Att bli väckt

Det skönaste är helt klart att få sova tills man vaknar av sig sjäv. Tyvärr så passar den rytmen inte alltid in i samhället. Min rytm har i varje fall aldrig passat in. Jag är nattmänniska och tycker att tidiga morgnar är av ondo, men det är det ingen som har tagit hänsyn till. Alltså har jag alltid fått förlita mig på en väckarklocka.

Jag läste nånstans att i gamla texter så skrivs det om vattenur som kunde avge signaler. Om detta var ursprunget till väckarklockan vet jag inte och hur det gick till att det ljöd en signal på en given tid förstår jag inte alls. Med tanke på att det var ett vattenur hade det väl varit mer passande att den sprutade vatten på den sovande. Redan på 1500-talet lär det ha funnits mekaniska klockor för privat bruk. Då satte man in en plugg precis framför det klockslag man ville bli väckt. När visaren kom dit så satte pluggen igång ett kugghjul som då satte fart på en hammare som slog på klockan. Nåt liknande har jag haft. När jag flyttade hemifrån och inte kunde lita på att min mor såg till att jag kom upp i tid, köpte jag mig en stor kopparväckarklocka. Den hade 2 stora "tallrikar" ovanför urtavlan och mellan dem var fäst en minihammare. Det skrällde rejält kan jag lova. Tror nästan att jag väckte grannarna i lägenheten intill också.

När det blev populärt med klockradio köpte jag mig en sådan och det var väl helt ok så länge det inte blev strömavbrott. Dessutom hade den en snoozefunktion som jag använde flitigt. Sedan jag slutade jobba är det inte många morgnar jag har blivit väckt av en ringsignal. Det är bara i extrema nödfall, som om jag ska på läkarbesök eller passa en flygtid eller nåt. Sista tiden har jag blivit väckt på ett väldigt mysigt sätt. Det är Santos som fnyser mig i örat. Tänk om det fanns väckarklockor med en sådan human väckningston! 41 dagar till har jag förmånen att bli väckt så behagligt.