Åldersrelaterat

För mig har ålder aldrig varit så viktigt...inte sen jag var barn. Då räknades varje halvår och det var många åldersgränser som skulle betas av. Den första minns jag var när jag skulle börja skolan vid 7 års ålder. Helt plötsligt var jag en skolflicka. 

Nästa gräns var 15 år. Då blev jag konfirmerad och fick även gå på barnförbjudna filmer. Jag gick på läroverket, som det hette på den tiden, och skolans regler var att eleverna fick inte gå runt på stan efter klockan 9 på vardagskvällarna. Det förväntades att vi skulle ha läst våra läxor vid den tiden och helst lagt oss också, så vi var pigga och utvilade till nästkommande skoldag. Mitt i veckan började inte filmerna visas förrän halv 8, och det betydde att de slutade efter kl.9. Vi hade en kvinnlig gymnastiklärare, som var oerhört petig. Hon spankulerade runt i centrum vid 9-tiden på onsdagskvällarna för att kontrollera att inga elever från läroverket bröt mot reglerna. Jag var naturligtvis väldigt lydig, men det berodde mycket på att min far var oerhört sträng.

Nästa betydelsefulla åldersgräns var 18 år. Då fick man börja övningsköra. Min far och jag tränade ofta och det var tur, för jag behövde inte köra så många timmar på bilskolan. Det blev ett billigt körkort. Någon bil hade jag klart inte råd att skaffa mig då, eftersom jag fortfarande gick i skolan, men far var givmild och lånade ut sin bil ibland. En period i mitt liv var jag som synes blondin.

21 år var myndighetsåldern när jag var ung och helt plötsligt ansågs man vuxen. Jag fick ibland den uppfattningen att om man skulle räknas som vuxen så skulle man vara väldigt allvarlig och rekorderlig. Vilket trams! Man blir väl inte en annan människa från ena dagen till den andra bara för att man råkar fylla 21? Man måste få hitta på tokigheter hur gammal eller ung man än är. Jag tycker själv att jag var väldigt smart för jag valde att jobba med barn och de har inga förutfattade meningar om hur man ska vara vid en viss ålder. För det mesta har åldern ingen större betydelse efter att man passerat de viktigaste gränserna. Jag har alltid haft svårigheter att komma ihåg hur gammal jag var när någon frågade och ibland lagt till något år. Men jag har haft full koll på när jag fyllt jämnt, för då brukar det bli lite större firande. 

Igår fick Göran sin fjärde covid-spruta och det är personal från hemsjukvården som kommer hem och fixar det. Jag ringde till min läkarmottagning och undrade ifall jag kunde beställa tid för att få min spruta. Det första sköterskan frågade efter var min ålder. När jag talade om att jag var 77, sa hon att jag var för ung. Jisses! För ung vid 77 års ålder?!?! Det var väldigt strikt med vaccineringen, sa hon, och man måste vara 80 år för att få erbjudande om detta. När jag berättade det för Katarina föreslog hon att jag skulle skaffa mig ett falskt id som ungdomar gör för att komma in på olika ställen som har åldersgräns. 

Jag funderar på att använda mig av det här fotot. Där ser jag väl ut att vara 80?