Det är dags att skärpa sig

Det är modernt att bära skärp igen. När jag var ung hade jag väldigt ofta skärp. Det var bl.a. modernt med jättebreda resårskärp, som jag använde till vida rynkade kjolar. Underkjolen var av flera lager tyll och det var inte det lättaste att ta sig fram. På gamla modebilder av damer i krinolin kunde man se att de fick gå sidledes genom dörröppningen, och det var inte långt ifrån att vi fick göra likadant. På den tiden hade jag getingmidja och det behövdes inte så mycket resår för att räcka runt mig.

Jag har sparat en hel del av mina gamla skärp och de hänger i klädkammaren. Som den obotliga optimist jag är, så inbillar jag mig att en dag ska jag kunna använda dem igen. Som det är nu så får jag fästa ihop dem två och två för att de ska täcka min humlemidja. 

Om man nu vill följa modet slaviskt, så gäller det att hålla ett öga på omfånget. Man måste inte bara vara observant på vikten. Det är minst lika viktigt att hålla koll på midjemåttet. De flesta måttband har en längd av 150 cm och det bör räcka. 

 För att se vilka framsteg jag gör på midjeminskningsfronten ska jag knyta ett lite bredare måttband runt midjan. 

När det blir så mycket måttband över så jag kan knyta en så här stor rosett i ryggen har jag alldeles säkert uppnått mitt mål.