Humlestör

Tack för alla peppande kommentarer! Nackspärren är nästan helt borta nu, och jag börjar så smått känna mig som en Pantertant igen. Varför inbillar man sig alltid att det ska gå att göra nästan samma saker även om man inte är helt ok? Optimism eller dumhet? Det har inte blivit något trädgårdsarbete för min del på sista tiden, men eftersom det är så soligt och fint, så är det en aning svårt att hålla sig inomhus. Igår beslöt jag mig för att skörda min humleplanta. Jag läste nånstans att den kan bli upp emot nio meter och växer ca 30 cm per dygn. Hur hög min planta är vet jag inte för jag har varje dag snurrat rankorna runt bambustörarna som stöttar den. Ibland fick jag fläta två gånger om dagen, så det stämmer nog med de där 30 centimetrarna.

Humlen lär ursprungligen ha kommit från Kina, men den finns nu i många länder. Den första dokumenterade berättelsen om humleodling är från Tyskland år 736, och då användes den till öltillverkning. Här i Sverige har det odlats sen 1200-talet. Man har hittat humle i utgrävningar vid Birka, men då tror man att det har handlat om importerat humle.

Humlen tillskrivs många medicinska egenskaper som att den t.ex är lugnande, antiseptisk, kramplösande och bra för matsmältningen. Enligt Linné var den även bra mot tandvärk. Han hade förslag på fler användningsområden: "För svullnad och värk såväl för folk som andra kreatur, eller om någon utvärtes lem varder bruten, vriden eller ur led kommen, då må man koka humlen i härsket smör och binda det däröver som plåster." För mig verkar det mer lockande att ringa läkarstationen och sitta i telefonkö.

Det blev en hel del rankor med humlekottar på, som nu ligger på tork. Jag ska använda dem till att dekorera kransar med eller när jag gör andra bordsdekorationer. Någon öltillverkning blir det inte här. Jag gillar inte öl.