Vårträdgård

Helgen har varit helt perfekt...sol och varmt och fågelsång. Då är det ljuvligt att vara ute i trädgården och jobba. Jag har flyttat en del lökväxter som växte på helt fel ställen och nu hoppas jag bara att de ska trivas på sin nya boplats. Resultatet lär jag väl inte få se förrän nästa vår, men den som väntar på nåt gott.....

Det är alltid lika spännande att se om alla perenner överlevt vintern. Jag måste säga att de flesta är väldigt långlivade och en del tidiga sorter blommar så vackert nu.




Den kinesiska kärleksörten liknar små gröna rosor innan den växt upp och blivit för stor, och ormbunken påminner mycket om en ananas utan blast.

För ett par år sen försökte jag mig på att göra bonsai av en maskros, men det lyckades inte. Skam den som ger sig, tänkte jag, så i fjor planterade jag maskrosor i krukor igen, men lät dem stå ute över vintern. Det var ett bättre sätt, för de levde och hade hälsan såg jag nu.

Nästa steg är att plantera om blomman och då sätta roten lite högre, så att det ser ut som en stam. Min idé är att det så småningom ska bli en stor och ståtlig maskrospalm.

På den andra plantan hade jag kilat in en sten mellan rötterna innan jag satte den i krukan och nu höjde jag så att stenen syntes. Tanken är att det ska se ut som om den växer på en klippa. Jag har sett ett sånt exemplar på bild och jag blev genast pigg på att kopiera. Det är möjligt att det är överkurs, men det får tiden utvisa. Jag ska låta dem stå ute över vintern i år med, så de inte dör av törst. Risken för det är stor om de flyttar inomhus.

När jag planterat klart såg jag att det växte blå violer bland alla gamla krukor som stod uppställda. Det är inget som jag har planterat, men de är givetvis välkomna att stanna kvar.

Ännu ett vårtecken hittade jag i trädgården....en liten nyckelpiga som kröp runt på min övervintrade persilja.

Baddags

Idag läste jag en annons om hundbad. Det var inte vid någon strand utan det var en inrättning där man kunde komma dit och bada sin hund. Det stod att det var bekvämt för ens rygg, så jag antar att badkaren var lite högre placerade än ett badkar hemma. Man fick shampoo och balsam och fick låna handduk och fön för 50 kr. Normalt kostade det 100 kr men det var rabatt för tllfället. Jag tyckte det gick skapligt bra när jag badade Santos, för jag stod på knä och då var det lagom höjd för mig att shamponera och duscha honom. Jag undrar ifall de har ett stort rum med mattor där hundarna kan få rusa runt och rista på pälsen och gnugga sig i mattorna som i varje fall Santos gör efter ett bad. För de som inte har badkar hemma är detta naturligtvis ett mycket bra alternativ.

Jag kom att tänka på när jag var liten och gick i småskolan som det hette på den tiden, istället för lågstadiet. Hela klassen gick till badhuset för att bada. Jag minns inte hur många gånger vi gjorde det, men det hände inte så väldans ofta. Vi fick inte hoppa i nån bassäng och lära oss simma utan det gällde verkligen "riktiga" bad. I vår lägenhet fanns badkar, men det var det inte alla av mina klasskamrater som hade. Vi fick krypa ner i små kar och sen kom en bastant baderska och skrubbade oss. Det låter som jag är från urtiden, men det är bara ca 60 år sedan. Vad jag minns är att jag hatade att gå dit, för badtanterna var så hårdhänta. 

Något som jag däremot gillade fastän det var väldigt likt skolbadet, var baden i tvättgrytan. Min farmor och farfar hade lantbruk i Kabusa på Österlen och farmor tvättade i en stor järngryta som stod uppställd i ett litet rum i en av ladorna. Farfar eldade under den här grytan och det var ett helt företag med tvätten, så jag förstår att det inte gjordes så ofta. När all tvätt var ren och upphängd till tork så hälldes nytt vatten i och värmdes upp. Då fick min syster och jag sätta oss i tvättgrytan och det var så mysigt. Vi hade båda två väldigt livlig fantasi och låtsades att vi blivit tillfångatagna av kannibaler (mor och farmor) och nu skulle de koka oss till middagen. Jag hade morbida intressen redan på den tiden, så det är kanske inte så konstigt att jag gillar skräckfilmer och deckare.

Biografsoffa eller vardagsrumssoffa

Numera går det att köpa DVD-filmer för nästan ingenting. De går att få tag på i stort sett överallt. Jag tror snart inte det finns en endaste affär som inte erbjuder filmer, och oftast till extrapris. Ibland kan det var lite jobbigt att hitta vad man vill ha, tycker jag. En del affärer lägger alla filmer i en jättestor låda, och sen får kunderna stå där och rota i den. Naturligtvis inbillar man sig alltid att det säkert finns intressantare filmer längre ner i röran. Mitt tålamod är inte så stort att jag kan stå där nån längre stund. Tacka vet jag när filmerna är ordentligt sorterade i speciella ställ. Det allra enklaste är ju egentligen att handla på nätet. Då behöver jag bara skriva in filmtiteln och så får jag med en gång veta om den finns i lager eller inte. I stället för att stå på huvudet i en stor papplåda.

Många säger att film ska ses på biografen. Visst kan det vara kul, men jag tycker inte det är en livsnödvändighet. Det funkar precis lika bra om inte bättre hemma i soffan. Det är både billigare och bekvämare. Jag tycker inte att biljettpriserna är för höga, men jag lägger nog hellre till några kronor och går på teatern och ser människor agera i verkligheten. Det finns så många fördelar med att se film hemma. Först och främst startar den när man har tid att se den, och man behöver inte jäkta iväg till någon biograf. Man får alltid en bra plats, och ingen som sitter framför och skymmer. För det mesta går det att slänga upp benen i soffan och halvligga. Dryck och tilltugg plockar man med sig gratis och sätter på bordet framför. Vill man "nicka till" en stund går det alldeles utmärkt. Det går t.o.m. bra att sova fram till morgonen utan att bli utslängd. Vilken biograf kan erbjuda samma förmåner?

Perennkänsla

När jag tittar runt i trädgården ser de flesta perenner ut precis så som jag känner mig just nu...lite risig. Man kan klart inte alltid vara på topp, men vårsvackor är nog ganska så vanligt. Solen skiner (ibland) och det blir varmare och ljusare så egentligen stämmer det inte in alls. Det är just så jag vill ha det, men likväl blir det lite avigt.  Det har varit väldigt besvärligt att komma upp på morgnarna sista tiden och arbetslusten vill inte infinna sig. Allt som är absolut nödvändigt får jag klart ta tag i ändå, men det tar en evinnerlig tid. I och för sig brukar det bli så varje år, så det är inget jag oroar mig nåt nämnvärt över. Jag är mest irriterad. Så trist det är när hjärnan jobbar för högtryck med nya planer och ideér och resten av kroppen går på sparlåga.

Helst skulle jag bara vilja krypa ner under täcket tills jag blev pigg och alert igen. Jag känner mig ruggig och småfryser. En elektrisk filt eller en värmedyna hade inte varit fel. De här vanliga som man kopplar in i väggen duger klart bra, men jag föredrar den franska varianten. Någon har berättat för mig att förr så användes vid de franska hoven småhundar som värmedynor. Så mysigt! Jag antar att de alla var av rasen Bichon friseé. Det märket har jag testat och det är helt suveränt. Det ger inte bara värme utan har även en lugnande inverkan. Den rasen måste ha värmedynsgener.

Jag måste se till att utnyttja mitt "låneexemplar" så många gånger som möjligt innan påsk.

Internetcafé

När jag var och hälsade på min kusin Daniel i Dallas så gick vi in på ett café för våra föräldrar behövde sitta och vila ett tag. Då passade jag på att plocka fram min "padda" och skriva ett mail till mormor.

Att klättra på karriärstegen

När man talar om karriärkvinnor så sägs det inte alltid med en positiv klang. En man som klättrar uppåt däremot får enbart beröm. Vad är det för skillnad? Ibland hör man att kvinnorna väljer mellan barn och karriär, men det finns väl en pappa också med i bilden och då måste valet bli samma för honom. Tyvärr fungerar det inte fullt ut med jämställdheten. Det kommer att dröja länge innan vi kan skrota Internationella Kvinnodagen.

När det pratas om karriär så menas det alltid inom något yrkesområde. Så behöver det väl inte vara? Man kan väl göra karriär inom andra områden också? Karriär som medmänniska kanske? Inom det området har alla samma chans att avancera. Det är trist att det här området inte är lika populärt som vissa andra. Jag tycker det är det absolut viktigaste. Den som hittills klättrat högst på den stegen är utan tvekan Moder Theresa.

Jag håller på att avveckla

.....min caféverksamhet. Idag serverade jag sista portionen fågelmat. Jag har trappat ner lite smått redan, och slutade att servera jordnötskottar i början på veckan. Talgbollarna är på upphällningen och det samma gäller jordnötterna. Jag försöker att samla allt på ett ställe nu så jag åtminstone kan stänga det ena caféet helt till helgen. Grannarna runt ikring har plockat bort sina fågelbord för ett bra tag sen, så vi har haft rusning hit dagligen.

Även om det känns sorgligt att plocka bort allt, så känns det lite förväntansfullt också. Nu MÅSTE våren komma på riktigt och fåglarna klarar sig själva. Lökväxterna har kommit upp lite varstans i trädgården och man riktigt känner suget efter att dra fram hacka och räfsa och "rullebör" och hela middevippen. Jag brukar ta en rundtur i trädgården varje dag, för att se om det hänt något nytt. På hösten sätter jag alltid lite nya växter, men jag är inte så ordningssam så att jag märker ut var eller vad det är jag planterat. Det blir en lika stor överraskning varje vår. Jag lever ett spännande liv.

Den höga häcken vi har på framsidan sträckte sig en bra bit ut i gatan, så för att inte behöva stå och dirigera trafiken där som vid ett vägbygge, så klippte Göran bort en hel del. Jag var lite rädd för att det skulle se skabbigt ut, men det blev riktigt snyggt. Nu syns den lilla muren vi har framför buskarna och gatan blev bred som en boulevard.

I höstas röjde jag rejält bland våra buskar inne i trädgården och nu gäller det att få lite fason på de platser som står tomma. Det är nästan det roligaste av allt när man får fantisera ihop hur det ska bli. Jag får väl se hur mycket av mina stora planer som kommer att förverkligas. Det kommer i varje fall att dokumenteras noga, så ett och annat trädgårdsinlägg kommer det säkert att bli.

En nöt att knäcka

Jag är inte särskilt förtjust i nötter, även om det ska vara väldigt nyttigt enligt vad jag läst. Är nötterna malda och blandade i kaksmet är det inga problem, fast då kanske de inte är lika nyttigt längre.....men absolut godare. Något som också är gott är Hasselnötsvin. Jag hittade receptet i Sannas likörbok. Där finns massor av recept på vin och likör som man själv kan göra. För en del år sedan var jag väldigt aktiv inom likörtillverkningen. Jag tyckte det lät så kul när Sanna berättade hur hon gjorde, och faktum är att det var trevligt att först ge sig iväg ut och plocka ingredienserna och sen blanda till dem. En del hittade jag i trädgården och en del ute på ängar och i skogen. Det är faktiskt en väldigt nyttig sysselsättning att göra egen likör. Man kommer ut i skog och mark och får både frisk luft och motion.

Av alla sorter jag testade så vann Hasselnötsvinet stort. Speciellt om det får stå några år, upptäckte jag häromdagen. Nere i matkällaren förvarar jag lite av varje både ät och drickbart. En flaska hade undsluppit mina falkögon länge. Den stod bland vinäger och marmelad och såg lite bortkommen ut. Det fanns ingen etikett på den och jag har tänkt varje gång att jag ska öppna och smaka vad det är i den innan jag slänger den. Nu var sanningens minut kommen och jag korkade upp flaskan. Jag måste erkänna att det dröjde en stund innan jag kom på vad som fanns däri. När poletten ramlade ner, bestämde jag mig på stående fot för att i år ska jag plocka hasselnötter och göra vin igen.

När man gör vin behöver man inte knäcka nötterna, annars finns det otroligt många olika nötknäckare att välja bland. Jag har en som jag inte använder utan den hänger som prydnad i mitt kök. Den fick jag från en gammal gästgivaregård som skulle rivas, och jag har ingen aning om hur gammal den är. Jag skulle inte våga använda den, för då tror jag att den hade krossats i stället för nötterna.

Det finns massor av modeller som föreställer olika figurer och de är utformade så att man drar upp en kläpp på baksidan och då öppnas käkarna på figuren. Efter man har stoppat in nöten där så trycker man ner kläppen igen och nöten knäcks.

Både i Tyskland och I USA är nötknäckare väldigt fint utsirade och det är många som samlar på dem. I julas fick jag tre knäckare som föreställer tre "fina" damer. De är samlarmodeller och definitivt inget som går att använda, även om det finns en knäckanordning på baksidan. Det finns museum som bara visar nötknäckare. Det skulle vara kul att komma till ett sådant och se hur många olika modeller de kan visa upp.

SPA

I går eftermiddag plockade jag fram sax, borste och shampoo. Det var dags för ett bad, för man kunde nästan inte se att det var en liten vit vovve jag passade. Jag ropade på Santos och han kom skuttande glad i hågen. Han visste ju inte vad som väntade honom.

När jag lyft upp honom i badkaret och duschat honom såg han så ynklig ut. Shamponeringen gillade han inte, utan han riste på sig hela tiden, så jag hade minst lika mycket skum på mig som han. Till sist var vi då klara och jag tog fram ett badlakan. Jag torkade så mycket jag kunde, men när han kom upp på golvet så riste han på sig igen, och jag upptäckte snabbt att jag hade nog inte torkat honom alls. Sen blev det rallyspring i huset med högt motorljud och avtorkning på alla mattor....ungefär som när tävlingsbilarna kör in i depån för att  byta hjul. Santos tog sig bara en extra torkning, sen rusade han vidare. När han tröttnat och äntligen stannat upp lyckades jag fånga in honom. Jag tror inte att han ogillade att jag fönade honom, för han satt väldigt stilla, men att klippas och borstas däremot gillade han inte det minsta. Han rullade ihop sig som en boll, så jag kom inte åt att borsta honom mer än på ryggen. Mage och ben var helt förbjudna områden. När jag försökte ställa honom upp bara ramlade han ihop i en hög....precis som en lealös trasdocka. 

Han visade tydligt att jag var inte hans kompis längre. Det gick inte att ta fel på den blicken och det ansiktsuttrycket. För att bättra på mina odds så fick han några extra Frolic. Jag hade egentligen tänkt baka cupcakes, men det hann jag inte. Det får bli till nästa Spabehandling. Då kanske Santos tycker det är värt besväret att lida pin för att bli fin.

Diagnos

Jag lider av en åkomma som gör att jag inte kan följa några dieter över huvud taget.

Jag blir hungrig!

Hurra vad jag är gla´

I förra veckan så stannade pannan och vi vaknade till ett utkylt hus. Vi ringde till den firma som servar den och de jobbar väldigt snabbt. En reparatör dök upp redan på förmiddagen och fixade snabbt så det blev varmt igen. Räkningen kom också snabbt. Igår när jag stoppat in disken i diskmaskinen och tryckte på knappen så hände ingenting. Jag öppnade luckan igen och gjorde om samma procedur, men med samma resultat. Jag kände hur irritationen steg. Om det är något jag hatar så är det att diska för hand. Jag kan inte tänka mig något mer själsdödande....det skulle i så fall vara att kolla sport på TV.

Jag ropade på Göran och han försökte få igång den, men det lyckades inte. Vi letade fram bruksanvisningen och han plockade fram lite olika redskap och började skruva och dona. Jag gick ut från köket, för jag kände att jag gjorde ändå ingen nytta där, utan jag satte mig i soffan och stickade medan jag slötittade på TV. Det var lite svårt att koncentrera sig på programmen, för jag hade hela tiden i bakhuvudet att en olycka kommer sällan ensam. Först var det pannan och nu diskmaskinen. Vad kommer härnäst tro?

Efter ett tag tyckte jag att jag hörde ett välbekant ljud.....diskmaskinsljud. Jag rusade ut i köket.  Jojomensan!!!! Maskinen funkade! Jag visste faktiskt inte att jag var gift med en diskmaskinsreparatör.

RUA 512

Igår var det åter dags för årets nervösaste besök.....hos bildoktorn. Konstigt nog så är jag aldrig hälften så skärrad när jag själv har en läkartid. Det kan klart bero på att även om jag behöver nån operation eller medicin av något slag, så stannar det ändå vid en viss summa och sen går högkostnadsskyddet in. Varför finns det inte nåt liknande för bilar?

När jag köpte min Renault för 14 år sedan gick det att teckna en speciell försäkring på den. Jag betalade en summa varje månad...en helt överkomlig summa...och sen kunde jag lämna in den för service eller reparation och försäkringen täckte allt. Efter 7 år eller efter en viss körsträcka så gällde inte försäkringen mer. Urdumt!!!! Det är ju när man blir äldre som alla små och stora problem dyker upp. Där är bilar och människor väldigt lika. Nu behövde jag inte bekymra mig, för bilen klarade galant alla tester.

Nytt för i år var en Besiktningsbok. Det var en liten pappmapp som de stämplade i och som skulle ligga i bilen. Man kunde även registrera den på nätet och då få lite olika utskick och erbjudanden. Det ska bli spännande att se vad det blir för något. Man kan ju alltid hoppas på åtminstone halva priset på en besiktning. Numera finns det tre olika slags besiktningar att välja mellan, nämligen Bas, Standard och Premium. Bas är den gamla vanliga som testar att bilen är körduglig enligt lagen. Standard kollar även om det finns något elektronikfel. Premium består av en lång lista med basutbud, elektronikkoll, koll av olja och kylarvätska, däckdjup och lite råd om bilägandet. Kostnaden för de olika besiktningarna var en hundring dyrare för varje steg uppåt i besiktningslistan. Jag kommer att välja Basbesiktning även i fortsättningen.

TV-dryck

Tro nu inte att jag är så förvirrad att jag tror det är söndag idag. Jag vill bara tala om att jag tycker söndagkvällen har de bästa TV-programmen på hela veckan. Klockan 8 börjar Morden i Midsommer och sen följs de av Poirot...två avsnitt efter varandra!!!!! Det kan inte bli bättre. 

Jag sitter klistrad framför TV:n och hinner bara gå ut i pauserna och hämta nåt att dricka. Då är jag glad att det är enklare nu än förr i tiden. När min farmor bryggde kaffe och även min mor minns jag att de hade en emaljkanna med en insats där det var fäst en slags tygpåse. I den lades kaffebönorna och sen fick man koka vattnet på spisen för att hälla det över bönorna. Jag har inget minne av att jag tyckte det var så gott med kaffe på den tiden, men det var kanske för att jag var barn. Den här påsen togs av med jämna mellanrum och kokades.

Vilken lättnad när melittapåsarna kom. Då kunde man bara slänga papperspåsen efter varje bryggning och sätta i en ny nästa gång. Det var på detta viset jag lagade kaffe när jag flyttade till min första lägenhet. Kaffekokaren kom långt senare och när man började använda den undrade man hur i all världen man klarat sig utan en sån apparat tidigare. Den skötte allt på egen hand och man behövde bara ladda den med bönor och vatten och göra något annat medan den fixade kaffet. 

När kapselmaskinerna dök upp på marknaden, tyckte jag först att det lät väl onödigt, men sen blev jag mer och mer nyfiken och till sist skaffade jag mig en. Jag har hittat två favoritdrycker som jag varierar mellan, nämligen Chai Latte och Caramel Macchiato. I reklampauserna hinner jag precis gå ut i köket och fixa mig en stor mugg av någon av mina älsklingsdrycker. Sen sätter jag mig tillrätta i TV-soffan igen och fortsätter att mysa tillsammmans med Barnaby och Poirot. 

Måste jag gräva upp gräsmattan?

Jag har tidigare berättat om att vi hade en stor köksträdgård de första åren vi bodde i vårt nybyggda hus.  Jag kände mig lite som en deltidsträdgårdsmästare. Med åren försvann odlingslusten och framför allt lusten att rensa ogräs, så trädgårdsmästeriet avvecklades. I stället bredde en stor gräsmatta ut sig över hela vår trädgård. Efter ett antal år började den luckras upp igen. Vi grävde små halvmånar på tre ställen in emot häcken och där planterade vi en röd och en gul kornell och en pionbuske. Kornellbuskarnas grenar är perfekta för hobbyarbeten och till dekoration; precis som ormhasseln.

Det började även klia lite i fingrarna att få så lite och plantera fler perenner i de rabatter vi hade kvar. Två pallkragar kom på plats och vi började med persilja och rädisor och senare vitlök. Det har även ökats på med lite kryddväxter och för vart år så har det kommit till lite nytt. En stor anledning är att jag har mer fritid nu och då känns inte trädgårdsarbetet så betungande.

Någon utökning av det hela har jag inte funderat på förrän idag. Jag läste att purjolök var bra för sångrösten. I varje fall trodde kejsar Nero det och han åt så mycket purjolök att han kallades för Purjolöksätaren. Huruvida han var en bra sångare vet jag inte, men han var åtminstone ingen bra människa. Om jag skulle förbättra min sångröst genom att äta egenodlad purjolök så skulle jag bli tvungen att gräva upp hela gräsmattan. Efter att ha klarat strupen och försökt drilla som en lärka nu på morgonkvisten så konstaterade jag snabbt att det skulle inte räcka med det. Jag får undersöka ifall det går att arrendera en bit av grannens trädgård.

Att bli väckt

Det skönaste är helt klart att få sova tills man vaknar av sig sjäv. Tyvärr så passar den rytmen inte alltid in i samhället. Min rytm har i varje fall aldrig passat in. Jag är nattmänniska och tycker att tidiga morgnar är av ondo, men det är det ingen som har tagit hänsyn till. Alltså har jag alltid fått förlita mig på en väckarklocka.

Jag läste nånstans att i gamla texter så skrivs det om vattenur som kunde avge signaler. Om detta var ursprunget till väckarklockan vet jag inte och hur det gick till att det ljöd en signal på en given tid förstår jag inte alls. Med tanke på att det var ett vattenur hade det väl varit mer passande att den sprutade vatten på den sovande. Redan på 1500-talet lär det ha funnits mekaniska klockor för privat bruk. Då satte man in en plugg precis framför det klockslag man ville bli väckt. När visaren kom dit så satte pluggen igång ett kugghjul som då satte fart på en hammare som slog på klockan. Nåt liknande har jag haft. När jag flyttade hemifrån och inte kunde lita på att min mor såg till att jag kom upp i tid, köpte jag mig en stor kopparväckarklocka. Den hade 2 stora "tallrikar" ovanför urtavlan och mellan dem var fäst en minihammare. Det skrällde rejält kan jag lova. Tror nästan att jag väckte grannarna i lägenheten intill också.

När det blev populärt med klockradio köpte jag mig en sådan och det var väl helt ok så länge det inte blev strömavbrott. Dessutom hade den en snoozefunktion som jag använde flitigt. Sedan jag slutade jobba är det inte många morgnar jag har blivit väckt av en ringsignal. Det är bara i extrema nödfall, som om jag ska på läkarbesök eller passa en flygtid eller nåt. Sista tiden har jag blivit väckt på ett väldigt mysigt sätt. Det är Santos som fnyser mig i örat. Tänk om det fanns väckarklockor med en sådan human väckningston! 41 dagar till har jag förmånen att bli väckt så behagligt.

Cirkusfötter

Det man kanske först tänker på när man hör ordet cirkusfötter är clownfötter med stora skor i stil med de som Pippi Långstrump hade. Jag tänkte mer på akrobatfötter. Både de som dansar på lina eller gör konster i trapetserna har en slags specialfötter. De kan snurra och vrida på dem åt alla håll och kanter. Ibland tror man nästan att de ska vända dem bakochfram. Deras fötter är mycket rörliga...snudd på överrörliga. Just sådana fötter har jag. Nu funderar jag inte alls på att bli varken trapetskonstnär eller lindanserska. Jag håller mig gärna på marken.

I början på veckan var jag på undersökning hos ortopeden och det var han som gav mig diagnosen: överrörlig fot. Det ska ju vara bra om man är rörlig, men det gäller tydligen inte fötterna. Där räcker det att man är rörlig med måtta. Den här extra rörligheten gör att min fot blir väldigt instabil. Röntgensvaret visade att det var hälsporre jag drabbats av, och enligt ortopeden så är det en liten benbit som växt fram, och den går tyvärr inte bort. Däremot kunde han hjälpa mig genom att göra inlägg till mina skor så jag skulle kunna gå smärtfritt. Det tyckte jag lät bra.

Han började med att plocka fram en låda som var indelad i två fack. Det fanns en rosa mjuk massa i dem och jag fick sätta min fot där och sen höll han den i ett skruvstäd som en normal fot ska vara. Därefter tryckte han ner foten i massan och då blev det ett rejält avtryck där. Nu ska han göra inlägg till mig som gör att min fot får stöd under hålfoten, för den är mycket nersjunken. Han kikade dessutom på de skor jag hade och vi diskuterade lite kring det. Jag måste ha väldigt fasta och uppbyggda skor, så det blir till att göra ännu en utrensning bland skolådorna.

Jag älskar skor i alla färger och modeller och är nog lite av en skotok. Sådana där uppbyggda rejäla doningar finns tyvärr inte i så många olika modeller och hör väl heller inte till de nättaste. Jag får väl satsa på att de är ganska färgglada istället. Som tröst får jag ta med mig skoväskan när jag ska göra mina inköp. Dessutom har jag samlat på mig en hel del saker som kan förknippas med skor, så jag ska nog klara mig.

Jag köpte tre prydnandsskor som egentligen är till att förvara ringar i, men jag satte fast mina örhängen i dem  i stället.

Jag har ju redan en större sko till mina ringar.

Dessutom har jag ett antal miniatyrskor som står i vitrinskåpet.

Hur gammal är du?

I måndags var det tid för imålning av håret igen, och det blev en ny frisyr med på köpet. Efter att frissan kletat färg i håret på mig, satt jag och läste lite skvallertidningar. Hon har normala tidningar också, men är man hos frissan eller tandläkaren så är det skvaller som gäller, tycker jag. Jag fick tag i en gammal Se och Hör. Nu minns jag inte vad det var för fest det stod skrivet om, men det var uppräknat en massa namn på de som varit med. Inget konstigt med det kan man tycka, men det var inte bara namnen som var utskrivna, utan åldern också. Vad hade den med saken att göra? De är väl ändå inte döpta till sin ålder?

Det såg inte klokt ut. Det var säkert ett tiotal namn med på listan med både för och efternamn och efter varje person stod då åldern också. Man skulle kunna tro det var ett utdrag ur telefonkatalogen om det inte varit för att alla då haft mycket konstiga telefonnummer som bestod av endast två siffror. Nu är det inte bara skvallerpressen som har åldersnoja. Dagstidningarna är också ganska snabba med att berätta hur ung eller gammal en person är. Förr ansågs det väldigt oartigt att prata om damers ålder. Man frågade aldrig en dam hur gammal hon var. Varför det egentligen? Män och kvinnor åldras väl lika snabbt? Det finns väl ingen speciell kalender för kvinnor som gör att tiden går snabbare eller långsammare?

Jag skulle så gärna vilja veta hur de journalister tänker som alltid måste ha åldern med när de skriver om någon. Det tillför väl knappast berättelsen någonting, och är säkerligen inte speciellt intressant för de flesta läsare. Jag har viss förståelse för om det är en kostnadsfråga...alltså om journalisten får betalt för antal skrivna ord. I så fall är kanske åldern bara en utfyllnad för att tjäna lite extra pengar. Då är det väl konstigt att de inte sätter ut sin egen ålder också. Det står alltid Text: NN, men aldrig nånsin får man veta hur gammal journalisten är.

Text: Gunnel Moberg, 68år 7mån

Turturduvor

Helgen som gick har varit den stora "datehelgen". Det är inte bara människor som får hjälp med att välja partner, även brevduvor kan behöva lite hjälp ibland. Varje år i början på mars brukar Göran sätta ihop avelsduvorna i par, för att förhoppningsvis få nya bra duvor som flyger snabbt på de kommande tävlingarna. Det är väldigt noga vilka som passar ihop. Alla duvor har en stamtavla och det är den som får styra deras framtida familjebildning.

Göran har haft duvorna nu i så många år, så han har kommit fram till vilka som passar bra ihop.
Beviset är att ungarna som föds blir bra flygduvor, annars testas en annan kombination. Det påminner om vilken annan avel som helst. Spelar ingen roll om det är hästar, hundar eller katter.....man vill ju ha så bra resultat som möjligt och de gener som är bra ska då föras vidare.

Ena väggen i duvslaget består av fack.....ett fack för varje duvpar. Ser lite ut som när man förr gick in på postkontoret där de ofta hade en hel vägg med brevboxar. Det passar bra eftersom det handlar om brevduvor. I varje fack inne i duvslaget står en lerskål med halm i som duvorna använder som rede. Nytt för i år är en slags matta som ligger i skålen. Materialet påminner om tovad filt och ska vara bra för ungarna att ligga på. Om ca 10 dagar beräknas de första äggen läggas. Honan lägger ett ägg och hoppar över en dag innan ägg nummer två läggs. Sen dröjer det 17 dagar fram tills kläckningen. Ungarna är ganska fula. De är nästan nakna med bara lite gult ludd här och där.

Jag undrar om duvorna är nöjda med det val Göran gjort åt dem. I annat fall har de ju den möjligheten att anmäla sig till Match.com.

Att ramla på målsnöret....

eller att inte nå ända fram. Det är bara omskrivningar för att det man försökt sig på gått om inte precis käpprätt åt skogen så i varje fall inte åt det håll man önskade. Det kan gälla allt från idrottsprestationer till vardagliga sysslor. Jag tror att alla människor någon gång känt så. Inte är det särskilt upplyftande, men det är heller knappast världens undergång. Det är bara att ta nya tag och försöka på nytt. Har man en optimistisk inställning till saker och ting, så går det absolut lättare. Barn är så härliga för de ser inga begränsningar utan testar allt. Så synd att den naiva självkänslan bleknar med tiden.

Ibland finns den dock kvar upp i åldrarna och då brukar personen i fråga alltid bli kallad dumdristig. Det tycker jag är fel. Om man inte provar på att göra saker och ting, får man aldrig veta ifall man klarar av det. Uppfinnare inom alla områden måste ha lite av den här barnsligheten och nyfikenheten kvar, tror jag. Det sätter lite piff på tillvaron.

Själv är jag inte någon äventyrare, men jag tycker om att prova på nya saker, och jag brukar inte ha förutfattade meningar om min förmåga. Det är alltid värt att chansa. Så mycket kul jag har fått uppleva genom åren genom att inte styvnackat säga nej till allt som jag inte känt mig hemtam med. Det går att lära gamla hundar sitta.

Jag är inte uppväxt med datorer utan har blivit intresserad av det genom mina barn. Eftersom jag jobbat i skolan var det nödvändigt att jag lärde mig lite mer, och sen var jag fast. Nu lägger jag ner en hel del tid på datoranvändandet. Tänk om jag sparkat bakut och sagt att datorer var ingenting för mig. Då hade jag aldrig blivit bekant med så många trevliga människor, som jag nu har blivit genom bloggandet. Det är aldrig för sent att lära sig nya saker.

Onödigt vetande

Det går 50 bilar på 100 personer i Åstorp...alltså är varannan Åstorpare ägare till en bil. Det gör att kommunen hamnar på 71:a plats av landets kommuner. Allt enligt Trafikanalys som hållit i undersökningen. Göran och jag har var sin bil, så vi hjälper ju upp statistiken lite. Min bil är nu inne på sitt 14:de år så det börjar bli lite att åtgärda då och då. Jag kan verkligen inte klaga, för jag har inte behövt lägga många kronor på reparationer tidigare. Men det känns ändå alltid som en onödig utgift så fort man måste lämna in den på verkstaden. Onödigt är det egentligen inte. Det är nödvändigt att ha en bil som man kan köra säkert med.

Vi hade aldrig klarat oss utan bil där vi bor. Då hade det aldrig blivit handlat hem någon mat eller något över huvud taget. En stor mataffär har vi i samhället och visst kunde jag knallat dit nån gång, men hur skulle jag komma hem igen? Finns inte en chans att jag skulle kunna promenera 3km i motlut...och ett rejält motlut dessutom.  För ca 30 år sedan jobbade jag på en skola nere i samhället
och då gick jag till jobbet på morgonen och sen hade jag inget val utan var tvungen att gå hem också. Men på den tiden var jag ung, smärt och pigg. Nu är jag lite äldre, mycket tyngre och ganska förtjust i bekvämlighet.

Att leva utan bil när man alltid varit van vid det måste vara svårt. Med tiden kanske vi kasserar den ena bilen och håller oss bara till en. Längre än så vågar vi inte gå, för då finns risken att Åstorp ramlar ner några placeringar i Trafikanalyslistan.

Jag kanske skulle åka Vasaloppet i morgon?

Det är nog inte helt uteslutet för mig att tävla i morgon. Jag läste nämligen vad man skulle tänka på för att vara redo för det här loppet. Man skulle skaffa sig en formtopp genom att träna lugnare och kortare pass några dagar före loppet. Santos och jag har tagit lite kortare kisserundor de sista dagarna. Dagen innan, som idag då alltså, skulle man avstå från träning helt, så det blir Göran som får gå ut med Santos.  Jag förutsätter att man ska vila lite också den här dagen, så jag har plockat med mig kudde, filt och havrekakor till TV-soffan.

Det stod nämligen att det var väldigt viktigt med kosten. Man skulle välja kolhydratrik kost som pasta och havregryn. Jag har käkat spaghetti med köttfärssås i tre dagar nu och däremellan har jag mumsat på havrekakor. Kan aldrig bli fel.

Att undvika stressmoment stod också med på listan över vad man borde tänka på. Ett tips var att städa och betala alla räkningar för att undvika mentala hinder hemifrån. Det är inget mentalt hinder för mig om det ligger dammtussar nånstans och räkningarna betalas via autogiro, så det känns ganska lugnt.

Jag tror jag har gjort allt som fodras för att kunna ta mig i mål, men jag är lite konfunderad. Det stod ingenting alls nämnt om skidträning. De kanske bara förutsätter att man kan åka skidor. Det är nog säkrare att jag föjer loppet på TV.