Brev till farmor

Jag minns när jag var barn att jag ibland läste någon serie om cowboys och indianer. Då hände det ofta att indianerna skickade röksignaler för att meddela sig. Jag tyckte det verkade så spännande. Tänk att kunna tyda en massa rökpuffar. Serierna från när jag var barn fram till nu har verkligen förändrats. Tur är väl det eftersom hela världsbilden är ändrad idag.

Min lille "Dallascowboy" Daniel får inte använda tändstickor, så han skickar i stället såpbubblesignaler. Om jag inte läser helt fel så står det att han kommer hit i slutet av sommaren.

Humlen runt hörnet

Jag fick tag på en snygg klätterställning till min humle. Nu slingrar den sig för egen maskin runt, runt. Någon enstaka gång får jag hjälpa till och peta in en rymling som försöker krama om någon av perennerna bredvid. Den har redan nått toppen på konen, och är på väg neråt igen. Sen ska jag försöka få den att snurra sig runt konen på tvären med, så man inte kommer att se själva ställningen till sist. Jag gillar sådana här tåliga växter. Humlen såg väldigt sjavig ut när jag planterade om den på det nya stället, men helt plötsligt så satte den fart att växa. Nu ser jag fram emot att det ska bildas små humlekottar. Det är dem som jag egentligen är mest intresserad av. De är lätta att torka som eterneller och blir väldigt snyggt att blanda in i buketter.

Öltillverkning, som humlen är känd för, är inget för mig. Jag dricker inte öl. I så fall ska det vara väldigt mörk öl, men eftersom jag dricker så ytterst lite, så är det ingen idé att starta nån tillverkning. Vår dagstidning hade reportage om olika ölsorter. Det var någon kunnig person som hade testat och nu ville berätta vad han tyckte om de olika sorterna. Det brukar alltid vara karlar som står för de här testerna både när det gäller öl och vin. Lite underligt faktiskt, eftersom det hade fungerat lika bra att en kvinna hade fått ge sitt omdöme. Då hade kanske förklaringen av smakerna blivit lite lättare att förstå, för nu blir jag lite konfunderad när de beskriver ölen. De smaker det pratas om har jag aldrig testat och jag undrar om någon levande människa har gjort det. Tveksamt! Jag fastnade för en ölsort....inte för att jag för mitt liv vill provsmaka den....men för beskrivningen av den.

Bärnstensfärgad, lätt grumlig.........bärnsten är en fin färg, men det där grumliga låter inte gott.

Blommig doft med inslag av ananas och tall.........ananas luktar friskt, så det låter helt ok.

Smak av päron.......mmmmm,

tallbarr.......???????

blomjord........tvi!

och lite get......på ett bra sätt......... jag struntar i om det smakar get på ett bra eller dåligt sätt.....blir jag bjuden på det ölet så häller jag det direkt i slasken.

Tacka vet jag kallt kranvatten!

Småirriterande

Årets midsommarhelg var nog den varmaste på länge här hos oss. Temperaturen gick upp emot 30 grader och luftfuktigheten höll sig runt 60%. Det gick alldeles utmärkt att sitta helt stilla och svettas. Meterolgerna "varnade" för åska och regn flera dagar i sträck, och det kom också rejäla både åsk och regnväder, men inte över Åstorp. Det var med stor möda man orkade flytta sig från ett rum till ett annat och hoppas att just där skulle det vara lite svalare. Nu saknade jag verkligen luftkonditionering.

Igår blev det väderomslag och när jag vaknade på morgonen var det mulet och lite blåsigt. Härligt! Solen kröp fram senare på dagen och nu har vi ett helt perfekt sommarväder. Orken börjar komma tillbaka och idag ska vi åka iväg och köpa lite material till saker som ska fixas här hemma. Eftersom Göran varit justerad en längre tid så har vi fått ställa in oss på lite mindre projekt. Sådana finns det massvis av....smådetaljer som man upptäcker och retar sig enormt på och säger till sig själv att det här måste göras vid. Sen helt plötsligt faller det i glömska tills nästa gång man stöter på det ofärdiga projektet och retar sig ännu mer. Nu har jag retat mig tillräckligt länge, så nu ska en hel hop irritationsmoment åtgärdas.

Uthållighet

Jag är tuff och tåler allt....särskilt om det är doppat i choklad.

Det är inte svårt att tåla allt om det är choklad utanpå. Det skulle jag med klarat av. Tyvärr är det just det som är det stora problemet....att undvika chokladen. Jag är älskar ljus choklad. Naturligtvis är den inte lika nyttigt som den mörka, men tusen gånger godare, enligt min smak.

Mina barn och barnbarn har mycket bättre karaktär när det gäller godisfrossandet än vad jag nånsin haft. Jag undrar om det finns något som skulle kunna få mig att sluta längta efter Marabou mjölkchoklad....mmmmmm. Det skulle i så fall vara lakrits.

Nu vet jag vad jag har gjort för fel

Jag har alltid tyckt att fotbollsmatcher på TV är så ointressanta oberoende av vilka lag som spelat. Nu vet jag varför jag har tyckt så. Det beror på dekorationerna eller bristen på dem snarare. När Rasmus kom hit igår hade han en ganska stor väska med sig. Jag tyckte det verkade lite konstigt eftersom han bara skulle sova över en natt. Förklaringen fick jag när han öppnade väskan och började plocka ur innehållet. Först och främst var det en Sverigematchdräkt, som han skulle ha på sig under matchen. Sen tog han upp ytterligare 3 Sverigetröjor, som han draperade över soffryggen, en flagga, en lång Sverigehalsduk och en keps. Min TV-soffa är blå så den smälte väl in bland dekorationerna. Jag funderade på vad jag skulle klä mig i, men det löste sig eftersom jag hade blå jeans och en gul T-shirt hängande i garderoben.

Tidigare på eftermiddagen var vi och hamstrade hem godis.......både vanligt godis och naturgodis. Det hällde vi upp i skålar och satte på soffbordet, så vi inte skulle behöva springa iväg och hämta nåt ifall matchen var spännande. Under första matchen passade vi på att äta middag och vi placerade oss vid matbordet så vi kunde se matchen samtidigt. Huvudmatchen var givetvis den mellan Sverige och Belgien. Det var faktiskt riktigt spännande och jag tyckte lite synd om svenskarna när de förlorade. Det hände lite i matchen och bollen spelades inte bara fram och tillbaka hela tiden som jag är van vid att ha sett tidigare. Jag får kanske omvärdera min åsikt om fotboll.

Jag struntade i TV-kommentatorerna för Rasmus kommenterade både matchen och spelarna som bara han kan göra. Ibland skrattade jag så tårarna rann och det sporrade naturligtvis honom till att gå igång ännu mer. Det var den roligaste fotbollskväll jag varit med om.....trots att Sverige förlorade.

GLAD MIDSOMMAR 

Fotbollskväll

Rasmus var här några timmar igår fastän hans föräldrar har semester. Han var inte intresserad av att följa med på deras utfärd idag så i stället fick jag trevligt sällskap. Förra veckan hyrde de en stuga i Alingsås och besökte olika platser i närheten. Han hade klart mycket att berätta om fisketurer, besök på gamla Ullevi, vildsvinssafari m.m. Det fanns ett matningsställe för vildsvin inne i skogen en bit ifrån där de bodde så på kvällen åkte de dit och fotograferade. Vi hade bestämt sen tidigare att han skulle komma hit idag och sova över, men helt plötsligt igår så ville han stanna redan samma kväll. Kruxet var att han först måste iväg på fotbollsträning och efter det hem och äta och duscha. Rasmus tyckte inte det var några problem utan han kunde sparkcykla till mig sen (det är 8 km). Hans föräldrar tyckte inte det var någon bra idé och la in sitt veto. 

Idag kommer han i varje fall och vi har redan bestämt att det ska bli en lång fotbollskväll. Jodå, ni läste rätt. Jag ska kolla på två fotbollsmatcher på samma dag. Det är en helt annan tjusning när man ser på fotboll tillsammans med Rasmus. Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör det, men på nåt underligt vis så blir det aldrig långtråkigt. Först är det Portugalmatchen och sen efter det får vi se hur det går för svenskarna.

Så fort han kommer hit ska vi åka ner och köpa lite godis och annat gott att mumsa på och lite drickbart. Om det nu skulle gå så bra att svenskarna gör mål utan hjälp av motståndarna så måste det firas med lite godis. Skulle de däremot bli helt utspelade behöver vi godis för att trösta oss. Chansen att få äta mycket godis i kväll är med andra ord väldigt stor.

Vem är det?

Igår var jag och hämtade ut mitt nya pass. Jag upptäckte sent att det gamla var utgånget, och då hade det hunnit införas tidsbeställning. Det var ca 2 mån väntetid och förra tisdagen var det dags för mig att förnya det. Så enkelt det är egentligen. Alla mina uppgifter fanns redan i deras register. Det enda polisdamen frågade mig var om jag var 167 cm lång. Det sa jag att jag var, men jag har inte mätt mig på många år så jag vet inte. Längre är jag i varje fall inte, men jag kan tänka mig att jag krympt någon cm. Det verkar så, för jag når inte lika högt upp längre. Jag tror inte jag blir stoppad i passkontrollen om min längd skulle var fel. Kan jag komma genom med fotot som tas på polisstationen, så kan det säkert stå att jag har grönt hår utan att de reagerar.

Varför i all världen ser man så underlig ut på pass och körkortsfoton? Jag tycker att jag kammar till lockarna och ser till att inte göra några konstiga miner, men likväl blir fotot som om man blivit fotograferad i Lustiga huset. I varje fall ser mina foton ut på det viset. Fast det är kanske så jag ser ut i andras ögon? Jag har kanske bara en inbyggd retuscheringsförmåga i mina ögon. Det är inte så ofta jag behöver visa upp varken pass eller körkort så jag kan leva med den bilden som är där.

Även om jag inte har någon längre resa inplanerad för tillfället så känns det ändå bra att ha ett giltigt pass. Helt plötsligt blir det kanske aktuellt och då behöver jag bara packa resväskan och ta med passet med fotot på den där personen som jag inte alls ser ut som i verkligheten.

Jag har vad som krävs för att bli fotbollsspelare

Göran har abonnerat på TV:n nu under EM och jag har fått avstå alla spännande deckarserier. Men det kommer jag att ta igen sen, var så säker. Egentligen har det inte gjort så mycket, för jag har hunnit med en hel del annat som egentligen är viktigare än att lösa mordgåtor (påhittade alltså). Fast lite har jag ändå saknat Poirot, som är min favoritdeckare. Han har lite av katten Gustav i sig, för han lider då verkligen inte av några mindervärdeskomplex. Han tycker själv att han är världsbäst, men trots det anser jag inte att han är odräglig. Han är inte någon diva som vissa fotbollsspelare. Det har ju blivit så att jag har hamnat i TV-soffan ibland och då kastat ett getöga på spelarna när de jagar runt efter bollen, ungefär som på en hundkapplöpning där hundarna jagar efter en "hare".

När det nu inte fanns något vettigt att se på TV så har jag ändrat om lite med gardiner och annat småpynt. Jag märkte då att jag hade väldigt dålig balans. Förr om åren har jag bara ställt en massa stolar framför fönstret och sen har jag klivit upp där och hängt upp gardinerna  och sprungit fram och tillbaka på stolarna som en alpget för att få dem att hänga snyggt. Nu fick Göran fästa gardinerna vid ena sidan och jag tog hand om den andra. Jag fick ta en stege till hjälp och klättra ett steg i taget. När jag kom högst upp var jag nästan svimfärdig och det var ändå ingen höjd att tala om. Jag höll ett krampaktigt tag om stegen och vågade inte släppa den förrän jag stod på golvet igen. Det är otroligt så dålig min balans har blivit.

Även om jag numera inte är en mästare på att hänga upp gardiner så kan jag trösta mig med att jag kan bli fotbollsspelare. För att bli det fodras först och främst dålig balans. Ju större stjärna desto sämre balans. Jag vet inga andra som ramlar så lätt som fotbollsspelare. Det räcker att en motspelare springer förbi så ramlar de i backen bara av vinddraget. Med den dåliga balans jag besitter nu är jag garanterat mogen för ett proffskontrakt. Undras vilken klubb som hör av sig först.

Obegripligt

Hur kan måndagar vara så långt från fredagar och fredagar så nära måndagar?

Jag måste erkänna att jag funderade i de tankebanorna ibland när jag jobbade. Det var så mycket man ville hinna med under helgen och helt plötsligt så var det måndag morgon igen. Dagarna går fortfarande fort, men jag kan göra vad jag vill vilken dag som helst, så jag är inte beroende av helger längre nu. Vad jag däremot är väldigt noga med är att aldrig göra några trista saker under helgen......sådana där som man drar sig för att sätta igång med. Det får bli en vardag till sånt. Helgen är fortfarande något som man ska längta efter, tycker jag.

Tidiga morgnar är inte bra

Jag satte mobilen på alarm både tisdag och onsdag eftersom jag skulle åka till läkarstationen för provtagning. Visserligen vaknade jag en stund innan den ringde, men det kan man aldrig lita på. När det var avklarat tänkte jag återgå till min vanliga rutin, och det betyder inte att gå upp i ottan. Av någon outgrundlig anledning så vaknade jag ändå halv 6. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att göra det i fortsättningen. Det betyder nämligen att när klockan är 10 på kvällen kan jag inte hålla ögonen öppna längre utan måste gå och lägga mig. Katastrof! Jag missar alla bra deckare som ges sent på kvällar och nätter. Det går inte och titta på TV tidigare på kvällen för då visas bara fotboll med för, mellan och eftersnack.

När jag nu ändå var vaken och faktiskt kände mig pigg så fanns inget annat alternativ än att stiga upp.  Det sägs att kvinnor kan göra många saker samtidigt och det håller jag med om till viss del. Idag gick det inte riktigt så. Jag laddade kaffekokaren medan jag gick och hämtade tidningen, och så långt var allt väl. När jag kommit in igen så började jag att laga gröt och la en brustablett i ett glas vatten. Jag tar nämligen en piggelintablett varje morgon. Om det är den som hjälper eller jag bara är allmänt pigg för tillfället vet jag inte, och ärligt talat bryr jag mig inte heller. Huvudsaken är att jag känner mig pigg och alert. Jag tycker inte om att ha socker på gröten utan jag tar en näve russin i stället. Det är mycket godare. Nu stämde inte det där om att göra många saker samtidigt längre. Först hällde jag en näve russin på gröten och sen gjorde jag likadant i glaset med brustabletten. När jag såg att de singlade ner på botten kom jag på att det stämde inte. Det var bara till att fiska upp dem och lägga en omgång Ginsengmarinerade russin på gröten. Blir jag inte extra pigg idag så blir jag det aldrig. Jag tror jag kommer att uträtta storverk idag.

Onödigt arbete

Vi har köpt pelargonier som ska planteras i blomsterlådan utanför sovrumsfönstret. Mina fönster är sådana som jag snurrar runt som en karusell för att kunna tvätta dem på utsidan. Praktiskt att kunna stå inne och tvätta alla sidorna. Efter att blommorna kommit på plats i lådan går det inte att snurra runt dem längre. Då ryker blommorna. Därför bestämde jag mig för att tvätta dem innan Göran hunnit plantera något. Nytvättade fönster får mig alltid på gott humör.....en kort stund. Det slår aldrig fel. Det kan ha varit snustorrt i veckor, men så fort jag har plockat fram fönsterputsargrejerna så börjar regnmolnen dra ihop sig. Mycket riktigt så började det både åska och regna rejält några timmar senare. Vad är det som gör det, tro? Finns det kanske ett ämne i fönsterputsarmedlet jag använder som drar till sig elektriska laddningar?

Jag har funderat på att skriva till SMHI och fråga om de är intresserade av att anställa mig. Det får bli jobb på distans då, men det är ganska vanligt idag. Då kunde jag meddela dem när jag putsat fönster, så de för en gångs skull kunde lämna en 100% säker väderprognos.

Att fasta

Ätning förbjuden!

Det är ingen ny bantningsmetod jag har börjat på även om det låter så. Det är bara det att jag hade tid hos läkaren igår för att ta blodprov. Jag tar medicin för bl.a. låg ämnesomsättning och det var nu dags att förnya recepten. I många år har jag varit listad på en läkarmottagning i Helsingborg, men jag tyckte det kunde vara bekvämare att ha en läkare hemmavid. Alltså listade jag om mig till en mottagning här i samhället. Eftersom jag sällan är sjuk så att jag behöver läkarvård, så har jag ännu inte besökt den här nya doktorn. När jag nu skulle förnya recepten ville hon först undersöka mig och ta nya blodprover. Det lät vettigt, tyckte jag. 

En tid för provtagning bestämdes med sjuksköterskan och jag fick besked på att jag skulle vara fastande. Under sommartid öppnar de redan halv 8 och jag var där tidigt, så jag kom in som nr 1. När jag satt mig i undersökningsstolen sa sköterskan: "Jaha, och du är fastande?" NEJ! Det hade jag totalt glömt bort. Kan jag tro skylla på att hos den förra läkaren var det aldrig tal om några fastande blodprover? Naturligtvis inte. Det är min förvirrade hjärna och mitt dåliga minne som får ta på sig skulden. Det var bara att åka hem igen.

Så fort jag kom hem skrev jag stora lappar med texten FASTANDE på. De tejpade jag på kylskåp, spis och köksbord. Nu fanns det ingen chans att jag skulle glömma bort det. Snart ska jag åka ner och bli "tappad" på blod. Det känns nästan så, tycker jag. Jag blir alltid lite svimfärdig när de måste sticka i armvecket. Det ska bli skönt när det är klart så jag kan åka hem och laga havregrynsgröt och känna mig som en människa igen. Att fasta är inte min melodi. 

Bra kvinna reder sig själv

Allt fungerar väldigt gnisselfritt här hemma när var och en gör det den är bäst på. Ibland behövs det att vi båda hjälps åt med en sak....och det går betydligt snabbare också. De sista veckorna har det varit lite si och så med samarbetet. Vi har inte varit ovänner men Göran har haft besvär av sin gikt en längre tid. Handen svullnade upp så den liknade en uppblåst gummihandske. Han är högerhänt och oturligt nog så var det högerhanden som drabbats. Man tänker inte på hur mycket man egentligen använder sina händer, förrän det inte fungerar längre. De enklaste saker blir helt plötsligt omöjliga att göra.

Vi har alltid en massa projekt på gång, men allt sådant har fått stå till sidan nu. Mina projekt har jag kunnat utföra som planerat, men Görans, som oftast är något snickeriaktigt har jag inte kunnat ta över. Mina färdigheter på det området är minimala. Delvis p.g.a. att jag aldrig har behövt träna upp mig på att göra något sådant. Det har varit så enkelt att bara "lägga in en beställning" på det jag ville ha gjort.

Sjukdomar kommer alltid olägligt, men det var extra olägligt nu eftersom vi höll på ute i trädgården och fortfarande har en del växter som ska planteras. Jag är ingen expert på att gräva. Antagligen använder jag fel teknik, för jag lyckas aldrig gräva särskilt djupt. Konstigt egentligen för jag är faktiskt stark. Jag har "kråsor" som min farmor skulle ha sagt. Jag tog en grävkurs i går eftermiddag med Göran som instruktör. Nu kom jag på vad jag gjort för fel tidigare. Jag har bara grävt ett smalt hål och då går det inte att vinkla spaden och få upp någon jord. När jag nu gjorde hålet betydligt större var det ingen konst att gräva djupt. Jag ser ändå fram emot när Göran blir så pass bra att han kan överta de tyngre jobben. Jag gillar finliret mycket bättre.

Alla rabatter är ogräsfria nu och alla buskar nyfriserade och det enda som återstod för mig var att lägga ut barkmull i alla rabatter. Jag gör det varje år och det är ytterst lite ogräs som visar sig sen och de förskrämda plantor som ändå vågar sig upp är lätta att bara lyfta upp, för rötterna är så små. Vi hade inga fler säckar med barkmull hemma, och jag funderade på hur vi skulle gå till väga eftersom inte Göran kan använda sin hand. Vi brukar köpa 4 säckar i taget och det går jättebra att parkera bilen utanför där de ligger i affären, men det är ändå en bit att bära dem, och de är ganska tunga. Då fick jag en riktig snilleblixt! Jag har mors dramatenväska i källaren, och den används aldrig. Väskan plockades bort så jag bara hade stativet kvar. Det la vi i kofferten och körde iväg. Nu var det bara att dra ner en säck och ställa på stativet och rulla fram till bilen. Där kunde jag själv lyfta säcken i kofferten.

Som sagt....bra kvinna reder sig nästan alldeles själv.

Liten har blivit stor

De här bilderna har en hel del år på nacken. Rasmus ville visa mig att han kunde vara både stor och liten. Så är det nog. Även om barnen växer och blir långa så är de innerst inne fortfarande små. Det är härligt att det inte går alldeles för fort. Tids nog är de stora och blir fullt upptagna med kompisar och andra intressen. Än så länge är jag med på prioriteringslistan och får ett telefonsamtal varje kväll. Ibland är det inget viktigt som har hänt utan han vill bara ringa och säga HEJ. Det är inte så bara för mig.

I fredags var jag på skolavslutning i Rasmus skola. Det var säkerligen sista gången jag besökte min gamla arbetsplats. Rasmus har slutat mellanstadiet och efter sommarlovet börjar han på högstadiet här i Åstorp. Han ska gå på Björnekullaskolan...samma skola som hans mamma, moster och morbror gått på. Det är en bra skola med duktiga lärare så han ska säkert komma att trivas där. Jag tycker inte det är så länge sedan som han började förskoleklassen på Kvidinge skola. Då jobbade jag också på skolan, så jag träffade honom varje dag och ibland var han med på Fritids där jag jobbade. De här sju åren har bara svischat förbi, känns det som.

Sista veckan innan avslutningen var inte så arbetsam. Det var mest att göra klart och städa undan eftersom de inte kommer tillbaka nästa termin. En av dagarna spelade de fotbolls och innebandymatch mot lärarna. Det är något som alla elever ser fram emot och även personalen. Alla spelare ropas upp och får springa in på banan och visa upp sig före matchen. Lärarna brukar var lite tokigt klädda och Rasmus åkte till skolan den dagen iklädd stora gröna glasögon. Det stod 4-3 till lärarna bara någon minut innan slutsignal, men då var det en lärare som spelade ojuste, tyckte domaren (som inte alls var partisk) och eleverna fick straff. Slutresultatet blev 4-4.

Ibland är det svårt

Även om det ger mig problem så säger jag vad jag tycker, för det gör så ont att bita mig i tungan.

Om man biter sig i tungan eller sväljer en extra gång kan väl vara strunt samma. Men ofta är det bra om man inte säger rakt ut det som poppar upp i hjärnan. Lite eftertanke skadar inte. Ett förfluget ord går aldrig att ta tillbaka, och även om man sen säger att man inte menade det, så finns det kvar i hjärtat och hjärnan på den som hörde det. Det finns inget suddgummi som är så effektivt att det går att sudda bort de orden. 

Fiffel och båg

När jag kollade mitt bankkonto idag såg jag att skatteåterbäringen var insatt. Det var bara drygt en tusenlapp. De måste ha räknat helt fel på Skattekontoret. Jag ska ha mycket mer tillbaka....i stort sett allt jag betalat in i skatt. Vi betalar väl inte skatt i Sverige längre? På TV sa de åtminstone att Volvo och en massa andra storföretag är nolltaxerare. Det måste klart gälla alla i Sverige eftersom vi kommit så långt med jämställdheten i vårt land.

Visserligen har de här företagen haft personer till hjälp som vet hur man flyttar pengar från ett konto till ett annat i utlandet och många andra knep som gör att det inte blir olagligt....bara omoraliskt. Jag kan bara flytta mina pengar från bankkontot till min plånbok och det är för kort väg för att det ska ge samma effekt, men jag lider i varje fall inte av dåligt samvete. Det gör säkerligen inte höjdarna i de här företagen heller. För att kunna göra det måste man först och främst ha ett samvete.

Det finns palmer av olika slag

Jag vet att jag har visat mina ormbunkar tidigare, men de tål att visas upp igen. Jag fick en liten planta  av min mor för mer än 40 år sedan, som jag planterade utanför fönstret i det rum som numera är mitt datarum. På den tiden var det vårt sovrum. Jag var överlycklig när den slog upp nya rotskott lite här och var och jag var snabb med att gräva upp dem och plantera dem någon annanstans. Det blev många plantor till sist. De slår fortfarande upp nya rotskott och jag gräver upp dem......men nu planterar jag inte om dem utan slänger dem i tunnan. Ormbunkarna kommer att ta över hela trädgården annars, för de är så livskraftiga.

Den första plantan jag grävde ner är ganska stor och bred nu och runt ikring växer en perenn som blommar med små ljusblå klockor. Jag kan inte komma på vad den heter. De blommar väldigt tidigt, och när de blommat klart har ormbunken börjat breda ut sina blad, så då syns inte det vissna mer.

Ormbunkarna är planterade i V-form och det har blivit en nätt liten dunge. 

I framkanten har jag planterat skuggbräcka som blommar så vackert. Både de och ormbunkarna trivs ihop och solen kommer inte till här för det är mot norr. 

Jag har planer för den äldsta ormbunken. Den som står framför mitt datarum. När jag hälsade på min son under tiden han bodde i San Diego såg jag ormbunkar överallt i deras trottoarplanteringar. De var jättehöga och såg ut som palmer. För varje år som går så läggs det till nästan som en ring på stammen. Det blir som ett slags årsringar fast på höjden. Stammen påminner lite om en ananas. Jag undrar hur länge det dröjer innan jag kan sitta under min ormbunkspalm. Det lär nog dröja. Men jag kan åtminstone ligga under den och drömma att någon fläktar mig med palmblad. Det kan behövas i denna värmen.

En djurlik helg

I söndags morse var jag uppe med tuppen.

Varför förstår jag egentligen inte för jag kände mig verkligen inte pigg som en mört.

Jag gick ut och hämtade tidningen i postlådan och sen satte jag på kaffekokaren. Med glasögonen på näsan

....jag har alltså ingen falkblick....

skummade jag genom dagens tidning.

Nu började jag känna mig hungrig som en varg, så det var dags att plocka fram frukosten.

Tyst som en mus smög jag runt i köket eftersom Göran fortfarande sov.

Jag har hört att man ska inte väcka den björn som sover.

Det var perfekt trädgårdsjobbarväder så jag grävde upp lite större perenner och delade dem. Vi hade även skaffat hem lite andra växter som nu skulle ner i jorden.

Jag grävde som den värsta mullvad.

Om jag får säga det själv, så tycker jag att jag var flitig som en myra.

På kvällen var jag jättetrött och jag sov som en gris hela natten.

Lite så har min helg varit.

Energiförbrukning

Jag är inte lat. Jag är en mästare på energisparning

Alla spartips är bra. Jag gör som Gustav...sparar på energin.

Serenad

I natt eller i morse vaknade jag kvart över 3 av "skönsång". Koltrasten envisas med att varje morgon sitta på grannens tak och sjunga (föra oväsen). Jag måste erkänna att han sjunger vackert, men vid den tiden på dygnet får ordet skönsång en lite annan betydelse. Han har i alla år suttit på samma plats och sjungit, nämligen på andra taknocksplattan från ytterkanten. Jag försökte ta reda på hur gammal en koltrast kunde bli och uppgifterna varierade mellan 16-21 år. Det betyder alltså att det kan inte vara samma koltrast som suttit på granntaket och drillat under alla de 43 år vi bott i vårt hus. Det verkar mer som det finns en RESERVERAD-skylt på taknocken. Ungefär som när man kör runt på en parkeringsplats för att leta upp nånstans att ställa bilen. Det lättaste att hitta är alla reserverade platser. Tyvärr är inte människor lika laglydiga som fåglarna, för jag har aldrig sett någon annan fågelart sitta på just den platsen.

Jag borde kanske vara glad att jag blir väckt av en serenad. Tänk så många vackra kvinnor som har blivit det. Jag tänker först och främst på Julia i Verona. I många äldre filmer minns jag att det ofta stod en mandolinspelande karl nedanför en balkong och sjöng för sin dam. Det är kanske det som är förklaringen till att jag aldrig blivit väckt av en mänsklig sångare. Man måste bo så att man har balkong och helst inte för högt upp utan att karlen kan klättra upp längs väggen som Spindelmannen. När jag bodde i hyreshus så bodde jag på fjärde våningen utan balkong och efter det har jag alltid hållit mig i marknivå.

För att kunna sova i sovrummet nu när det är så varmt går det inte att ha fönstret stängt. Jag kanske borde bädda i bäddsoffan nere i källaren i stället och sova där i natt. Då kan koltrasten drilla bäst han vill utan att jag vaknar.

Då går jag ner i min källare

Även om bilden är samma så är inlägget nytt. Jag ville bara visa hur jag såg ut igår. Tillbakalutad mot en massa mjuka kuddar tillbringade jag en del av dagen. Det var runt 30 grader här och väldigt kvavt. Jag satt inte och snurrade på en parasoll utan jag satte igång takfläkten. Inte för att det gjorde mycket nytta, men man testar allt. De högklackade skorna hörde inte till min mundering igår. Jag var barfota, och det skulle man behövt vara över hela kroppen, för det var nästan äckligt kvavt.

Givetvis ska man inte gnälla över värmen när den nu äntligen kommit, men det betyder ju inte att man tåler den bättre bara för att den är efterlängtad. När jag var yngre kunde jag tillbringa timmar i solen och kände inget obehag av det alls. Jag tyckte mina fastrar var några konstiga figurer för de satt alltid i skuggan. När de hjälpte farfar ute på åkrarna klädde de sig i långa byxor, långärmade skjortor och huckle. Den ena av mina fastrar var extrem. Hon tog tidningspapper och satte runt hucklet så solen inte skulle komma åt att skina på ansiktet. Det ansågs inte fint, tyckte hon, att vara solbränd. Man skulle vara blek och skön. Blek var hon verkligen.

Jag väljer att inte vistas i solen den varmaste tiden på dagen, men igår hade vi 28 grader ända fram till klockan sju på kvällen, och så länge ville jag inte halvligga som en pascha. I stället gick jag ner i källaren. Det är rena paradiset att vara där. Det är svalt ock skönt och jag får världens energi att jobba. Jag har tvättstugan där nere så det var bara till att ladda maskinen och sen skötte den sig själv. Mangling och strykning hanns också med och det blev även några timmar framför symaskinen. Alltså en helt vanlig dag i källaren.

Pantertantens namnsdag

Namnet Gunnel är en medeltida kortform av det fornnordiska namnet Gunhild som är bildat av orden gunnr och hild som båda betyder strid. Jag har läst någonstans att Gunnel betyder stridsmö. Jag är inte så säker på att det är en positiv benämning. Det äldsta datum från när det här namnet användes är från 1468.

Gunnel har minskat avsevärt i popularitet sedan slutet av 1950-talet. Det finns en hel del kvinnor i min ålder som heter Gunnel, så det kan nog stämma. Jag är döpt efter smedens dotter i Kabusa. Min mor tyckte det var ett sånt fint namn och det tyckte min farmor också, så då blev det så. Själv hade jag ingenting att säga till om. Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i mitt namn. Jag tycker inte det är fult men heller inte vackert....mer så där mittemellan. Det fick duga. 

Sedan milleniumskiftet har jag namnsdag den 1 juni, alltså idag. Innan dess var det den 2 april som var Gunneldag och ännu längre tillbaka, före 1992 så uppmärksammades jag den 30 januari. Mitt namn kom inte in i almanackan förrän 1986 så det har inte varit något långvarigt firande. Namnsdagar firar vi med ett enkelt Grattis men inga tårtor och presenter. Det sparar vi till födelsedagarna.