Hörselproblem

 

Ibland när jag säger till mig själv att göra saker hör jag inte så bra.

Är det sånt som kallas för selektiv hörsel?

De sista ljuva åren

                       

Det går inte en dag nu utan att man ser på TV eller läser om den ena händelsen hemskare än den andra som inträffar på våra äldreboenden. Jag tycker det är bra att allt sånt kommer fram och det spelar ingen roll om det bara är bagateller enligt en del personer. Är man gammal och i behov av hjälp så ska man ha det. Punkt slut! Det ska finnas tillräckligt med personal så de hinner sköta om de äldre och ge dem ett innehållsrikt liv på boendet. Alla har tyvärr inte anhöriga i närheten som kan hjälpa till att bryta det vardagliga. Vården ska vara lika för alla.

Det talas mest om privata vårdboenden, men det är inte alltid himmelriket på jorden på våra kommunala vårdboenden. Det finns mycket att ändra på även där. Personalen gör alldeles säkert allt vad de kan, men det räcker tyvärr inte till. Pengar finns det ju gott om i vårt land, det har vi blivit varse den sista tiden. Synd bara att de inte står på det kontot som finansierar äldrevården.

Idag läste jag i tidningen om en äldre dam som varit inlagd på sjukhuset och när det var dags för henne att åka tillbaka till sitt vårdboende ringde personalen efter sjuktaxi. Chauffören körde till den adress han fått av personalen, och damen som var dement, tyckte hon kände igen huset de stannade framför. När de ringde på visade det sig att en annan familj bodde där. Damen hade tidigare bott i den här lägenheten, men kom inte ihåg att hon nu bodde någon annanstans. Familjen, som bodde där nu, sa åt chauffören att ringa lasarettet och få rätt adress, men han körde därifrån, trots att det är bestämt att hamnar en passagerare på fel adress, ska chauffören köra tillbaka till utgångsadressen. Familjen lyckades hitta en lapp som damen hade med telefonnummer till sin son. De ringde honom och han kom och hämtade sin mamma klockan 9 på kvällen och skjutsade henne till rätt plats. Horribelt!

Let´s dance

I förra veckan dök trädgårdskillen upp med en massa gräsmatterullar. Det var ganska stora områden han skulle täcka på olika platser i trädgården. Jag är glad att vi valde färdig gräsmatta, för det ser fint ut med en gång. Till våren behövs det lite ompyssling av den och det åtog killen sig att göra. Vi bestämde att han ska komma någon gång i början på maj, och då även frisera de höga buskar som jag inte når upp till. Det enda jag behöver göra nu är att vattna gräset. Han visade hur jag kunde kontrollera att det inte blev för lite vatten. Givetvis vill jag att det här nya gräset ska ta sig och vara grönt och fint nästa sommar. På kvällen kopplade jag ihop slangar och slangvagn och gav mig ut i det gröna. Det tog sin lilla tid innan jag var klar. Om det regnar eller är lite molnigt behöver jag inte vattna varje dag fick jag veta, så jag håller tummarna för att det ska vara regn och rusk åtminstone två veckor framåt, sen tycktes faran vara över.

För att var på den säkra sidan borde jag kanske dansa en regndans. Nu vet jag inte riktigt vilken takt den går i. Jag får nog ta kontakt med Ann Wilson, (domaren i Let´s Dance). Hon har en dansstudio i Helsingborg sen många år tillbaka och lär ut de flesta danser. Ska det bli ett rejält ösregn får jag nog dra till med en showdans. 

Jag har hämtat hit de flesta växter som fanns i Ulrikas trädgård och planterat här hos oss. Det är endast plommonträdet som väntar på sin skönhetsbehandling, sedan bommar jag snart igen förrådet med trädgårdsredskap. Det är dags för lite inomhusjobb framöver. Det ser jag fram emot.

En helt vanlig morgon

 Jag försöker stiga upp.....laddar....laddar......27% klar.....38% klar.......försöket misslyckades. Försök igen senare.

Jag gör bara ett försök till sen ger jag upp.

Intet är som väntans tider

Just nu sitter jag och väntar på trädgårdskillen, som ska komma och rulla ut gräsmatta i vår trädgård. Det har tyvärr varit lite strul innan, men nu lovade han att komma idag, och det hoppas jag verkligen stämmer. Jag är i varje fall glad över att rörläggaren vi anlitar alltid går att lita på. Han säger en dag han ska komma och det stämmer varje gång. Dessutom jobbar han snabbt och gör ett bra jobb. Det han skulle fixa till i tvättstugan är klart och nu är det bara min insats som fodras. Innan han började jobba målade jag ju väggar och golv där tvättmaskinen ska stå, och nu är det dags att ge resten av rummet en uppfräschning. Får kanske måla om mig själv också.

Idag är det en underbart solig höstdag och jag borde egentligen jobba lite i trädgården, men efter allt grävande som jag hållit på med tidigare så har axlar och knän tagit stryk. Det får bli några dagars vila ännu. Allt sånt jag inte hinner med denna säsongen finns ju kvar att ta tag i nästa år, för jag är inte det minsta orolig att någon av grannarna ska gå in i trädgården och ta jobbet ifrån mig.

I mitt köksfönster har jag nu två blommor i världens vackraste färg. Jag köpte den här hibiskusen i somras och då blommade den rikligt. Jag räknade till 24 knoppar på den som har slagit ut efter hand, och det har kommit fram nya som jag inte såg tidigare. Det verkar faktiskt som om levande blommor börjar trivas hos mig igen. Jag vet inte riktigt varför, för jag kör samma hårda linje som tidigare....vatten när jag ser att de börjar sloka. Det måste vara riktigt tåliga exemplar jag fått tag på.

Att ha på fötterna

Kan ni se skillnaden på de här skorna? Jo, de till vänster har svart lacktåhätta och de till höger har guldtåhätta. Jag tvivlar inte på att det är äkta guld, när man får veta priset. Det högra paret kostar 800 Euro. Det kan man köpa ca 20 par av den vänstra modellen för......och vet ni varför? Jo, svaret hittar man inuti skon.

Den vänstra modellen är av märket Gyllene Gripen och den högra från Yves Saint Laurent. Men jag ska ju ha skorna på fötterna, och inte gå runt och visa vad det står inuti dem. Därför köpte jag det paret med svart tåhätta.....och fick en hel massa pengar över. 

Det är ett antal år sedan jag köpte dem, men de ser nästan ut som om de var nya, för jag har inte använt dem så mycket. De känns inte sköna att ha på sig. Jag bryr mig inte om när jag får höra att: "vill man vara fin så får man lida pin". Klart jag vill vara fin, men det ska banne mig kännas bekvämt också. Det finns inget värre än skor som klämmer både här och där. De här skorna har aldrig varit särskilt bekväma, bara någorlunda användbara. De införskaffades under en period när jag köpte skor som en galning.

Skor är en viktig detalj när det gäller mode. Synd att det ska vara så svårt att hitta både snygga och bekväma skor. Det finns givetvis i ett fåtal affärer, men till ett rejält högt pris. Jag skulle vilja gå till en skomakare, som tar mått på foten och syr ett par helt unika skor. Det måste kännas som en dröm att gå i sådana skor, och som en mardröm att betala dem. Det närmaste jag kan komma något sådant millimeteranpassat och bekvämt att ha på fötterna är nog om jag köper ett väldigt mjukt garn och stickar mig ett par raggsockor.

Barn är mycket smartare när de ska prova skor. De stoppar ner foten, känner efter så skon inte klämmer och springer ett varv i butiken för att se om skorna är "springbra". Det kanske man skulle testa någon gång, i stället för att vara fåfäng och kolla i spegeln hur skon ser ut på foten. Jag undrar vid vilken ålder det vettiga skotänkandet upphör. För det gör det hos alla, tror jag. Kanske någon gång i tonåren? Sen kan det tyvärr sitta i ganska länge. Nu har jag fått tillbaka mitt vettiga skotänk igen, men jag antar att jag får hoppa över springandet.

För kännedom

 

Min mans hustru är en förtjusande person.

Jag har inget att tillägga.

Konstutställning

                                 

Att gå i skogen är nästan som att besöka ett konstmuseum. Där finns otroligt mycket vackert att titta på, och det ser inte likadant ut året om. Dessutom står det bänkar lite här och där så man kan sätta sig och beundra konstverken.

Konstkritiker pratar ofta om att det finns djup i tavlorna, och det tycker jag man ser tydligt här.

Trädstammar kan ha de mest fantastiska mönster.

Även rötterna kan se helt olika ut och sträcka sig långt iväg.

Var den här roten får sin näring ifrån har jag inte kunnat räkna ut.

Trädkronorna visar upp mycket snirklingar och färger, och i natuen passar allt...inget är varken för mycket eller för lite eller har fel färg.

Något som jag däremot inte tyckte passade in var den här "moderna konsten".

På konsthallar är tavlorna markerade med nummer och röda prickar när de blir sålda. Jag såg samma sak inne i skogen, men det har nog en annan förklaring.

Trädgårdshelg

Denna helgen har varit mycket trevlig. Katarina kom till Åstorp en timme tidigare än förväntat. Med byten och väntetider på buss, flyg och tåg tog det bara lite mer än fem timmar från Luxemburg till Åstorp. Jag trodde hon skulle var trött efter resan och räknade inte med att vi inte skulle göra så mycket första dagen hon var här. Oj, vad jag bedrog mig! Efter en kopp kaffe bytte hon om till trädgårdskläder och sen var det full rulle hela dagen. Det var bara till att försöka hänga med. 

Det som var mest angeläget nu var givetvis att få bort alla perenner från rabatten som skulle bli gräsmatta. Det mesta togs bort i somras och det är endast en kärleksört kvar där nu, som jag ska flytta i morgon. Eftersom vi haft både träd och buskar där tidigare så behövde vi kolla så det inte fanns stora rötter kvar. När vi flyttade hit planterade vi ett äppelträd i rabatten men det gav aldrig någon frukt så vi sågade ner det ganska snabbt. Roten lät vi vara kvar och placerade ett fågelbad där i stället. Nu var vi tvungna att få bort roten och den satt hårt fast. Vi använde spett och körde in under och hoppade på spettet, men det verkade omöjligt. Jag föreslog att vi skulle såga av smårötterna med en tigersåg. Det viktigaste var att den stora klumpen kom bort. Jag gick för att hämta sågen och satte i ett batteri. När jag kom tillbaka stod Katarina där med roten i famnen. Hur hon burit sig åt vet jag inte. Det behövs tydligen ingen tigersåg när man har en Katarina. 

Det är vanligt när man förnyar saker att man visar en före och efter bild och det tänkte jag med göra, fast här ser det lite annorlunda ut.

Så här såg rabatten ut innan vi tagit oss an den.....

....och så här ser den ut nu.

Alla perenner är flyttade till andra platser i trädgården och Katarina och jag hämtade även en hel del buskar och perenner från Ulrikas trädgård. Eftersom de flyttar till lägenhet, så är det inget som de kan ta med sig. Vädret har varit perfekt hela helgen. Ibland har det sett lite mulet ut, men så fort vi stuckit ut näsan har solen tittat fram igen. På kvällar och nätter har det kommit lite regn...nästan som på beställning. 

Det verkar faktiskt som olyckstrenden vänt här nu. Trädgårdsfirman tar hand om gräsmattan och jag kan ägna mig åt inomhusjobb i stället.

Tacksamhet

Var tacksam mot dem som irriterar dig. De hjälper dig att träna upp ditt tålamod.

Jag har väldigt svårt att se det så.

Jag hänger fortfarande kvar

 

När jag pratade med killen från trädgårdsfirman lät det inte helt omöjligt att få hjälp. Han fick min mailadress och lovade att höra av sig igen.  Än har det inte dykt upp nåt mail, men jag försöker ha is i magen....åtminstone till i morgon. I annat fall får jag slå en signal igen så jag vet ifall jag ska förbereda Katarina på en "hoppfull" helg. 

Det är lika bra att allt negativt samlas i klump så kanske det blir bara positiva saker sen framöver. Rören till bänken i tvättrummet behövde rensas, så jag fick ringa rörmokaren. Min avsikt var att köpa en ny bänk för den andra har vi haft i drygt 50 år. Rörmokaren övertalade mig att behålla den gamla och att han fixade till den i stället. Anledningen var att en ny bänk kostar från 6000kr och uppåt. Lite väl mycket för en grej som bara står gömd i källaren kan jag tycka. Jag nappade på hans första förslag och tänkte att då passar jag på att måla om i tvättrummet. Igår kom han och kopplade ifrån tvättmaskinen och drog fram den så jag kommer till att måla väggar och golv, och sen kommer han tillbaka nästa vecka och kopplar in allt igen. Det är så skönt att ha en duktig hantverkare som man vet kommer när det behövs och gör ett bra jobb.

Nästa negativa grej är bilen. Den gick galant genom besiktningen, men nu är det dags för den årliga servicen. Det enda negativa här är egentligen kostnaden, men det får jag ta. Bilen måste fungera. Jag vill ha servat den i denna månaden eftersom jag lämnar den till en bilservice i Kvidinge. Då får jag skjuts hem av Bo sen och när bilen är klar kommer han hit och hämtar mig så jag kan åka och betala den. Nästa månad flyttar nämligen Ulrika med familj till Ängelholm och då blir det inte lika enkelt längre. 

Det sägs att alla goda ting är tre och jag hoppas att det gäller för onda ting med. I så fall borde det vara slut på allt negativt nu för en tid framåt. 

En stor positiv grej har jag att se fram emot. I morgon vid middagstid hämtar jag Katarina på stationen i Åstorp. Då har hon varit på resande fot i ett antal timmar. Hon tar bussen från Rue d´Oradour vid 4 -tiden på morgonen, och åker direkt till flygplatsen. Det är så bra ordnat i Luxemburg att alla åker buss gratis oberoende av ålder. Hon checkar alltid in hemifrån och eftersom hon bara åker med handbagage så går det snabbt genom säkerhetskontrollen. Flygtiden brukar vara drygt 1 1/2 timme. Väl framme i Köpenhamn kan hon hoppa på tåget som tar henne direkt till Åstorp där jag står och väntar. Det ska bli så kul.

Man borde inte hänga upp sig på saker

 

Men ibland är det svårt att låta bli. Det kan röra sig om bagateller, men i och för sig kan bagatellerna delas in i olika grupper. Det en del räknar som bara irritationsmoment kan för andra vara nästintill katastrofer. Nu är det inget katastrofalt som hänt här, men tillräckligt irriterande för att jag ska bli på dåligt humör. 

Jag har tidigare skrivit om att jag grävt upp en rabatt, som i stället ska införlivas med gräsmattan. Min tanke var att leta reda på en trädgårdsfirma som ville åta sig jobbet, men det var inte det lättaste. Jag vet inte hur många jag försökte få tag på, men de flesta åtog sig inte sådana småarbeten. Jag tycker det är tillräckligt stort för att vilja slippa göra det själv. 

När Katarina var hemma i sommar så föreslog hon att vi två kunde hjälpas åt med det när hon kom upp hit i höst. Det var ju väldigt snällt och jag började läsa på hur man skulle gå till väga. Alla perenner är borta, men det är lite ojämnt där nu, så jag förstod att jag måste fylla igen alla hålor och platta till. Det enklaste hade klart varit att då använda en gräsvält, men det fanns ingen att hyra i närheten. Att köpa en sådan för att använda endast en gång kändes väldigt onödigt. Då läste jag att när man fyllt på med jord kunde platta till den genom att gå med pyttesmå steg över det hela. Sen gick det bra att så gräs och täcka med lite jord igen, och till sist var det bara att vattna och vattna och vattna. 

Katarina kommer på fredag och jag har mycket annat som jag behöver hjälp med i trädgården så i förra veckan gjorde jag ett nytt försök att få tag på en trädgårdsfirma. Jag fann en förening av nåt slag på nätet och fick pratat med en person där via datorn. Senare på eftermiddagen blev jag uppringd av en dam som erbjöd sig att lämna mitt mobilnummer till ett par firmor som var med i deras register. När en vecka gått och jag inte hört något började jag bli aningen irriterad. Jag försökte ringa personen jag talat med tidigare, men när jag slagit klart numret hördes bara musik. Jag hade ingen aning om ifall jag kommit rätt eller inte. Nu var jag rejält irriterad och skrev en syrlig kommentar i deras spalt på datorn.

Jag var så frustrerad och skickade ett sms till Katarina och undrade ifall hon trodde att vi kunde klara av det. -"Jajamensan," sa hon, " vi tänker bara på alla irriterande typer och sen hoppar vi på jorden som om vi var tokiga."

Vi slipper kanske det ändå. För bara en liten stund efter att jag lämnat meddelandet på datorn ringde en dam upp mig och var väldigt förvånad över att ingen hört av sig. Hon hade nu lämnat mitt mobilnummer till en annan firma som skulle höra av sig på eftermiddagen, vilket de också gjorde. Det lät inte alls så besvärligt att få hjälp därifrån, så jag håller tummarna.

Bortskämd

Om min kropp vill ha ett glas vin får den ett glas vin, vill den ha tårta får den tårta, vill den gå på gym....nåja, den kan inte få allt den pekar på.

Ibland måste man sätta gränser.