Så måste det vara

 

Allting var lättare förr....jag med.

Jag tycker att jag har lärt mig mycket nytt under årens lopp och det är klart all denna kunskap som väger så tungt.

Inga tomma tunnor

Vi har tömning av trädgårdstunnan var fjortonde dag. I år är det tre tömningar kvar innan vinteruppehållet. Nästa fredag är det dags och då ska den helst vara proppfull. Det är absolut inga problem...problemet är snarare att få plats med allt. Efter att jag sågade ner en del buskar blev det mycket grenar och stammar som jag staplade bakom garaget. Men det ska ju bort därifrån någon gång. Ett alternativ är klart åka till tippen och lämna det bland trädgårdsavfallet, men det känns lite dumt när vi betalar för tömning av trädgårdstunnan vare sig den är full eller inte.

Idag beslöt jag mig för att klippa itu all grenar och såga stammarna i mindre bitar så de fick plats i tunnan. Grenarna var ganska yviga och jag fick ta en bräda och trycka till dem med. Bäst hade klart varit att hoppa ner i tunnan och trampa till dem. Jag tog fram en stege och placerade den alldeles bredvid. När jag klättrade upp höll jag mig i garageväggen och sen trampade jag med en fot på grenarna. Det blev väl sådär. Jag var för feg för att hoppa ner i tunnan. Jag beslöt mig för att vänta tills Rasmus kommer hit. Han har vanan inne sen tidigare.

Optimist

Jag brukar tänka att det mesta kommer att ordna sig, men nu kanske jag är lite optimistisk i överkant. Mina talanger när det gäller att hålla liv i krukväxter är som de flesta vet helt obefintliga. Efter att ha varit tvungen att kasta ut den ena växten efter den andra gav jag upp. Jag tänker alltså på krukväxter som får plats på fönsterbrädan. Av någon underlig anledning är stora växter och särskilt de som kan stå längre in i rummet mer seglivade. Jag har ändå saknat färgglädjen i fönstret, och nu tänkte jag göra ett försök igen. För att gardera mig ännu mer har jag placerat dem i fönstret i Görans datarum. Det är nog bäst om vi är två som kollar när växten börajar sloka. Jag köpte två cyklamen, som piggar upp mig bara jag ser dem. Det är en så vacker blomma.

Utan kom-ihåg-lapp

 

Mjölk, bröd och så var det en sak till som jag har glömt. Jag tar en påse godis så det åtminstone blir rätt antal.

Jag skriver alltid en lista innan jag åker och handlar, men är det bara några saker jag ska ha i en butik brukar jag tänka att det kommer jag ihåg utantill.....vilket jag naturligtvis inte gör. När jag kommit innanför dörrarna i butiken minns jag fortfarande hur många saker jag skulle köpa....men inte vilka. Då blir det till att improvisera. I regel kommer jag hem med betydligt fler varor än planerat....bara för säkerhets skull. Att jag aldrig lär mig!

En helt vanlig dag

Igår regnade det hela dagen så jag passade på att åka och uträtta en del ärenden. Jag är lite bortskämd för jag har massor av butiker samlade i klump på tre olika ställen inte långt från där jag bor. Det är bara att välja vilket område jag vill åka till, sen kan jag parkera bilen och ströva runt i butikerna. Det blir nästan som ett löpande band. Jag tycker det är skönt nu att de flesta affärer valt att inte ha det kravet på en polett eller ett mynt för att man ska kunna låna en kundvagn. Det finns klart fortfarande några som envisas med det, men jag förstår inte riktigt varför. Det är sällan man ser några kundvagnar slängda här och där, som man gjorde förr, så antagligen har poletten ramlat ner hos de flesta. Nu är det nog mer elsparkcyklar som ligger och skräpar, 

Det har varit ganska kallt vissa dagar jag varit ute i trädgården och jag har fått byltat på mig massor av kläder. Jag jobbar kanske för sakta så det är därför jag inte håller värmen. När jag såg mig i spegeln innan jag gick ut såg jag stora likheter med Michelingubben...eller gumman. Igår inhandlade jag ett underställ i merinoull, som ska värma mig hur kallt det än blir. 

Göran läste en annons om en dammsugare till ett mycket rabatterat pris. Den vi har verkar vara allergisk mot damm för den vägrar andas in nåt, så det var verkligen bra tajming. I ett äktenskap ska man dela på allt, sägs det. Men jag tycker nog att man kan få ha vissa saker för sig själv. Jag går t.ex. inte in i Görans snickarrum och lånar hans pelarborrmaskin (största anledningen till det är klart att jag inte vet hur jag ska hantera den) lika lite som att Göran sätter sig vid nån av mina symaskiner. Det jag är mest intresserad av betalar jag själv och vice versa. 

Men nu blir det problem. Göran betalade dammsugaren, så nu är det hans egendom, och då tycker han kanske att jag inkräktar på hans område ifall jag använder den. Det vill jag absolut inte göra! Fast jag misstänker att han kommer att vara väldigt generös och låta mig låna den.

Skönhetsvård utomhus

Igår kom en kille från trädgårdsfirman hit och kollade vad som behövde göras vid i vår trädgård. Ut emot gatan planterade vi för ca 25 år sedan taxus och cypresser och de växte både på bredden och höjden så snart var det helt insynsskyddat. Till sist kändes det nästan som att bo i Törnrosas slott. Jag gillar när jag inte känner mig "iakttagen". Tidigare om åren har vi ändå klarat av att hyfsa till häcken högst upp med hjälp av en förlängningsbar grensax, men de sista åren har det blivit lite si och så med det. Nu kände vi att det fodrades proffshjälp. Vår fasa var att behöva dra upp alla växterna längs med gatan och plantera en ny häck, men killen som kom hit hade helt andra förslag. Det går att föryngringsbeskära en del växter och några hade han andra idéer om. 

Vi har även en stor hägg som blommar med rosa små blommor på bar kvist och som nu är högre än huset, men den skulle gå att klippa in i kronan. 

   

Ormhasseln ska också bli mindre. Egentligen gillar jag det trädet bäst innan löven kommer för då ser man alla krokiga grenar. Firman har arborister som tar hand om det så vi känner hos helt lugna. Den höga växten som jag började på att såga ner ska de få dra upp plus några kompisar som står intill.

Till sist var det dags att inspektera rhodedendronhäcken. Den planterades för 5o år sedan och har blommat något enormt under alla år......även i år, men vi kände nu att den var alldeles för hög och bred. Jag har bestämt mig för att inga växter ska vara högre än jag kan känna fast mark under fötterna när jag ska klippa dem. Stegarna ska sättas längst in i förrådet. Tyvärr gick det inte att fixa allt nu. Rhododendron bör inte klippas förrän i mars, menade killen, och då föreslog han att den kortas in och klipps ner till knähöjd. Det blir som när vi planterade buskarna då för flera decennier sedan. De blir föryngrade med 50 år. Kan undras om det påverkar ägarna också. Då ser jag fram emot att bli en smal och pigg 26-åring.

Fantastiskt!

 

Jag har precis bränt nästan 3000 kalorier. Glömde ta ut kakorna ur ugnen.

Betyder det tro att jag inte behöver motionera idag?

Irriterande

 

Min datormus har varit lite underlig ganska länge. Det började med att locket på baksidan inte ville sitta kvar. Det gjorde att batterierna ramlade ut en aning och kontakten bröts. Jag satte fast locket igen och t.o.m. tejpade fast det. Då kunde jag använda den ännu en tid, men till sist fungerade inte ens det. Då gav jag upp och köpte en ny mus. Ulrika var med när jag köpte den och när vi kom hem satte hon sig vid datorn för att installera den. Det gick inte. Hon försökte gång på gång med samma nedslående resultat. Mina kunskaper när något med datorn krånglar är minimala. Ärligt talat är de helt obefintliga, så jag var inte till mycket hjälp.

Ulrika tog datormusen med sig för att testa installera den till sin dator. Hon ringde mig sen och berättade att den fungerade inte hos henne heller. Alltså var det musen det var fel på och inte våra datorer. Det lät ju ändå lovande. Då var det bara till att åka iväg och byta till en annan. Förhoppningsvis ska jag inte ha samma otur nästa gång.

Det är väl underligt att så fort en pinal inte fungerar känner man ett väldigt behov av att använda den precis då. När jag nu inte suttit vid datorn så mycket har jag hunnit med en hel del annat och det är inte fel. Jag ser ändå fram emot att kunna börja med mina dagliga rutiner igen. Efter frukost sätter jag mig alltid framför datorn och kollar mail och bloggar. Även om jag inte har några jobbtider som styr över mig längre är det bra att ha vissa inplanerade saker varje dag. Bäst av allt är klart att det aldrig är något tvång inblandat. Jag behöver aldrig be om tjänstledigt ifall jag känner för att bara slöa en hel dag. Jag diskuterar bara med mig själv och jag är mycket förstående. Livet kan inte vara bättre.

Jag vill inte vara trendig

Trender förekommer inom de flesta områden som t.ex. mode, inredning, mat och träning. Det som intresserar mig mest är mode och inredning. Trender har jag däremot inte så mycket till övers för. Jag tycker man ska inreda sitt hem eller klä sig som man trivs och inte för att någon "förståsigpåare" sagt att "nu är det detta som gäller." Smak är så olika från person till person. Att plocka in lite detaljer i inredningen eller klädseln som kanske är modernt just då, kan ändå vara kul, men det får inte ta över helt. Jag tror inte någon trivs med att alltid lita på andras omdömen. Det är betydligt roligare att komma med egna idéer, och de får gärna vara lite udda eller tokiga. 

För en del år sedan var det väldigt populärt att ha stegar med i inredningen. Det gick inte att öppna en inredningstidning utan att hitta minst 5 stegar i olika reportage. Det var bilder från badrum, sovrum, kök och TV-rum. Visst kan en stege fylla en funktion som upphängningsanordning, men det får väl ändå vara någon måtta? Ibland undrade jag om det jag läste kunde kallas för inredningsreportage eller annons för stegar. Det gällde givetvis trästegar och inte den sorten som jag använder i trädgården. Fast de är betydligt lättare att flytta runt på eftersom de är gjorda av lättmetall.

Nu är det inte modernt med stegar längre. Nu är det frukttema som gäller; närmare bestämt ananas. Senaste reportaget jag läste visade ananas på brickor på golvet....

...eller på stolar.....

...och t.o.m. på resväskor av nån underlig anledning.

Men nu blev jag lite intresserad för jag har en sån gammal resväska i min möblering. I ett hörn har jag placerat en korgstol och vid sidan om en korgkista, där jag förvarar lite plädar. Ovanpå den lade jag sen resväskan, som jag köpt på loppis, och överst tronar en gammal unikabox. Den användes förr av arbetare att bära mat i när de gav sig iväg till jobb. Allt går i lite bruna eller beige nyanser, men jag har aldrig tänkt på att jag kunde pigga upp det med en ananas.

Jag åkte ner till Lidl och inhandlade en ananas, som jag placerade på toppen av pyramiden. Nääää! Jag tyckte inte alls det blev snyggt. Den förpassades till köket fortare än kvickt där jag delade den i småbitar. Det är så gott att ha i yoghurt till frukost.

76-1

 

Jag tänker dra av ett år från min ålder för jag kunde knappt utnyttja förra året.

Det kändes lite snopet att bli så avstängd från mycket man normalt brukar sysselsätta sig med. Jag har klarat mig ifrån att bli smittad och det är klart det viktigaste, men det är en hel del saker jag saknat väldigt mycket, som t.ex. att åka ner och gratulera Zoé som jag gjort sen hon var väldigt liten. Nästa år fyller hon 10 år och det vill hon fira här i Sverige. Det får bli ett hejdundrande kalas. 

Titelsjuka

Titelsjukan grasserar fortfarande även om det har blivit betydligt bättre mot hur det var förr. Jag minns hur viktigt det var för vuxna med titlar när jag var barn. Titeln var inte bara förknippad med ett yrke utan kunde även vara ett sätt att visa aktning för en annan person. Vi sa t.ex alltid tant eller farbror före namnet på vuxna som vi pratade med. Idag är tant nästan ett skällsord och betecknar mer en gammaldags och omodern kvinna. Det var aldrig tal om att man skulle säga du till någon om inte titlarna var bortlagda först. Det fanns regler för det med om vem som hade rätt att föreslå titelbortläggningen. Vi barn fick definitivt aldrig säga du till någon vuxen. Jag minns hur min syster en gång sa du till vår farfar och mor tillrättavisade henne genast. Då vände sig min syster till farfar och sa:”Är vi inte så bekanta så vi kan säga du?"  Det tyckte farfar att de var. 

Herr, fru och fröken är vanliga titlar som alla kan använda sig av. Vad som förvånar mig är att män bara har en titel att välja på medan det finns två för kvinnor...en för gift kvinna och en för ogift. Jag läste häromdagen något som fick mig att gå i taket. I Peru finns en gerilla som kallar sig Lysande stigen. Grundaren hade suttit fängslad i mer än 30 år och avtjänade flera livstidsdomar för mord och andra brottshandlingar som lett till att 70 000 människor dödats. Han hade nu avlidit i fängelset och Perus försvarsminister skrev på Twitter: "Jag har informerats om att herr terrorist Abimael Guzman har avlidit." Den typen har väl förverkligat all rätt att kallas herr? Terrorist räcker så bra plus en del mindre trevliga saker.

Det löjligaste tyckte jag var förr när kvinnan fick del av mannens titel. Var mannen doktor titulerades kvinnan automatiskt doktorinna om hon så inte ens kunde sätta på ett plåster. Om en kvinnlig läkare gifte sig hörde man aldrig att maken kallades för doktor. Jag tänker på filmen Morrhår och ärtor där Margaretha Krook titulerar sig konsulinna eftersom en grannfru missförstått det hela och trott att maken varit konsul när han i själva verket varit konsult. Skulle man följa den stilen borde jag presentera mig som snickarinnan Moberg.

En toppenhelg

Det har varit så kul att få rå om Katarina i nästan två hela dagar. Rasmus hämtade henne vid järnvägsstationen här i Åstorp sent på fredagskvällen. Jag erbjöd mig att göra det för det tar mig bara fem minuter att köra dit, men Rasmus älskar att köra bil nu när han får köra på egen hand, så jag överlät turen till honom.

På lördagen tänkte jag att vi skulle ta sovmorgon eftersom det var helg, men Katarina är effektiviteten personifierad så det blev inget av det. Vi åt i varje fall frukost i lugn och ro innan jobbkläderna åkte på. Den där grenhögen tog hon hand om innan jag hann ut i trädgården och nästa projekt var fågelbadet. Hon lyfte ner en trädgårdsplatta i hålet som jag grävt och sen kontrollerade vi om den låg jämt med hjälp av ett pyttelitet vattenpass. Otroligt nog så tog det inte mer än några minuter innan det visade sig att plattan var helt perfekt placerad. 

Nästa moment var betongfundamentet. Det vägde multum så jag föreslog att vi skulle hjälpas åt, men när Katarina hörde att det "bara" vägde nånstans mellan 40-50 kilo tog hon själv hand om lyftet. För att det skulle stå helt säkert hade jag köpt hem stenlim som vi sprutade på. Det var nästan det svåraste av alla momenten, för det blåste lite och limmet for iväg som spunnet socker. Mina trädgårdsbyxor stoppade det mesta och idag åkte de i tunnan. Limmet gick inte att få bort. Att sätta själva badet på plats på toppen av fundamentet var klart ingen match för en stark kvinna. Jag behövde bara stå beredd med vattenpasset och vi hade en enorm tur, tycker jag, för det blev nästan helt rakt med en gång. Det kan klart också ha berott på skicklighet för det är ju allmänt känt att Kvinnor kan.

Det är bra med Katarina för hon ser själv vad som behöver göras och räknar ut vad jag behöver hjälp med, så jag kände mig aldrig tjatig. Vi hjälptes åt med mycket och jag var supernöjd när det var kväll. Söndagen bestämde vi skulle vara en ledig dag eftersom hon skulle flyga tillbaka på kvällen. Det har startat en ny tåglinje nu där man kan hoppa på i Åstorp och åka raka vägen till Kastrup utan tågbyte. Det underlättar mycket när mina utlandsboende barn åker hit. 

I landet Fantasi

 När någon sa att jag levde i en fantasivärld höll jag på att ramla av min enhörning.

Vad är det för fel med att drömma sig bort ibland? Det gör vardagen lite festligare. Fast egentligen anser jag mig vara en mycket sansad, allvarsam och jordnära person. Hoppla!!!