Att ses på avstånd

Igår eftermiddag fick jag att sms från Katarina att Zoé ville prata med mig. Jag rusade till datorn och väntade på att hon skulle ringa upp. Vilken evinnerlig tur att man åtminstone kan se varandra på håll. Jag minns när jag var barn och någon pratade om telefoner där man kunde se den man ringde till. Många tyckte att det var inget vidare för då var man tvungen att kamma sig och kanske sminka sig också innan man svarade. Varför det? Måste man alltid visa upp en fasad inför andra människor? Då visste man klart inte hur det skulle fungera.

Idag är detta inget konstigt. Jag pratar bara med mina barn och barnbarn, så det är inte alltid jag kammar mig så noga innan jag blir uppringd. De tycks känna igen mig ändå. Zoé höll egentligen på med sin läxa, men hon behövde en paus, tyckte hon. De flesta butiker skickar hem varor och Katarina hade beställt en del sommarkläder till henne. Nu fick jag vara med på modevisning. Hon är mycket klädintresserad precis som sin mamma och moster. I julklapp önskade hon sig en symaskin, men hon lånar mammas också ibland. Naturligtvis tycker både moster och jag att det är roligt. Hon kanske också kommer att gå på Tillskärarakademin i Köpenhamn....men det finns klart modeskolor på närmre håll.

Katarina har sparat en hel del av sina gamla leksaker och skolgrejer. Zoé hade hittat hennes blockflöjt och notbok. Hon hade övat på en melodi och nu ville hon spela upp den för mig. Ljuvliga toner! Hon älskar att rita och måla och nu visade hon en tavla hon målat av mig. Sist vi pratade tittade hon lite extra på mig för hon ville se vilken färg jag hade på ögonen. Idag fick jag se det färdiga resultatet. Är jag bara hälften så vacker i verkligheten så är jag riktigt snygg, tycker jag. När hon visat upp bilden kom hon på att den var inte riktigt klar. Snabbt ritade hon dit ett orange hjärta. -"Orange är mormors älsklingsfärg," förklarade hon för sin mamma, men det var knappast någon nyhet för Katarina.

Ett trevligt utflyktsmål.

Vinrankan som vi planterade i höstas överlevde inte vintern. För en månad sedan tog jag kontakt med plantskolan där vi köpt den. Personalen tyckte jag kunde vänta ett tag och se om den vaknade till liv, annars var det bara till att fotografera den och visa upp fotot så skulle jag få en ny planta. Jag har tittat till växten varje dag men den har sett lika livlös ut hela tiden. I fredags bestämde jag mig för att nu var det slutväntat så jag åkte iväg till butiken. De som jobbar där har så många kul dekorationsidéer. En del går faktiskt att genomföra hemma, men de flesta är så extrema att de bara passar på speciella platser.

Det första man ser när man svänger in på parkeringen är en bil där "någon" ligger under den och försöker reparera den.

Jag tror inte det är mycket lönt, för den ser ganska risig ut, men blommorna trivs i den.

Här säljs inte bara växter utan det finns även en liten loppis med gamla möbler och annat krafs. Jag älskar att gå och botanisera bland sådana grejer. Alltid hittar jag något som jag egentligen inte behöver. Fast en gång hade jag tur och fick tag på ett bord som passade så perfekt till min hallspegel. Det var utsirat med knoppar både här och där och det verkade nästan som de två möblerna hörde ihop.

Plantskolan säljer även mycket inredningsdetaljer för trädgården och det är riktigt svårt att inte köpa med sig något hem.

Att sitta i gröngräset får en helt annan innebörd när man ser den här gröna skönheten. Det går bra att slå sig ner där och lyssna på musik från ett "självspelande" piano.

Livsviktigt

Livet är ett engångserbjudande - använd det väl.

Så borde vi alltid tänka, men det blir kanske mer aktuellt i dessa dagar.

Shortsväder

Nu är det verkligen vår hos mig. Solen skiner och det är ibland så varmt att jag måste krypa in i skuggan ett tag. Efter att ha gått runt i trädgården och kollat över rabatterna insåg jag att det fanns en hel del som jag ville ändra på.

Dessutom ska hela platsen framför f.d. duvhuset fixas till i sommar....enligt min planering i varje fall.

Duvhuset är numera förråd för trädgårdsredskap och utemöbler. Helt perfekt! Tidigare hade vi det inne i garaget och det var så rörigt. Nu hänger alla redskap på rad och är lätta att hitta. Småredskapen ligger i lådor som är märkta. Det finns inte en chans att jag ska bli irriterad, tror jag. Men det gäller klart att jag lägger tillbaks det jag använt på rätt plats. Det kan bli en utmaning.

Framför förrådet satte vi i fjor en hög kryddhylla och den har jag så smått börjat fylla med kryddor igen. Min tanke är att vi även ska ha en fikaplats i anslutning till kryddorna, för det doftar så gott från dem. Tyvärr har jag inte hunnit gräva bort alla grästuvor än, men när det är gjort åker det på makadam så jag inte ska behöva rensa ogräs där.

Vi köpte sättpotatisar, men eftersom jag bara har plats kvar i en pallkrage så kom jag på en annan idé. Jag gjorde i ordning en ruta framför förrådet där jag kan sätta ner några potatisar. Djungelgurkan jag satte i fjor blev det inget av, men jag fick smaka av Ulrikas. De blev mina favoriter, så i år har jag köpt en ny planta som ska få slingra sig upp i ett växtstöd. Nån gång ska jag väl lyckas.

Varje år lägger jag barkmull i rabatterna och det trivs växterna med, och jag också, för det blir minimalt med ogräs. Vår trädgård är ganska lättskött. Det enda som är lite tungt är gräsklippningen. De flesta av våra grannar har skaffat sig robotklippare och de kör runt i deras trädgårdar från morgon till kväll. Jag antar att man måste programmera dem när de ska ge sig ut på upptäcktsfärd, så det fodras lite mänsklig inblandning ändå. Vi har ingen robotklippare....vi har en Rasmus. Han behöver inte programmeras. Han tänker själv och ringer och frågar om det inte är dags att klippa gräset snart. Robotklipparna går på batteri, men Rasmus går på pepparkaksbröd. Dessutom kan han göra mer än klippa gräset så jag tycker vi lyckligt lottade.

Leka doktor

Bland alla konstiga nyhetsbrev jag fått på min dator kom häromdagen det mest konstiga jag fått. Det gällde reklam för en manick som kunde användas för att ta bort öronvax. Den bestod av en lång slang och ett rör med antagligen något längst fram som kunde rensa öronen. Det var kanske inte så konstigt utom det att jag hört att man ska inte peta med något i öronen som är mindre än en armbåge.

Det framhölls även att instrumentet gick att undersöka örongången med precis som näsgången och matstrupen m.m. Visserligen är sjukvården överbelastad, men detta är nog ändå inte lösningen på problemet. Att leka doktor och ge sig på den här sortens undersökningar verkar inte välbetänkt.

Priset var nersatt med 66% så jag antar att det inte har varit nån rusning efter varan. I och för sig tycker inte jag att nästan 200 kr, som det kostade nu, är ett rimligt pris för det här instrumentet. Det var väldigt modernt och gick att ladda i datorn, och sen kunde man se resultatet direkt.

Det påminner om när min doktor gör ultraljudsundersökning av mitt hjärta. Även om jag ser allt på skärmen så begriper jag mig inte på vad det är jag ser. Min doktor får förklara det för mig. Alltså är det helt oväsentligt att kika på sin dataskärm när man extraknäcker som läkare. Man har inte en susning om vad bilden visar......såvida man inte är medicinskt utbildad.

Stör ej!

Att vara disträ är att vara fokuserad på något helt annat.

Att vara disträ betyder alltså inte att man är lat eller ointresserad. Det betyder att ens hjärna arbetar med något mycket viktigt och man vill inte bli störd.

Vårbruk

Veckan före påsk var jag väldigt energisk och började att luka ogräs i rabatten längs spireahäcken i ingången. Vi klippte ju ner häcken för två år sen. I fjor blommade den överdådigt och jag hoppas klart att den ska se lika fin ut i år. Plantorna är än så länge inte så breda så det syns en bra bit av jorden....d.v.s. när ogräset är bortrensat. Det tar sin lilla tid för jag vill klippa bort alla döda grenar också för att buskarna ska bli täta. Alltså hann jag bara halvvägs första dagen. Min avsikt var att fortsätta dagen efter, men då var det svinkallt, så jag avstod. Det har retat mig en aning, men jag tänkte som så att det är inte hela världen ifall det växer lite extra ogräs över påsken. Det är i varje fall grönt.

Efter en del kalla och blåsiga dagar och t.o.m. några snöflingor verkar det som om solen kommit för att stanna igen. Nu ska resten av ingången göras vid och sen är det bara resten av trädgården kvar. Jag  uppskattar våra höga häckar vid de tre andra sidorna av tomten. Det blir aldrig någon press att grannens trädgård är mer ogräsfri än min. I och för sig är det helt oväsentligt.

Jag gick ut i förrådet (f.d. duvslaget) för att vattna oliv-och citronträden. De växer så det knakar och det syns en del små citroner och även oliver. Det är nog ändå tveksamt om det blir något större av dem. Fast träden är vackra i sig och kommer att pryda sin plats på altanen i sommar igen.

När vi nu är tvungna att hålla oss mer hemomkring blir det helt plötsligt tid för sånt man inte gjort tidigare. När vi flyttade in i huset för snart 50 år sedan hade vi en jättestor köksträdgård. Med tre små barn var det perfekt att ha bärbuskar och fruktträd och odla grönsaker. Vi satte potatis också varje år. Det är många år sedan som köksträdgården försvann, men i år har jag köpt sättpotatis och Göran la dem i ett äggbrätte. När jorden blir lite varmare ska de grävas ner i ena palkragen. I den andra har vitlöken växt och blivit hög. Jag har klippt av en del blast och använt i maten. Det är jättegott.

Smittad?

Det är tydligen inte bara vi människor som är mottagliga för virus. Min dator mår inte heller särskilt bra. Jag har fått meddelanden från några bloggvänner att det går inte att kommentera hos mig, och jag har själv problem med att kommentera hos en del. Än så länge går det bra att läsa hos alla, och det är egentligen det viktigaste. Kommentarerna är en bonus.....men en mycket viktig bonus.

Vad orsaken är har jag inte kommit fram till än, och lär inte göra det heller. När det gäller datastrul håller jag mig så långt bort från apparaten som jag bara kan.

Mitt tålamod när det gäller sådan felsökning är knappast änglalik.

Jag vill mer ta i med hårdhandskarna.

Som med allt annat elände är det bara till att ha tålamod och vänta ut det. Snart är säkert allt som vanligt igen. 

Hårdkokt

De flesta har säkerligen firat en mycket annorlunda påsk i år. Jag har läst om många som haft påskkalasen utomhus och det har varit underbart väder, så det passade bra på alla sätt och vis. Även hos oss blev den inplanerade påskfesten inställd p.g.a. stängda gränser. Påskpyntat har jag ändå gjort, för man kan inte sluta leva bara för att världen ser ut som den gör idag. Egentligen är det ännu mer viktigt att liva upp tillvaron nu.

Unde alla år har vi färgat påskägg eller ritat ansikten på dem och satt roliga hattar på toppen.

I år kändes det inte lika kul när vi inte blev så många, men något var jag ändå tvungen att hitta på. Jag funderade på en del olika ord och skrev ut på en sån där mojäng som man kan trycka fram bokstäver med på en smal pappersremsa.. Först skrev jag -KARTONG, -LIKÖR, -KOPP och -VITA.

När jag klistrat fast pappersremsan på äggen kunde jag läsa: ÄGGKARTONG, ÄGGLIKÖR, ÄGGKOPP och ÄGGVITA.

Jag fortsatte med ord som slutade på ÄGG och då blev det VÄGG, TILLÄGG, HÖNSÄGG och PÅLÄGG.

Lite fantasifullt tyckte jag nog man kunde ha det också. ÄGG-STRAPRIS, ÄGG-SKLUSIV och ÄGG-SPERT fick bli slutklämmen. Det är inte så noga med stavningen när det är påsk. 

              Som alla andra år så pickade vi ägg. Det ägg som höll sig helt längst var ÄGGVITA. 

Omtänksamhet

Bli inte orolig för att du ser sämre när du blir gammal. Det är bara för att skydda dig från chocken när du passerar en spegel.

Det tycker inte jag stämmer alls. Jag speglar mig varje dag...många gånger....och jag har vant mig vid mitt utseende så det är inget konstigt. Enda gången jag blir lite undrande är när jag tittar på gamla foton. De föreställer en person som jag har vissa likheter med, men som jag absolut inte skulle vilja se ut som idag. Mitt utseende och min ålder passar så bra ihop.

Annorlunda påsk

Årets påsk blir inte som vanligt. Vi har sedan länge fått besked om att vara försiktiga i möten med andra människor och inskränkningar av resor. De flesta stora sammankomster har ställts in och eftersom länderna stänger sina gränser blir resandet automatiskt mindre. Även inom landet bör det klart resas med förnuft. Normalt sett är kanske inte detta så svårt att rätta sig efter, men när det drar ihop sig till en helg då man brukar träffas känns det lite extra. För två år sedan samlades alla våra barn och barnbarn här hos oss och det var inplanerat i år också. Det får bli påskfirande via datorn i stället.

Jag hoppas verkligen att påskkäringarna också rättade sig efter alla regler som finns nu och inte flög iväg till årets största fest (för dem). Om de ändå gjorde det hoppas jag att de tänkte på att hålla avstånden. I luften var det nog ganska gott om plats eftersom de flesta plan står på marken.

Jag önskar alla en riktigt

GLAD PÅSK

En olycka kommer sällan ensam

Jag har alltid fått höra från när jag var barn att händer det något dåligt, så brukar den händelsen följas av två lika dåliga. Det är väl det magiska tretalet som spökar, antar jag. Vidskeplig är jag definitivt inte, men vissa saker reflekterar jag ändå över.

Jag har haft artros i ena knät i massor av år, men jag har klarat mig hyfsat för det mesta. Någon gång händer det att jag blir mer hindrad från att röra mig normalt, men jag tycker det har varit acceptabelt. I söndags var det inte acceptabelt längre. Jag fick så ont, så jag kunde inte stödja på benet. Varje steg jag försökte ta kändes det som en kniv stacks in i knäet från sidan. Det blev till att leta fram kryckorna igen och linka fram. Eftersom det är ganska länge sen jag behövde använda dem senast, så hade jag glömt i vilken ordning det var bäst att flytta fram fötterna och kryckan. Innan jag fick in en hyfsad gångstil så tog det lite tid. Om jag satt stilla värkte det inte, men det var helt klart irriterande att inte kunna röra sig som vanligt. Man fick sig verkligen en tankeställare hur de har det som ständigt har ont och problem med att gå.

Det fick bli ganska mycket stillasittande sysselsättningar hela söndagen. På kvällen vid halv 12-tiden hörde jag en smäll utifrån gatan, men jag funderade inte mer över det. När jag drog upp persiennen i köksfönstret på måndagmorgonen tyckte jag det såg lite konstigt ut vid vår brevlåda. Jag var inte helt vaken, så först fattade jag inte riktigt vad det var. Det enda som hängde kvar på brevlådestolpen var baksidan av vår f.d. postlåda. Resten låg utspridd i bitar över hela gatan. Jag linkade ut och plockade ihop bitarna medan jag mumlade några väl valda ord. Antagligen hade några med för mycket fritid och för lite hjärnceller passerat vår postlåda på söndagkvällen och tyckt att de skulle roa sig med att spränga den. Jag hittade nämligen även en smällare bland spillrorna på gatan.

Det blev till att ge sig iväg till köpcentrat, som tack och lov öppnar redan kl.7 på morgonen. Att köra bil går jättebra för då belastar jag inte knäet. Svårare var det när jag hade parkerat och skulle in i butiken, men då hade jag fått rätt bra flax på kryckgåendet, så det gick som en dans. Ett tag funderade jag på om jag skulle köpa två lådor och ha en hemma i reserv ifall de där förståndsbefriade personerna kom förbi igen, men jag avstod.

Nu var två olyckor avklarade och det återstod bara en. Då kom jag och tänka på att Coronaviruset måste definitivt räknas som en olycka....en gemensam olycka för oss alla. I så fall är den här otursomgången avklarad. Hurra! Inget ont som inte har något gott med sig. När jag lugnat ner mitt upprörda inre lyckades jag omvandla ilskan till energi, så det har varit fart och fläkt hos mig vill jag lova.

Kanske en annan gång

Inget blir som man planerat i dagens läge. Resor och teaterbesök och andra kul saker får stå på vänt ett tag. I lördags skulle Ulrika och jag ha åkt till Köpenhamn för att se Dance of the Vampires på Det ny teater i Köpenhamn. Det var vår årliga inplanerade teaterresa, men den fick ställas in. Redan för några veckor sedan så stängdes gränsen mot Danmark, men musikalen spelades ändå. Vi tänkte att det var bara att acceptera att vi inte kunde se den. Lite senare läste jag på teaterns hemsida att alla föreställningar var inställda och att de skulle ta kontakt med de som köpt biljetter ifall någon ville byta till ett senare tillfälle.

Eftersom jag köpt våra biljetter genom ett ombud i Sverige kunde teatern omöjligt ha min adress, så jag mailade biljettkontoret. Jag fick ett snabbt svar att jag kunde scanna av biljetterna och maila över så skulle de se om de kunde hjälpa mig. Dagen efter att jag sänt mailet fick jag svar igen att om jag ville byta biljetterna till höstens musical, som är Oliver, så gick det bra och ville jag ha pengarna tillbaka fanns även den möjligheten.

Ulrika och jag beställer alltid våra biljetter så fort vi ser att en ny föreställning är på gång. Vi har nämligen våra favoritplatser som vi lyckats få varje gång under ca 15 års tid. Ulrika beställde för några månader sen och vi ska åka och se Oliver i september. Förhoppningsvis är det mesta som vanligt igen då.

Eftersom vi inte var intresserade av något byte mailade vi i stället över kontonummer och nu väntar vi bara på att pengarna ska överföras. Jag är väldigt imponerad av personalens snabba hantering och hjälpsamhet. Pengarna som vi får tillbaka har vi tänkt använda till en föreställning nästa vår. Teatern ger nämligen två olika musikaler varje år. Vi har aldrig någonsin varit missnöjda med en föreställning.

Vi brukar ta en heldag i Köpenhamn och ger oss av hemifrån på morgonen. Då hinner vi strosa runt lite i stan först innan vi tar en bit mat och precis innan vi går in på teatern gör vi ett besök på Paradis, som har världens godaste mjukglass.

Tänk positivt

Var försiktig med negativa människor. De kan förvandla varje lösning till ett problem.

I dagens läge är det ännu mer viktigt att omge sig med positivt tänkande människor. Det är framtidstro och hopp om att allt ska bli bättre som behövs nu och inga domedagsprofetior. Naturligtvis måste vi ta det som sker på stort allvar, men allt behöver inte svartmålas. 

Min farmor

Jag har ofta skrivit om min farmor som är en person jag saknar väldigt mycket. Hon föddes 1892 och blev 81 år. Hon var den bästa farmor man kunde tänka sig....nästan en sån som man läser om i sagorna och jag har så många fina minnen från min barndom. Den här beskrivningen av en farmor är precis så som jag minns min farmor från när jag var barn. Den passar givetvis lika bra in på en mormor, för hon var mormor till två av mina kusiner.

Min farmor

hade inte lust att bli vuxen

bodde ihop med farfar

blev gammal när hon fick barn, men när hon fick barnbarn blev hon ung igen

kände mig när jag var baby

 var inte tjock....hon var mjuk och go

kände min pappa ända sen han gick i skolan

skämde bort mig så det var inte klokt

hade alltid tid med mig fast hon var upptagen

hittade alltid på nåt att göra när det inte fanns nåt.

Tänk om alla barn haft den förmånen att ha någon av den äldre generationen i närheten. 

Overklig verklighet

Vi försöker hålla kvar en del rutiner som vi skaffat oss genom åren, annars är det nog så att mycket har blivit omändrat. Det verkar ändå som de flesta rättar sig efter myndigheternas råd och försöker att inte träffas  så mycket.....i varje fall inte i några större grupper. Därför blev jag väldigt förvånad när jag läste en annons i tidningen som ett bussbolag satt in. De erbjöd gratisresor till Gekås i Ullared. I mina öron låter det helt idiotiskt. Först ska en hoper människor trängas i en buss (det stod inte hur många passagerare som var tillåtna på bussen) och sen ska de trängas med övriga kunder inne i butiken. Restriktionerna för hur många som får träffas samtidigt gäller ju inte affärer. Känner viruset tro av ifall det är en butik eller en teatersalong, för det är ju olika regler för mängden personer som får träffas i de olika lokalerna. Jag hoppas verkligen att alla är så pass smarta att de inte hoppar på det här bussbolagets erbjudande.

Rasmus är hemma om dagarna och sköter skolarbetet via datorn. Det går ju bra när det gäller de teoretiska ämnena, men den praktiska biten är svårare. Han löste det på ett bra sätt. Efter samtal med sin lärare åkte han och hans pappa iväg och inhandlade byggmaterial. Rasmus ska snickra ihop en odlingslåda som de ska ha i trädgården. Först ska en ritning göras och skickas in till skolan och sen ska bygget fotodokumenteras under arbetets gång.

I Luxemburg är alla skolor, förskolor och fritids stängda sen en tid tillbaka och Zoé sköter också skolarbetet via datorn. De fick även lite praktiska uppgifter och en dag gjorde hon smycken av lera.

Hemundervisning gäller även för Daniel i Dallas. Hanna passade på att plocka fram en hink med pennor och gjorde "läxa" samtidigt som Daniel hade kontakt med sin lärare.

Man brukar efter en tid vänja sig vid det mesta, men jag hoppas att vi ska kunna leva som tidigare inom en snar framtid. Detta känns onekligen lite "instängt". Förhoppningsvis ska Corona-viruset tacka för sig så fort det bara går och inte bita sig fast över hela sommaren och hösten. Annars är risken stor att årets julklapp kommer att bli en bal toapapper.