Hej då och tack för denna tiden

Jag har haft en gästbloggare hos mig varje söndag hela året, nämligen Nalle Puh. Jag tycker så mycket om honom och hans kluriga tankar. Han konstrar aldrig till saker och ting utan ser förnuftigt på problemen. Vi har alla mycket att lära av Nalle Puh. Nu är det dags för honom att säga adjö, men han kommer troligtvis att gästspela då och då.

I morgon är det den 1 december och då tänkte jag starta med en adventskalender. I fjor handlade den om änglar och i år tänkte jag skriva om allt som har med ljus att göra. Decemberdagarna är korta och mörka så det behövs en del lysande inlägg.

Nästa års gästbloggare om söndagarna kommer att bli Katten Gustav. Han är knappast lika naiv och blygsam som Nalle Puh, men jag gillar hans sjuka humor. Innerst inne tror jag faktiskt att han har ett gott hjärta.

Jag har börjat på en ljusdiet. Jag äter vid dagsljus, lampljus och ibland även vid kylskåpsljus.

1:a advent

Ibland är det rätta dagen att organisera någonting

Jag gillar att planera och organisera. Då skriver jag upp på papper...inte på datorn det jag vill göra. Efterhand som jag får tid så betar jag av den här listan i den ordning jag tycker verkar mest intressant.  Det lär finnas ett program på datorn där man skriver en slags kom-ihåg-lista och även skriver in när vart och ett man antecknat ska vara klart. När den tiden sen löpt ut får man ett meddelande av något slag. Så vill inte jag ha det. Då blir det nästan som att jobba. Om det är så att jag struntat i att göra en sak vill jag inte bli påmind om det sen. Det är nästan som att få bannor. Jag vill bara ha trevliga påminnelser. Det är en Passionistas privilegium.

Idag tänder vi det första adventsljuset och jag plockar också fram så mycket julpynt jag bara hinner. Jag vill kunna njuta av det så länge som möjligt. Det finns vissa traditioner som helt enkelt måste vara just så som de alltid varit. Det känns på något vis tryggt och bra. Givetvis skaffar jag mig lite nytt julpynt varje år, men i stora drag så är min jul som den alltid varit sen mina barn var små. Som barn firade jag alla jular hos farmor och farfar och jag minns så glad jag blev när jag kom in i huset och såg att farmor satt upp de röda och gröna girlangerna i taket. Det var varmt där inne och det doftade nybakat....och det doftade jul.

När första ljuset brinner

står julens dörr på glänt

och alla människor glädjas 

att fira få advent.

Sångtitlar

Jag satt häromdagen och tänkte på gamla barnvisor. De som jag sjöng när jag var liten och även sen i skolan är så helt annorlunda från de som är populära idag. Även de mest vanliga barnvisorna när mina egna barn var små har fått stryka på foten för modernare melodier. Allting ändras och det är bara kul med lite nytt.

En sockerbagare här bor i staden

Min hatt den har tre...nej, fyra...kanter

Världen är så stor, så stor, Lasse, Lasse liten

Det är en hel del engelska sånger som sjungs nu, och det är inte alltid de är översatta till svenska. Barn idag hör så mycket engelska så för dem är det inga konstigheter. Orden blir kanske inte alltid så rätt uttalade, men jag minns hur kul jag tyckte det var när man försökte att sjunga på "utrikiska". Jag hittade en del bilder som illustrerar melodier med några år på nacken.

I just call to say I love you

Dancing queen

Den här är troligtvis inte översatt till engelska.

Jag går och fiskar

Varför inte sluta storstilat med en opera?

Rosenkavaljeren

Snacka om fotboll

Igår kväll var det fotbollsmatchen med stort F för de flesta. Rasmus har pratat om den länge och jag tänkte att det kunde vara kul och följa en hel match för det var ett tag sen sist. Dessutom spelade Zlatan och då blir det genast lite mer intressant. Jag tittade i tidningen och såg att sändningen skulle börja redan klockan sju. Smart, tänkte jag, då blir det inte så sent utan jag kan få titta på deckare i lugn och ro efteråt. De brukar inte börja förrän efter tio på kvällen...åtminstone de som jag brukar titta på.

Så fel jag hade. Det var försnacket som började klockan 7. Själva avsparken var inte förrän kvart i 9. Alltså skulle det sitta ett gäng kostymnissar och babbla i en timme och 45 minuter...längre än en fotbollsmatch! Varför????? Ja, det kan man verkligen undra. Vem är intresserad av att lyssna på deras analyser? En del av dem är mer glada för att lyssna på sin egen röst än att ha något vettigt att förmedla. Det är så allvarligt och högtravande så intervjun med Nobelpristagarna kan nästan ses som ett humorprogram i jämförelse. Jag tycker det borde vara en omröstning om hur många som vill att det ska vara försnack, mellansnack och eftersnack ihop med varenda fotbollsmatch. Jag känner ingen som ropar: "Jippi!" när de hör det. Om allt sånt onödigt hade skippats så fanns det både mer tid och pengar till vettiga program, för jag antar att expertkommentatorerna och analytikerna inte sitter där i TV-studion alldeles gratis.

Nej, se det regnar

Nu börjar jag känna igen Skånevintern. Efter lördagens ymniga snöfall kom en solig dag då barnen kunde åka pulka och ha jättekul. På måndagen var det åter plusgrader och sen kom regnet som ett brev på posten. Det har bara fortsatt att regna och nu är det i stort sett ingen snö kvar. Så här är det varje år. Är det konstigt att man vill hoppa över vintern? Här i Skåne lever den aldrig upp till sitt namn. Vinter tycker jag står för snö och klart väder. Det närmaste vi i södra delen av landet kommer det är när vi tittar på de julkort vi får. Jag kan inte komma på något förmildrande att säga om vädret. Det fodras att man har en stor portion humor om man ska klara sig genom de närmaste månaderna. I annat fall deppar man ihop totalt.

Det är en enorm tur att det snart är första advent. Då blir det i varje fall ljust inomhus. Idag har jag plockat fram alla mina adventsljusstakar och satt ut i olika rum. Jag tände dem så fort de kom på plats och det känns redan lite lättare, tycker jag. Julen är den högtid jag gillar bäst och det spelar ingen roll hur vädret är då. Inomhus kan jag ordna det så ljust och varmt jag vill ha det. Ifall det är för trist utomhus är det bara att dra ner persiennerna, så man slipper se eländet.

I många år har jag önskat mig ett paraply, antingen i julkapp eller när jag fyllt år, men ingen har hittills kommit med en sådan present. Nu har jag bestämt mig för att själv inhandla ett. Det är inget paraply vilket som helst, utan det är ett alldeles speciellt.

Det ska naturligtvis vara orange....och ha en svart text där det står: MERDE IL PLEUT........JÄKLAR DET REGNAR. Med ett sånt paraply klarar jag säkerligen t.o.m. av en skånsk vinter utan att bli deprimerad.

Tomtenytt

Jag läste i tidningen att det varit Tomte-VM i Gällivare nu i helgen som gick. Det var tomtar från hela världen som tävlade. Tomtarna kom från så olika länder som Kina, Tyskland, Australien m.m. De fick tävla i att stapla paket, köra spark, kasta lasso på renhorn, äta gröt på tid och klä en julgran bl.a. Jag trodde de kände sig stressade så här nära jul och inte var villiga att ställa upp i några tävlingar, men det kan klart vara så att det behövs lite avkoppling för en tomte också. De måste hålla sig i trim hela året så de orkar med julklappsutdelningen och då är ett VM ett bra sätt att få reda på om de har den förmåga och uthållighet som fodras för att vara en "riktig" tomte. I annat fall är det kris för idag är det bara en månad kvar till julafton.

I Gällivare antar jag att det var kallt och snö i helgen och då måste tomtarna ha känt sig som hemma. Det är lite annorlunda när den stora Tomtekongressen går av stapeln på Bakken i Danmark. Den håller på i tre dagar och är alltid den 22, 23 och 24 juli. Kongressen har hållit på sedan 1957, så den har några år på nacken.

Till Bakken som ligger i Klampenborg utanför Köpenhamn tar sig tomtarna på olika vis. Spark och släde är lite besvärligt så det får bli flyg, tåg, buss eller egen bil.

Eftersom tomtarna ska vara borta i tre dagar har de naturligtvis fått packa ner lite ombyte. Man skulle kunna tro att tomtar alltid packade i säckar, men det finns faktiskt en del som är mer moderna och använder en kabinväska på hjul.

Man stöter på tomtar överallt, och alla ser olika ut. Klädseln varierar från land till land. Den vanligaste färgen är röd, men det finns en hel del tomtar som klär sig i vitt.

 Det är inte bara tomtefar som åker hit, även tomtemor är välkommen. Hennes klädsel varierar också en hel del.

Sista dagen hålls ett stormöte där det diskuteras bl.a. storleken på grötskeden och vilken dag som ska vara den stora julklappsutdelningsdagen. Hittills har alltid den 24 december segrat, även om de amerikanska tomtarna gjort vad de kunnat för att ändra datumet. 

Det är svettigt värre för tomtarna så det behövs en glasspaus i värmen. De borde kanske göra som björnarna fast tvärtom....gå i idé på sommaren.

Nej, se det snöar

När jag tittade ut genom fönstret i går morse såg det ut som på bilden ovan. Det är rena sagolandskapet eller mardrömslandskapet vilket man nu väljer att kalla det för. Skönhetsmässigt tycker jag det är ett sagolandskap. Precis så ska en "riktig" vinter se ut. Det är nästan som på ett julkort. Nu går det inte bara att stå och beundra det hela, utan man måste ta sig hemifrån också någon gång. Det är då jag tycker att det är ett mardrömslandskap. Jag avskyr att köra bil när det är snö och halt, och det är det säkert många med mig som gör. I morse var det knähögt med snö ända ut till postlådan, men jag pulsade ändå modigt fram.....till en tom låda. Tidningsbudet hade inte kunnat köra hit, för gatorna uppe på vårt bostadsområde var inte skrapade, och det var knähögt med snö ute på gatan med. Dessutom bor jag som jag tidigare sagt högst uppe på Söderåsen, så det är rejäl lutning upp. Verkligen inte det lättaste att ta sig uppför den backen när det är högt med snö eller halka. Ner är inga problem. Vi skulle kanske haft nån slags linbana upp för att underlätta.

Anledningen till att jag avskyr vintern är inte direkt snön och kylan utan regnandet. Här i Skåne är det mest regn...snön är bara på kortvarigt besök. Kallt kan det däremot bli och när det då ligger lite snö kvar som det sen regnar och fryser på, så blir hela Skåne som en stor hockeyarena. En del bilister tror faktiskt att det är så också. De far fram i hundranittio och tacklas som galningar. Det syns sällan till någon domare (trafikpolis) som kan visa ut de ojusta förarna.

Det blir till att bita i det sura äpplet och acceptera väderläget. Björnarna är smarta som går i ide över vintern, och det är nästan så jag känner för att göra dem sällskap.

Ge aldrig upp

Om snöret inte håller utan går av är det bara att försöka med ett nytt snöre.

Hur många gånger har man inte försökt sig på att göra olika saker och bara misslyckats? Det är väldigt frustrerande. Då gäller det att inte tappa tålamodet utan försöka på nytt. Kanske går det lättare om man tar sig an uppgiften på ett annat vis? Ibland får man testa otaliga sätt med samma nedslående resultat. Men...... till sist utan att man vet hur det gick till, så har man lyckats göra det omöjliga. Då känner man sig väldigt nöjd och allt besvärligt är bortglömt. Det är alltid för tidigt att ge upp, för ingenting är omöjligt....det omöjliga tar bara lite längre tid.

Shoppa hela veckan lång

Vi bestämde att vi skulle åka till Väla igår och shoppa eftersom vi äntligen var lösa och lediga från att passa tider. När jag vid frukostbordet läste tidningen insåg jag med en gång att det var nog inte så lyckat. På helsidor annonserades om att det var Pink Thursday på Väla. Jag har aldrig hört talas om det förut. I varje fall så  betydde det att nu skulle julstämningen börja på Väla centrum och alla butiker hade någon sorts erbjudande. Jag såg framför mig inte en massa erbjudanden utan en massa människor som trängdes. Jag blev trött bara av att tänka på det. Jag gillar när jag kan strosa runt i min egen takt och kunna titta på vad jag vill utan att armbåga mig fram. Det utlovades bl.a. en julklappsakut vad det nu är. Låter lite sjukt. Man skulle även kunna träffa Personal shoppers på Gamla torget (The old square). Det är något som jag aldrig skulle vilja ha med mig när jag handlar....en person som föreslår vad jag ska köpa. Det vill jag själv fundera ut. Ingen annan kan väl veta vad jag vill ha och vad jag gillar? Där är det jag som är experten. Jag är min egen "Personal shopper".

Lite underligt är det med de här färgade dagarna. Rosa torsdag är troligtvis helt nytt, men Black Fridag har vi haft nåt år nu i Sverige. Naturligtvis kommer det från USA. Där är det alltid fredagen efter Thanksgiving och många affärer är öppna hela dygnet och har en massa erbjudanden. I år är det den 27 november.

Mitt i allt detta färggranna hamnar även En köpfri dag som infaller på lördagen den 28 november. En utmärkt placering, måste jag säga. Det kan inte vara nån större konst att låta bli och handla just den dagen. Visakortet är väl på gränsen till medvetslöshet, så det är nog nyttigt med en vilodag innan julhandeln som varar inte ända fram till påska men till jul.

Äntligen!

Igår blev vårt badrum äntligen klart efter sju sorger och åtta bedrövelser. Det har tagit över en månad att få det klart. Nu har vi inte haft hantverkare här hela tiden, för en vecka var det alldeles tomt eftersom influensan grasserade på företaget. Som grädde på moset så är det för lite personal på firman, så de får fara som skottspolar mellan jobben. Helt plötsligt händer något oförutsett på en arbetsplats och då rings efter någon som kan komma och hjälpa till. Så har det skett flera gånger här. Våra grannar snett över gatan har också anlitat samma firma samtidigt som vi och de har råkat ut för samma elände. Jag förstår om inte firman är så sugen på att anställa fler, för efter nyår blir det kanske inte lika intensivt med jobb när ROT-avdraget minskas.

Det ska bli så kul att få ställa i ordning där nu. Vi hade tidigare en bidé, men den är borttagen och i stället står där ett litet pelartvättställ. Jag tyckte det kunde vara praktiskt för gäster eller om man bara ville tvätta händerna. Rasmus föreslog att det skulle vara hans tvättställ, eftersom han är här så ofta. Han gör lite som guldvaskarna förr i tiden när de mutade in sina guldfyndigheter. Sen tidigare har han sagt att han visste precis hur han skulle ha möblerat mitt datarum om det varit hans rum. Jag har en bäddsoffa där inne och den sover Rasmus i när han ligger över. Eftersom jag gärna vill ha ett eget datarum, så föreslog Rasmus att vi kunde dela av det med en vägg. Kruxet var bara att dörren hamnade i ena "rummet" och fönstret i det andra. Då hade jag fått ha rummet med dörr, för jag är inte så vig att jag kan hoppa ut och in genom ett fönster.

Irriterande

Igår var det meningen att badrumskillen skulle komma och göra vid det sista, och sen skulle allt vara klart. Han lovade att han skulle komma senast halv 8. Jisses! Då fick jag ställa klockan på alarm vid halv 7 så jag hade fått upp de ljusblå och var någorlunda vid medvetande innan han plingade på dörrklockan. När klockan ringde halv 7 skulle jag kunnat slängt den i väggen, men eftersom det troligtvis var sista morgonen som jag skulle behöva gå upp vid en sån omänsklig tid, så hejdade jag mig. Jag hann klä mig, äta frukost, läsa tidningen och kolla på datorn innan klockan blev halv 8. Sen blev den halv 9, halv 10, halv 11 och fortfarande ingen hantverkare på ingång. Jag var helt övertygad om att han sagt halv 8 men han sa klart inte vilken tidszon han menade. Det visade sig att det stämde in på amerikansk tid....Dallastid.

Killen dök upp vid halv tretiden och såg helt utschasad ut. Då hade han varit på ett jobb som chefen sagt till honom bara skulle ta några timmar, men det blev ca 6 timmar i stället. Här hann han klart inte med allt han skulle utan måste återkomma. Stackars kille! Det kan inte vara lätt att känna sig så jagad.

Just nu är jag så otroligt trött på att inte veta när det blir klart. Det är svårt att bestämma något annat man vill göra. En av oss måste vara hemma eftersom det sällan är att de kommer den tid de sagt.  I dagens läge är alla lika upptagna...pensionärer precis lika mycket som förvärvsarbetande. Bara för att jag inte har speciella arbetstider att förhålla mig till så flyter inte mina dagar bara runt. Jag planerar långt i förväg allt jag vill göra och sen sorterar jag klart ut en del och är inte så noga med i vilken ordning det kommer. Men det viktigaste av allt.....jag sitter inte och rullar tummarna för att jag inte har något att göra mer än att vänta på hantverkare.......och idag fick jag ännu en gång stiga upp i ottan. Gäsp!

En av mina passioner

När jag möblerar eller pyntar här hemma så vill jag ha det på ett visst sätt...på mitt sätt. Så långt tillbaka jag kan minnas så har jag älskat att möblera om. Jag vet inte riktigt var jag fått de generna från, för min mor var inte alls intresserad av det och definitivt inte min far. Det kanske ligger längre tillbaka i släkten. Jag vet att min farmor i varje fall älskade att tapetsera om. Flera jular vi kom hem till henne så var det rummet vi sov över i omtapetserat. Det roliga var att rummet blev mindre och mindre för varje gång. Jag ser nu när Göran tapetserar här att han tar bort gamla tapeter och slipar väggarna först så det ska vara så slätt som möjligt. Sånt trams sysslade inte farmor med. Nej, på med tapetlim och upp med våderna på väggen. Här hemma är Göran så noga och mäta så det blir rakt och i hörnen blir det knivskarpa vinklar. Hos farmor blev hörnen rundare och rundare. Hon skulle ha kunnat tapetsera Ovala rummet i Vita huset.  Både farmor och vi tyckte det var så fint med nya tapeter, och det skulle ha varit kul att riva ner dem en gång före en omtapetsering och se hur många olika mönster det fanns där.

Jag såg ett program på TV igår om en yngre tjej som bodde i ett gammalt torp från 1600-talet. Hon fick hjälp och tips med renovering och även veta lite om torpets historia. Sånt är intressant. Huset jag bor i nu vet jag hela historien om. Göran har byggt det och vi flyttade in i februari 1973. Vad som skulle vara kul och veta mer är hur det såg ut på den här platsen tidigare. Jag vet att det var en stor björkdunge här, för en del av träden står kvar i några av grannarnas trädgårdar. Jag bor högst uppe på Söderåsen, så när det var dags att gräva för att bygga här visste vi inte om vi skulle behöva spränga först. En del grannar fick göra det eftersom berget går så högt upp. Vi klarade oss från det och hade sån tur att vi kunde ändå bygga källare under hela huset.

Häromdagen satt jag och tittade genom gamla foton som jag sparat. Jag hade fotograferat när jag möblerat om och hängt upp nya gardiner. Ett tag tänkte jag att det är inget att spara, men som tur var så slängde jag dem inte.  De som kommer att bo i vårt hus längre fram i tiden kanske kan tycka det är intressant att veta hur det såg ut här förr. Jag tror jag sparar dem i en egen låda. Vem vet? En gång i framtiden görs kanske ett TV-program om någon som bor i detta huset och som blir överlycklig att få se vilka gardiner jag hade och hur jag hade möblerat.

Som ni naturligtvis redan räknat ut är inte bilderna från mitt hus. Jag var på studiebesök på Southfork för ett antal år sedan och studerade inredningen där. Den var lite väl mycket för min smak.

Hur ska vi fira dagen?

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.

Idag är det Internationella dagen för tolerans. Den instiftades den 16 november 1995 på Unescos 5o-årsdag. Det var också 125 år sedan Mahatma Gandhi föddes. Den är en av FN:s Internationella firardagar och ska främja tolerans och icke-våld. Tolerans är inte det samma som likgiltighet utan det är att respektera och uppskatta mångfald både när det gäller individuella och kulturella skillnader. Idag när vi läser nästan dagligen om attentat, krig och terror är något sådant som hänsyn och omtanke verkligen mycket viktigt. Tyvärr är det ofta en bristvara. Empatin står inte högt i kurs precis.

Det hjälper tydligen inte bara med lagar mot hatbrott och diskriminering utan det fodras utbildning. Okunskap och rädsla måste motas bort av kunskap. I den värld vi lever i är det så enkelt att få veta i stort sett allt genom att leta runt på nätet. Det borde skapa nyfikenhet efter att få veta mer och inte vara så inskränkt och tro att det är bara jag och mina åsikter som är gällande. Hur har det kunnat bli så att världen tycks bestå av så många fanatiker och egoister? 

Det är alltid oskyldiga människor som drabbas värst. Det borde var de som ställer till allt elände som råkade illa ut i stället. Hjärnan bakom det hela sitter säkert efter att ha hjärntvättat en stor massa. Om det fanns någon rättvisa i världen borde den eller de personerna få det hemskaste straff som kunde tänkas. Vad det är vet jag inte, men det är kanske bara att titta i de suspekta varelsernas planeringslista. Där är säkert mycket att välja mellan. De har naturligtvis aldrig räknat med att själv bli utsatt för något sådant. Det tycker jag hade varit ett perfekt straff och den största rättvisan.

Idag är det söndag

"Vad är det för dag idag?" frågade Nalle Puh.

"Det är idag", svarade Nasse.

"Min favoritdag", sa Puh.

Själv har jag ingen speciell favoritdag. Det beror alldeles på vad jag bestämt mig för att göra den dagen. En dag när jag har t.ex. ett tandläkarbesök inbokat är ingen favoritdag, men är det en dag jag ska träffa något av mina banbarn så är det en riktig favoritdag. Måndagen har lite skämtsamt, tror jag nog, utsetts till veckans tristaste dag och fredagen till den trevligaste. Jag kan förstå det om man vantrivs på sitt jobb, men annars tyckte jag inte det var så stor skillnad. Fredagsmys är något som är väl förankrat i Sverige idag, så de flesta människor tycker kanske att fredagen är en favoritdag. I Paris var det knappast en favoritdag. Så hemskt att så många oskyldiga måste mista livet bara för att det finns en del som inte kan använda sin hjärna att tänka vettiga tankar med. 

Tusen tack för alla krya-på-dig-hälsningar. Jag känner mig fortfarande inte som en riktig Pantertant....snarare som en Tant....alltså halvbra. Det går i varje fall på rätt håll, för huvudvärken är borta. 

Sjukanmälan

Jag har känt mig trött och hängig ett bra tag, och misstänkte att det var nåt lurt på gång. Eftersom jag redan blivit vaccinerad mot influensa, så kan det knappast vara det som drabbat mig. Det måste vara nåt annat otrevligt. Jag har ont i halsen och huvudvärk och dessutom fryser jag. Det går inte att ha högre värme på elementen, för då går det att koka tevatten på dem. Hur mycket jag än sover så tycks jag aldrig bli klarvaken utan går som i ett töcken. Därför har jag beslutat att ta sjukledigt ett par dagar tills jag känner mig som en Pantertant igen.

Estelle och Zoé har nog samma problem

Mamma tvättar min prinsessklänning.

Det är bäst jag kollar så det blir bra.

Hur lång tid kan det ta egentligen????

ÄNTLIGEN!

Det är klart bäst om Victoria och Katarina använder sig av ett snabbprogram på tvättmaskinen. 

Har ni träffat Barbara Millicent Roberts?

Jag är helt säker på att ni sett eller träffat på henne många gånger. Hon är mer känd under namnet Barbie. Den första Barbiedockan kom 1959 efter att Ruth Handler, Barbies "mamma", sett en docka i Tyskland  som såg ut ungefär som Barbie kom att göra. Hon köpte upp alla rättigheter till den dockan, och jag tror inte att många kommer ihåg den mer. Ruth´s dotter hette Barbara och kallades för Barbie, så det var ett lätt namnval. Dockan introducerades i Sverige julen 1963 och har sedan dess bytt skepnad flera gånger. Längden och den smala midjan har hållit i sig, men ansiktsuttrycken har ändrats en del. Den svenska Barbiefanklubben hade en numera känd person som ordförande, nämligen Mona Sahlin.

Jag var själv lite för gammal att intressera mig för Barbie, och jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i dockan. Mina båda döttrar har haft Cindydockor i stället. Hon ser mer mänsklig ut. Även om hon är smal så är det ganska proportionellt. Enligt forskare så skulle Barbie i verkligheten vara 213 cm lång och ha en midja som inte existerar på en levande kvinna. Att man lägger ner så mycket jobb på att hitta negativa saker om en docka när det säljs skjutvapen som ser ut som riktiga vapen och monster och jag vet inte allt. Jag tror faktiskt inte att flickor tänker på att Barbie är så smal. Då är det betydligt värre med alla fotomodeller och mannekänger som är magra och glåmiga. Det är bättre att lägga energi på att få till en ändring där.

Jag får med jämna mellanrum nyhetsbrev med senaste modet. Nu visades en T-shirt med en bild på Barbie. Till T-shirten bär modellen en kort läderkjol och nätcykelbyxor. De höga klackarna på skorna ser livsfarliga ut.

Jag vänder ryggen åt det modet. Jag kan bara i min vildaste fantasi tänka mig hur jag hade sett ut. T-shirten är väl ok, men en kort skinnkjol är något som jag skulle haft för 50 år sen och de där nätcykelbyxorna får mig att tänka på den stundande julen. Mina lår hade sett ut som julskinkor i dem....fettmarmorerade med lite gropar och med ett nät som håller ihop det hela. 

Blommigt

I lördags natt blåste det rejält här hos oss. Det var så pass mycket att jag vaknade. Nu finns det knappast ett löv kvar på något träd över huvud taget. Vädret är verkligen underligt. Efter lördagens oväder så var söndagen kav lugn och solig. Jag gav mig iväg för att plocka lite löv, som jag tänkte göra rosor av. Det fanns inte så mycket på den vägen jag gick, så i dag får det bli en annan runda. Bokollon hittade jag däremot massor av, och eftersom jag alltid har en plastpåse i fickan, så plockade jag en del med mig hem. Förrådet av hobbymaterial behöver fyllas på lite då och då. Jag känner mig lyckligt lottad som har en Panduro-filial inne i skogen. Där är det alltid extrapris...eller snarare inget pris alls.

Helt plötsligt fick jag syn på något lysande gult vid kanten...en maskros. Det är väl knappast säsong för maskrosor nu?

När jag kom hem var jag tvungen att kontrollera hur "min" maskros mådde. Den levde och hade hälsan. När jag planterade den så satte jag roten en bit högre upp eftersom jag inbillar mig att med tiden ska det bli en maskrospalm. Då blev den lite vinglig, så jag var tvungen att stötta den med en blomsterpinne. Förhoppningsvis ska den klara av vintern och växa lite mer på höjden till nästa år.

Jag fortsatte en runda i trädgården och hittade några envisa blommor. 

Utanför sovrumsfönstret har vi rosa pelargonier i blomsterlådan och de bara blommar och blommar. Efter hand som jag plockar bort vissna blommor så ser jag att det kommer fler knoppar som börjar slå ut. Jag undrar hur länge det kommer att vara så blommigt när jag tittar ut på morgonen.