Bättre sent än aldrig

Min kondition är mycket dålig....ja, rent av urusel. Den blir bara sämre och sämre och så har det fortgått sen Santos lämnade oss. Det är inte alls lika kul att gå i skogen längre när jag inte har en liten ulltott som skuttar vid min sida, men nu känner jag att det är hög tid att göra något åt det, för jag mår inte bra av att känna mig så här nerklubbad.

Både dags- och veckotidningar har 1000-tals tips om hur man ska göra för att komma igång. Tipsen är otroligt enkla så det är kanske därför jag inte följer dem, som att t.ex. parkera en bit bort från affärsingången när jag handlar. Det gör jag givetvis inte. Jag försöker komma så nära jag kan och helst precis vid sidan om vagngaraget så jag bara kan lasta i kofferten, parkera kundvagnen och köra hem. Då är det enklare på ett shoppingcenter för där vandrar man runt, runt och tänker inte på hur många steg man egentligen går. Det är faktiskt en riktigt bra motionsmetod, men den har jag aldrig hört tipsas om.

Idag hade jag bestämt med min syster att vi skulle träffas inne i Ängelholm. Då tänkte jag att jag skulle nappa på den där enkla idéen om att parkera en bit bort. Jag parkerade bilen i utkanten och sen promenerade jag in till centrum. Men faktum är att jag många gånger under promenaden tänkte att det var en mycket dum idé. Jag ska aldrig mer lyssna på mig själv. Vi hade bestämt att mötas på biblioteket och jag var där i god tid, så jag hann sätta mig i en fåtölj och pusta ut. När min syster dök upp hade min hjärt-och andningsfrekvens återgått till det normala.

Att gå på gym är inte riktigt vad jag känner för, annars finns där både motionscyklar, trappmaskiner eller vad det heter när man går upp och ner som i en trappa hela tiden, roddmaskiner och allt möjligt. Det går inte och skylla på att inte öppettiderna passar, för vi har ett gym här som är öppet dygnet runt. De sista veckorna har jag haft ett dygnetruntöppet gym här hemma, så nu vet jag i varje fall hur det känns att använda en "trappmaskin". Vårt badrum på ovanvåningen är ockuperat av hantverkare och går inte att använda utan vi måste gå ner i källaren i stället. På dagtid funderar jag väl inte så mycket på det, men på natten är det inte speciellt kul. Det är ändå tur att vi har en extra toalett så det inte behöver bli som i reklamen med killen som ringer på hos grannen. Jag tror nog att grannsämjan fått sig en törn om jag plingat på mitt i natten.

Frukost på Tiffany´s

Att ha en egen smyckesbutik i stil med Tiffany´s är något man bara kan drömma om. Jag får nöja mig med en liten filial. För ganska länge sedan köpte jag en liten byrå på IKEA. Där tänkte jag förvara mina armband och en del smycken som jag hade liggande i småaskar. Örhängena satte jag fast på smyckeskor, som egentligen var ämnade att ha ringar i. Jag upptäckte snabbt att det var nog det jag borde ha dem till i stället. Örhängena ramlade så lätt ur när man stötte till skon och eftersom det ibland rörde sig om pyttesmå örhängen, så var det ett helt företag att hitta dem igen.

Själva tanken bakom hur man fäste dem gillade jag, och tänkte att det skulle säkert gå att fixa till med lite fantasi. En papplåda klipptes av så den blev ca 7 cm hög och sen klädde jag den med krossad plysch. I källaren hade jag sparat skumgummiunderlägg och jag visste att Göran hade en kniv bland sina snickargrejer som var jättebra att skära skumplast med. Den liknar en machete och är rejält vass. Jag skar ut en bit som precis fick plats i lådan, sen klippte jag den i 2 cm breda remsor. Varje remsa täckte jag sedan med plysch och la ner i lådan.

Helt plötsligt hade jag tillverkat en smyckeslåda som hade plats för åtskilliga örhängen.

På Jysk hittade jag minibyråer med tre lådor. Helt perfekta att samla broscher i. 

Skorna som nu gapade tomma ska jag använda till ringar i stället. Ringsortimentet hos mig är inte så stort, men det är lätt att ändra på. Jag är fortfarande nöjd med handduksställningen som jag hänger mina halsband på. Nu har jag bättre överblick över mina "juveler".

Nu är det sommar nu är det sol....rosor

Just precis när jag tänkte att nu är det höst, så började en solros att slå ut i trädgården. Det är inte jag som har sått den utan det måste vara någon av småfåglarna. De har inte sått bara en utan två stycken. De står med ca 40 cm avstånd intill häcken i infarten. Jag upptäckte dem redan i somras, men de har växt mycket långsamt. Idag såg jag att den ena av dem börjat slå ut sina gula blad. Själva blomman är väldigt liten och det är nog ingen risk att det blir några solrosfrön på den. Ifall fåglarna tänkt att de skulle odla sin egen mat blir det en besvikelse för dem. Växten är väldigt kort också...knappt 30cm hög, så det blir inte aktuellt att jag kan stå under den som Nalle Puh gör med sin blomma.

För en del år sedan hade jag faktiskt en hög solros som fåglarna planterat i en av pallkragarna. När jag först såg att det stack upp nåt grönt, så misstänkte jag att det var ett ogräs. Nu är jag inte så energisk att jag kastar mig över ogräset så fort det sticker upp utan det fick stå kvar en tid. Det bara växte och växte och till sist såg jag att det var en solros. Den blev betydligt högre än vad jag är och det blev en hel massa frön som jag kunde bjuda fåglarna på. För några veckor sedan köpte jag en säck solrosfrön i affären, så de behöver inte svälta i vinter även om deras egen skörd slår fel.

Do you speak Swenglish?

Kanske dröjer det inte länge förrän svenska språket räknas som ett minoritetsspråk.....i Sverige. Det verkar som om det bara är engelska som är gångbart numera. Jag strosade runt lite på Väla köpcenter häromdagen och jag är oerhört tacksam att jag kan engelska annars hade jag gått miste om mycket viktig information där. Så gott som alla skyltar är på engelska. Det spelar ingen roll vad det gäller. Lite konstigt tycker jag ändå att det är. Jag åker till Väla lite då och då men jag har faktiskt inte stött på så många engelsktalande besökare där. Kanske är det så att butikerna har tillgång till hemlig information och väntar en invasion endera dagen. Men jag måste säga att de har väntat tålmodigt och varit väl förberedda....i flera år.

Jag reagerar inte längre om det står SALE eller REA. Det enda jag ser är en orange skylt, och då är jag nöjd. Idag gick jag in på KappAhl för det stod att läsa i deras skyltfönster att deras SALE "was a wonderful thing". Sånt går ju inte att missa. Jag såg inget som var så wonderful men jag hittade en underbar tröja som passade perfekt.

När jag skulle gå ut ur affären kände jag mig en aning styvmoderligt behandlad. På en stor skylt kunde jag läsa: "Good Bye. Hope to see you soon". Det var snudd på att jag hade vänt och gått tillbaka till kassan och undrat ifall de inte var glada över att jag varit där och att de såg fram emot att snart få se mig i butiken igen.........fastän jag pratar svenska.

Namnsdag

Tiden innan mitt första barnbarn kom till världen var oerhört spännande. Att få barnbarn och bli antingen mormor eller farmor är väldigt stort. Vi visste inte om det skulle bli en flicka eller pojke, men namnen var redan bestämda. Ulrika hade en docka när hon var liten som hette Amanda, så hon hade bestämt att om det blev en flicka skulle hon få det namnet. Ett pojknamn var också bestämt nämligen Rasmus. Vad ingen av oss då tänkte på var att se vilka datum som gällde för namnsdagen. Det visade sig att båda namnen firas samma dag, nämligen idag den 26 oktober.

Namnet Rasmus härstammar från grekiskan och betyder "den älskansvärde" eller "den älskade". Jag kan inte utan instämma i den översättningen. Jag läste att namnet varit väldigt vanligt på västkusten och på Gotland. Min andra dotter, som släktforskar, hittade en hel del Rasmusar bakåt i tiden. Skåne har ju tillhört Danmark, så det finns många danska släktingar på mitt släktträd. Hon har lyckats leta sig så långt bakåt som nån gång på 1600-talet och det sista namnet hon hittade var en man från Danmark som hette Rasmus. 

Astrid Lindgren har skrivit en del böcker om Rasmus: Rasmus på luffen, Kalle Blomkvist och Rasmus och Rasmus, Pontus och Toker. Det finns en finsk rockgrupp, som heter The Rasmus, men jag har aldrig hört dem spela. Rasmus åker på semester med sina föräldrar varje sommarlov till olika platser i Sverige. Ett år hittade han en gränd med sitt namn på och i somras var han och köpte mjöl från Rasmus Kvarn. Som barn gillade Ulrika Rasmus Nalle eller Rasmus Klump, som han egentligen heter, för det är en dansk seriefigur. 

Rasmus har alltså figurerat i våra liv långt innan "vår" Rasmus kom till världen för 12 år sedan. Namnsdagen idag ska han visst fira med ett dopp i poolen i Dallas. 

Dåligt minne

Jag har vetat det en gång, men jag har liksom glömt bort det.

Det är omöjligt att minnas allt man sett, hört eller läst. Då är Google ett bra hjälpmedel. Det är som en slags reservhjärna man kan koppla in när ens egen går på tomgång. Lite måste klart hjärnan jobba genom att komma på passande ord som skrivs in i sökrutan. Ibland får man hitta på många ord innan det helt plötsligt på skärmen dyker upp det som man en gång har vetat men sen glömt bort. 

På väg till Dallas

I morse var jag och vinkade av Rasmus på Kastrup. Jag följde med ända fram till säkerhetskontrollen, men sen var det stopp. Jag hann i varje fall att få en del kramar innan han försvann in i kön. Nu sitter han på planet till London och är snart framme där. Sen blir det en väntetid på ca 3 timmar innan det är dags att gå på nästa plan som då flyger direkt till Dallas. Planet ska landa halv 3 i natt, och då är klockan halv 8 på kvällen i Dallas. Det är kul att kusinerna kan träffas lite då och då även om de bor långt ifrån varandra. 

Det känns redan en aning tomt. Han ska vara borta i drygt en vecka, så jag antar att det blir inga mobilsamtal längre om kvällarna. Tidsskillnaden ställer till det en hel del. Vår tid är 7 timmar före Dallastiden. Men han lovade att skicka ett sms när planet landat i Dallas.

Jag har flygradarsidan uppe på min dator och följer hans väg. Rasmus befinner sig i det röda planet BAW813 och snart är det dags att gå ner för landning på Heathrow. Sen får jag ta en liten paus innan det är dags att ta på flygledarmössan igen och se till så att planet lyfter i rätt tid från London. Nattskiftet tror jag inte jag orkar med, utan jag får lita på att piloten hittar till Dallas på egen hand. I natt kommer jag att sova väldigt lätt, så jag inte missar sms-signalen.

Fler presenter

Det är roligt att fylla jämnt. Det är roligt att fylla år över huvud taget, men när man nollar så brukar det avspegla sig på presenterna. Här har en nolla stor betydelse. Jag har berättat om en del presenter som jag fick i somras, men jag fick så många fler.

Bl.a. fick jag en svart läderväska som Michael Kors hade designat. Jag gillar hans stil på kläder, för de är klassiska och passar oberoende av ålder. Tyvärr passar de inte alla plånböcker....min t.ex. Det finns ett amerikanskt sy och modeprogram som heter Projekt Runway och där agerar han domare. Åtminstone hela första halvan av programmet är som vilken annan dokusåpa som helst. De tävlande intrigerar och pratar skit bak ryggen på varandra samtidigt som de ritar mönster, klipper och syr. Den delen hoppar jag glatt över. Men sen kommer vi till själva slutklämmen där deltagarna får visa upp sina färdiga skapelser för domarna. Ibland ser modellerna ut som jag vet inte vad, men oftast är de väldigt fantasifulla och vackra.

 Det händer ibland att de får i uppgift att designa någon accessoar och det är alltid intressant. Smycken, väskor och skor är lika viktiga som själva klädmodellen. I går fick jag ännu en väska av en designer från Kvidinge. Det var ingen födelsedagpresent utan en mormorpresent. I textilslöjden ville läraren att eleverna skulle sy något av avlagda jeans. Det är jättebra att återbrukstänket naturligt kommer in undervisningen. Rasmus valde att sy en väska till mig, eftersom han vet att jag gillar väskor.

Han fodrade den med ett orange tyg och det höjer genast värdet. För mig är den här väskan oersättlig.

Äntligen!

Nu kommer det varje morgon några killar och jobbar i vårt badrum. De är efterlängtade, kan jag säga. Firman har haft så mycket jobb, att vi fått vänta i flera månader på att de skulle ha tid att börja här. Det är givetvis det minskade ROT-avdraget som är boven i dramat. Vi har anlitat den här firman tidigare när vi fick lagt nytt golv i köket och vi blev väldigt nöjda. Denna gången är det annan personal som ska jobba här, eftersom det är andra arbetsuppgifter som ska utföras. Jag bara förutsätter att de är lika proffsiga som golvläggningskillarna. När jag såg vem som var arbetsledare blev jag helt lugn. Den här renoveringen kommer att bli perfekt!!!!!

Det är dags att skärpa sig

Det är modernt att bära skärp igen. När jag var ung hade jag väldigt ofta skärp. Det var bl.a. modernt med jättebreda resårskärp, som jag använde till vida rynkade kjolar. Underkjolen var av flera lager tyll och det var inte det lättaste att ta sig fram. På gamla modebilder av damer i krinolin kunde man se att de fick gå sidledes genom dörröppningen, och det var inte långt ifrån att vi fick göra likadant. På den tiden hade jag getingmidja och det behövdes inte så mycket resår för att räcka runt mig.

Jag har sparat en hel del av mina gamla skärp och de hänger i klädkammaren. Som den obotliga optimist jag är, så inbillar jag mig att en dag ska jag kunna använda dem igen. Som det är nu så får jag fästa ihop dem två och två för att de ska täcka min humlemidja. 

Om man nu vill följa modet slaviskt, så gäller det att hålla ett öga på omfånget. Man måste inte bara vara observant på vikten. Det är minst lika viktigt att hålla koll på midjemåttet. De flesta måttband har en längd av 150 cm och det bör räcka. 

 För att se vilka framsteg jag gör på midjeminskningsfronten ska jag knyta ett lite bredare måttband runt midjan. 

När det blir så mycket måttband över så jag kan knyta en så här stor rosett i ryggen har jag alldeles säkert uppnått mitt mål.

Öresundsbron

Mina känslor för Öresundsbron är blandade. Det är jättekul att åka över och hämta hem barn och barnbarn från Kastrup, men inte alls lika roligt att åka över och lämna dem när de ska resa hem. Mina känslor för den dansk/svenska serien Bron är också väldigt blandade. Jag har inte följt den tidigare, men det var det tydligen många som gjorde och jag tror de flesta gillade den. Varför jag inte började följa den vet jag faktiskt inte, för jag gillar deckare och spännande filmer. Vad jag kommer ihåg att jag läst om den här serien är att en av huvudrollsinnehavarna var lite annorlunda. Jag tänker på den svenska kriminalaren Saga. Hon har höjts till skyarna av många.

När serien nu startade med en ny säsong beslöt jag mig för att se den. Det är lite hänvisningar till det som hänt tidigare och då hänger jag inte riktigt med. Jag måste erkänna att filmen är spännande, men det är en sak som stör mig, nämligen Saga. Jag har förstått att det står i manuset att hon ska ha en diagnos, Asbergers syndrom. Vad jag inte förstår är varför. Det hade säkert inte gjort berättelsen sämre om hon inte förts in i ett speciellt fack. För det är det jag tycker författaren gjort här. Det har troligtvis gjorts många undersökningar på hur en person med den här diagnosen reagerar i olika situationer och hur de uppfattas av sin omgivning. Det är väl därför hon verkar så okänslig och oförstående för andra människors behov och känslor. För henne är allt antingen svart eller vitt...inga nyanser alls. Rösten är väldigt entonig och hon klarar inte av socialt umgänge då hon inte vet hur hon ska förhålla sig. Det är ett uppradande av det som kan vara utmärkande för en person med Asbergers.

Jag har arbetat med många barn som fått den här diagnosen och jag kan inte påstå att jag känner igen mig. Alla är olika, och det som kanske är typiskt för en kan man inte alls märka på någon annan. Aldrig nånsin har jag träffat på någon som uppvisat alla symptom som är typiska för Asbergers. Jag avskyr generaliseringar av alla slag. Bara för att man har samma diagnos är man inte exakt likadan. I så fall skulle alla som inte har fått någon diagnos också vara exakt likadana, och så är det givetvis inte.

Det som irriterar mig allra mest är att hon stirrar så konstigt och drar ihop ögonbrynen hela tiden. Det kan väl knappast ha stått någonstans att det är ett typiskt drag för en person med Asbergers. Blir det en långvarig serie och hon ska spela likadant hela tiden kommer hon snart att behöva en botoxinjektion för hon kommer att få en jätterynka mellan ögonbrynen.

Fortsättningen av Bron hoppar jag över. Däremot kommer jag att åka över Öresundsbron på fredag för att vinka av Rasmus som flyger till Dallas för att hälsa på sin kusin Daniel under höstlovet.

Kanske en förklaring

Om personen du pratar med inte tycks lyssna så var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i örat.

Jag märker själv att jag hör betydligt sämre nu än när jag var ung. Nu tror jag inte det har så mycket med åldern att göra, utan mitt jobb har nog stor del i detta. Det är konstaterat att ljudnivån på förskolor och skolor ibland överstiger tillåtna värden. Idag är det mycket mer kontroll på arbetsplatserna, men när jag började jobba var det lite si och så med detta. På byggarbetsplatser och andra ställen där det är väldigt bullrigt använder personalen öronskydd. Det är lite svårt att göra det i arbetet med barn.  

Förr och nu

Jag satt häromdagen och tänkte på när jag gick på Husmodersskola. Där fick vi lära oss allt om att sköta ett hem. Vi var bara flickor i klassen. Så gammalmodigt! Om det funnits något liknande idag hade det säkert varit blandade klasser. Killar måste klart också kunna laga mat och sköta ett hem. Men när jag var ung, på Gammeltiden, som Rasmus säger, så var det fortfarande de här knäppa idéerna som var mest framträdande. Det var en helt annan tid och de flesta killar bodde hemma hos föräldrarna tills de gifte sig. Det var betydligt fler tjejer som flyttade hemifrån tidigt och klarade sig själv. I varje fall var det så i min vänkrets.

Nu är det tack och lov mer jämställt och pojkar och flickor får prova på samma saker i skolan. De har både träslöjd och textilslöjd. Naturligtvis måste killar kunna sy i en knapp och tjejer kunna såga och spika till husbehov. Rasmus har undervisning i hemkunskap varje torsdag förmiddag denna terminen. Han tycker det är jättekul och varje helg testar han att göra hemma det som de gjort i skolan. Ibland har jag haft turen att bli ditbjuden för att provsmaka.

Sist de var på hemkunskapen hade de bakat scones, och Rasmus hade fotograferat av receptet med sin mobil. När han var hos mig tyckte han vi kunde baka och han letade fram receptet. Han började med att fråga mig om jag hade alla ingredienserna hemma, en efter en. När han kom till rågflingor fick jag säga nej och då började han fundera lite. -"Det går kanske lika bra med indianmjöl?" Jag tänkte febrilt. Vad i all världen är indianmjöl för någonting? Det visade sig att Rasmus hade läst lite för snabbt på mina mjölpaket. I stället för indianmjöl så stod det idealmjöl. Jag föreslog grahamsmjöl i stället och jag tror det var klokt. Det blev supergoda scones.

Har sovit dåligt

Idag känner jag för att sätta en 

UR FUNKTION-lapp i pannan 

och hoppa ner i sängen igen.

Ute och inne

När jag måste åka och handla mat, så går vi genom vad det är fler för ärenden som behöver uträttas. Det kan bli trädgårdsmarknader, byggmarknader eller något annat som är aktuellt just då. Att åka och handla är inget jag gillar, och då är det bättre att få allt nödvändigt ont gjort på en och samma dag. Denna gången blev det först ett besök på Plantagen. Vi  köpte en vinbärsbuske som jag planterade i bärrabatten. Rabarberplantan grävdes upp, delades och flyttades. Roten var otroligt stor. När vi grävde hål på det nya stället för plantan såg det väldigt underligt ut. En bit ner var det ett sammelsurium av rötter. Det liknade en karta över ett tunnelbanesystem. I trädgården hos våra grannar växer ett antal höga björkar och vi har märkt tidigare att rötterna gärna letar sig in till oss. Vi var tvungna att hugga av dem så vi fick plats till vår rabarberplanta. Nu verkade den roten helt plötsligt inte så stor och oformlig längre. Det beror ju alltid på vad man jämför med.

Jag har gjort min sista arbetsdag för i år ute i trädgården, och nu ska jag enbart ägna mig åt inredning (inomhusjobb). Göran får ta hand om den utredning (trädgårdsarbete) som är kvar. Det är alldeles för kallt, tycker jag. Dessutom har jag så många idéer som jag vill förverkliga här inne så jag har inte tid med något annat.

Hos doktorn

I helgen pratade jag med Zoé på Skype. Hon berättade att hon varit hos doktorn på förmiddagen. Jag blev lite orolig och trodde att hon var sjuk eller hade skadat sig, men så illa var det inte utan det var hennes kramdjur, fåret Caline, som behövde läkarvård.

Eftersom det var jouröppet på Kramdjurskliniken så begav de sig dit.

När det blev deras tur fick Zoé berätta för läkaren vad som hänt. Hon förklarade då att Caline hade ramlat och slagit huvudet och nu hade hon jätteont. Doktorn tyckte det var bäst att röntga. Det visade sig vara varken hjärnskakning eller några brutna ben nånstans. Zoé berättade att doktorn skrivit ut ett recept på tabletter och lite "kääm".

Röntgenbilden fick de med sig hem som minne av besöket.

Även journalen skickades med hem och där gick det att läsa följande:

Patientens namn: Caline

Beledsagarens namn: Zoé

Ålder: 3år  Längd: 30cm  Vikt: 135g

Ras: Får   Pälsfärg: Blond

Kön: Flicka

Har kramdjuret fått alla sina vaccinationer?          Ja

Har kramdjuret någon allergi?                               Ja

Om ja, vänligen beskriv (choklad, mjölk osv): Glass

Symptom: Ont i huvudet efter ett fall

Observationer (Temp,....): 36.6

Diagnos/Sjukdom: Ett blåmärke

Behandling: Röntgen

Medicin: Tabletter, salva

Det var ett gäng läkarstudenter som hade hand om den här mottagningen i helgen, och jag gissar att de tänker utbilda sig till barnläkare. Vilket utmärkt sätt att förbereda barn för ett besök hos doktorn! Läkarstudenterna vände sig hela tiden till barnen med sina frågor, och föräldrarna fick hålla sig i bakgrunden. Jag tror att tabletten och salvan gjorde underverk för efter vad jag hört så mår Caline alldeles förträffligt nu.

Vilken tur!

Jag behöver inte riskera att få en sån hårman som Chewbacca. Min favoritfrisör ska flytta till Australien, som jag berättat om tidigare och jag slet mitt hår för att komma på en lösning. I Åstorp finns 10 frisörer och jag har testat i stort sett alla med varierat resultat. Det är praktiskt att inte behöva åka iväg för långt och helst ska det finnas en parkeringsplats i närheten. Jag känner inte för att gå ut med en snygg frisyr i regn eller blåst. Naturligtvis blir jag tvungen till det någon gång, men det kan gärna dröja.

Helt apropå fick jag veta att en frissa som jag anlitat för en del år sedan nu startat upp på nytt i Åstorp. Ibland har man en makalös tur. Jag var hos henne i förra veckan så nu är mitt hår nyklippt och nymålat. Äntligen kan jag koppla av, inbillade jag mig......men....när jag tittar på bilden så slår det mig att snart får jag nog ett klämkäckt vykort från min tandläkare om att jag är välkommen. Jag tvivlar på att hon har några planer på att flytta till Australien. Man kan inte alltid ha tur.

Övning ger färdighet

Det är svårt innan det blir lätt.

Att kunna vända pannkakor i luften så elegant som Nalle Puh gör klarar inte jag av. Det kan nog vara så att jag inte har tränat tillräckligt. Så är det antagligen med allting. Hur ofta klarar man av att göra en sak på första försöket? Det fodras i regel en hel del träning. Är man bara tillräckligt ihärdig så klarar man av det mesta. Det ligger säkert en hel del sanning i uttrycket: Ingenting är omöjligt. Det omöjliga tar bara lite längre tid. 

Strunta i VV, 5:2, GI, LCHF....jag har lösningen

Jag prenumererar på en mönstertidning som kommer en gång i månaden. I senaste numret var det mönster på en klänning med "markerad midja". Den måste jag absolut sy till mig. Min midja är borta sen många år tillbaka, men syr jag en sådan här modell, så kan jag passa på att göra en markering på kroppen när jag har klänningen på mig. Då vet jag åtminstone i fortsättningen var min midja borde vara. Modellen i tidningen påminde faktiskt väldigt mycket om den på bilden ovan. Den sydde jag när jag var tonåring och nu är den modern igen. Då känns det lite surt att den inte går på mig. Det fattas liksom lite tyg i ryggen.

Min dotter har fått klänningen och satt den på sin provdocka och jag blev faktiskt lite glad när jag tittade på den.....t.o.m. provdockan är för tjock! Jag var väldigt spinkig när jag var ung. Ulrikas provdocka passar från storlek 36 och uppåt, men inte ens fast den är inställd på minsta storleken så går det att dra upp blixtlåset. 

Vilken superbra bantningsmetod egentligen det där med rattarna. Tänk att få inopererat sådana lite här och där på kroppen och sen bara vrider man på dem och ställer in efter hur tjock eller smal man vill vara. Idag finns det personer som får opererat in chip för att kunna öppna dörrar eller låsa upp datorer och annat, så det är inget konstigt. Det hade blivit som vilken annan plastikoperation som helst. När jag var barn fanns det nog inte många som trodde att människan skulle kunna åka till månen, så det här med bantningsrattar är säkert ingen omöjlighet. 

Det är inte bara älgarna som demonstrerar

Det dök upp ett mindre demonstrationståg i vår trädgård häromdagen. En flock pilfinkar satte sig och började käka upp gräsfröet som Göran sått. Jag får väl erkänna att jag varit lite dålig med att fylla på i deras matskålar sista tiden. I slutet av sommaren kom inte fullt lika många matgäster hit, så då trodde jag att jag kunde spara in lite på matandet. Tydligen inte. Nu är det i varje fall fullt på alla matställena så man kan säga att deras demonstration lyckades.

Det är lite underligt det här med fågelmat. Precis som med mat till oss människor så är det extraerbjudanden och mängdrabatt i olika affärer. Sist jag skulle fylla på matförrådet till de fjäderförsedda så fick jag åka till två olika affärer eftersom prisskillnaden var över 30 kr på vardera varan. Det räckte inte med det utan Göran fick ge sig iväg till duvmatsleverantören för en del ingredienser. Jag behöver inte åka några långa sträckor och jag har gott om tid att åka runt, så för mig är det inga problem, men jag kan inte förstå hur det kan vara sådan prisskillnad på exakt samma vara med samma varumärke i olika affärer, som ligger bara knappt en kilometer från varandra.

Det märks att hösten är på väg, för när jag gick ut och hämtade tidningen i morse såg jag att bakrutan på bilen var halvfrusen eller vad man ska kalla det...nånting mitt emellan is och fukt som bara går att torka bort med en trasa.

Presenter

Jag har inte berättat så mycket om vad jag fick i födelsedagspresent i somras. Det var en hel massa olika saker. På min stora dag blev vi bjudna på middag på en restaurang i närheten av Rasmus och hans familj. Då fick jag även ett presentkort på en hudvårdsbehandling, och det utnyttjade jag i förra veckan. Nu är jag vacker som en dag. Kan jag bara hitta en skicklig frisör också så dröjer det säkert inte länge tills jag kan använda ovanstående foto i mitt pass.

Rasmus hade köpt ett mobilfodral till mig.......i orange. Den killen har smak! Det hörde till en pekpenna och det behöver jag verkligen. När jag ska skicka sms får jag radera och skriva om femtioelva gånger för att det blir fel. Jag tycker inte mina fingrar är tjocka som korvar, men de lyckas alltid trycka på bokstaven bredvid den jag har tänkt mig. Bokstavsrutorna är så minimala. De kan inte vara avsedda för normala fingertoppar. Jag kunde klart ha ställt in på det där att mobilen själv skriver ordet bara jag börjar på det, men jag gillar inte det. Ibland vill jag skriva ett annat ord och då är det lögn att få det genom censuren utan att ändra inställningen.

Jag fick ännu ett presentkort......på en lakritsprovning. Den ser jag fram emot. Lakrits är det godaste som finns. Jag har lakritspulver som är jättegott när man gör pannacotta. Det fanns andra recept också på både sylt och marmelad, men det har jag inte testat än. När jag någon gång köper lösgodis så köper jag nästan enbart lakritsfudge. Jag har en sådan tur att det är inte Görans förtjusning, och jag tänker inte försöka övertyga honom heller. Det tycker jag hade varit en dum idé.

Vaccineringsbehov

Det finns en sak jag måste berätta omedelbart, nämligen den att alla skåningar är inte förståndsbefriade. Det är bara ett fåtal som hamnar i den kategorin. Naturligtvis tänker jag på alla handlingar och uttalanden som gjorts riktat mot invandrare. Det började med Åstorpspolitikern som ville stå på Öresundsbron med en kulspruta. Resultatet blev att hon nu inte längre är med i partiet och inte heller nämndeman. Nästa klavertramp stod ännu en nämndeman för. Det var inte direkta uttalanden utan mer att han sympatiserat med nazistiska partier. Precis lika illa, enligt min mening. Det senaste i raden av huvudlösa uttalanden kom från en politiker som jämförde invandrare med djur. Han hade troligtvis varit på besök på flyktinganläggningen i sin kommun eller bara gjort ett uttalande ändå. På sin Facebooksida hade han skrivit att han varit på safari, men inte sett några djur. Han antog att de var skygga. Jag glömde skriva att de här tre personerna är SD-medlemmar, men det tog jag för givet att alla redan räknat ut.

Finns det något virus i luften eller vad är det som händer? Efteråt  när de blivit ifrågasatta har de här personerna försvarat sig med att de inte riktigt förstod vad som gällde, eller att de var på dåligt humör eller bara skämtade. Att uttala sig som de här politikerna gjort är inte humor...inte ens sjuk humor....det är bara plumt och helt korkat. Finns det ingen bot mot sådant här? Tänk så bra om det uppfanns ett vaccin, som kunde ges åt alla som är i riskzonen....ett slags Nalle Puh-sunt-förnuft-vaccin. Tyvärr behövs nog det här vaccinet på fler ställen i landet och inte bara i Skåne.

Kloka tankar

Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett mycket viktigt beslut.

Det händer tyvärr ibland att man gör saker utan att ha blandat in hjärnan i förberedelserna. Det behöver inte bli några katastrofer, men det är sällan det blir någon succé. Några gånger är det ont om tid och man måste bestämma sig på nolltid. Då är det bra ifall magkänslan hjälper till lite. 

Vilseledande marknadsföring

Jag berättade för en tid sedan om att jag fått ett erbjudande från Assistansbolaget om att teckna en försäkring på mig och min bil. Det var en slags kompisförsäkring, för den gällde enbart oss två. Många har fått samma erbjudande och reagerat på deras lite underliga marknadsföring. De blev anmälda och Konsumentverket kallar deras försäljningsmetod för vilseledande. Nu har även Finansinspektionen reagerat och beslutat att försäkringsrörelsen måste upphöra senast den 30 november 2015. Den här gången var jag vaksam och blev inte lurad, men jag var faktiskt lite naiv för en del år sedan.

Jag har alltid tyckt att cupcake-ställ är så tjusiga att använda när man dukar. En butik i närheten annonserade om ett sådant här ställ och jag åkte dit på direkten. Utanpå paketet fanns en bild från ett kaffekalas med ett cupcake-ställ mitt på bordet alldeles fullt med tjusigt dekorerade muffins. Ett sådant paket åkte ner i min varukorg. När jag kom hem öppnade jag det och plockade ut stället. Sen skakade jag på lådan och vände och vred på den....men inget hände! Det fanns inga muffins i paketet!!!!! Det stod inget om att man själv skulle behöva baka de här tjusiga kakorna. Enligt mitt sätt att se så var det ett solklart fall av vilseledande marknadsföring.

Bamsestark

Mitt barnbarn i Dallas hör givetvis mest engelska, eftersom både barn och dagispersonal använder det språket. Hemma pratar hans mamma engelska med honom och hans pappa pratar svenska. Det blir inte riktigt likvärdigt, men han kan ändå många svenska ord. Hela tiden Daniel var här i somras hörde han nästan uteslutande svenska, och det måste ha hjälpt till en del. Peter brukar läsa svenska sagor och de tittar på många barnfilmer med svenskt tal. Bamse har han hört och sett många gånger, så namnen på alla kompisarna i historien är det inga problem med. Givetvis kan han säga Farmor också, vilket jag är väldigt stolt över. Det är lika fint att vara Daniels farmor som att vara Bamses farmor.

I Dallas finns en hobbybutik som heter Hobby Lobby och är rena himmelriket för en pyssselnörd. Där finns i stort sett allt att köpa i hobbyväg och dessutom väldigt billigt. Eftersom de envisas med att inte öppna en filial i Sverige, så får jag ibland förlita mig på Panduro här hemma. Det är så praktiskt ordnat att jag beställer på nätet och sen skickar de paketet fraktfritt till sin butik på Väla där jag hämtar ut det. Idag var det dags att hämta hem en sådan försändelse.

Efter att jag visat upp mitt körkort gick expediten iväg för att hämta det. När hon kom tillbaka pustade hon väldeliga. - "Det är jättetungt!" sa hon. En annan expedit som tydligen också känt på paketet höll med henne. Jag började bli lite konfunderad. Vad i all världen hade jag egentligen beställt? Tjejen i butiken undrade om jag skulle gå fler ärenden på Väla, men jag hade tänkt mig att bara gå direkt ut till bilen. Hon såg lättad ut. Jag drog ett djupt andetag, satte båda händerna under paketet och tog i av alla krafter. Milda makter! Paketet höll på att fara upp i taket. Jag tror tjejen bak disken blev lika snopen som jag. Antingen var hon väldigt svag eller också har jag andats in ångorna när jag stått och kokat Dunderhonung så jag blivit bamsestark.

Humlestör

Tack för alla peppande kommentarer! Nackspärren är nästan helt borta nu, och jag börjar så smått känna mig som en Pantertant igen. Varför inbillar man sig alltid att det ska gå att göra nästan samma saker även om man inte är helt ok? Optimism eller dumhet? Det har inte blivit något trädgårdsarbete för min del på sista tiden, men eftersom det är så soligt och fint, så är det en aning svårt att hålla sig inomhus. Igår beslöt jag mig för att skörda min humleplanta. Jag läste nånstans att den kan bli upp emot nio meter och växer ca 30 cm per dygn. Hur hög min planta är vet jag inte för jag har varje dag snurrat rankorna runt bambustörarna som stöttar den. Ibland fick jag fläta två gånger om dagen, så det stämmer nog med de där 30 centimetrarna.

Humlen lär ursprungligen ha kommit från Kina, men den finns nu i många länder. Den första dokumenterade berättelsen om humleodling är från Tyskland år 736, och då användes den till öltillverkning. Här i Sverige har det odlats sen 1200-talet. Man har hittat humle i utgrävningar vid Birka, men då tror man att det har handlat om importerat humle.

Humlen tillskrivs många medicinska egenskaper som att den t.ex är lugnande, antiseptisk, kramplösande och bra för matsmältningen. Enligt Linné var den även bra mot tandvärk. Han hade förslag på fler användningsområden: "För svullnad och värk såväl för folk som andra kreatur, eller om någon utvärtes lem varder bruten, vriden eller ur led kommen, då må man koka humlen i härsket smör och binda det däröver som plåster." För mig verkar det mer lockande att ringa läkarstationen och sitta i telefonkö.

Det blev en hel del rankor med humlekottar på, som nu ligger på tork. Jag ska använda dem till att dekorera kransar med eller när jag gör andra bordsdekorationer. Någon öltillverkning blir det inte här. Jag gillar inte öl.