En av mina passioner

När jag möblerar eller pyntar här hemma så vill jag ha det på ett visst sätt...på mitt sätt. Så långt tillbaka jag kan minnas så har jag älskat att möblera om. Jag vet inte riktigt var jag fått de generna från, för min mor var inte alls intresserad av det och definitivt inte min far. Det kanske ligger längre tillbaka i släkten. Jag vet att min farmor i varje fall älskade att tapetsera om. Flera jular vi kom hem till henne så var det rummet vi sov över i omtapetserat. Det roliga var att rummet blev mindre och mindre för varje gång. Jag ser nu när Göran tapetserar här att han tar bort gamla tapeter och slipar väggarna först så det ska vara så slätt som möjligt. Sånt trams sysslade inte farmor med. Nej, på med tapetlim och upp med våderna på väggen. Här hemma är Göran så noga och mäta så det blir rakt och i hörnen blir det knivskarpa vinklar. Hos farmor blev hörnen rundare och rundare. Hon skulle ha kunnat tapetsera Ovala rummet i Vita huset.  Både farmor och vi tyckte det var så fint med nya tapeter, och det skulle ha varit kul att riva ner dem en gång före en omtapetsering och se hur många olika mönster det fanns där.

Jag såg ett program på TV igår om en yngre tjej som bodde i ett gammalt torp från 1600-talet. Hon fick hjälp och tips med renovering och även veta lite om torpets historia. Sånt är intressant. Huset jag bor i nu vet jag hela historien om. Göran har byggt det och vi flyttade in i februari 1973. Vad som skulle vara kul och veta mer är hur det såg ut på den här platsen tidigare. Jag vet att det var en stor björkdunge här, för en del av träden står kvar i några av grannarnas trädgårdar. Jag bor högst uppe på Söderåsen, så när det var dags att gräva för att bygga här visste vi inte om vi skulle behöva spränga först. En del grannar fick göra det eftersom berget går så högt upp. Vi klarade oss från det och hade sån tur att vi kunde ändå bygga källare under hela huset.

Häromdagen satt jag och tittade genom gamla foton som jag sparat. Jag hade fotograferat när jag möblerat om och hängt upp nya gardiner. Ett tag tänkte jag att det är inget att spara, men som tur var så slängde jag dem inte.  De som kommer att bo i vårt hus längre fram i tiden kanske kan tycka det är intressant att veta hur det såg ut här förr. Jag tror jag sparar dem i en egen låda. Vem vet? En gång i framtiden görs kanske ett TV-program om någon som bor i detta huset och som blir överlycklig att få se vilka gardiner jag hade och hur jag hade möblerat.

Som ni naturligtvis redan räknat ut är inte bilderna från mitt hus. Jag var på studiebesök på Southfork för ett antal år sedan och studerade inredningen där. Den var lite väl mycket för min smak.