Kan man teckna mormordrulleförsäkring?

Jag undrar detta eftersom Rasmus och jag har tränat fotboll ett par gånger denna veckan. Han har stått i mål och jag har försökt överlista honom med riktiga kanonskott. Bollen beter sig väldigt underligt ibland. Jag ser precis var det är öppet mål, men när jag väl fått iväg bollen, så hamnar den i stort sett överallt utom där jag planerat. Ett par gånger har jag träffat målvakten riktigt illa. Då ringer han till sin mamma och meddelar: "Nu är jag skadad igen." Trots min råa framfart så vill han ändå träna med mig. Jag blev lite betänksam när han sa, att han skulle begära skadestånd, men efter att ha kollat mina försäkringspapper känns det ganska lugnt. Det som man förr kallade för Drulleförsäkring ingår i Hemförsäkringen. Ifall jag skadar någon annan person så gäller Ansvarsförsäkringen. Puh! I annat fall hade det kunnat bli ett dyrt sommarlov för mig.

För mycket information

Det öses information över oss från radio, TV, tidningar och via datorn. Ibland önskar man nästan att man kunde stänga av flödet lite. Allt är givetvis inte sant, men det är inte alltid så lätt att veta. Även om man ibland kan bli lite less på det, så är det betydligt bättre än som det var förr i tiden. Då fick allt gå skvallervägen. Det gör en del information nu med, men det är lite fusk. Förr var det på riktigt från mun till öra....nu sätter sig personen framför datorn och skriver...och helt plötsligt kan hela den uppkopplade världen ta del av det. Skrämmande egentligen. Så skönt att det går att ta reda på vem som skrivit och att det nu slagits fast att man kan bli dömd för att skriva elakheter på nätet. Inte en dag för tidigt. Så fegt det är att sitta gömd hemma framför sin dataskärm och vräka ur sig en massa otidigheter.

Den mesta information man får kommer tveklöst via datorn idag. Det är en utmärkt uppfinning, som jag skulle ha väldigt svårt att klara mig utan. Jag använder den inte bara för mail, leta information eller blogga utan jag har den som en hjälp i att hålla kontakten med mina utlandsboende barn. Jag har nästan daglig kontakt med dem via Google+. Är vi inne samtidigt så skriver vi till varandra. Lika enkelt som att skicka sms. De är ganska flitiga med att lägga upp bilder och filmsnuttar. Det blir naturligtvis mest barnbarnsbilder, men det är ju det viktigaste.

Ibland kan informationen bli lite onödigt detaljerad, tycker jag. Som det här t.ex. som jag såg idag när jag öppnade upp Google. Inget som jag har behov av att veta.

 

Hoppas verkligen att det blir behagligare temperaturer när jag åker över.

Fläderblomsvägen

På Björnås, som området heter där jag bor, har många gator trädnamn som Granvägen, Lindvägen eller Bokvägen och även busknamn som Slånvägen och Flädervägen. Flädervägen tycker jag egentligen att den långa stig som går längs skogskanten skulle heta i stället. På båda sidor om stigen växer nämligen jättehöga fläderbuskar. Nu är de fulla av vita, skira blomklasar och det doftar av honung. En väldigt tung och intensiv doft. Man blir nästan yr i huvudet. Känns lite som man är "på sniskan" när man går där på stigen.

Jag tog en korg med mig på promenaden och efter bara en kvart hade jag plockat nästan 100 blomklasar. De är jättestora och det var helt perfekt tid att plocka dem nu. Alla blommor är helt utslagna. Det ser nästan ut som brudslöja.

I år har jag tänkt göra två olika sorters fläderblomssaft. Först och främst det gamla vanliga receptet med bara blommor, citron och socker och sen ett annat jag läste där man även lade i kanelstänger och en vaniljstång. Det är alltid roligt att testa nya recept. Den här sortens saft är väldigt enkel att göra i och med att den inte ska kokas. Nu måste jag bara komma ihåg att röra runt i krusen dagligen. I morgon tror jag nästan att jag ska plocka några blomklasar till och göra Fläderblomsplättar. Mums! En riktig delikatess tillsammans med glass. 

Snickargener

Eftersom  morfar/farfar är snickare så gissar jag att en del snickargener finns hos barnbarnen med. Rasmus har alltid varit intresserad av att spika, såga och skruva.


Ibland har han ringt och frågat om inte jag hade något som behövde lagas. Då har han kommit hit med sin verktygslåda.Mina syrum har fått en del uppfräschningar genom åren.Morfars snickarrum ligger vägg i vägg så det har  gått att låna verktyg där när det har behövts.

 För ett tag sen såg jag på en blogg virkade verktyg. Det var ju helt perfekt för mina yngsta barnbarn. När jag fått mönsterhäftet såg jag att det fanns mönster till fyra olika verktyg, snickarbälte och verktygslåda. Jag virkade bara tre av verktygen nämligen såg, hammare och skruvmejsel.

Jag använde de garner jag hade hemma, och då valde jag att göra en rosafärgad såg till Zoé och Daniel får en blågul. Hammare och skruvmejsel är ganska lika. De är stoppade med vadd, så ingen ska behöva bli skadad av ett hammarslag och sågtänderna är garanterat oskarpa. Kanske inte riktigt Black and Decker-kvalitet, men jag tror det duger åt småttingarna.

Idag är det Midsommarafton

Vi firar alltid Midsommarafton med Rasmus och hans familj, eftersom vi är de enda i vår "familj" som finns i Sverige vid den tiden. Den här helgen är så typiskt svensk. I Luxemburg bor många svenskar och i en del år har det ordnats riktigt svenskt Midsommarfirande på ett större grönområde. När jag fick veta det tänkte jag genast på Sverigeklänningen. Jag tycker den är så vacker och speciellt söt på en liten flicka. Snabbt som ögat letade jag fram material. Allt hade jag i mitt lager förutom blombården. Vi har en tygaffär i kommunen, men jag brukar ha en sådan makalös otur att när jag går dit och vill köpa något i sybehörsväg, så är det alltid precis slut. Att jag inte kan vara lite snabbare!

Tyvärr så dräller det inte av tygaffärer i närheten av där jag bor. Jag gav mig iväg till Förslöv, en resa på ca 3 mil, för jag vet att där finns allt man kan önska sig. Mycket riktigt så hittade jag både små blommor till förklädet och en stor till klänningen. Jag bad Katarina ta mått på Zoé, för jag hade inget riktigt bra mönster. När jag fått magmått och längd satte jag igång att sy. Så kul det är att sy till barn!

Till nästan alla folkdräkter hör ett halssmycke av något slag. Jag var lite i valet och kvalet om vad jag skulle välja. Till sist fastnade jag för en mönstrad tennknapp som jag sydde fast överst på blusen. Sen satte jag i tryckknappar. Zoé ringde mig på Skype när hon tagit på sig klänningen. Den passade precis! Ibland har man världens tur. Nu får vi bara hoppas att det blir fint väder överallt där Midsommarafton firas.

GLAD MIDSOMMAR!

SM i cykling

SM i cykling avgörs i Åstorp den här helgen. Det kommer att bli massor av avspärrade gator i kommunen. Bl.a. så kommer den gatan där jag bor att vara delvis avspärrad. En kontrollant kommer att stå på vakt och se till att tävlingscyklisterna får företräde. Det är ett stort och spännande arrangemang. Ingvar Oldsberg kommer att agera kommentator vid start och målgång. Rasmus planerar att stå vid avspärrningen och kolla in när cyklisterna kommer farande på lördag förmiddag. Sträckan de kör går över Söderåsen och det är en rejäl stigning för att komma upp hit. Först åker man uppför Skogslundsbacken som är väldigt brant, men acceptabelt lång. Där det planar av lite går gatan in till mitt hus. Då blir det en liten andhämtning. Sen bär det utför Odenbacken, som är lång men inte så brant. Det går att få upp en riktigt hög fart på nervägen. De tävlande fortsätter ut på en planare väg, tills nästa backe upp över Söderåsen nås. Då hade jag gett upp, men jag har ju inte den energin som de här människorna har.

Idag när jag hämtade Rasmus bestämde vi att vi skulle bara var hos mig, för jag behövde städa. Jag parkerade bilen som vanligt på inkörseln och vi gick in. Efter lunch ville Rasmus visa mig att han var bra på att "kicka" boll, så vi stegade ut i trädgården. Allt var som vanligt. Men när vi skulle gå in igen, tyckte jag det var så tomt på infarten. Bara Görans bil stod där....och mitt ute i gatan stod min bil. Var det någon som försökt stjäla den mitt på ljusa dan, eller vad hade hänt? Jag rusade in efter bilnycklarna och ut till bilen. Den var fortfarande låst och ingen bov syntes i närheten. Kvickt som bara den hoppade jag in i bilen och körde in den på tomten igen. Det är möjligt att jag glömt att dra till handbromsen, och det är ett litet nerlut precis där den stod. Men visst är det mystiskt att den började rulla så där av sig själv.

Rasmus tyckte det var himla kul och sa: "Jag har ett Lego-körkort. Är det ett sånt du också har?" Ja, man kan kanske undra. Fast egentligen är den enkla förklaringen den, att jag ville testa om det verkligen gick att spärra av en gata nu inför cykeltävlingen. Det gick alldeles utmärkt.

En gräslig dag

Det är stora halter av gräspollen i luften idag läste jag. Det kan jag verkligen skriva under på. Trots tabletter och ögondroppar så märker jag av det. Tyvärr har Rasmus också blivit pollenallergisk. Läkaren sa, att det var mycket vanligt att det bröt ut i den här åldern, och det är nog riktigt. Min yngsta dotter började med sin allergi när hon var ca 10 år och dras fortfarande med den. Rasmus har också både tabletter och ögondroppar, men han har mycket mer besvär än vad jag har. Ögonen svullnar och kliar och han nyser stup i kvarten. Det ska vara fortsatt höga halter i morgon och på torsdag ska det bli ännu värre. Trist!

Vi har tillbringat mesta tiden av dan inomhus. Både tabletter och allergin i sig gör ju att man blir väldigt trött. För en liten kille med mycket spring i benen är det rena botten. Han har mest legat på soffan och skiftat mellan att titta på TV och läsa. Biblioteket har varje år en kampanj som heter Sommarboken. Man ska läsa ett visst antal böcker under lovet och skriva en recension efter varje läst bok. Priset är en gratis bok när allt är avklarat. Ett mycket vettigt initiativ, tycker jag. Framför allt håller det läsandet vid liv och det är lättare sen när skolan startar igen till hösten. 

Rasmus är inte kräsen när det gäller mat. Han äter det mesta och testar gärna nya rätter. Men han har en favorit som han aldrig får äta hemma, för hans mamma tycker det är onödigt att köpa: Findus färdigmat. Vi åkte för att handla och köpte då en färdig middag...men inte från Findus. Det var något som hette Werners grillbit. Det bestod eller skulle bestå av nötfärsbiff, röstipotatis, bearnaisesås, tomatsås och bönor. Lät ju ganska gott och såg väldigt aptitligt ut på bilden. När vi kom hem satte vi in tallriken i micron. Efter att jag dragit av skyddspappret och den svalnat lite, tittade jag mer noga på den. Det såg så märkligt ut. Jag hittade ingen biff. Jag tog en gaffel och rotade runt, men det var som för de flesta som letar efter guld....jag hittade ingenting. Så irriterande! Efter kontakt med tillverkaren blev vi lovade ersättning, men det mättade ju inte just då, så vi fick åka ner till affären igen. Den här gången köpte vi en Findusrätt: Fisk med mandeltäcke. Det tyckte Rasmus var jättegott. 

Även om det är höga pollenhalter i morgon också hoppas jag att dan inte blir lika gräsligt irriterande som idag.

Jag är så populär

Idag är första vardagen utav många på sommarlovet. Rasmus är inte på Fritids under loven. Han tycker att han vill vara helt ledig då, och det har jag full förståelse för. Det är bara bra för då träffas vi i stället dagligen. Jag erbjöd mig att komma till Kvidinge så han kunde vara hemma ifall han ville vara med nån kompis, men det tackade han nej till. Han ville hellre vara hemma hos mig idag. Tänk att jag fortfarande är mer populär än kompisarna.....åtminstone ibland. Det gäller att suga på karamellen så länge det varar.

I morse när jag kom och hämtade honom hade han redan packat ett par väskor med nödvändiga saker som han skulle ta med sig. Bl.a. hade han en liten verktygslåda med bara skuvmejslar i alla storlekar och en gammal radiostyrd bil som inte funkade. Han har hållit på att skruva i den i dag, men det är fortfarande inget liv i den. Men så hade han i varje fall sysselsättning den tiden. Jag måste säga att han är väldigt bra på att själv hitta på saker att göra. Det är alltså inget större jobb att vara barnbarnspassare.

Han har även agerat hantlangare åt morfar som gjorde rent altantaket idag. Innan han åkte hem ikväll så gick vi till fotbollsplanen och tränade lite. Vi turades om att stå i mål. Jag är bättre på att fånga bollar än att skjuta. Rasmus erbjöd mig faktiskt att bli andremålvakt i hans lag. Undras vad hans lagkompisar säger om det. I och för sig känner de mig eftersom de alla var på den fritidsavdelningen där jag jobbade.

Vi har lite inplanerat för varje dag, men det är helt fritt att blanda. Skulle något roligare dyka upp så väljer vi klart det. Det är ju sommarlov och då har man lov från alla måsten också.

Hippopotomonstrosesquipedaliofobi

Man borde inte hänga upp sig på saker och ting, men ibland är det svårt att låta bli. Som det här med fobier. Det långa ordet jag skrivit är namnet på fobin för långa ord. Då är det väl knappast ett passande namn på den. Bara genom att läsa eller höra ordet så utlöses ju fobin. Hur tänkte man då? Jag hörde en sketch med Fredrik Lindström där han undrade över just fenomenet med ord som inte passar in riktigt. Ta läspning t.ex. De enda som inte kan uttala det här ordet riktigt är just de som läspar. Lite taskigt att ha ett S med i ordet då. Precis som läs och skrivsvårigheter...dyslexi. Det kan vem som helst ha svårigheter att läsa.

Har man den här hippop.......fobin ska man nog inte bry sig om att plugga tyska. Fast det längsta ordet på 63 bokstäver har nu blivit inaktuellt. Det var namnet på en lag som inte tillämpas mer. Men då finns ändå Donaudampschiffahrtsgesellschaftskapitänswitwe kvar. Det är änkan efter kaptenen på ett Donaubaserat företags ångbåt. Finns det verkligen så många sådana kvinnor så man måste bevara det ordet?

Det smygs in allt fler engelska och amerikanska uttryck i svenska språket. Det är klart inte så underligt eftersom mycket av data och mobilspråket innehåller så många oöversatta uttryck. Finns det ett svenskt ord som låter vettigt, så tycker jag nog att man kan använda det i stället. Annars kanske vårt språk precis som många gamla dialekter helt försvinner. Det blir bara en salig blandning av allting. Om det nu inte finns översättningar på alla ord, så finns det åtminstone förklaringar på vad de betyder. Vi får kanske nöja oss med det så länge.

Backup - Ligga på mage
 
DVD - Det var det 

E-post - Långsammare än både A-post och B-post 

Fildelning - En 1/2 liter var

Laptop - Mössa på same

Modem - Motsats till ödem
 
SD-kort - Idolbild på Jimmy Åkesson
 
USB - Landet som kommer efter USA
 
Bluetooth - Hos den som ätit blåbär

Gränssnitt - Knivslagsmål i Tornedalen
 
Hemsida - Gavel på huset 

Internminne - Anekdot från Kumla 

Megahertz - Stor biluthyrningsfirma 

Metataggar - Fiskekrokar 

Moderkort - Bild på lilla mamma 

Plattskärm - När man suttit på kepsen
 
SMS - Som PMS fast efteråt

Sofiero slott

Slottet ligger vid havet strax utanför Helsingborg. Det var kung Oskar och drottning Sofia som lät bygga det och när vår gamle kung, Gustav VI Adolf, förlovade sig med Margaretha fick de slottet i förlovningspresent. Margaretha var väldigt trädgårdsintresserad och det var hon som lade grunden till slottsträdgården. Jag har sett hennes egenhändigt ritade skisser om hur hon tänkt sig trädgården och den följer fortfarande hennes ideér. Det är Helsingborgs kommun som ansvarar för slottets skötsel numera.

Sofiero är vida känt för sina många och stora rhodedendronbuskar. De finns överallt i trädgården och i många olika färger.

Detta är endast ett axplock av alla sorterna. Rhodedendronbuskarna  är speciellt vackra i ravinen. Här brer de ut sig och är jättehöga. Jag såg en buske som alldeles säkert var minst 8 meter hög. Jag tänkte på våra buskar som vi tuktar så de inte ska växa högre än till taket. Här var det inte tal om nån tuktning. Men den här trädgården är betydligt större än vår. 

När man går ut på slottsbalkongen på andra våningen ser man en del av ravinen.

Nivåskillnaderna är stora men det är värt besväret att ta sig ner dit.

 Sofiero har också en bro även om den inte är lika stor som den i Monets trädgård.

Nu kommer vi inte längre, för på andra sidan grinden finns Öresund och Danmark.

Vädret var soligt och klart så jag kunde ta ett foto på Kronborgs slott i Helsingör.

Har jag fått konkurrens?

Så fort Göran har stigit upp på morgonen, så släpper han ut duvorna så de får ta sig en flygtur. Det ser ganska skoj ut när alla far ut och sen flyger i en stor flock i cirklar över kvarteret. De ger sig iväg lite längre med ibland, men de kommer ju alltid tillbaks till duvslaget. Det är det som är specifikt för brevduvor. Det går alltså inte att köpa en annan brevduva och ha bland sina egna och tro att den följer med strömmen (flocken). Så fort den kommit ut i det fria flyger den hem till sitt gamla slag igen. Bäst är att köpa en duvunge som aldrig varit ute och flugit.

När Rasmus var liten tyckte han det var så spännande med duvorna, och när han blev lite större hjälpte han gärna morfar att mata dem. 

     

 Han fick en egen duva också, som han naturligtvis döpte till Zlatan. Den är fortfarande med på flygtävlingar och ibland går det riktigt bra. 

Duvorna gör några mellanlandningar på duvtaket då och då, men ger sig gärna iväg igen. Så håller de på upp emot en timme och sen börjar det nog att kurra i magen, för de sitter kvar längre och längre stunder. Det är Zlatan som sitter i mitten med kompisarna på båda sidor om. 

När jag tittade ut genom fönstret i morse såg det nästan ut som om det öppnat upp ett nytt café utanför garaget. Nu har Plommoncafeét fått konkurrens, tänkte jag. Vi har ett bord och två stolar som vi brukar sätta tomatplantor och annat på. Nu var det fullt med duvor där...både på bordet och stolarna. Ett riktigt Duvcafé.

Men ganska snart förstod jag att de stackars duvorna var hungriga. Två av dem satt och tittade in genom fönstret till garaget. Deras mat förvaras där inne. 

De tänkte nog:"När kommer Göran med frukosten?" Jag undrar det samma vissa morgnar. 

Ny hobby

Jag har skaffat mig en ny hobby.......... FÖNSTERPUTSNING. Det har alltid varit min fasa förut att putsa fönster, men efter att jag läst att en del bloggare använde en elektrisk fönsterputsmaskin så började jag undersöka detta lite närmare. Alltid när man börjar med en ny hobby måste man skaffa en del saker för att kunna hålla på med den. Man kan verkligen prata om tur, för just den här manicken såldes till extrapris på ett byggvaruhus i närheten. Jag var inte sen att åka dit och köpa en. Allt annat material som fodras till den här hobbyn hade jag redan hemma; nämligen massvis av skitiga fönster. Det var bara att starta så fort batteriet var laddat. Så kul och så enkelt det var att putsa med den! Inget droppande och inga ränder! Fönsterna blänker som en spegelblank sjö. Jag har aldrig förr sett så bra ut. Jag kan urskilja minsta lilla insekt i häcken.

När nu fönstret var nyputsat så kunde jag inte hänga tillbaka de gamla gardinerna utan jag strök ett par nya. Jag brukar fynda tyg på loppis för jag tycker det är slöseri att inte använda saker som fortfarande är hela och bra. För många år sen fick jag tag på flera meter rosarutigt bomullstyg. Det låg nere i syrummet i många år, men helt plötsligt kom jag på att tyget skulle kunna passa till köksgardiner. För att piffa upp dem lite blandade jag med ett annat blommigt tyg. Det har jag ingen aning om när jag köpte. Men det sägs ju att närminnet är det som försvinner snabbast så det är möjligt att jag köpte det i förra veckan.


Jag har blivit pelargonfrälst nu när jag vet att Göran kan hålla dem vid liv. Jag köpte tre nya plantor som matchade gardinerna. Nu är vi stolta ägare till 7 pelargoner. Mitt första delmål är att komma upp i tvåsiffrigt. 

Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått

Ja, det är temat i Fotoutmaningen hos Edith och jag och Mamma med ambitioner den här gången. Väldigt passande med tanke på gårdagens bröllop.

Jag tänkte spinna vidare på bröllopstemat och tänkte genast på min mors brudklänning. Då lyckas jag få med både GAMMALT och BLÅTT. Hon gifte sig på 40-talet och hade då en lång klänning som faktiskt var blå på bröllopsdagen också, så det är inget som hon färgade efteråt. Däremot kortade hon av den senare och använde den som gåbortsklänning. Nu hänger den hos mig i en kedja från taket och är lika vacker som en modetavla.

Fäst i hennes brudbukett satt tre sidenband i olika längder som var vikta på mitten. När jag gifte mig LÅNADE jag dem, men jag använde dem inflätade bland blommorna i stället.

NYTT får representeras av servetterna. De här tre modellerna tycker jag passar utmärkt till bröllopstemat.

Nationaldagen torsdag den 6/6

Det har väl inte undgått någon att det är Sveriges nationaldag idag. Vi firar den här dagen till minne av att Gustav Vasa valdes till kung den 6 juni 1523. När den först började firas kallades den för Svenska Flaggans Dag och inte förrän 1983 blev den vår nationaldag. Det dröjde ända fram till 2005 innan det blev en riktig helgdag på bekostnad av Annandag Pingst.

Det är även den andra i raden av de lite annorlunda torsdagarna i år. Jag skrev tidigare om att det i år är 5 st torsdagar som har samma nummer som månaden de finns i. Det är inget som händer varje år, så jag tänkte att då måste jag göra nåt de här dagarna som jag verkligen minns sen längre fram att det var just den dagen.

Första torsdagen åkte jag hem efter ett besök hos Zoé och den här dagen är väldigt lätt att komma ihåg. Inte för att jag gjort något speciellt utan för att den är just vår nationaldag. Nästa gång det blir aktuellt med en annorlunda torsdag är den 8/8. Då vet jag att både Zoé och Rasmus är här så då kommer det garanterat att hända nåt kul. Vad det blir vet jag ännu inte.

Helt sjukt

Att ha småbarn betyder ofta att man har "sjukt" i familjen med jämna mellanrum. Alla mina tre barnbarn prickade in en sjukperiod ungefär samtidigt. I USA är det inte tal om några sjukdagar man kan ta ut för vård av barn, så det blir semestern som ryker där. Samma är det i Luxemburg. Antingen det eller så får man vara hemma utan betalning. Har man otur kan det bli en dyr historia, för semesterdagarna räcker inte i evighet. Det finns mycket i Sverige som kunde bli bättre, men det att det går att stanna hemma när barnen är sjuka...med betalning och ingen karensdag.....är nog ganska unikt. Och helt i sin ordning, tycker jag. Det är inget nytt att barn ofta är sjuka, och alla har inte möjlighet att få hjälp av någon utomstående.

Daniel blev ganska snabbt frisk den här gången, men för Zoé tog det lite längre tid. Jag fick ett sms vid midnatt häromdagen att hon skulle läggas in på lasarettet, men efter en timmes tid var beskedet ett annat, som tur var. När jag skypade med henne nyss verkade hon pigg och glad som vanligt.

I morse ringde Rasmus mamma och undrade om jag kunde vara hos honom idag för han mådde inte bra. Då kunde hon ändå åka till jobb. Jag satte mig i akutbilen och körde iväg för att vabba= vård av barnbarn. Det är det bara mor och farföräldrar som kan göra. Föräldrar bara vabar= vård av barn.

Viktigt meddelande

Häromdagen fick jag ett mycket viktigt mail. Det var Zoé som skrivit det till mig. Hennes föräldrar pratar bara svenska med henne, men på dagis hör hon enbart franska, så jag gissar att det blir en liten blandning av båda språken när hon börjar prata.

vndffrnkf,ggtgt oy6 y6i0 vc7c9 ­pppppppppppppppppkkkkkkfffkkkkkkkrffffffftgrko tr gtkrk-xfd- tyly++åäpåsezx,ekdfl7dkl7dxf,,,,,,,7f7R40555I555 cxcbbmbbbbbbbbbbbbbbfg thjhngjhng  yju juybbbbbvewre[KQNQE3BHBEHSOSOIE4UJJJJJJJJP 6 7KK KI

Hon har provat att skriva på datorn, och det ser lite kryptiskt ut, men jag gissar att det står: "Hej Mormor! Jag kommer snart och hälsar på dig." Hon ringer mig ett par gånger i veckan på Skype för att leka tittut och vinka godnatt. Det är en välsignelse med dator och webkamera. Jag behöver inte missa något i barnbarnens utveckling. Det händer så otroligt mycket det första året, men jag har både fått se när Zoé började krypa och gå.

Daniel som är halvåret yngre visar också upp sina färdigheter. Det dröjer nog inte länge tills han med går för egen maskin. Jag springer som en galning till datorn när jag hör den välkända signalen. Då vet jag att en av gullungarna är på andra sidan bildskärmen. En eftermiddag ringde Daniel, eller rättare sagt hans pappa, och här satt jag i Sverige och tittade på när han var på en lekplats i Dallas och gungade.

Rasmus vill inte figurera med nytagna foton i min blogg längre. Därför visar jag i stället en mobil han och jag gjorde när han var liten och ofta ville pyssla. 

Han är så stor nu att han skickar sms lite då och då och ringer givetsvis.....gärna tidigt på morgonen. När jag kraxat fram ett hej börjar han glatt prata om allt han har på hjärtat, och sen slutar han alltid med: "Sov du?" Ja, ibland händer det faktiskt att jag väcks av hans signal, men innan han hunnit prata klart så är jag klarvaken. Jag blir uppdaterad om fotbollsstjärnor; vilket nummer de har på sina tröjor, vilken färg och om det ryktas om övergång till en annan klubb. Det går ju inte att slöa och missa sån viktig information.

Idag är det så enkelt att hålla kontakten med varandra. Jag har många gånger tänkt på de människor som Wilhelm Moberg skrev om i Utvandrarna. Många av de föräldrar som stannade kvar i Sverige fick aldrig mer träffa varken sina barn eller barnbarn. Det hade jag aldrig klarat av.