Terroristmormor

Säkerhetsföreskrifterna när det gäller flyg har blivit strängare. Jag tycker det är väldigt bra. Det får gärna ta lite extra tid innan man kommer på planet ifall det kan hindra någon att komma ombord som inte ska. Jag var väldigt noga när jag packade, så jag inte skulle ha något flytande eller vasst i handbagaget. Pincett, nagelsax och ansiktsvatten låg i den stora resväskan. Jag vågade inte ens smyga touperingskammen i kabinväskan. Det är en sån modell med kam i ena ändan och tre långa vassa spröt i den andra.....nåt i stil med en liten HinHålegaffel. Dopfilten som jag börjat sticka till Daniel hade jag också packat ner bland det jag skulle checka in. Jag ville ju inte bli känd som "terroristmormorn som fastnade i säkerhetskontrollen med stickor nr. 4 i handbagaget".

Allt flöt lugnt i Köpenhamn när jag gick genom den där "pipbågen". Och det skulle det göra också. Jag hade inget förbjudet varken på mig eller i väskan. När jag skulle åka hem, packade jag på samma vis, och tänkte att det är bara att promenera igenom och se världsvan ut. Det var vad jag trodde. Men icke! Väskan och jackan la jag i lådor och de åkte genom som ingenting, men när jag gick genom bågen så pep den och jag tror nästan att det var lampor som blinkade i den också. Man kunde nästan tro de fått jackpot i säkerhetskontrollen. En allvarlig dam kom genast och tog mig i armen. Jag fick sätta mig ner och ta av skorna. Det satt redan en annan dam där i strumpsockorna. Sen kördes mina skor genom röntgen igen utan att det lät nåt. Då fick jag resa mig och det var dags för kroppsvisitering...utanpå kläderna. Det fanns inget extra på mig som inte skulle vara där förutom bilringarna runt midjan. Jag fick ta mina pinaler igen och vandra vidare, men jag var ändå glad att de var så uppmärksamma. Även den mest timida mormor kan faktiskt vara en förklädd terrorist.

Fotoutmaning

Veckans fotoutmaning har temat HÅL. Det finns både oplanerade och planerade hål. En del bör fyllas igen snabbt och en del kan man vänta en stund med. Förr sa man alltid när man fick en oväntad räkning eller köpte nåt extra dyrt att det blev ett stort hål i plånboken. Numera är det väl snarare betalkortet som blir en aning perforerat. Ett oplanerat och mycket onödigt hål är det man får i tänderna, men det fixar ju tandläkaren lätt. Jag har fått tagit hål i öronen för många år sen, och det var ett planerat hål. Det är inte alltid jag fyller upp det med örhänge. Vissa hål SKA inte fyllas. Det är det som är själva poängen med det här hålet.

Trädgårdsstolens många hål i både sits och ryggstöd bildar ett fint mönster.....

.......liksom hålmönstret på dopfilten. Utan hål hade det inte varit lika vackert. Hål är viktiga. 

Titta in hos Edith och jag eller Mamma med ambitioner om du vill se fler som visar bilder på temat HÅL.

Luxemburg till fots

Det är lite förvillande att både landet och staden heter samma. Luxemburg är en mycket vacker stad. Den är rejält kuperad och helt perfekt om man vill motionera. Katarina och jag tog en promenad med Zoé varje dag. Hösten har börjat komma men just denna helgen var det mellan 25-30 grader.

Det är nästan som om det är olika våningar i staden.

Vi gick genom ett stort parkliknande område och sen tog vi hissen upp, för det var rejält motlut. Det blev ett par timmars promenad varje dag, så min dietsköterska måste bli nöjd. 

Hissen tog oss upp till torget strax bredvid katedralen. På en hög pelare står en guldfärgad staty.

Det är Die Gelle Frau, ett minnesmärke över dem som har dött i krig.

De andra gångerna jag varit i Luxemburg, har vi passat på att åka och titta på andra platser i landet, men det finns mycket att se och upptäcka i huvudstaden också. Det finns väldigt mycket gammalt bevarat lite överallt, och det är intressant att få veta mer om det. Min svärson är en perfekt guide då. Luxemburg är ca 100 mil bort, men med en flygtid dit på en och en halv timme så är det fullt överkomligt

Mingla på röda mattan

James Bond firar 50 år i år och nu visas den 23:e filmen om honom. Jag har inte sett alla, men en hel del av dem. Skådespelarna har varierat under årens lopp helt naturligt. Jag läste idag att Sean Connery inte var den förste att gestalta Bond, utan det var en amerikansk skådespelare som hette Barry Nelson. Han spelade Bond i en TV-version av Casino Royale redan 1954. Dessutom var Sean Connery inte den som Ian Flemming ville ha som huvudperson. Han ville hellre ha David Niven. Jag är glad att han blev övertalad. För mig är Sean Connery den "riktige" Bond även om de flesta efterföljare varit ok.

Idag bjuder Kulturhuset i Svalöv in till mingel på röda mattan en timme innan premiärvisningen av den senaste Bondfilmen "Skyfall". Man uppmanas komma klädd i äkta Bondstil. Jag ska genast dyka in i garderoben och se vad jag hittar. Redan när jag läste inbjudningen i tidningen i morse, så kände jag att den var delvis riktad till mig. Jag har faktiskt lite erfarenhet av att promenera på röda mattan.

På restaurang

Vilken tur jag hade som fick ett fönsterbord.

Jag är jättehungrig!

Det är bäst att jag kollar matsedeln med en gång.

Det kom en väldigt trevlig servitris och tog upp beställningen.

Vilken tid det ska ta att värma lite puré! Jag börjar på servetten.

Äntligen!!!!! Här kommer maten.

Jag vet hur det känns att gå på röda mattan

Nu är jag tillbaka i Sverige igen efter en kunglig semester i många avseenden. Jag fick ge mig iväg på morgonen eftersom jag gärna vill var på plats vid incheckningen i god tid. Resan ner till Kastrup tar allt som allt ungefär 2 timmar. Eftersom jag inte är någon van flygresenär föredrar jag att ha väldigt gott om tid på mig ifall något skulle gå snett.....och det gjorde det. När jag gick av färjan i Helsingör så fastnade det utdragbara handtaget på resväskan i uppläge. Det var lögn att få ner det igen. Det har hänt tidigare så jag visste att om jag öppnade väskan, drog bort fodret och tryckte på en del knappar så skulle det fixa sig. Men inte katten kunde jag stå på Kastrup och plocka ur hela väskan! Jag sa som det var till personalen att jag fick inte ner handtaget, och de var väldigt hjälpsamma och försökte på alla sätt och vis utan resultat. Väskan fick komma med ändå, men jag var tvungen att gå en bra bit iväg till en annan del av flygterminalen för att lämna in den. Sådana överraskningar är inte lämpliga när man har lite resfeber.

När jag väl kommit genom säkerhetskontollen kopplade jag av. Det finns otroligt många affärer att gå och titta i och en hel del restauranger, så tiden gick väldigt fort. När vi gott ombord på planet meddelades att vi skulle bli en aning försenade eftersom vi väntade på några VIP-gäster. Långt om länge så började det då droppa in en del människor. Först ett antal storvuxna, bistra herrar i kostym och därefter ett antal damer som bar på små löjliga runda resväskor. Jag kom på sen att det måste ha varit hattaskar. När de väl var på planet dök först kronprinsparet  Hakon och Mette Marit upp och alldeles bakom dem kom det danska kronprinsparet Fredrik och Mary. Jag har alltid inbillat mig att kungligheter åker i privatplan eller åtminstone i  något lite lyxigare än detta lilla SAS-plan. Väl framme i Luxemburg gick naturligtvis först de kungliga med uppvaktning av planet för transport till terminalen. Sen var det vi vanliga dödliga som stod på tur. Vi fick också skjuts in till terminalen...men med buss. Strunt samma. Det stod en delegation och tog emot mig med.... Zoé med föräldrar.

På lördagen var det dags för bröllop och det var avstängt lite överallt såg vi när vi gick in emot katedralen. Det var så trångt och jag tror inte att de som stod direkt utanför hade någon större chans att få en glimt av gästerna, så vi gick till ett torg bakom katedralen i stället. Där var uppsatt en jättestor bildskärm som vi kunde följa bröllopet på. Det var jag fullt nöjd med. Jag var mest intresserad av kläderna och de syntes perfekt på skärmen. Efter bröllopet gick vi till ett torg med en massa uteserveringar och skålade för brudparet i välling och champagne.

På söndagen gick Zoé, Katarina och jag en tur i staden och då kom vi förbi katedralen. Den röda mattan låg fortfarande kvar, så jag var tvungen att gå en bit på den för att känna hur det kändes. Jag trodde att den skulle vara nåt i stil med en nålfiltsmatta, men den var jättemjuk att gå på. Det skulle jag nog kunna tänka mig att göra fler gånger.

Hej då!

Idag reser jag till Zoé. Jag kommer att använda mig av en hel del olika transportmedel. Det börjar med att Göran kör in mig med bil till Helsingborg. Där går jag på färjan till Danmark och väl framme i Helsingör hoppar jag på tåget till Kastrup. Till sist är det bara att efter incheckning gå ombord på planet till Luxemburg. Planet beräknas vara framme 10 över 5 i kväll och sen har jag många timmar på mig att kela med Zoé innan hon ska nattas. Nu tar jag semester fram t.o.m. tisdag. 

Dagen med stort D

Gammalmodig?

Längre tillbaks i tiden var det mer uppdelat vad kvinnor och män skulle göra. Jag tror aldrig att jag såg min farfar t.ex. diska nån gång. Min far gjorde det faktiskt när jag var i de övre tonåren, för då förvärvsarbetade min mor också. Hon var hemmafru alla år jag gick i skolan. Det började bli lite mer vanligt att karlar tog mer ansvar för hem och barn, men det går inte att jämföra med hur det är idag. Dagens unga är mycket mer jämställda, även om det naturligtvis finns undantag nu med. Förvärvsarbetar båda föräldrarna finns väl ingen anledning att endast den ena av dem ska ha huvudansvaret för hem och barn. Jag tror, eller hoppas, att den där knasiga attityden att det inte är manligt att utföra hushållssysslor eller passa barn är förlegad.

Göran kan både städa och laga mat lika bra eller dåligt som jag. Trots det är jag lite dum ibland, måste jag erkänna. När jag ska åka iväg några dagar så ser jag alltid till att handla hem mat och gärna förbereda middagar så han bara kan sätta in i micron. Det är inget som han ber mig att göra, men han hindrar mig inte heller från det. Varför är jag så korkad? När Göran ska åka iväg över dagen så tror jag aldrig han tänker tanken att han måste fixa middag till mig som jag bara kan plocka från frysen och värma. Jag måste ha kvar nån gammal gen från förr i tiden som biter sig fast.

Rasmus har antagligen hört när jag har diskuterat med hans mamma att jag förberett en del innan jag nu skulle åka, för han meddelade kort och koncist: "Vi kan passa morfar åt dig." Vad skönt! Då var det problemet ur världen.

Nu är det bara 1 dag kvar.

Har jag glömt nåt?

Det känns onekligen en aning nervöst nu. Jag har skrivit upp allt jag måste ha med mig på en lapp och sen stryker jag efter hand som jag lägger ner det i väskan. Så väldans mycket kläder behöver jag egentligen inte packa ner för 4 dagar, så jag räknar med att ha mycket plats i väskan ifall jag vill shoppa.

Jag har sytt en jacka till Zoé i fleecetyg och fodrat den med teddy. Till det sydde jag fodrade byxor också i fleece. Vintern kan ju slå till när som helst.

När jag var liten stickade min mor en mössa tll mig med vinge i nacken. Den modellen var modern när mina barn var små med och det finns fortfarande mönster att få på den här mössan. Den blir tydligen aldrig omodern. Jag stickade en i rosa som passar till fleecesetet och det blev garn över till tumvantar också.

Nu är det bara 2 dagar kvar.

Är det min fantasi som skenar iväg?

Skogen är en underbar plats att vistas i både för människor och djur. På mina promenader möter jag ofta hundägare som är ute och rastar sin jyckar och även många som kommer ridande. Vi har ett stort ridhus precis nedanför åsen, och det finns många fina ridstigar här. Tänk så skönt för hundarna att kunna springa och nosa och kissa på allt vad de vill och matte eller husse behöver inte tänka på att plocka upp efter sin lille älskling så länge de håller sig till skogsvägarna. Inne i villaområdet är det andra regler som gäller. Det finns uppsatt en hel del avfallskorgar med lock där hundägarna kan slänga sin "svarta påse" eller vilken färg de nu har på den. Tyvärr är det en del som har stora ryggproblem. De är så stela att de kan inte böja sig och plocka upp "skiten". Av någon anledning så går hunden gärna in till sidan i skogen och uträttar sina behov, men inne bland villorna kan man råka trampa i hundlortar lite varstans. Det är djuren som får bära hundhuvudet när det egentligen är ägarna som skulle behöva ruskas om lite.

Något som är minst lika äckligt är alla stora "hästbladdor" som alltid ligger mitt på vägen, det spelar ingen roll om det är bland villorna eller inne i skogen. Men Åstorp är en företagsam kommun. Idag såg jag att de hade satt upp avfallstunnor för hästlort också. Nu får ICA börja sälja hästbajspåsar model XL.

Nu är det bara 3 dagar kvar.

Vetenskapligt genomförd undersökning

Så har det då kommit ännu en ny vetenskaplig undersökning. Men den här kan ni lita på för den har jag genomfört. Jag fick idén till den när jag satt utanför ett kontorshus och väntade. Det var sent på eftermiddagen och dags för de som jobbade där att gå hem. Det blev så självklart att jag skulle forska inom detta området, och alla som gick ut ur byggnaden var helt klart med på galoppen.

De som gick ut genom porten började med så gott som inga undantag att ta upp en cigarett ur fickan och tända den. Därefter åkte mobilen fram och sattes till örat. En del hade sån framförhållning att de redan hade kilat fast mobilen mellan örat och axeln, stoppat cigaretten i munnen och höll tändaren beredd. De var startklara så fort de hade båda fötterna utanför dörren.

Jag har för mig att de flesta är högerhänta.  Det har säkert gjorts nån undersökning om det. Och jag har hört talas om både högerfotade och vänsterfotade fotbollsspelare. Men jag tror aldrig det har gjorts en undersökning om hur stor del av befolkningen som är högerörad respektive vänsterörad. Det visade sig när jag räknade att det var huvudsakligen vänsterörade personer som jobbade i det här kontorshuset; alltså pratade merparten av personalen med mobilen intill vänster öra. Jag tänkte utöka undersökningen ytterligare och undrar nu ifall ni är vänsterörade eller högerörade. Själv är jag vänsterörad.

Nu är det bara 4 dagar kvar.

Fotoutmaning

Söndagens tema i fotoutmaningen hos Edith och jag och Mamma med ambitioner är STAPLAT.

På mina promenader i skogen går jag ofta förbi den här stensamlingen. Det är ingen riktig stengärdsgård utan mer bara en hög av staplade stenar. Den har funnits där så långt tillbaka jag kan minnas och är snart dold under all växtlighet. När man tänker på sten så tänker man automatiskt på något hårt. Men det intrycket tycker inte jag man får av den här högen. Stenarna ser så mjuka och ombonade ut med sin gröna mossa.

Fler som visar bilder på temat STAPLAT hittar du här.

Inför resan

Zoé är så stor nu att hon åker i sittvagn. Eftersom det börjar bli lite kyligare i Luxemburg med, så har jag sytt en åkpåse att ha i vagnen. Jag köpte en Fleecefilt och använde till yttertyg och sen ännu en mjukare filtvariant till fodret. Mellanfodret klippte jag till av ett istoppstäcke. 

Hon har redan fått ett antal "dregglisar", men ibland kan det vara kul att ha lite olika att välja mellan. Jag sydde en i vitt och med brodyr i kanten som jag tänkte hon kunde ha när hon gick på fest. 

Ett par avklippta ärmar som bara legat och skräpat några år blev nu en Mimmidregglis. 

Inför kommande tennislektioner måste klart allt ha tennistema. 

Nu är det bara 5 dagar kvar.

Se upp!

Solen sken igår och inte en vindpust märktes. En helt perfekt höstdag för en skogspromenad. Eftersom min dietsköterska talat om för mig att det är väldigt bra om jag motionerar minst en halvtimme varje dag; inte så mycket för viktminskningen som för att jag skulle bli pigg och må bra. Allting blir ju betydligt enklare om man är på gott humör. En halvtimme är egentligen inte mycket, men det är mest latheten och bekvämligheten som sätter stopp ibland. Det känns ändå lite mer motiverat nu när jag träffat på en person som kan få det mesta att låta kul. Hon sa att i värsta fall kunde jag dela upp rundan på 2 x 15 min, men det är ju knappast lönt att gå ut då. Jag brukar lägga kameran i fickan och ta med en sax och en plastpåse. Då vet jag att det blir en runda på minst en halvtimme.

Naturen ändrar sig ständigt så det finns alltid nåt nytt att fotografera. Inför höstens och vinterns pysselkvällar är skogen den perfekta "hobbyaffären". Snart är det dags att börja göra julpynt, och det är alltid bra att ha alla saker hemma, så man inte helt plötsligt sitter där en kväll och det fattas 3 kottar.

Innan man vet ordet av så har man gått den där obligatoriska halvtimmen och t.o.m fått upp ångan lite. Men idag saktade jag ner lite när jag skymtade de här stolparna. Jag ville ju inte bli bötfälld för fortgåing.

Visst är det väl en fartkamera för skogsflanörer som är monterad på stammen?

Nu är det bara 6 dagar kvar.

Hårfager

Igår hade jag tid hos frissan. Det var helt nödvändigt, för jag såg nästan ut som den lurvige saken på bilden. Jag kan inte påstå att mitt hår var särskilt långt, men alldeles för långt för att jag själv skulle kunna kamma en snygg frisyr. Luggen och vid sidorna går väl någorlunda, men nacken är helt omöjlig att göra vid. Då önskar jag att jag var bläckfisk. En arm som höll nackspegeln, en arm som höll i en hårtest och en som kammade till den. De andra fem armarna då? Ja, det hade egentligen inte skadat med några som höll upp fler nackspeglar, så man slapp vrida halsen ur led för att se nåt.  Som alltid så känner jag mig helt nöjd när jag går ut från frisersalongen. Väl använda pengar, tycker jag. Inte bara det att hon är mycket skicklig...hon pratar inte stup i kvarten. Det är så avkopplande att bara sitta och lyssna på lugn musik, medan hon fixar till håret. Sen känner man sig både snygg och utvilad och redo att ge sig ut på äventyr.

Nu är det bara 7 dagar kvar.

Varmt och gott

Jag är väldigt frusen av mig. I sovrummet gillar jag att ha det iskallt, men där ligger jag ju nerbäddad så bara nästippen syns. I de andra rummen vill jag gärna ha det varmt och gott; speciellt om man sitter still som framför dator eller TV. Jag brukar alltid sitta och handarbeta framför TV:n, för det är så många reklamavbrott så man hinner göra massor under en kväll. Nu under höstkvällarna känns det ändå lite ruggigt även om elementen skruvas upp. Jag såg i ett reklamutskick att det var Rea på en elektrisk värmefilt idag. Men det är inget för mig. Jag gillar inte att ha en massa sladdar hängande runt om mig. Ska jag då resa mig och hämta nåt, så kanske jag snurrar in mig i sladden och står på huvudet in i TV:rutan. Jag tror jag ska sätta upp värmen lite extra i kväll och lägga reklambladet i papperssorteringen.

Nu är det bara 8 dagar kvar.

8 delmål

Jag har väldigt lätt för att gå upp i vikt numera. När jag tittar på foton från när jag var mycket ung så fattar jag knappt att det är jag på bilderna. Jag var inte smal....jag var mager. Men det har jag tagit igen på gamla dar....med råge. Jag behöver gå ner ett antal kilon och nu tror jag faktiskt jag har hittat rätt metod. På den läkarmottagningen där jag är listad jobbar en sjuksköterska som tar emot patienter med övervikt. Hon kör inte med färdiga dieter eller pulver eller nåt annat hokus pokus, utan efter vägning och mätning så sitter vi och pratar i lugn och ro i en halvtimme. Jag får bra tips på hur man kan lura sig själv när man äter. Hon har många bra idéer på hur man kan välja bort en del saker och i stället ta nåt nyttigare. Det låter nästan för enkelt för att vara sant, men det funkar faktiskt, för jag har redan börjat tappa i vikt. Det bästa av allt är att hon inte kommer med en massa pekpinnar utan bara uppmuntran.

Jag har under årens lopp testat många bantningsmetoder. När jag var yngre var det aldrig så svårt att gå ner några kilon, men nu verkar det som de sitter fast med superlim. Förr fick man alltid med ett häfte med veckomatsedlar från Viktväktarna, men numera är det bara nåt enstaka recept. Jag har läst om konsulenter som verkligen ger järnet för sina kunder men tyvärr har jag aldrig haft turen att träffa en sådan eldsjäl. Det har bara varit att gå dit och väga sig och betala en summa för det. Ungefär som jag gör nu...fast detta kostar mig inget och jag har personlig rådgivning i 30 minuter, så det är betydligt bättre.

För nåt år sen så var det ett bantningsinstitut vars annonser jag störde mig väldigt på. De visade före och efter-bilder. Kvinnornas bilder visade innan viktminskningen en dam med hårt åtstramat hår i nacken iklädd bredrandig (helst tvärrandig också) tröja. Efteråt såg hon ut som rena fotomodellen; sminkad och uppsnofsad till tänderna och med världens största filmstjärnehårsvall. Kilona hade flyttat upp och satt sig i håret antagligen. Efter en del kritik mot deras produkter har de antagligen skaffat en ny fotograf, för det är helt naturliga bilder nu.

Jag har satt upp 8 delmål som jag har att sträva efter. Det är väldigt enkla mål, så jag verkligen ska ha en realistisk chans att nå dem inom överskådlig tid. Första delmålet räknar jag med att nå till jul. Sen får jag klart passa mig för att fira den bedriften med för mycket julmat. Men den tiden den sorgen.

Nu är det bara 9 dagar kvar.

5 timmar

Så många timmar har jag sovit i natt. Det här med sömn är egentligen ganska intressant. En del somnar så fort de har fått ett ben i sängen och själv kan jag ligga och vrida och vända mig i evigheter. Det har varit så ända sen jag var tonåring i stort sett. Jag har testat allt från gamla beprövade huskurer till sömntabletter utan nåt större positivt resultat. Det brukar alltid sluta med att jag går upp och sätter mig framför TV:n eller datorn. Man är ändå inte så pigg så det funkar att göra nåt avancerat. Nåt som funkar bra är att äta. Inte så att man blir sömnig av det, men det är inte mer avancerat än man klarar av att utföra den sysslan. Tyvärr!

När jag gick på en stresskurs för en del år sen, fick jag veta att det gjorts undersökningar om hur många timmar man behövde sova för att må bra. Man kom då fram till att det är fullt tillräckligt ifall man sover 4 timmar per natt. Det tror jag ändå måste vara väldigt individuellt. Kanske stämmer det att kroppen klarar sig på 4 timmars sömn, men jag tror inte det är nyttigt att alltid hålla sig till det. Jag känner mig då inte alls på alerten idag, och jag har ändå sovit på övertid.

Nu är det bara 10 dagar kvar.

Höstpromenad i trädgården

Idag skiner solen, så jag tog en liten kontrollrunda i trädgården för att se hur det såg ut. Att ha en massa skräp liggande på mattan är inte så kul...inomhus. Men när man tittar ute i trädgården och det ligger färggranna löv på gräsmattan tycker jag det är helt ok. Det är inget som stör mig.

Jag t.o.m. längtar till att alla löven på den här kornellbusken ska samlas på marken. Då återstår bara de tjusigt röda grenarna. 

I somras köpte jag en hel del perenner, och idag upptäckte jag några stycken som jag glömt att plantera. Min mening var att sätta dem vid postlådan, så det får väl bli de närmaste dagarna. 

I fjor testade jag att plocka vissna ormbunksblad och torka. Det funkade alldeles utmärkt att använda dem i blomstergrupper eller till annan dekoration. Det får bli en hink med blad i år också. 

Den här lilla svarta violen har blommat rikligt hela sommaren och fortsätter i samma anda fortfarande. Jag undrar hur länge den ska stå emot det kyliga vädret.

Nu är det bara 11 dagar kvar.