Jag ser det mer som bakgrundsmusik till min skönhetssömn.
Pantertantens passioner
söndag 15 november 2026
torsdag 12 november 2026
Jag har haft en dust med AI
tisdag 10 november 2026
Civilstånd
Förr i tiden var det ”sladdertanterna” som höll reda på allt som hände i grannskapet. De visste vem som var släkt med vem, jobb, barn och ibland en del ”pikanta” detaljer. Idag har Internet tagit över den rollen. Jag skrev in mitt namn på datorn och kunde då läsa samtliga namn, adress och ålder. Något som förvånade mig var att det stod att jag inte var gift. Det stämmer inte. Göran och jag gifte oss den 6 juli 1968, och vi är fortfarande gifta. Vi är inte skilda, endast åtskilda, men det är p.g.a. omständigheter som vi varken önskade eller kunde göra något åt. Det finns ett ord för det här civilståndet; nämligen änka resp. änkling. Varför inte skriva det i stället? Om jag inte var gift skulle jag hetat Andersson i efternamn och inte Moberg.
Jag minns hur jag många gånger sa fel efternamn i början när jag var nygift. När vi svarade i telefon på jobb svarade vi alltid med för och efternamn och det gällde att tänka efter ibland. Så småningom gick det automatiskt och idag tvekar jag aldrig om vilket som är mitt rätta efternamn, och det betyder också att jag är gift.
Det där med ord för civilstånd är lite konstigt. Idag är man väl inte så noga med det längre, men förr var det väldigt viktigt. Alla vuxna män kallades för herr före sitt efternamn. Det spelade ingen roll om de var gifta eller ogifta. När det gällde kvinnor däremot var det uppdelat. Gifta kvinnor kallades för fru och ogifta för fröken.
En ungkarl var en ogift man och en ungmö var en ogift kvinna. Det låter i mina öron väldigt nedvärderande. Kan det vara därför som man idag ofta säger ungkarlsflicka i stället. Det låter lite mer jämlikt. Jag har aldrig vad jag kan minnas presenterat mig som fru, utan bara sagt mitt namn. Däremot minns jag att när jag var barn ofta hörde mina föräldrar titulera grannar med herr och fru och efternamnet. Tack och lov att sånt är förlegat nu.
I min trappuppgång finns 8 lägenheter. När jag träffar på någon av hyresgästerna hejar vi och alla säger du till varandra. Jag kommer inte ihåg vad de heter i efternamn och det har ingen betydelse heller. Men när vi träffas hindrar det inte att vi ändå kan prata en liten stund.
söndag 8 november 2026
torsdag 5 november 2026
Ett brev betyder så mycket
Igår förmiddag när jag satt i fåtöljen och drack en kopp kaffe, hörde jag plötsligt hur det smällde till i brevlådan. Tyvärr var det inget brev. Det vara bara ett informationsblad från hyresvärden. Brev och vykort är det längesen jag fick. Jag tänker på hur det var när jag var tonåring och skrev till en massa brevvänner runt om i världen. Då låg det nästan dagligen ett brev på golvet innanför ytterdörren. På den tiden delades posten ut dagligen, ja, t.o.m. två gånger om dagen och även på lördagar. Då kostade det heller inte en förmögenhet att skicka ett brev.
Jag blev lite nyfiken på det här med postgången förr och nu. Det har t.o.m. delats ut post på söndagar ända fram till 1951. Jag var inte så gammal då så det har jag inget minne av, men jag minns lördagsutdelningen och att brevbäraren kom både förmiddag och eftermiddag. Så var det faktiskt när mina barn var små också. Det slutade någon gång i mitten av 70-talet.
När jag var tonåring fanns det många olika slags mönster på brev och brevpapper. De brukade ligga i ett slags vikt pappfodral. Pappret man skulle skriva på och kuvertet hade alltid färg och mönster som matchade. Sådana brev var jättekul att få. När jag kunde så pass mycket engelska att jag kunde skaffa mig brevvänner från utlandet var det flygpostpapper som gällde. Det var inte lika tjusigt. Pappret var tunt och kuverten var vita med blå och röda streck runt kanten. Idag är det är nog ytterst få som skriver brev. E-mail och sms har tagit över helt. Visst går det betydligt snabbare, men det har inte samma charm.

När jag gick i skolan fanns det ett ämne på schemat som hette välskrivning. I speciella böcker fick vi skriva stora och små bokstäver i skrivstil sida upp och sida ner. När vi var klara med alfabetet fick vi skriva av små berättelser. Den nya skrivstilen tycker jag inte är lika vacker som den gamla. Den var så snirklig och tjusig. Många yngre har svårt att tyda den gamla stilen idag, och vi är snart inte så många kvar som minns den. Vi skulle kunna använda den som ett hemligt språk.
tisdag 3 november 2026
Mathögtider
De flesta högtider förknippar man med olika sorters pynt och mat. Påsken har sina kycklingar, målade ägg och sill.
Julen är nog den största pyntarhögtiden och maten består av många olika rätter, men det fattas aldrig julskinka och risgrynsgröt.
Halloween, som jag inte tycker är en svensk högtid, pyntas på ett lite annorlunda vis, men jag kan inte komma på någon maträtt som är förknippad med Halloween. Det skulle i så fall vara pumpapaj.
Mårtensafton är en helg i stort sett helt utan pynt. Men gåsen står i centrum. Det är en gammal sedvänja från Europa att äta gås för att fira helgonet Martin. Den kom så småningom till Norden och den har varit populär i hela Sverige. Med tiden blev gåsuppfödningen mindre i landet, men den höll sig kvar i de södra delarna och speciellt i Skåne. Edvard Persson sjöng ju en gång: Jag är en liten gåsapåg från Skåne.
Mårtensafton är den 10 november, men i lördags var jag på restaurang och åt gås med kulpotatis, rödkål, brysselkål och äppelmos. Till efterrätt serverades givetvis skånsk äppelkaka med hemlagad vaniljsås. Det var himmelskt gott! I söndags var jag bjuden på middag hos min dotter igen. Bo hade lagat dansk fläskstek med brynt potatis och rödkål. Även den middagen var himmelskt god. Det har varit en riktig gourmethelg.













