TV har inte spårat ur helt

Efter att På spåret var slut har fredagskvällarna hängt lite i luften. Det har inte funnits något program som kunde fånga min uppmärksamhet lika mycket som just det tävlingsprogrammet. Därför var det med stor förväntan jag satte mig i TV-soffan i fredags kväll för att se det nya programmet som det gjorts så mycket reklam för. Jag menar givetvis Masked singer. Programidéen kommer tydligen från  Korea. I vilket fall som helst så var det 6 personer som var utklädda och dessutom bar mask så ansiktet inte syntes. En del av de maskerade figurerna var riktigt skickliga sångare. Jag tyckte det var svårt att gissa och ledtrådarna som gavs hjälpte mig inte mycket. Pernilla blev överlägsen vinnare denna gången och prickade in Sven Melander som pingvin.

Jag blev glatt överraskad av programmet. Framför allt imponerades jag av de tjusiga dräkterna som artisterna bar, men jag har ju alltid intresserat mig för scenkläder och dekor. Det är lika viktigt för skådespelet som artisterna. 

På lördagen var det åter dags för Let´s dance och det är ett program som jag har följt i många år. Det är riktigt roligt att se hur en del som från början knappt kan hålla takten utvecklas och blir riktigt dansanta. Några av deltagarna är väldigt talangfulla och har säkert större förutsättningar än övriga. Domarna tittar och bedömer steg och takt, men jag tittar minst lika mycket på klänningarna. För mig är det ett riktigt må-bra-program där jag bara kan njuta av musik och vackra kläder. 

Båda programidéerna har kommit från utlandet, men det hindrar inte att man hade satt ett svenskt namn på dem när de visas i svensk TV. Alla vet klart vad det betyder utan att behöva använda en ordbok, så det är inte det jag reagerar på utan ofoget att alltid använda engelska uttryck när det finns fullgoda svenska översättningar. Det är ännu värre när svenska ord översätts till engelska och blandas in i vårt språk. Så urvattnat svenska språket kommer att bli! Om nu programmakarna mot förmodan haft svårt med översättningen så går det ju att använda Google translate. Det är normalt ett översättningsprogram som inte håller så hög standard, men denna gången fick det godkänt. Let´s dance översattes till Låt oss dansa och Masked singer blev Maskerad sångare. Det är väl full begripligt för de flesta tittare?

Envishet

 

Jag ger inte upp. Jag börjar om.

Är man bara tillräckligt envis bör man ju lyckas till sist. 

Vikten av att tala tydligt

Det är alltid viktigt att tala tydligt...både för att den man pratar med ska höra vad man säger och att man uttalar orden så ingen missuppfattar dem. Så har det hänt med dagens namn; nämligen Våffeldagen. Det är ett slarvigt uttalat Vårfrudagen...Maria bebådelsedag... som blivit Våffeldagen. Idag tror jag inte många tänker på att de har den gemensamma nämnaren. Någon egentlig koppling till jungfru Maria har våfflan alltså inte, men den har ändå en religiös förhistoria. De första våffeljärnen var en utveckling av oblatjärnen som användes för att baka oblater till nattvarden. När våfflorna började bakas på kontinenten någon gång på 800-talet så skedde det först i klostren.

Den äldsta berättelsen om våfflor i Sverige är från 1600-talet. De bakades över glödande kol i våffeljärn som var fyrkantiga, vilket de fortfarande är i större delen av världen. När järnspisen kom till Sverige vid mitten av 1800-talet blev det mer praktiskt att ha våffeljärn som var runda och precis passade i spisarnas runda hål, ifall man tog ut lagom antal ringar. Våfflan började då delas in i "tårtbitar" i stället för fyrkanter. 

Kring sekelskiftet blev det populärt med små stugor där man bakade våfflor, s.k. våffelbruk. Det finns fortfarande kvar en del. Det var nu man började äta dem med vispad grädde och sylt. Utomlands är det vanligt att man äter dem med florsocker, strösocker, sirap, frukt, choklad eller glass i stället. Vid mitten av 1900-talet gjorde våffelmixen sin entré. Det finns även plastflaskor med blandningen i där man bara tillsätter vatten i flaskan och skakar om den. Jag har testat det nån gång när Rasmus var liten. Det var väldigt enkelt för honom att hälla ut smeten genom pipen högst upp på flaskan och jag behövde inte vara orolig att han skulle bränna sig. Nu kunde han göra nästan allt själv, så det är ett bra alternativ när man bakar med mindre barn. 

Även Bellman gillade våfflor. I Fredmans epistlar skriver han om att "sockra våfflor och dricka nektar." Nektar syftar givetvis på vin. Jag kanske skulle göra som Bellman idag......ta en våffla och ett glas vin. Låter inte så tokigt en helt vanlig torsdag.

Inbillning

Hjärnan kan spela oss många spratt. Ett, som inte är speciellt trevligt för den som drabbas av det, är hypokondri. Förr pratade man om inbillningssjuka och såg ner på dessa personer. Inte sällan ansågs de som lata för att de inte orkade jobba. Idag vet vi mer om det även om det ofta har ett löjets skimmer över sig. Moliéres "Den inbillade sjuke " spinner på detta tema. Den som lider av hypokondri tycker knappast det är något att skratta åt. Att gå omkring och tro att man har en eller flera allvarliga sjukdomar är inte lätt. Det blir inte bättre av att omgivningen visar misstroende. Hypokondri är en sjukdom som är väl så jobbig både för den som lider av åkomman som för de anhöriga. 

Till de flesta ord kan man hitta ett motsatsord, men när det gäller hypokondri är det inte så. Det enda jag kan komma på är inbillningsfrisk och det hittar jag inte i SAOL. Det är en sjukdom, eller ett tillstånd närmare bestämt, som är lika jobbigt som inbillningssjukan. En som är inbillningsfrisk tror sig ofta klara av mer än vad som förväntas och det är inte alltid så bra. Att inte känna till sin egen kropps begränsningar kan vara farligt. Jag får en släng av det här varje år när det är dags att jobba ute i trädgården. Under hela vintern har jag planerat allt som jag vill ändra om och det har tagit sin lilla tid. När det sen äntligen är dags att dra på sig trädgårdskläderna är det som om allt sunt förnuft försvinner. 

Jag inbillar mig att jag kan om inte precis förflytta berg, så i varje fall gräva djupa hål för nya rabatter, klättra upp på stegen och klippa höga buskar och träd som behöver friseras och lasta skottkärran full med jord och köra runt med. Naturligtvis slutar det illa. För det första är jag lite stel efter att inte ha varit igång så mycket under vintern, och varje år blir det en extra årsring...väl synlig. Det gör ju att vigheten inte är vad den varit, men det hindrar klart inte att jag försöker. Efter en dags trädgårdsjobb säger kroppen ifrån och jag får snällt ta en paus och börja fundera på vad jag egentligen klarar av. I år tänkte jag vara lite mer realistisk och bara göra sådant som jag garanterat klarar av. Det är i varje fall vad jag planerat än så länge.

Stämmer det?

 

  

Ibland undrar jag varför jag undrar så mycket.

Att ifrågasätta saker och ting tror jag är nödvändigt. Bara för att man läser det i tidningen eller ser det på TV så måste det inte vara sant. Det kan vara "fake news". Inte sällan har det hänt att ett påstående startat som ett rykte och växt så det till slut blivit en slags "sanning".

Grevinnan och betjänten

Jag minns inte när jag såg det här programmet första gången, men jag har sett det många nyårsaftnar. Det är en engelsk sketch som skrevs redan på 1920-talet. Den visas i de flesta europeiska TV-kanaler på nyårsafton. Handlingen känner alla till och även om man vet vad som hela tiden kommer att hända så blir det ändå lite överraskningsmoment. Märkligt!

Författarinnan heter Lauri Wylie och Freddie Frinton, som spelar betjänten, uppträdde i den här rollen på varitéteatrar redan 1945. Till en början spelades rollen som grevinnan av Audrey Maye men när hon slutade tog hennes mamma May Warden över rollen. Trots att sketchen är på engelska och härstammar från Storbritannien har den varit relativt okänd och först på nyårsafton 2018 premiärvisades den där.

Första gången den visades i Sverige var den 3 mars 1969. Egentligen skulle den ha visats redan 1963, men styrelsen för SVT tyckte den innehöll för mycket alkohol. Sedan 1976 har sketchen sänts varje nyårsafton med undantag för ett år. I Norge sänds serien på lilla julafton. Övriga länder som visar den här födelsedagsfesten är Schweiz, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Danmark, Grönland, Färöarna, Australien, Österrike, Sydafrika och Luxemburg. Det måste betyda att humorn är snarlik i världen. 

De mest kända replikerna är de sista när betjänten frågar: "The same procedure as last year, Miss Sophie?" och får till svar:" The same procedure as every year, James."

Att jag kom och tänka på det här programmet när det är mer än 9 månader kvar till nyårsafton är tack vare Ulrika. Hon och Bo åker samtidigt till jobb, men eftersom hon inte jobbar heltid slutar hon lite tidigare på eftermiddagen. När det var som mest skriverier om smittspridningen på bussar och andra kommunikationsmedel bestämde vi att jag skulle köra och hämta henne i stället. Det ligger ju i vårt intresse också att varken hon eller familjen drar på sig någon smitta. Vi har stor hjälp av dem eftersom de bor så nära och givetvis kunde de handlat och satt varorna utanför dörren, men det finns så mycket annat som man också behöver hjälp med. Dessutom är det väldigt trevligt med en mor-dotter-stund på eftermiddagen. Vi har alltid så mycket att diskutera. 

Det har blivit en hel del rundor till återvinningen när jag sorterat bort sånt som jag inte hade användning för och då har jag passat på att åka och lämna det efter jag hämtat Ulrika. På så vis får jag lite slänghjälp också. En vecka var det extra mycket som skulle iväg och vi åkte flera dagar i rad till återvinningen. När jag sen nästa dag hämtade Ulrika sa hon: "Same procedure as yesterday?" Och mycket riktigt.....jag hade lastat in lite kassar i kofferten med adress Återvinningen. 

Är farmor en utomjording?

 

Jag kommer ihåg för många år sedan när filmen om E.T. visades. Den lille figuren blev väldigt populär och mina barn önskade sig dockor som såg ut som E.T. Även om han inte var direkt söt så tyckte jag ändå att han hade något visst. Jag minns särskilt de stora ögonen som verkligen visade vad han kände. Vilken planet han kom ifrån vet jag inte om vi fick veta, men att det var någonstans från yttre rymden rådde det ingen tvekan om. 

Rymden och utomjordingar har fascinerat människor i alla tider och det finns många åsikter om vad som är sant eller inte. Att få några konkreta bevis för påståenden om liv på andra planeter är nog nästintill omöjligt, tror jag. Egentligen behövs det inte heller. Jag är av den åsikten att det läggs ner alldeles för mycket pengar på rymdforskning, som hade gjort betydligt större nytta på närmre håll. 

I helgen pratade jag med Dallasfamiljen och Hanna visade vad hon köpt till sin mamma på hennes födelsedag. Det var ett litet gosedjur. När Anne öppnat paketet övertog Hanna den lille mjukiskaninen. Hon har alldeles säkert bättre tid att ta hand om den. Den hette Rainbow, berättade hon för mig. 

Peter hade tidigare på dagen sagt att de skulle ringa och prata med farmor och farfar, men att när det var förmiddag hos dem så var det kväll där vi bodde. Barnen tyckte det verkade lite underligt. I Åstorp är vi sju timmar före Dallasborna. Peter försökte förklara att vi bodde långt borta i en annan del av världen. Efter lite funderande kom frågan:-"Men bor de på jorden?" Ja, man kan undra. Det är evigheter sen vi sågs sist så man skulle nästan kunna tro vi bor på olika planeter. 

Det var meningen att de skulle åkt hit i fjor sommar, men då stängdes gränserna och det blev omöjligt. Som tur är går biljetterna att boka om fram till årets slut, Vi får verkligen hoppas att det blir en lösning snart så jag får träffa mina två yngsta barnbarn. Annars får jag göra som E.T........förlita mig på tekniken. Men i stället för att säga som han gjorde:-"Phone home", får jag säga:-" Ring Dallas".

Tankeresa

 Jag försvann i en tanke, och nu är jag helt borta.

Jag dagdrömde ofta när jag var ung, och jag måste erkänna att det händer nu med. Tänk att kunna färdas vart men vill i världen utan pass, pengar och packning. 

TV-serie i flera avsnitt

 Den enda av mina barn som kan se hur jobbet med rummen här hemma flyter på är Ulrika. Jag berättar för Peter och Katarina när vi pratas vid och skickar foton, men det blir aldrig det samma. Jag talade om att jag tänkte göra ett Hemma-hos-reportage när allt var klart och det nappade Katarina på. Hon föreslog att jag videofilmade varje rum för sig och gjorde det liknande en TV-serie med flera avsnitt. Fantasin flödar fritt i hennes hjärna. Jag känner igen mig lite i det. Hon hade t.o.m. hittat på namn på rummen i källaren, och tyckte vi kunde hålla oss till Astrid Lindgren-temat.

På Görans snickarrum fanns ju egentligen bara ett förslag som dög; nämligen Snickerboa.

 Mitt kombinerade sy-och pysselrum föreslog hon skulle heta Nils Karlsson Pysslings hörna. Det har lite dubbel betydelse för det gäller all slags pyssel i det rummet och jag vet en liten pyssling som gärna flyttar in där. Det är tveksamt om Zoé lämnar källaren någonting när de kommer hit till sommaren. Hon är en riktig Pyssel-Fia.

Semesterrummet döpte Katarina till Junibacken och det låter som ett semesterpensionat. Visserligen kommer de nog inte hit förrän i augusti, men rummet fyller säkert sin funktion alla månader på året. 

Zoé är lika påhittig som Madicken och skulle hon få för sig att hoppa fallskärm med hjälp av ett paraply så är det inte så farligt. Nere i källaren kan hon knappast klättra upp på taket utan det högsta där blir ett pysselbord och det är ganska ofarligt.

Jag undrar ifall TV vill köpa in min serie och visa den. Det är väldigt populärt med inredningsprogram har jag märkt. Mitt krav är att den visas på en reklamfri kanal för jag avskyr de där reklamavbrotten. Glöm inte att hålla utkik i tidningen så ni inte missar årets TV-program. 

Rotation på grejerna

Jag har under så många år tillbaka som jag kan minnas alltid fått en släng av ommöbleringssjukan när det går emot vår. Om det är för att det blir ljusare och lite varmare eller vad det beror på vet jag inte. I och för sig kan jag känna av det suget under andra tider på året med, men det är som starkast under mars-april. Alltså är jag nu i ommöbleringstagen. Jag håller på både i källaren och på ovanvåningen så jag känner mig lite splittrad ibland. Men det tänkta slutresultatet hänger ihop med både källare och rummen här uppe, så det blir ett väldigt varierat jobb. 

I sy-och hobbyrummen har jag haft en hel del faktaböcker, som jag ska försöka få plats till i bokhyllorna i TV-rummet. Då slipper jag gå nerför trappan varje gång jag vill bläddra i en faktabok. Dessutom ska jag ändra om så jag har endast ett syrum och det andra rummet ska bli mer som ett semesterrum med bäddsoffa och ett stort pysselbord till barnbarnen. Hoppas Zoé kan inviga det till sommaren. 

Nu passar jag även på att sortera och slänga sånt som jag inte är intresserad av längre. Jag har mönster och hobbytips som är nästan 50 år gamla. Allt är samlat i pärmar, men jag tänkte att jag skulle minimera antalet. I ärlighetens namn har jag inte haft någon användning av alla mina mönster, så varför de står kvar och värmer hyllorna förstår jag egentligen inte. Jag får väl skylla på hamstergenerna. Det blir även så att en del möbler kommer att få respass. Min förhoppning är att det ska bli luftigare och mer lättstädet.

Jag är så imponerad av de som börjar på en sak och sen fullföljer den innan de börjar på nästa. Så har jag aldrig kunnat göra. Trots det går arbetet framåt och jag har fått en del böcker på plats. Ibland går jag uppför trappan efter att ha fått en superbra idé, men när jag är nästan ända uppe har jag redan börjat planera något helt annat. Hur jag kom in på de tankebanorna har jag ingen aning om. Det är precis som om fantasin springer ikapp mig i trappan. Katarina, min dotter, påstår att fantasin rusar snabbare än benen, och jag får nog ge henne rätt. Det är kanske inte så effektivt att vara så virrig, men det blir åtminstone aldrig långtråkigt.

Ta det med ro

 

Jag är inte lat. Jag bara vilar mig innan jag blir trött.

Pauser ska aldrig underskattas. De är viktiga för vår hälsa.

Hesa Fredrik

I måndags var det spöklikt tyst lite varstans i Skåne. Hade det hänt något med Fredrik? Han är visserligen alltid lite hes, men nu tycktes han ha tappat rösten helt. Dagen efter kunde vi andas ut. Det var någon i Räddningstjänsten som glömt bort att trycka på knappen för VMA. Jag kan tycka det verkar lite gammalmodigt i dagens datoriserade samhälle. Nog borde man kunna programmera in så signalen ljuder precis som man ställer en väckarklocka för alarm.

Larmet testades första gången 1931och även om det officiella namnet är Viktigt meddelande till allmänheten (VMA) blev det snabbt omdöpt. Krönikören Oscar Fredrik Rydqvist på Dagens Nyheter tyckte att den nya larmsignalen lät lika hes som han själv och uttrycket spred sig snart. 

Det var framför allt under andra världskriget och de närmaste åren därefter som Hesa Fredrik fick en stor roll, liksom radiosändningarna efter signalen. Man tänker mest att det är en varning för krig eller terrorattacker, men det är mycket vanligare vid lokala väderfenomen eller storbränder. 

Jag tyckte när jag var barn att signalen hördes varje månad, och det stämmer delvis. Det görs tester första helgfria måndagen i mars, juni, september och december, och det har gjorts så sedan länge. Under andra världskriget testades larmet varje månad. Efter krigets slut har det bara hörts kvartalsvis. Jag är född den 5 augusti 1945, men jag tror knappast jag har så många minnen från åren närmast efter kriget. Det är nog i stället så att mina föräldrar kom ihåg det och berättade om det. 

Trädgårdsrundan

 Det känns som vår i luften, men det är nog bara en liten försmak. Den riktiga våren lär säkert dröja ett tag. Jag tog ändå en liten inspektionsrunda i trädgården för att se vad som var på gång. Krokusarna hade bara stuckit upp lite bladspetsar hos mig, men jag har sett fullt utslagna blommor på andra ställen. 

I fjor när jag gjorde i ordning trädgården för vintervilan klippte jag inte bort alla syrenhortensiablommor och de är precis lika vackra nu. 

Rhododendronbuskarna har massor av knoppar så jag hoppas på en riklig blomning i år. 

I fjor köpte vi ett Kvittenvideträd som vi planterade framför altanen. Det kommer inte att bli så högt, men tillräckligt högt för att vi ska kunna se det när vi sitter ute och fikar. Jag blev så förtjust i trädet när jag såg det på plantskolan. Det stod att i mars-april kom det att blomma med 3-4 cm långa rosaröda videkissar. Eftersom allt annat jag planterat framför altanen går i rosa och cerise så passade det väldigt bra. När jag kikade ut i trädgården häromdagen tyckte jag det såg så underligt ut på trädet. Det var som små bollar på det. 

Jag gick genast ut och såg att det var ca 2 cm långa rosa videkissar! Det är väl i tidigaste laget men jag hoppas det inte kommer en köldknäpp igen så de ramlar av. Det första jag gör nu om morgnarna är att titta till det lilla trädet. Det ska bli spännande att följa hur videkissarna växer och blir längre och längre.