Läslust

När jag gick i skolan var det väldigt viktigt att vi kände till klassikerna och vem som skrivit dem. En hel del av böckerna fick vi i läxa att läsa hemma...inte hela men några avsnitt. Jag har alltid varit intresserad av att läsa, så för mig kändes det inte så tungt. Alla böcker var givetvis inte lika intressanta, och texten var gammaldags och ibland svår att förstå. Vi hade emellertid en mycket duktig lärare som förklarade för oss, och jag tror att det hjälpte till mycket för att hålla läsintresset vid liv.

Jag tycker jag har märkt, på de skolor jag har jobbat, att läsningen ges stort utrymme. Det kan säkert skilja från skola till skola. Nu går Rasmus på högstadiet och han har tack och lov en lärare som påminner mycket om min gamla svensklärare. Ungdomarna älskar henne för hon kan konsten att göra lektionerna intressanta. De har haft ett tema om de gamla klassikerna, och då fick jag läsa de förkortade versioner som presenterades i klassen. Så smart! Det måste fånga upp många fler som vill läsa, när det inte är så högtravande. Efter temats slut fick de välja en författare och en bok att skriva om. Rasmus valde Frankenstein av Shelley. Spänning kan man aldrig få för mycket av.

KD:s ledare anser att det måste införas mer tid för läsning i skolan, och det har jag ingenting emot. Frågan är bara om hon inte själv också borde var med på de lektionerna. När hon fick frågan om vem som skrivit Gösta Berlings saga och Giftas kunde hon inte svara på det. Alla är inte intresserade av att läsa och då är det inte så konstigt ifall man inte vet författarens namn, men jobbar man med skolfrågor och anser att det ska läggas extra krut på läsundervisningen, borde det vara självklart att känna till både Selma Lagerlöf och August Strindberg.