Shortsväder

Nu är det verkligen vår hos mig. Solen skiner och det är ibland så varmt att jag måste krypa in i skuggan ett tag. Efter att ha gått runt i trädgården och kollat över rabatterna insåg jag att det fanns en hel del som jag ville ändra på.

Dessutom ska hela platsen framför f.d. duvhuset fixas till i sommar....enligt min planering i varje fall.

Duvhuset är numera förråd för trädgårdsredskap och utemöbler. Helt perfekt! Tidigare hade vi det inne i garaget och det var så rörigt. Nu hänger alla redskap på rad och är lätta att hitta. Småredskapen ligger i lådor som är märkta. Det finns inte en chans att jag ska bli irriterad, tror jag. Men det gäller klart att jag lägger tillbaks det jag använt på rätt plats. Det kan bli en utmaning.

Framför förrådet satte vi i fjor en hög kryddhylla och den har jag så smått börjat fylla med kryddor igen. Min tanke är att vi även ska ha en fikaplats i anslutning till kryddorna, för det doftar så gott från dem. Tyvärr har jag inte hunnit gräva bort alla grästuvor än, men när det är gjort åker det på makadam så jag inte ska behöva rensa ogräs där.

Vi köpte sättpotatisar, men eftersom jag bara har plats kvar i en pallkrage så kom jag på en annan idé. Jag gjorde i ordning en ruta framför förrådet där jag kan sätta ner några potatisar. Djungelgurkan jag satte i fjor blev det inget av, men jag fick smaka av Ulrikas. De blev mina favoriter, så i år har jag köpt en ny planta som ska få slingra sig upp i ett växtstöd. Nån gång ska jag väl lyckas.

Varje år lägger jag barkmull i rabatterna och det trivs växterna med, och jag också, för det blir minimalt med ogräs. Vår trädgård är ganska lättskött. Det enda som är lite tungt är gräsklippningen. De flesta av våra grannar har skaffat sig robotklippare och de kör runt i deras trädgårdar från morgon till kväll. Jag antar att man måste programmera dem när de ska ge sig ut på upptäcktsfärd, så det fodras lite mänsklig inblandning ändå. Vi har ingen robotklippare....vi har en Rasmus. Han behöver inte programmeras. Han tänker själv och ringer och frågar om det inte är dags att klippa gräset snart. Robotklipparna går på batteri, men Rasmus går på pepparkaksbröd. Dessutom kan han göra mer än klippa gräset så jag tycker vi lyckligt lottade.