker samtidigt. I så fall gör de flesta kvinnor helt fel.

Bäst är att göra tråkiga saker först, och det försöker jag alltid göra. Då finns det roliga kvar som en belöning.

Det är bra att anteckna det man ska göra eller komma ihåg, men då ska man också se till att anteckningarna är samlade på samma plats. Där vet jag att jag missar. Jag skriver upp så fort jag kommer på nånting, men sen vet jag inte var jag gör av lappen. Mitt databord är fyllt med små anteckningslappar...väldigt kortfattade.....och helt obegripliga. Men jag har i varje fall antecknat det jag tänkte göra.

Om man har en att-göra-lista så ska den innehålla som mest 6 saker. Ojojoj! En effektivitetskonsult hade fått nervsammanbrott om hon sett min lista.

Man skulle tänka på att säga nej lite oftare, och det gäller nog över lag. De flesta av oss vill så gärna hjälpa till och tror att vi hinner och orkar hur mycket som helst. Det är säkert det svåraste av alla tipsen att följa.

Det stod även berättat om "den galna tiden". Jag visste inte ens att det fanns någon sådan. Tydligen infaller den alltid klockan 9 på kvällen. Det ska enligt experterna vara bästa tiden på dygnet att kläcka idéer för hjärnan är så trött att den är mottaglig för allt. Klockan 9 i kväll ska jag alltså sitta redo i soffan och vänta på alla superbra idéer som kommer farande.

Är det tro till nån hjälp om jag tar på mig en tänkarluva?

Hej då och tack för denna tiden

Jag har haft en gästbloggare hos mig varje söndag hela året, nämligen Nalle Puh. Jag tycker så mycket om honom och hans kluriga tankar. Han konstrar aldrig till saker och ting utan ser förnuftigt på problemen. Vi har alla mycket att lära av Nalle Puh. Nu är det dags för honom att säga adjö, men han kommer troligtvis att gästspela då och då.

I morgon är det den 1 december och då tänkte jag starta med en adventskalender. I fjor handlade den om änglar och i år tänkte jag skriva om allt som har med ljus att göra. Decemberdagarna är korta och mörka så det behövs en del lysande inlägg.

Nästa års gästbloggare om söndagarna kommer att bli Katten Gustav. Han är knappast lika naiv och blygsam som Nalle Puh, men jag gillar hans sjuka humor. Innerst inne tror jag faktiskt att han har ett gott hjärta.

Jag har börjat på en ljusdiet. Jag äter vid dagsljus, lampljus och ibland även vid kylskåpsljus.

1:a advent

Ibland är det rätta dagen att organisera någonting

Jag gillar att planera och organisera. Då skriver jag upp på papper...inte på datorn det jag vill göra. Efterhand som jag får tid så betar jag av den här listan i den ordning jag tycker verkar mest intressant.  Det lär finnas ett program på datorn där man skriver en slags kom-ihåg-lista och även skriver in när vart och ett man antecknat ska vara klart. När den tiden sen löpt ut får man ett meddelande av något slag. Så vill inte jag ha det. Då blir det nästan som att jobba. Om det är så att jag struntat i att göra en sak vill jag inte bli påmind om det sen. Det är nästan som att få bannor. Jag vill bara ha trevliga påminnelser. Det är en Passionistas privilegium.

Idag tänder vi det första adventsljuset och jag plockar också fram så mycket julpynt jag bara hinner. Jag vill kunna njuta av det så länge som möjligt. Det finns vissa traditioner som helt enkelt måste vara just så som de alltid varit. Det känns på något vis tryggt och bra. Givetvis skaffar jag mig lite nytt julpynt varje år, men i stora drag så är min jul som den alltid varit sen mina barn var små. Som barn firade jag alla jular hos farmor och farfar och jag minns så glad jag blev när jag kom in i huset och såg att farmor satt upp de röda och gröna girlangerna i taket. Det var varmt där inne och det doftade nybakat....och det doftade jul.

När första ljuset brinner

står julens dörr på glänt

och alla människor glädjas 

att fira få advent.

Ge aldrig upp

Om snöret inte håller utan går av är det bara att försöka med ett nytt snöre.

Hur många gånger har man inte försökt sig på att göra olika saker och bara misslyckats? Det är väldigt frustrerande. Då gäller det att inte tappa tålamodet utan försöka på nytt. Kanske går det lättare om man tar sig an uppgiften på ett annat vis? Ibland får man testa otaliga sätt med samma nedslående resultat. Men...... till sist utan att man vet hur det gick till, så har man lyckats göra det omöjliga. Då känner man sig väldigt nöjd och allt besvärligt är bortglömt. Det är alltid för tidigt att ge upp, för ingenting är omöjligt....det omöjliga tar bara lite längre tid.

Hur ska vi fira dagen?

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.

Idag är det Internationella dagen för tolerans. Den instiftades den 16 november 1995 på Unescos 5o-årsdag. Det var också 125 år sedan Mahatma Gandhi föddes. Den är en av FN:s Internationella firardagar och ska främja tolerans och icke-våld. Tolerans är inte det samma som likgiltighet utan det är att respektera och uppskatta mångfald både när det gäller individuella och kulturella skillnader. Idag när vi läser nästan dagligen om attentat, krig och terror är något sådant som hänsyn och omtanke verkligen mycket viktigt. Tyvärr är det ofta en bristvara. Empatin står inte högt i kurs precis.

Det hjälper tydligen inte bara med lagar mot hatbrott och diskriminering utan det fodras utbildning. Okunskap och rädsla måste motas bort av kunskap. I den värld vi lever i är det så enkelt att få veta i stort sett allt genom att leta runt på nätet. Det borde skapa nyfikenhet efter att få veta mer och inte vara så inskränkt och tro att det är bara jag och mina åsikter som är gällande. Hur har det kunnat bli så att världen tycks bestå av så många fanatiker och egoister? 

Det är alltid oskyldiga människor som drabbas värst. Det borde var de som ställer till allt elände som råkade illa ut i stället. Hjärnan bakom det hela sitter säkert efter att ha hjärntvättat en stor massa. Om det fanns någon rättvisa i världen borde den eller de personerna få det hemskaste straff som kunde tänkas. Vad det är vet jag inte, men det är kanske bara att titta i de suspekta varelsernas planeringslista. Där är säkert mycket att välja mellan. De har naturligtvis aldrig räknat med att själv bli utsatt för något sådant. Det tycker jag hade varit ett perfekt straff och den största rättvisan.

Idag är det söndag

"Vad är det för dag idag?" frågade Nalle Puh.

"Det är idag", svarade Nasse.

"Min favoritdag", sa Puh.

Själv har jag ingen speciell favoritdag. Det beror alldeles på vad jag bestämt mig för att göra den dagen. En dag när jag har t.ex. ett tandläkarbesök inbokat är ingen favoritdag, men är det en dag jag ska träffa något av mina banbarn så är det en riktig favoritdag. Måndagen har lite skämtsamt, tror jag nog, utsetts till veckans tristaste dag och fredagen till den trevligaste. Jag kan förstå det om man vantrivs på sitt jobb, men annars tyckte jag inte det var så stor skillnad. Fredagsmys är något som är väl förankrat i Sverige idag, så de flesta människor tycker kanske att fredagen är en favoritdag. I Paris var det knappast en favoritdag. Så hemskt att så många oskyldiga måste mista livet bara för att det finns en del som inte kan använda sin hjärna att tänka vettiga tankar med. 

Tusen tack för alla krya-på-dig-hälsningar. Jag känner mig fortfarande inte som en riktig Pantertant....snarare som en Tant....alltså halvbra. Det går i varje fall på rätt håll, för huvudvärken är borta.