Hej alla bloggvänner

Som ni väl har märkt så har min blogg varit väldigt motsträvig de sista dagarna. Det har inte gått att lämna nån kommentar hos mig. Det var Ingmarie som uppmärksammade mig på det. Framåt kvällen hade det rättat till sig så några kommentarer kom in. I morse var det tydligen dags igen, för då fick jag mail från Yvonne att det inte funkade längre. Marianne, jag beundrar din envishet. Din kommentar kom in till sist. Som av en händelse läste jag Babbis blogg där hon skrev om det här problemet. Jag gick in och gjorde de ändringar hon föreslog.....och ser man på! Helt plötsligt ramlade det in några kommentarer.  Måtte det vara slutstrulat hos mig nu. Jag är oerhört tacksam mot alla er som meddelat mig när det inte funkade och för all hjälp jag har fått. Skulle det ändå hända igen att det blir samma fel, så kommer jag som vanligt att skriva mina inlägg och kommentera hos er. Det brukar det aldrig vara några problem med, tack och lov. Ha en trevlig helg och håll tummarna för att min blogg håller sig i skinnet. 

Batmans gäng

När någon eller några ockuperar en byggnad brukar polisen vara ganska snabbt på plats. Även om personerna kan peka på olika saker som kan rättfärdiga deras handlande så är det ändå inte lagligt och de tvingas bort. Fladdermöss hade ockuperat en sommarstuga och ägaren ville ha bort dem. Hon har min fulla sympati! Men se, det gick inte! Fladdermöss är nämligen fridlysta, så de får inte störas. Jag har aldrig hört nåt så korkat i hela mitt liv. Nog skulle det väl gå att flytta på de här läskiga sakerna till en fladdermusholk nånstans i skogen. Annars borde ägaren kunna få viss ersättning eftersom det inte går att utnyttja hela huset.

Hemska tanke ifall möss och råttor också var fridlysta! Visserligen är de skadedjur i motsats till fladdermössen, men de är alla lika motbjudande. Möss, spindlar och krälande varelser kan skrämma livet ur mig. Bara tanken på dem gör att jag får gåshud. 

Bara en tanke....ifall ockupanterna klär ut sig till Batman.......blir de då automatiskt "fridlysta ockupanter"?

För att vara på den säkra sidan

Idag funkar visst min blogg normalt igen...ett tag. Jag litar inte på Blogger längre. Det är väldigt mycket strul med inlägg som försvinner, bilder som inte kan laddas upp och nu detta med kommentarerna. Allt SKA bara fungera helt smärtfritt. Det spelar ingen roll att det är gratis. 

Eftersom jag skrev en blogg, så ville Rasmus också ha en och då bestämde vi att vi kunde göra en ihop, eftersom jag passade honom på eftermiddagarna. Rasmus valde själv att inte vara på Fritids utan ta en kompis med hem i stället om han kände för det. Han älskade att pyssla när han var mindre och vi åkte runt till en massa olika ställen de dagar han inte lekte med någon. Vad vi skulle skriva på hans blogg kom han själv med idéer om. Fantasi är ingen bristvara hos honom. Med tiden blev det mer och mer fotboll som var huvudintresset. Efter sommarlovet sa han själv att han ville vara på Fritids, och han trivs jättebra där. Jag hade blivit väldigt förvånad om han hade tyckt annorlunda. Rasmus är nämligen på det Fritids där jag jobbade, och personalen där är TOPPEN. Barnen får vara med om så mycket kul. 

Det blir ju inte så många inlägg längre nu när han blivit......."stor". Vi har bestämt oss för att ha bloggen vilande ett tag framöver. När Rasmus känner för det kan han ju själv börja skriva. När då Blogger började plocka bort inlägg och strula till det på alla vis, blev jag lite nervös. Jag ville ju gärna att han skulle få ha kvar sin blogg och kunna titta på den när han blev äldre. För säkerhets skull började jag beställa alla kort jag satt in på bloggen och göra album med alla inläggen. Då vet jag åtminstone att han har den kvar för alltid. Det blev en hel del faktiskt.....6 album med 40 sidor i varje.

Jag blir galen

Tack Ingmarie för att du gjorde mig uppmärksam på strulet med min blogg. När jag lägger in bilder hämtar jag dem oftast från iPhoto, men när jag gick in där idag, syntes inte de sista 20 bilderna jag lagt in där. Nu måste jag spara dem i Dokument och hämta dem därifrån. Såååååååååååå himla irriterande. Det är inte första gången detta händer. När jag läste Ingmaries blogg i morse såg jag att det inte gick att kommentera hos mig. Jag provade från min mans dator nu i kväll, men det går fortfarande inte. Nu vet ni i varje fall att det inte är era datorer som krånglar. Blogger står inte högt i kurs hos mig idag, kan jag säga.

Ändrade planer

Jag hade tänkt att jag skulle plocka rönnbär idag, så vi promenerade iväg till skogen i förmiddags. Rönnbärsträdet såg tyvärr inte riktigt friskt ut, så jag la ner det projektet. I stället hittade vi massor av fläderbär. Jag brukar koka saft som jag gör saftsås av till julens Ris à la Malta. Det är också gott med varm saft när man känner sig lite ruggig. De största och finaste klasarna sitter så klart högt upp i trädet. Och då menar jag HÖGT. Göran är lång, men han hade ändå tagit med en grensax, som går att förlänga. Väldigt praktiskt. Jag stod redo med kassen och Göran knipsade av klasarna högt uppe i luften. Det dröjde inte länge förrän vi fyllt en kasse med fina, svarta bär. 

Nu ska jag plocka fram min gamla hederliga Saftmaja och hälla bär och socker i den. Sen blir jag inte inblandad förrän det är dags att tappa saften på flaskor. Sånt gillar jag!

Det finns fortfarande lite färgklickar på marken.

Den här lilla solgula blomman får mig nästan att längta efter sommaren igen. 

Sopsortering

I Sverige är de flesta människor väldigt bra på att sopsortera, men det kommer säkerligen att bli ännu bättre i framtiden. Små barn blir involverade i sorteringen redan från förskola och skola, så när de blir vuxna är det något helt naturligt för dem. Precis som med datorer. Småttingarna är många gånger kunnigare än både sina föräldrar och mor-och farföräldrar. De växer ju upp med detta som en självklarhet. Miljötänket är vida utbrett och miljökonferenser anordnas, men trots det så brister det i hanteringen lite här och där i världen. Den enskilda människan är nog ändå förhållandevis flitig att ta hand om sitt avfall.

Det kan man inte skylla de regeringar för att göra som skickar ut satelliter och raketer i rymden. Dessutom blir de tilldelade flera miljarder för att få fortsätta med detta. Det stod i tidningen att man räknar med att det finns ca 20 000 olika föremål som far runt i rymden utan att någon har koll på dem.  Med alla de pengar som ges till rymdforskning borde väl något kunna avsättas för viss städning. Är det verkligen hälsosamt för atmosfären med all den bråten? 

Om nu något av allt det här skrotet ramlar ner på jorden och ställer till verklig skada, vem blir ansvarsskyldig då? Enligt mitt tyckande borde det bli det lands regering som sänt upp skräpet. Det är väl inte mer än rätt? Slänger jag ett godispapper på trottoaren så får jag ju böta. 

8 år

Igår var jag bjuden på "gille". Rasmus fyllde 8 år. Även om det var en dag mitt i veckan som födelsedagen inföll på, så måste man fira den just den dagen. Att vänta till helgen när man är ledig är bara sånt som vuxna klarar av. Jag hann knappt knacka på dörren förrän Rasmus öppnade. Han kände säkert på sig att det fanns en present på andra sidan dörren. Vi hade köpt en skrivbordsstol till honom så det var ju ett rejält stort paket. Fortfarande är det mer spännande med stora och hårda paket, men jag har märkt att det börjar ändra sig lite på den fronten. Han håller på att bli stor. Ett antal tröjor och träningsställ togs lika glatt emot. De flesta presenterna hade någon anknytning till fotboll; skrivbordsunderlägg och pennskrin med Barcelonaemblem, lampa formad som en fotboll, böcker som handlade om fotboll naturligtvis. Det är väl onödigt att skriva att han gillar fotboll. 

Jag är nog för ovan att festa mitt i veckan numera. Kunde inte somna förrän halv 5 i morse, så idag känner jag mig verkligen "dagen efter".  

Äpple i fast eller flytande form?

För många år sedan så kunde man läsa överallt att: "Ett äpple om dagen är bra för magen". Min läkare hade en tavla med det här uttrycket hängande på sitt mottagningsrum. Det användes i annonser om i stort sett allt...man bara satte in andra alternativ, som vitamintabletter och annat. Ny forskning ( eller vad man ska kalla det för) har kommit fram till att det är bra med måttlig mängd sprit för äldre kvinnor. Alltså måste vi nu trycka upp nya affischer där det står : "En drink om dagen är bra för magen". Vem har begärt den här undersökningen? Finns det verkligen ett behov av att veta detta? Det är ju bara att konstatera att blir man arbetslös, kan man alltid börja forska. Strunt samma vad det handlar om. Jag bara undrar vem som står för finansieringen.

Idag är det synd om mig

Mänskligheten kan drabbas av allehanda saker. För länge sedan så härjade Pest och Digerdöd och i våra dagar har vi fått stå ut med bl.a. Asiaten, Hongkonginfluensan, Fågelinfluensan, Svininfluensan och inte minst den Manliga influensan.

Jag brukar skryta med att jag är kärnfrisk. Det är ju något man ska var ytterst tacksam för. Ibland får jag klart en släng av snuva och hosta, men det blir aldrig så allvarligt. Inte förrän nu. Jag har känt mig lite av banan några dagar och idag har jag varit helt nere för räkning. Huvudet dunkar som det värsta disco och halsen känns som sandpapper. Har inte orkat vara uppe nån längre stund i taget. Ja, jag har faktiskt varit lika sjuk som en förkyld man. Jag ska ta ett par Panodil och dricka lite varmt innan jag kryper till kojs. Förhoppningsvis känner jag mig som en människa i morgon bitti igen.

Så var den dan förstörd

Min svärson körde in min bil till verkstaden i morse och sen ringde han mig när de undersökt den klart. Slutsumman blev ett antal tusenlappar. Finns ingen möjlighet att dra ut på det, eftersom det var bromsarna som inte var så bra. Det blir bara till att betala och se glad ut....eller åtminstone betala.

Min man åkte med och handlade mat idag för omväxlings skull. Jag bestämde mig för att vi skulle handla i Ängelholm idag. När vi kom ut från affären tittade jag efter bilen. Jag var helt säker på var vi parkerat (det är jag inte alla gånger), men jag såg den inte. Nej, tänkte jag, nu har någon snott min bil. Helt plötsligt slogs strömmen till hjärnan på, och jag mindes att vi åkt dit i min mans bil. Då måste jag säga att det känns skönt och kunna sitta och läsa andras bloggar om hur glömska de är. Man känner sig nästan normal.

En gång tidigare när Göran följde med och handlade så slog vi vad om vem som kom närmast slutsumman på det vi handlat. Jag hade ju ett rejält försprång där, för 100 gånger av 100 är det jag som handlar......dessutom gjorde jag överslagsräkning under tiden vi stoppade varor i vagnen. Men man måste inte berätta alla knep. Naturligtvis kom jag närmast. Jag föreslog att vi skulle göra samma sak idag, men det var han inte alls intresserad av. Jag hade annars tänkt att den som vann slapp betala verkstadsräkningen. På sätt och vis förstår jag honom. Han vågade väl inte utmana ett proffs.