I morgon är det lucköppning

I morgon är det den förste december och jag har tänkt börja med en adventskalender igen. Det måste handla om något som hör ihop med jul, tycker jag, och då är färgen VIT ganska lämplig. Nu tycker kanske en del att det hade varit bättre med rött som tema, men det håller jag inte med om. Förr pyntades mest med rött, men numera är det nästan en ny färg varje år som blir modern. Det året som svart var på modet, tyckte jag förståss att någon hade tänkt helt fel. Nog bör det vara en färg som man blir glad av. Då hade det varit bättre med orange.

Hur mycket modetrendnissarna än försöker påverka oss med olika julfärger, så blir det ändå rött, vitt och grönt som alltid finns med år efter år. Vem drömmer inte om en vit jul? Det gör vi väl alla och inte bara Bing Crosby. Det finns mycket vitt man kan förknippa med julen märkte jag nu när jag funderade på idéer till mina "vita inlägg". Riktigt skoj är det när jag letar efter information om de olika vita saker jag vill skriva om och får reda på sådant jag inte vetat tidigare. Det är hänvisningar hit och dit, så ibland har jag hamnat långt ute i periferin.

Att jag lånat ett foto av Bosse till min kalender, har nästan blivit en tradition, och han har varit generös och låtit mig ha med en bild i år med. Vilken lucka den har hamnat bakom får dock bli en hemlis.

Var sak på rätt plats

Jag tar alltid god tid på mig när jag ska plocka fram adventsljusstakarna. Vill gärna att allt är på plats så jag bara kan tända alla stakarna på en gång kvällen innan första advent. Då tycker jag att jag har väntat tillräckligt länge. I fjor när jag plockade undan allt julpynt, satte jag samtliga ljusstakar i en egen låda för att jag lätt skulle kunna plocka fram dem. Lampor och manschetter plockades av och lades för sig. Jag är noga med att sortera in allt i olika lådor för att jag enkelt ska hitta dem året därpå. Jag brukar tänka ut ett system så de saker som hänger ihop ska ligga tillsammans. Nu tycker kanske någon att jag verkar väldigt ordningssam, men jag kan tala om att skenet bedrar. Visserligen är jag bra på att sortera, men jag är lika bra på att glömma.

När jag nu i helgen skulle plocka fram alla ljusstakarna hittade jag lådan direkt, och kände mig väldigt stolt. Där ser man. Ordning och reda lönar sig i längden......men var fanns alla lampor och manschetter??? Jag öppnade några lådor till, men det var bara tomtar och änglar i dem. Stegen plockades fram och jag klättrade upp och tittade högst upp i köksskåpen, för det verkade som en bra plats att ha förvarat lampor på, men icke! Nu började jag bli smått irriterad och såg framför mig hur jag skulle bli tvungen att åka iväg och köpa nya glödlampor och ljusmanschetter. Den adventsstaken jag har i mitt datarum har dessutom pyttesmå lampor, som är svåra att få tag på och utanpå dem hör det till att det ska vara glasstjärnor så det blir ett vackert sken. Jag skulle kanske bli tvungen att köpa en helt ny ljusstake?

Jag gick ner i källaren en extra gång och kikade lite mer noga. Det visade sig att jag hade varit så ordningssam att jag sorterat alla lampor och ljusmanschetter till var och en av stakarna i plastpåsar och knutit om dem. Allt hade sen placerats i en flätad korg som stod precis bredvid de andra julsakerna. Äntligen kunde jag andas ut. Nästa år ska jag nog inte sortera så noga, för det verkar inte riktigt passa min personlighet.

Auf wiedersehen

Anställningstiden är slut för mina söndagsbloggande damer. De kommer givetvis att göra sporadiska besök, men nu välkomnar jag 

Betty Boop

Valet var inte särskilt svårt. Jag tycker väldigt mycket om den damen och hon kan vara lika vass i repliken som de tidigare damerna.  I dagens läge behövs det kvinnor med skinn på näsan och det har Betty Boop verkligen.

Jag har en hel del prylar med hennes bild på, bl.a. några väskor och även en plånbok. På mitt datarum hänger en tavla och i en Betty-mugg förvarar jag pennor och annat som behövs på skrivbordet.

När jag fyllde år i somras fick jag en flaska parfym i en mycket tjusig burk. En extra bonus är att parfymen doftar jättegott.

Kära Tomten!
Vi måste ha kommunikationsproblem. När jag önskade mig en kropp som en docka, menade jag naturligtvis Barbie och inte Skrållan.

Självklart

Om du inte delar tårtan utan äter hela så har du ju bara tagit en bit.

Den sortens matematik gillar jag.

1 månad

Idag är det exakt en månad kvar till julafton. Det är inget nytt att man tycker tiden går snabbt, men i år måste den ha gått i raketfart, för jag har inte alls hunnit med. Det är väl nu som julstressen ska slå till? Jag har inte märkt något än och lär inte göra det heller, för jag känner inte stress inför julen...mest förväntan. Jag älskar julen med allt pynt, mat, julklappar och bäst av allt att vi träffas så många som möjligt. Jag tror att alla oberoende av ålder behöver några slappedagar då och då. Den här mörka årstiden är det säkert ännu viktigare att gå ner i varv.

Livet är inte bara en lek för barnen. Är de små och är i förskolan är det klart mest lek, men det är ändå tidiga morgnar och tider att passa. Skolbarnen har det ganska tufft, förvärvsarbetande föräldrar har inte många lediga minuter över och som pensionär sitter man inte bara och rullar tummarna. Många av dagens pensionärer är väldigt aktiva. Utbudet av olika aktiviteter är stort.

Zoé kommer hit en hel vecka före jul, och Rasmus kommer hit efter skolan varje dag. Hans termin slutar inte förrän den 21:e december. Vi ska ändå hinna med att göra en hel del nytt pynt till julen. Bakning och godistillverkning stod visst också på önskelistan. Jag tycker det är mysigt när man vaknar på morgonen och det dyker upp både små och stora personer här och där i huset, och alla drar sig mot frukostbordet. En långfrukost sänker blodtrycket betydligt, så det ska bli många sådana för mig i jul.

Jag minns när jag var barn att tomten aldrig kom förrän på kvällen efter att vi ätit och jag tyckte det dröjde evigheter. Traditioner är kul, men inte denna. Vi delar ut julklapparna på eftermiddagen i stället. Då kan barnen sysselsätta sig med dem och de vuxna får möjlighet att göra vad de vill. Även om julbordet krymper lite år från år, så blir det alltid mycket mat över. Juldagsfrukosten och lunchen är klart räddade, men vi försöker alltid att äta lite "vanlig" mat också under juldagarna. Magen är nog ganska tacksam för det.

Nej, se det snöar

I natt kom första snön. Det blev så vitt på gräsmattan och det såg riktigt jullikt ut. När jag steg upp i morse hade det redan börjat töa och fram på eftermiddagen var det bara en skitig sörja kvar. Nu är allt bortregnat och det ser ut som vanligt igen.

Som tur var så hade jag en klipptid hos frisören. En ny frisyr piggar alltid upp. Jag testade en ny salong denna gången, för ibland kan det kännas som man behöver en förändring. Den här unga tjejen var verkligen skicklig och hade många kul idéer. Hon klippte en helt ny frisyr på mig och jag kände med en gång att jag skulle komma att trivas i den. Jag har alltid kammat min lugg åt vänster, men hon föreslog att jag skulle välja motsatta hållet, eftersom håret föll åt höger. Det blev inte alls dumt, och nu får jag bara tänka om när jag kammar mig. Det går att lära gamla hundar sitta, det är jag helt övertygad om.

Om drygt en vecka är det första advent, men någon julstädning blir det inte här. Jag ska putsa fönster innan jag hänger upp julgardiner och sätter fram adventsstakar, men sen räcker det. Det känns mer vettigt att plocka fram städgrejerna efter julhelgen när alla julfirare åkt hem. Då behöver jag hålla mig sysselsatt så jag inte märker hur tyst det blivit.

Läslust

När jag gick i skolan var det väldigt viktigt att vi kände till klassikerna och vem som skrivit dem. En hel del av böckerna fick vi i läxa att läsa hemma...inte hela men några avsnitt. Jag har alltid varit intresserad av att läsa, så för mig kändes det inte så tungt. Alla böcker var givetvis inte lika intressanta, och texten var gammaldags och ibland svår att förstå. Vi hade emellertid en mycket duktig lärare som förklarade för oss, och jag tror att det hjälpte till mycket för att hålla läsintresset vid liv.

Jag tycker jag har märkt, på de skolor jag har jobbat, att läsningen ges stort utrymme. Det kan säkert skilja från skola till skola. Nu går Rasmus på högstadiet och han har tack och lov en lärare som påminner mycket om min gamla svensklärare. Ungdomarna älskar henne för hon kan konsten att göra lektionerna intressanta. De har haft ett tema om de gamla klassikerna, och då fick jag läsa de förkortade versioner som presenterades i klassen. Så smart! Det måste fånga upp många fler som vill läsa, när det inte är så högtravande. Efter temats slut fick de välja en författare och en bok att skriva om. Rasmus valde Frankenstein av Shelley. Spänning kan man aldrig få för mycket av.

KD:s ledare anser att det måste införas mer tid för läsning i skolan, och det har jag ingenting emot. Frågan är bara om hon inte själv också borde var med på de lektionerna. När hon fick frågan om vem som skrivit Gösta Berlings saga och Giftas kunde hon inte svara på det. Alla är inte intresserade av att läsa och då är det inte så konstigt ifall man inte vet författarens namn, men jobbar man med skolfrågor och anser att det ska läggas extra krut på läsundervisningen, borde det vara självklart att känna till både Selma Lagerlöf och August Strindberg.

Depparmånad

November månad i år är en mycket deprimerande månad. Inte bara det för att det har blivit många läkarbesök, som jag inte är van vid annars, utan pengarna har bara flugit iväg både hit och dit....och det är inte slut än. Tack och lov så är läkarbesöken inte så kostsamma, men det tas igen på annat. I år fick jag restskatt för första gången på många år. Givetvis måste vi alla betala in skatt för att ha rätt till alla förmåner sen, men jag kan inte påstå att jag tycker det är så "häftigt" att betala skatt. Speciellt inte som de som är nerlusade med pengar struntar i att göra så. 

Nu har jag lagt det bakom mig. Det fanns inte mycket annat att välja på än att betala. Betala fick jag göra igår med när jag var hos tandläkaren. Det är dåligt att inte tänderna räknas till kroppen i övrigt och får vara med i sjukförsäkringen. Samma sak gäller för syn och hörsel. När man i skolan läser om människokroppen så får man lära sig hur många tänder en människa har, ögon och öron har egna kapitel där man får lära sig om vad benen inne i örat heter och likadant de olika delarna i ögat. Om de inte hör till kroppen varför finns de då med i läroboken? 

Det sägs ju att en olycka kommer sällan ensam och det skriver jag villigt under på. I nästa vecka ska min bil in på service. Jag har kört 3000 mil med den och då behövs en kontroll. Samtidigt ska jag få satt på vinterdäcken, så jag kör lagligt efter den 1 december. 

Det finns givetvis ljuspunkter också, som t.ex. Bosses tävling. Den får mig att glömma alla sura räkningar. Vem vet? Jag kanske så småningom vinner en lott och kammar hem en högvinst. Det tackar jag inte nej till. 

En helg i Luxemburg

Ulrika fick en konsertbiljett i födelsedagspresent av sin syster och svåger, så vi åkte till Luxemburg i fredags eftermiddag. Zoe och jag hade planerat in en kväll i lugn och ro tillsammans när de andra tre var på konserten. De är alla lika musikintresserade och har nästan samma musiksmak. Nu var det dags för en av deras gamla idoler att uppträda i Luxemburg, nämligen Billy Ocean.

Zoe och jag lekte och tittade lite på TV och hade det allmänt mysigt.  Det är roligt när det inte blir så långt mellan träffarna. Fantasi har hon i massor så det var inga problem att få tiden att gå. Jag fick "manus" som jag kunde följa när vi lekte. Ibland kom jag inte ihåg replikerna riktigt, men då sa regissören till med en gång. Inget fusk här inte! Efter ett tag tyckte hon det räckte med lek och ville titta lite på sin iPad. Det dröjde inte länge förrän hon somnade i soffan. Hon hade varit uppe tidigt på morgonen, för det var ju skoldag. Sen kunde jag sitta och bara slötitta på TV. Ibland kan det vara ganska avkopplande.

Jag sov i TV-rummet och hörde på morgonen att Zoé kom in och började leka med sina dockor. Hon pratade väldigt tyst med dem, för att inte störa mig, så jag lyckades somna om. Efter ett tag väcktes jag av någon som viskade i mitt öra:"Mormor, det är inte svart mer nu." När jag lyckats öppna ögonen  såg jag genom springan i persiennerna att det var inte svart längre. Klockan hade hunnit bli tjugo över åtta och det var dags att stiga upp.

 Rasmus ringde och berättade att han hade tvättat min bil. Sådana överraskningar uppskattar jag mycket. Han hade även varit med sin pappa i Helsingborg för att fiska. De är båda två väldigt intresserade av det, och de hade verkligen turen med sig den här gången. Han berättade att det hade nappat stup i kvarten och det var bara att håva in fisken. När de körde hem hade de 3,5 kg sill med sig, så nu väntar morfar och jag på att bli bjudna på stekt sill och potatismos en dag.

Envis som en åsna

Jag gör aldrig samma misstag två gånger. Jag gör dem fem eller sex gånger för att bli helt säker.

Riktigt så nitisk är jag inte, men visst händer det att jag kan göra om samma dumma sak ett par gånger även om jag är säker på att det inte kommer att lyckas. Jag vet inte varför jag försöker övertyga mig själv om att det kan fungera om jag försöker en gång till. Att vara envis är inte bara en fördel. Det kan vara bra att veta när man ska ge upp och acceptera fakta. Jag kanske lär mig det nån gång.

Gammal nyhet

Jag brukar tycka att återanvändning är jättebra och det jag såg nu senast var också bra, men jag ställer mig ändå lite frågande till det hela. En ung mamma fick en massa spillbitar över när hon sydde kläder till sina barn och de sparade hon. Perfekt! Det gör jag med, för de kan alltid användas till något. Hon sydde kaffefilter av sina spillbitar i väldigt klatschiga färger. Efter varje gång hon använt ett filter sköljde hon ur det och efter ett par gångers användning var det dags för kokning i en kastrull.

Det låter lite bekant. När jag var liten använde min mor en kaffekanna där man satte fast en tygpåse på en ring som placerades ovanpå kaffekannan. På den tiden fanns inga kaffebryggare utan man kokte vatten på spisen och hällde över. Mor kokte också de här påsarna med jämna mellanrum men jag vet att hon blev överlycklig när pappersfilterna kom så hon slapp de gamla tygpåsarna.

I reportaget stod att man kunde tjäna in tusentals kronor på att använda hemsydda påsar. Det måste var under många års tid då, för jag köper ett paket med 100 kaffefilter för 10 kr, och det räknades med att man använde ca 750 filter under ett år. Det blir bara 75 kr, och det kan jag stå ut med. Givetvis är det fördelar för miljön och det är nog där den största förtjänsten blir.

Julstämning

Julmässorna har redan startat och det kan jag tycka är lite synd. Det förtar julglädjen, när man tidigarelägger allt sådant. Jag vill ha det som när jag var barn. Då var det inte så många julmarknader som idag, men de som fanns räckte till mer än väl. Det som jag alltid väntade på var julskyltningssöndagen. Så spännande det var att gå framme i centrum och se alla bruna skyltfönster. Butiksägarna täckte fönstren med brunt papper på lördagen för att kunna jobba ostört till sent på natten ibland för att dekorera sina fönster så fint de bara kunde. Min mor arbetade i en barnbeklädnadsaffär och ett år var vi med när hon och innehavarinnan höll på att julskylta. Min far hjälpte också till. Jag minns att han skar ut väggar i tjock papp. Det skulle bli ett dockhus där alla rummen var julpyntade. Min syster, jag och ägarens dotter hjälpte till med det vi kunde. Fönstret var inte färdigt förrän vid midnatt och vi tyckte naturligtvis det var jättespännande att få ha stannat uppe så sent.

Tidigt söndag morgon revs pappret bort och vi kunde beundra dockornas julfirande. Senare på kvällen gick hela familjen runt i Eslöv, där jag bodde då, och tittade på alla fantasifulla skyltfönster. Det var en sådan julstämning med alla tända ljus och julmusik som spelades på torget. Eslöv var en liten stad, men jag tror faktiskt att det såg ut ungefär likadant i de flesta städer.

Med tiden förändrades julskyltningen, men i Danmark hölls den gamla stilen kvar längre. När mina barn var små brukade vi åka över till Helsingör för att beskåda deras julfönster. Speciellt en butik hade stor trängsel framför sitt fönster. Där var varje år uppbyggt ett jullandskap. Det var en stor granskog med marken täckt av snö och där kunde man hitta både rådjur, rävar, kaniner och ekorrar. Naturligtvis var även tomten på plats med sin säck och grötfat. Affären sålde till vardags damkläder, men det kunde man inte märka något av nu. Just denna tiden var det bara jul som gällde. Alla visste ändå att det gick att köpa snygga kläder om man stegade in i affären.

Idag ser jag ofta fönster på julskyltningssöndagen med just de varor som normalt säljs i butiken och lite förskrämda tomtar inslängda här och där. Det ger ingen julstämning alls. Prislappar med överstrukna siffror och lägre pris i lysande färger blandas med julkulor. Så fantasilöst! Idag gäller det tydligen bara att få sålt så mycket som möjligt. Jag vill ha lite mysigt att titta på i stället.

Lugnt och sansat

Förr när jag skulle åka iväg någonstans så skrev jag långa listor på allt som jag skulle komma ihåg att packa ner. Varje gång plockade jag med mig alldeles för mycket kläder. Mycket av det jag släpat med mig användes aldrig, men jag envisades ändå är efter år med att ta med plagg som jag kunde använda.....om.....utifall.....att. Jag har blivit mycket bättre nu. De kläder jag tar med är de jag vet med 100% säkerhet kommer att användas. Skulle jag behöva något mer, går det alldeles utmärkt att köpa det på platsen. Det är inte så att jag åker ut i djungeln...storstadsdjungeln i så fall.

En annan egenhet som jag också hade var att jag plockade fram allt som jag skrivit på listan och packade ner i väskan, men givetvis inte innan jag bockat av det. Detta kunde jag göra både en och två veckor innan jag skulle åka. Då hade jag tid att öppna väskan några gånger och kolla att jag verkligen fått med allt. Det gjorde klart att jag blev mer och mer nervös och osäker efter varje väsköppning. Hade jag verkligen inte glömt något?

Det har blivit ett antal både korta och långa flygresor sedan mina barn flyttade utomlands, och jag har nu äntligen kommit fram till att det går lika bra att packa dagen innan resan.....i varje fall inför en weekendresa till Luxemburg. I morgon ska jag plocka fram kabinväskan och lägga ner det nödvändigaste. Pass och biljetter har jag alltid samlat i en pärm, så det är bara att plocka fram när det behövs. Mobil och iPad får också åka med. Jag får inte missa Bosses tävling även om jag inte är på hemmaplan.

Höst i trädgården

Igår var det bara 2 plusgrader på eftermiddagen men solen sken och det såg så härligt ut, så jag plockade kameran med mig och tog en liten tur i trädgården. Inifrån mitt datarum har jag sett att apelträdet är fullt med frukter och koltrastarna är där dagligen och kalasar.

En liten bit från apelträdet står den här lilla blomman. Det är nog ingen risk att det ska bli några solrosfrön här till koltrasten, utan det får bli sånt vi köper i butiken. Jag undrar hur länge den ska klara kylan.

Även om solens strålar letade sig ner genom plommonträdets grenar tyckte jag inte det såg så inbjudande ut att ta en fikapaus där idag. Det kändes aningen för kallt.

Att det var kallt fick jag bevis på när jag kom fram till fågelbadet. Där hade vattnet frusit till is.

 Trots kylan hittade jag knoppar både på chizandran, som växer i blomsterbågen,

rhodedendron

och vinterbär.... tre riktiga tuffingar.

Tuff måsta jag även säga att pelargonierna utanför sovrumsfönstret är. De har blommat för fullt hela sommaren och håller fortfarande på. 

Jag hittade t.o.m. flera klasar med knoppar. 

En växt som inte vågar ligga på latsidan är den lilla japanska busken framför altanen. Det kommer nya blad på den hela tiden och nu syns inte de där trista pinnarna som var kvar efter att jag klippt ner den. Alternativet till om den inte fortsatte att växa var ju ett hopp ner i trädgårdstunnan. Ibland är det nog bra att tänka högt.

Influensatider

I lördags hade min vårdcentral öppet hus för de som ville bli vaccinerade mot influensa. Jag har vaccinerat mig varje år sen jag slutade jobba. Det känns lite säkrare, tycker jag, även om man givetvis ändå kan bli smittad. Förhoppningsvis blir det då lite lindrigare. Tre timmar på förmiddagen var det öppet för stickning. De skulle starta kl.9 så jag körde ner en kvart innan, och när jag kom fram var det redan lång kö. Det blåste småsnålt, men personalen var hygglig och släppte in oss tidigare. Inne i vestibulen stod två i personalen och delade ut nummerlappar med olika färg till oss. Jag tror det fanns fyra olika färger och sen var det uppsatt en skylt utanför väntrummen beroende på vilken färg man fått på sin nummerlapp.

Det var en hel del som satt i det vita rummet som jag blev hänvisad till, men sköterskorna jobbade snabbt och snart var det min tur. Nålen är otroligt tunn och kort, om man jämför med de som används vid blodprovstagning. Det gick så snabbt och jag hann inte ens reagera innan det var klart. Jag blev tillsagd att sitta ner i 10 minuter innan jag gav mig iväg från mottagningen, ifall jag skulle må dåligt. Efter 8 minuter chansade jag och stack därifrån. Jag har aldrig blivit dålig de andra gångerna, så jag trodde inte det skulle hända nu heller.

På kvällen fick jag ont i armen och jag är fortfarande väldigt öm. Dessutom har jag fått huvudvärk och frossa. Det känns som om det är feber på gång. Jag hoppas bara det är nåt nu efter sprutan och inte att jag blir sjuk på riktigt. På fredag ska jag nämligen åka till Luxemburg och vara barnvakt. Zoés föräldrar ska på konsert på kvällen så vi två får rå om varandra i lugn och ro. Göran skjutsar mig till Kastrup vid lunchtid på fredag, för jag åker redan vid 3-tiden. Då är jag framme så jag kan följa med Katarina och hämta Zoé på fritids. Sen blir det hemresa vid middagstid på söndag och då kommer Rasmus och hämtar mig på Kastrup. Vilken service!

Önsketänkande

Min hjärna säger jag är i 20-årsåldern, men min kropp säger: "Det kan du glömma!" 

Det är onekligen irriterande när inte hela kroppen firar födelsedag samtidigt. Jag är väldigt glömsk, så det kanske är förklaringen till att hjärnan inte hängt med riktigt på alla kalas. 

Julklappstips?

Denna veckan erbjuder Lidl radiostyrda odjur. Vem i all världen köper något sådant? En radiostyrd bil eller annan figur kan jag tänka mig, men inte en råtta eller en fågelspindel. De är dessutom väldigt stora...spindeln är 23 cm och råttan 26 cm. Bara tanken på att se dem ränna runt på golvet får mig att rysa. Dessutom är det 3 års garanti på eländet....men så långlivade hade de aldrig blivit i mitt hus. För 179 kr, som de kostar, kan jag tänka mig många andra mycket trevligare julklappar till barnbarnen.

Det är skönt att vara ute i god tid med inköpen. Vi ger sen ett antal år tillbaka bara klappar till barnen, och det är vi alla mycket nöjda med. Julklappsspelet har vi alltid varje jul. Det är så enkelt att köpa en present för en bestämd summa, och sen slår vi tärning om vilket paket vi ska få. Det är bara en lek, men det blir ändå väldigt stissigt när klockan tickar iväg. Varje år är det en present som blir favorit, och som alla vill ha.

I år infaller julafton på en söndag och då blir det inte så många "vanliga dagar" som behöver tas ut som semester. Det betyder att i år kan Zoé och hennes familj fira jul med oss. Jag är van vid sen när jag var barn att vi alltid var så många som firade jul ihop, men alla släktingar bodde med bara några mils avstånd, så det var inga större problem. Här är det mycket sällan vi samlas med alla barn och barnbarn samtidigt till jul. Det får bli Skype för de som inte kan vara med.

Jag är helt övertygad om att Halloween är en högtid som mest attraherar barnen. Det sa man förr om julen, men det tycker inte jag stämmer alls. Jag älskade julen när jag var barn, och det gör jag fortfarande. Min farmor tyckte också det var en mysig högtid, för då kom alla hennes barn och barnbarn på besök samtidigt. Till kvällen bäddades det i alla rum och jag tror nästan att farmor hade kunnat sova på golvet bara för att alla vi andra skulle få plats. Det behövde hon inte, men hon valde den minst bekväma sängen åt sig och farfar. De låg i en gammal utdragssoffa i köket, och när man behövde gå ut och hämta nåt där, fick man hoppa över dem.

Alla stannade kvar till efter nyår, och nyårsafton firades alltid hos min ena faster. Dessa traditioner höll i sig tills jag var tonåring och farfar sålde sin gård. Jag minns så roligt vi kusiner hade. På den tiden fanns varken TV, mobiler eller "paddor" utan vi satt och lyssnade på de vuxnas berättelser om gamla tider eller också spelade vi nåt spel. Jag kan inte minnas en endaste gång då jag tyckte det var långtråkigt. Ifall vi kusiner inte själva kunde komma på nåt att göra, så var det alltid någon vuxen som hade tid och lust att engagera sig.

Krisläge

Igår blev jag rejält nervös. Klockan vara bara tjugo över fem så jag tänkte jag skulle skriva lite på datorn innan jag började på middagen. Efter bara tio minuter blev det beckmörkt. Jag trevade mig ut i köket och plockade fram ljusen som jag har samlade så jag kvickt kan tända när sånt här händer. Det har faktiskt hänt lite väl ofta på sista tiden. Jag undrar vad det beror på för det är oftast vi här uppe på åsen som drabbas. Göran fick ett sms om att det var strömavbrott. Tänk, det hade vi redan räknat ut! Om vi ville veta mer så fick vi gå in på deras websida. På mobilen kunde jag läsa att de höll på med felsökning och beräknades vara klara kl. 20.00. Himmel och pannkaka! Då missade jag ju Bosses tävling. Sen ramlade poletten ner att jag kunde ju vara med via mobilen och då kändes det genast lugnare.

Egentligen är det hemskt att man är så beroende av elektriciteten. Vi klarar oss inte utan den nån längre tid. Ingenting i köket fungerade, men något att äta skulle vi kunnat ordna ändå. Kall mat är också mat. Nu löste det sig ganska snabbt och efter knappt en timme kom elen tillbaka.

Jag kom att tänka på Bosses andra korsordstävlingsuppgift: Grupp som elektriker umgås med. Svaret var ju KRETS, och jag skulle gärna vilja ingå i kretsen kring en elektriker. Helst skulle jag vilja ha en alldeles egen elektriker som kvickt kunde fixa el till mig när det strulade.....åtminstone under november....tävlingsmånaden.

Slut på höstlovet

Igår kände jag mig som en urvriden trasa. Jag hade ställt in mobilen på väckning kl. 5 så jag kunde gå upp och fixa frukost innan Zoé och hennes föräldrar satte sig i bilen för den långa förden hem till Luxemburg. Det slår aldrig fel....jag vaknar alltid ca en kvart innan det är dags att stiga upp. Så retfullt! Det är inte mycket lönt att somna om, för då hinner jag sova så gott och vaknar med ett ryck när alarmet sätter igång.

Jag knallade alltså upp i ottan. Det var beckmörkt ute och termometern visade -2 grader. Inte en människa syntes till ute när jag hämtade in tidningen. De var klart smarta och stannade inne i värmen och sov. Inte ens kaffet till frukosten hjälpte till för att jag skulle bli piggare. När jag vinkat av barn och barnbarn och bara såg baklyktorna på bilen gick jag in och tänkte att jag skulle läsa tidningen och sen hoppa ner i sängen igen. Det gjorde jag också, men somna kunde jag inte. Jag vände och vred på mig och till sist gav jag upp och klev ur sängen.

Hela dagen igår kändes totalt misslyckad, för jag orkade inte göra ett dyft. Jag gick omkring som en zombie med en mugg kaffe i handen nästan hela tiden. Jag vandrade från sängen i sovrummet till sängen i datarummet och vidare till TV-soffan. Det var helt omöjligt att komma till ro och sova nånstans. Till slut bestämde jag mig för att hålla mig vaken fram till kvällen och i stället lägga mig lite tidigare. Det var ett klokt beslut, för då slocknade jag direkt och när jag vaknade i morse kändes det nästan som en helt normal dag......men en väldigt tyst dag.

Fast för tygelfylla.

En kvinna som druckit lite för mycket var så förutseende att hon inte satte sig bakom ratten i sin bil när hon skulle bege sig hem. I stället hoppade hon upp på en häst. Ifall det var hennes egen förtäljer inte historien. Ekipaget blev stoppat i en nykterhetskontroll och det visade sig att ryttaren var ganska berusad. Det stod inget om att hästen också var lite på sniskan, så jag hoppas att inte den råkade illa ut. Jag vet att nykterhetskollen även gäller cyklister, men jag hade aldrig i min vildaste fantasi gissat på att även hästar räknades som fordon. Fast det är de ju på sätt och vis. Detta hände i USA. Jag vet faktiskt inte om samma regler gäller här.

Det är helt obegripligt att folk sätter sig bakom ratten efter att ha druckit alkohol. Sunda förnuftet säger att det är så fel det kan bli. Men det är klart....det sunda förnuftet är väl så utspätt så det märks inte. När man tänker på hur många oskyldiga människor som dödas eller blir allvarligt skadade för att en del tror att de är proffsförare, blir man minst sagt förbaskad. Jag tycker inte det finns några förmildrande omständigheter i sådana fall.

Har man varit på fest och druckit en del alkohol kan det väl inte vara så svårt att ringa efter en taxi. Ser man så dimmigt att inte siffrorna syns på mobilen finns det förhoppningsvis någon nykter person där som kan hjälpa till. Att låna en häst är inget lämpligt alternativ.

Att prioritera

Jag tycker den mesta TV-reklamen är väldigt löjlig och helt onödig. Inte bara det att den strimlar alla program, så man inte får nåt sammanhang i det hela. Den är dessutom många gånger väldigt overklig.

En reklamsnutt som visats ganska ofta på sista tiden är den där en äldre herre sitter vid ett bord tillsammans med två barn. Han ska föreställa vara antingen farfar eller morfar. Vad jag förstår så är det bara en eftermiddag som barnbarnen är och hälsar på några timmar, och då har de blivit bjudna på glass. Naturligtvis har de spillt på sina kläder, annarars hade det inte kunnat bli någon reklamsnutt.

Men det är inga problem. Farfar/morfar plockar bara fram supermedlet och gnider in på fläcken och sen stoppar han tröjan i tvättmaskinen. Det är klart en sån där effektiv maskin som tvättar och torktumlar i raketfart, för kläderna är torra och fläckfria när föräldrarna kommer för att hämta sina barn.

Rasmus och Zoe' har varit här en hel vecka, men jag har samlat deras smutstvätt i var sin plastkasse, som föräldrarna får med sig hem när de hämtar sina barn. Så gjorde min farmor när min syster och jag var hos henne och även min mor när mina barn firade sina lov hos henne. De var två mycket smarta kvinnor och jag försöker efterlikna dem så mycket det bara går. Även om det är betydligt enklare att tvätta idag än det var när jag var barn, så väljer jag att göra kul saker tillsammans med barnbarnen i stället för att "ladda" tvättmaskinen.

Smittosamt

Håll dig borta från negativa människor. De har ett problem för varje lösning.

Negativa tankar och synsätt är lika smittosamt som skratt och vänligt bemötande. Jag tror inte man kan vaccinera sig mot det, som man gör mot influensa. Bästa motgiftet är nog att hålla sig på så långt avstånd man bara kan. 

Novembersysslor

Min väckarklocka och jag gick i pension samtidigt. Själv har jag fortsatt vara aktiv, men min klocka tynade bort mer och mer för varje dag, och flyttade till tippen för länge sen. De gånger jag varit i behov av att komma upp en bestämd tid på morgonen så har jag tagit hjälp av alarmet på mobilen. Den här månaden måste jag vara väldigt noga med att ha mobilen laddad så alarmet fungerar till 100%. Jag ställer in alarmet på ett par minuter före 19.00, och sen sätter jag mig beredd framför datorn.

Prick kl.7 på kvällen lägger Bosse nämligen ut sin tävlingsuppgift och då gäller det att vara på alerten. Han har väldigt kluriga uppgifter, men jag hade faktiskt tur och vann första uppgiften. Hela november månad ägnas åt den här tävlingen och jag ska gnugga geniknölarna varenda dag.

På morgonen behöver jag inte bekymra mig om att försova mig. Det ser nämligen Zoé till att jag inte gör. Hon brukar vakna mellan 7-8 på morgonen och det första hon säger är:"Mormor, vakna!" Ett mysigt sätt att bli väckt på. Tiden är helt ok, för det blir lite av dagen när man inte ligger fram emot lunch. Zoé somnar varje kväll vid 9-tiden, så hon är pigg som en lärka på morgonen.

Det görs mycket reklam för matkassar, men det är inget som jag nappat på. Jag måste ju ändå laga maten och då kan jag lika gärna handla hem den också. Det är det minst jobbiga, tycker jag. Denna veckan har jag däremot lyxat till det och hyrt in en kock....Rasmus. Han lagar mer än gärna mat till oss, och det är så skönt att kunna sätta sig till dukat bord varje dag. Dukningen står Zoé för. De är ett väldigt bra team de där två kusinerna. Det känns nästan som om det är jag som har höstlov.