Åldersrelaterat

För mig har ålder aldrig varit så viktigt...inte sen jag var barn. Då räknades varje halvår och det var många åldersgränser som skulle betas av. Den första minns jag var när jag skulle börja skolan vid 7 års ålder. Helt plötsligt var jag en skolflicka. 

Nästa gräns var 15 år. Då blev jag konfirmerad och fick även gå på barnförbjudna filmer. Jag gick på läroverket, som det hette på den tiden, och skolans regler var att eleverna fick inte gå runt på stan efter klockan 9 på vardagskvällarna. Det förväntades att vi skulle ha läst våra läxor vid den tiden och helst lagt oss också, så vi var pigga och utvilade till nästkommande skoldag. Mitt i veckan började inte filmerna visas förrän halv 8, och det betydde att de slutade efter kl.9. Vi hade en kvinnlig gymnastiklärare, som var oerhört petig. Hon spankulerade runt i centrum vid 9-tiden på onsdagskvällarna för att kontrollera att inga elever från läroverket bröt mot reglerna. Jag var naturligtvis väldigt lydig, men det berodde mycket på att min far var oerhört sträng.

Nästa betydelsefulla åldersgräns var 18 år. Då fick man börja övningsköra. Min far och jag tränade ofta och det var tur, för jag behövde inte köra så många timmar på bilskolan. Det blev ett billigt körkort. Någon bil hade jag klart inte råd att skaffa mig då, eftersom jag fortfarande gick i skolan, men far var givmild och lånade ut sin bil ibland. En period i mitt liv var jag som synes blondin.

21 år var myndighetsåldern när jag var ung och helt plötsligt ansågs man vuxen. Jag fick ibland den uppfattningen att om man skulle räknas som vuxen så skulle man vara väldigt allvarlig och rekorderlig. Vilket trams! Man blir väl inte en annan människa från ena dagen till den andra bara för att man råkar fylla 21? Man måste få hitta på tokigheter hur gammal eller ung man än är. Jag tycker själv att jag var väldigt smart för jag valde att jobba med barn och de har inga förutfattade meningar om hur man ska vara vid en viss ålder. För det mesta har åldern ingen större betydelse efter att man passerat de viktigaste gränserna. Jag har alltid haft svårigheter att komma ihåg hur gammal jag var när någon frågade och ibland lagt till något år. Men jag har haft full koll på när jag fyllt jämnt, för då brukar det bli lite större firande. 

Igår fick Göran sin fjärde covid-spruta och det är personal från hemsjukvården som kommer hem och fixar det. Jag ringde till min läkarmottagning och undrade ifall jag kunde beställa tid för att få min spruta. Det första sköterskan frågade efter var min ålder. När jag talade om att jag var 77, sa hon att jag var för ung. Jisses! För ung vid 77 års ålder?!?! Det var väldigt strikt med vaccineringen, sa hon, och man måste vara 80 år för att få erbjudande om detta. När jag berättade det för Katarina föreslog hon att jag skulle skaffa mig ett falskt id som ungdomar gör för att komma in på olika ställen som har åldersgräns. 

Jag funderar på att använda mig av det här fotot. Där ser jag väl ut att vara 80?

Favorit med repriser

 Selfieutmaningen är min absoluta favorit. Denna veckan är det nr 13 som gäller och den ska handla om just repriser i vårt liv, tycker Klimakterihäxan. 

 

1. Alltid till frukost: Yoghurt med Granola. Är det inte underligt att till frukost går det bra att äta samma sak år ut och år in, men när det kommer till lunch eller middag så förutsätts det att man ska komma på nya rätter varje gång. Är vi som korna så vi har mer än en mage kanske......en frukostmage och en lite mer kräsen lunch/middagsmage.

 2. Omläst bok:Agatha Christiedeckare. Hon är min favoritdeckarförfattarinna. Av alla personer i hennes galleri gillar jag Poirot mest. Han är så härligt självgod och man kan inte låta bli att tycka om honom. David Suchet, som spelare Poirot på film, är en kopia av hur Agatha beskrev den lille belgaren. Han känns äkta.

3. Flerårigt plagg: Elastiskt skärp. Eftersom mitt midjemått varierat under årens lopp har det varit ett mycket praktiskt och användbart skärp.

4. TV-program: På spåret.

5. Reser ofta med: Tankekraft. De här senaste åren har det nästan varit det enda som man kunde resa med vissa perioder. Jag har i och för sig alltid använt det här sättet att transportera mig bort. Att dagdrömma är ett slags resande...väldigt billigt och enkelt. Det behövs varken pengar, pass eller bagage. 

6. Barnslig favorit: Teskedsgumman.

7. I filmens värld: Notting Hill. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett den filmen.

8. Museum att besöka: Louisianna i Danmark.

9. Kläder jag köpt två av: Allvädersstövlar. En till varje fot.

10. Frukt jag aldrig kan få för mycket av: Russin. Kanske inte den nyttigaste frukten, men väldigt god.

11. Kollar på nätet: Nyheter.

12. Ord jag längtar efter att höra igen: Ryssland har dragit tillbaka alla sina trupper från Ukraina.

Klädkod för änglar

 

Jag är faktiskt en ängel. Hornen är där bara för att hålla glorian på plats.

Det skulle vara katastrof ifall den halkade på sned.

Aftonbladet eller Expressen

                                          

Jag brukar inte ha svårt för att bestämma mig, men igår kände jag mig nästan som Gösta Ekman när han stod och velade mellan att köpa Aftonbladet eller Expressen. Som kvällsmänniska gillar jag att vara uppe väldigt sent, och det betyder klart att det sällan blir några tidiga morgnar för min del. Utom igår då. Jag vaknade och tittade på Görans klockradio.....halv 10!!!!! Milda makter!!! Jag for upp ur sängen som ett skott. Visserligen hade jag inget uppbokat för dagen, men det är ändå ganska skönt att hinna med något på förmiddagen. Jag startar alla morgnar med att svara på kommentarer i min blogg och att titta in på andras bloggar. Det är ett ganska behagligt sätt att börja dagen på. 

När jag höll på att hoppa mellan bloggarna kastade jag en blick på datorklockan. Den visade kvart i 7! Det kunde väl knappast stämma? Jag kikade på mobilen och den visade samma. Jag kontrollerade alla andra klockor i huset ...samma resultat. Då ramlade poletten ner. Jag hade klart tittat på klockradion utan att ta på mina glasögon, och inte sett vilken visare som stod var. I stället för halv 10 hade klockan varit 10 i 6. Ett sånt elände. Skulle jag rätta till misstaget med en gång och gå och lägga mig igen eller låtsas som ingenting och stanna uppe? Ett tufft val! Jag kom fram till att det var lika bra att stanna uppe, när jag nu ändå var nästan vaken.

När jag jobbade och någon gång försov mig, tyckte jag att hela dagen blev förstörd. Vad jag än gjorde så blev det tokigt. Nu vet jag att det är lika illa att "förvakna" sig. Allt blev fel igår. Jag var omväxlande trött, sömnig, fumlig och hungrig hela dagen. I morse satte jag i varje fall på mig glasögonen innan jag tittade på klockan. Den visade prick 7...på alla klockor i i hela huset. Detta kommer nog att bli en bra dag.

Selfie nr. 12

 Dags för veckans selfie. Jag beundrar Klimakteriehäxan som kan hitta på så mycket som det går att skriva om i en selfie. Alla ord kan jag kanske inte få till så det speglar vem jag är, men de flesta gångerna tycker jag nog att det stämmer ganska bra.

1. Mitt yrke: Personlig assistent. Jag utbildade mig först till barnskötare och jobbade på Barnsjukhuset i Helsingborg en del år. Där jobbade jag på spädbarns- och neonatalavdelningen. Efter att jag själv fick barn tyckte jag det kändes lockande att ha ett jobb med bättre arbetstider, så efter en del utbildningar började jag jobba inom skola och barnomsorg med barn med olika slags diagnoser. Jag arbetade inom förskola, skola, träningsskola och fritids. Det var världens bästa jobb. På bilden är det jag som sitter i första raden som nr två från höger.

2. Brädspel: Tre i rad eller luffarschack, som vi alltid har kallat det för. När jag var barn hade vi bara ett papper som vi skrev på, men mina barn fick i träslöjden göra brickor för att spela det här spelet. 

3. Bästa köksprylen: Diskborste. Även om jag har diskmaskin så går det inte att undvara en diskborste.

 

4. Bil: Escort. Vi hade en Ford Escort ända tills Göran blev påkörd. Det var en bilist som struntade i att det stod ett stopptecken i vägkorsningen och bara körde rakt in i vår bil. Förardörren blev alldeles intryckt så Göran fick kravla sig ut genom passagerardörren. Tack och lov klarade han sig helskinnad från olyckan, men det var värre med bilen. Den hade förvandlats till en rondellbil. Den såg ut som ett U och gick bara att köra runt, runt.

5. Älsklingsmöbel: Turistsäng. Inte för att jag använder den själv så mycket, men jag har ett antal som jag plockar fram när barnbarnen kommer hit och ska sova över. 

5. Öl: Guiness extra stout. Jag är ingen ölälskare så jag har aldrig smakat den här ölen, men när jag läste att det smakade av pumpernickel, kaffe, charkuterier, pomerans och lakrits blev jag lite intresserad. Det låter nästan som en hel måltid så det är kanske nyttigt. Lakrits är i varje fall nyttigt....och gott.

6. Tidning jag läser: Tävla och vinn. Läser är kanske inte rätt beskrivning för det är en korsordstidning, men jag måste klart läsa frågorna där.

7. Favorit i garderoben: Nattlinne. Det enda jag kunde komma på som började på N.

8. Basvara: Endiver. Jag hoppas det kan räknas som en basvara.

9. Radiofavorit: Radio??? Jag lyssnar aldrig på radio.

10. Material: Obehandlat trä. 

11. Underskattad matvara: Äggplanta eller aubergine. 

Gastronomivikt

 

Äntligen har vinterfettet försvunnit. Nu har jag vårrullar.

Hurra!!!!

Lång väntan

I selfieutmaningen i tisdags skrev jag att mitt hår var i behov av lite ny färg, och det stämmer. Jag känner mig mycket piggare när jag har lite snygg färg i håret och inte det råttfärgade som jag annars ståtar med. Nu kände jag att det var hög tid för ett frisörbesök. Inte bara för färgens skull, men hela kalufsen är så vildvuxen så jag ser ut som mamma Knota i familjen Hedenhös. Anledningen till dröjsmålet är att jag blivit tvungen att leta upp en ny frisör. Det är allra enklast om jag bara behöver åka ner i samhället. För en del år sen åkte jag till shoppingcentret på Väla, men jag tyckte det tog onödigt lång tid, även om jag alltid var nöjd när jag gick från salongen. Åstorp är känt för att ha många frisörer och många pizzerior så det borde inte vara några problem att hitta en ny, kan man tycka. Tyvärr har jag testat nästan alla frisörer i samhället och inte varit särskilt nöjd, förutom med de som slutat eller sålt sina salonger. 

Men det fanns en salong kvar och dit begav jag mig igår. Det är inte bara en frisersalong utan där säljs även damkläder. Jag tittade bara som hastigast på utbudet, men jag blev väldigt sugen på att utforska mer. Vid disken stod en vänlig dam och undrade vad hon kunde hjälpa mig med. Jag förklarade att jag ville bli klippt och få håret färgat. "Ok", sa hon, "men tyvärr har vi bara en frisör som jobbar för tillfället så det är lång väntetid." Jag har väntat så länge redan så jag tänkte att strunt samma bara de har en tid till mig. Hon undrade om jag varit där tidigare och när jag sa att det hade jag inte såg hon lite betänksam ut. De hade p.g.a. personalbrist svårt att ta in nya kunder. Jag suckade djupt. Hon tittade på mitt hår en extra gång och sa att jag kunde få en tid om ca 1 1/2 månad. Antagligen kände hon medlidande både med mig och mitt hår. Det förvånade mig mycket att jag inte fick en akuttid, för det är verkligen katastrof. 

Nu har jag i varje fall fått en tid till den 17 maj och det ser jag fram emot. Under de här två månaderna får jag antingen  klä mig i slokhatt och mörka glasögon eller leta upp en mössa jag kan dra ner över ögonen när jag går ut så jag inte skrämmer vettet ur de jag möter.

Från topp till tå

Tisdag har blivit selfiedag hos mig. Varje måndag går jag in hos Klimakteriehäxan och kikar på vad hon funderat ut för skoj som vi ska dela med oss av. Det blir många glada skratt och många aha:n när jag läser vad de andra selfiedeltagarna har skrivit. Denna veckan var det extra svårt, tyckte jag, men när jag förstod att det var tillåtet att tänja lite på reglerna gick det lättare. Detta var också på sätt och vis nästan en riktig selfie eftersom vi skulle berätta om vårt utseende. Jag kände mig nästan som drottningen i Snövit: Spegel, spegel på väggen där.....

1. Mitt hår är: I behov av lite ny färg. Det får bli ett besök hos frissan inom det snaraste...men kanske inte fullt så färgglatt som på bilden.

2. Min panna är: Ganska lagom. Den är varken för hög eller för låg. Det är nog faktiskt det enda i mitt utseende som jag aldrig ändrat på.

3. Mina ögonbryn är: Mörka.

4. Mina ögon är: Alldeles gröna.

5. Min näsa är: Alldaglig.

6. Min mun är: Glad.

7. Mina armar är: Dallriga. Det rätta ordet är nog gäddhäng.

8. Mina bröst är: Allt annat än lämpliga för djupa urringningar.

9. Min midja är: Rysligt volumniös.

10. Min rumpa är: Sittvänlig.

11. Mina ben är: Gracila.

12. Mina fötter är: Alltid på jorden.

Detta är Pantertanten från topp till tå.

Besserwisser

 

De som tror de vet bäst är en plåga för oss som vet bättre.

Det är inte lätt att vara expert på allting.

Se bra ut

Jag har haft glasögonn sen jag var tonåring och det är inget jag tänker på nu. Det har blivit som en del av mig. Tyvärr blir synen inte bättre med åren och det har konstaterats starr på båda mina ögon, men än så länge tycker läkaren att jag kan vänta med operation. Det gör jag så gärna. Mina progressiva glas är helt ok både när jag ser på långt och ganska nära håll, men det har blivit mer och mer besvärligt när jag ska läsa eller sitter vid datorn. Jag beställde ett par läsglasögon också sist jag var hos optikern och det hjälpte betydligt. Det är inte så besvärligt att byta till dem de gånger det behövs. Det går av bara farten nu. Men tyvärr börjar jag se sämre igen, och det är nog dags för ett nytt optikerbesök. 

Något som jag ofta undrat över är varför så mycket viktig information alltid skrivs med så liten text. Det är helt omöjligt att läsa vad där står. Alla papper från försäkringsbolag, garantibevis och mycket annat har alltid en hel massa sidor skrivna med text i typsnittet "Mindre flugskit". Inte ens om jag använder förstoringsglas kan jag klura ut vad det står. Varför inte använda normalstor text så alla fick ta del av informationen? Argumentet att det skulle bli för kostsamt att använda så mycket papper håller inte. Det skickas ut så mycket pappersreklam så hälften kunde vara nog. Och där är det definitivt inte tal om något finstilt. Bokstäverna är ibland så stora att även om man lägger hela handflatan över bokstaven så täcks den inte helt. Varför inte skippa de här två ytterligheterna och bestämma sig för att använda något mittemellan. För det kan väl inte vara så att det finstilta ska hållas hemligt av någon outgrundlig anledning?

Selfie nr. 10

 Så var det dags för en ny selfie. Det är Klimakteriehäxan som hittat på den här jätteroliga utmaningen. 

1. Civilstånd: Gift. Göran och jag gifte oss 1968 och jag ser fram emot vårt smaragdbröllop nästa år. Får nog tipsa honom om det så han hinner välja ut en passande bröllopsdagsgåva. 

2. Utsikt: Trädgård.

3.Från fruktdisken: Druva. Jag gillar både blå och gröna vindruvor.

4. Bra att ha: Empati. Det är tyvärr en bristvara i dagens samhälle.

5.Underhållning: Isdans.

6. Stilfullt på kroppen: Smaragdhalsband. Jag räknar kallt med att jag ska vara lika tjusig som Audrey Hepburn i Frukost hos Tiffany när jag vandrar runt med mitt smaragdhalsband om halsen nästa år. 

7: Drömyrke: Designer. Även om jag aldrig jobbat som modedesigner så har jag ändå kunnat ägna mig åt mode i mindre skala. Det intresset har jag haft ända sen jag var liten och sydde kläder till mina dockor. 

8. Äter för sällan: Råraka. 

9. Bra bok: Anteckningsbok. En sådan bok är oumbärlig för mig. Jag måste skriva upp allt jag kommer på eller ska göra, annars är det totalt bortblåst efter ett tag. Jag skyller på att jag matar in för mycket information Det blir inte plats för allt utan det pyser ut.

10. Hund: King Charles spaniel.

11. Guilty pleasure: Lakrits. Jag älskar lakrits och när jag var på ett föredrag på Lakritsfabriken fick jag veta att lakrits inte alls är så onyttigt. Det visade sig att förr hade sjömän väldigt dåliga tänder utom de som tuggade på lakritsrot. Jag vill ändå inte gå så långt som att det går att skippa tandborstningen ifall man äter lakrits. 

Sällskapsspel: Sequence. Ett spel som passar både barn och vuxna. Zoé spelar gärna detta spelet och hon vinner över mig varje gång. Jag spelar inte snällt utan jag anstränger mig verkligen, men hon är mycket mer kvicktänkt än vad jag är.

Rena skräckupplevelsen

Igår var jag så normal att jag förväxlade mig själv med någon annan. 

 Måtte jag slippa uppleva det igen!

Tävla för att vinna

Jag tror faktiskt att tävlingsinstinkten bor i de flesta människor. Redan små barn tävlar ju med varandra och försöker överglänsa med den ena sensationen värre än den andra. All sport är tävlingsinriktad. Det kvittar hur mycket det påpekas att när barnen är små ska det vara på lek. Det finns alltid någon vuxen som tar det på blodigt allvar och då är lekmomentet som bortblåst. Lite trist är det för det blir en hård gallring och endast de bästa får uppmärksamhet. De som inte är lika bra hade nog många gånger behövt den här uppmärksamheten och uppmuntran mer.

TV har alltid hängt på trender och haft olika tävlingsprogram. Jag gillar speciellt frågeprogram, för det är så kul om man lyckas tänka ut svaret. När mina barn var i tonåren var det Razzel som var populärt. Då satt vi hela familjen bänkade framför TV:n och vi hade plockat fram uppslagsböcker, djurböcker och annat vi trodde vi skulle få nytta av. På den tiden var det ingen som visste vad Google var. 

På spåret är det bästa frågeprogrammet i nutid. Jag gillar programledarnas ibland långsökta ledtrådar. Det gäller verkligen att vara uppmärksam och vrida och vända på orden. Det är inte så ofta jag lyckas lista ut resmålet före deltagarna. Roligast är det givetvis när slutmålet är en plats som jag har besökt. Vi missar aldrig ett program under hela säsongen. Ibland har vi inte hunnit äta innan tåget sätter igång, men då dukar jag i TV-rummet och vi får låtsas att vi sitter i restaurangvagnen. Mer realistiskt än så kan det knappast bli.

Mer om mig

 Selfie nr 9 är det dags för denna veckan. Det är Klimakteriehäxan som kommer på alla ord vi får som start till selfien. 

Ögonfärg:Grön

Äter inte: Nässelsoppa. Jag har aldrig smakat nässelsoppa så jag vet inte om jag hade tyckt om det. Jag vet däremot att jag skulle inte tycka om att plocka nässlorna även om jag haft handskar på mig. Det hade säkert varit någon fläck på armarna som nässlorna kunnat bränna och det gör förbenat ont.

Musical: Annie. Den handlar om en barnhemsflicka som blir adopterad av en rik man. Min dotter och jag såg den i Köpenhamn för en del år sen. Vi åkte varje år ner till Köpenhamn och såg den musikal som gavs på våren på Det ny Teater. Den traditionen höll i sig i lite mer än 10 år sen kom Corona och satte stopp för det hela. Ett tag blev det förbjudet att åka till Danmark och efter det tappade vi lusten helt. 

Inget för mig: Elcykel...ja inte vanlig cykel heller för den delen. Jag har ingen cykel längre. Jo, förresten...en motionscykel, men den kommer jag ju inte så långt på. 

Hemgjort: Lakritsglass. Min dotter, Ulrika, är expert på att göra glass. Hon har testat att göra många olika smaker, men lakritsglassen är min absoluta favorit.

Värdefullt: Syrum. För mig är det det viktigaste rummet i huset där jag tillbringar mycket tid. 

Halvfabrikat: Mos. När det bara finns nypotatis att köpa är potatismospulvret ett bra alternativ. 

På golvet: Spikmatta. Det äger jag ingen, men jag inbillar mig att en fakir eller om det finns någon annan som har en sådan, så är den med största sannolikhet placerad på golvet.

Mat från Italien: Auberginepasta.

Teaterpjäs: Antigone. I fjor fyllde Helsingborgs Stadsteater 100 år och då spelades Antigone. Det är en klassisk, grekisk pjäs som har några fler år på nacken. 

Obehagligt: Eldsvåda.

Uppskattar: Allt som får mig på gott humör.