fredag 31 oktober 2014

Höstlov



Denna veckan har skolorna här i Skåne haft höstlov. Rasmus har valt att sova över här de flesta dagarna. Hans föräldrar brukar komma hit efter jobb och fråga om han vill följa med hem, men än så länge har de inte haft någon tur. I kväll när vi satt och åt middag sa han:" De försökte muta mig med pizza idag." Vilken tur att vi bestämt oss för att laga Chili con carne. Det är också en älsklingsrätt.

Många av de kompisar han brukar vara med har detta lovet åkt till mor eller farföräldrar. Det verkar vara väldigt populärt fortfarande. Mina barn gjorde likadant och jag och min syster åkte alltid till vår farmor och farfar i Kabusa när vi hade lov. Vi såg så fram emot det och räknade dagarna tills vi skulle åka. Våra farföräldrar vara jättesnälla och ägnade all tid åt oss. Farfar hade ju djuren att ta hand om och annat jordbruksarbete, men vi fick gärna följa med honom och hjälpa till.

För två stadsbarn var det rena drömmen att få vara på landet bland en massa djur. Farfar brukade ha korna på sommarbete. Varje sommar utökades det med en del kalvar. De var bundna med en lång kedja som längst ut hade nåt som såg ut som en stor järnspik. Den bankade farfar ner i marken. Min syster och jag tyckte att en av kalvarna såg väldigt törstig ut. Vattenhon var så långt bort så den kunde inte nå den, men vi fann på råd. Vi hade sett att farfar slog på snedden på den där järnspiken och då lossnade den, så vi gjorde likadant. Sen tog vi tag i kättingen och ledde kalven mot vattnet. Den hade däremot andra planer. Den hoppade och skuttade och sprang ifrån oss. Vi sprang in till farfar och berättade att kalven hade slitit sig, men nämnde inte att vi var inblandade. Farfar förstod naturligtvis hur det gått till men låtsades inte om det.

Jag minns att när vi skulle åka hem igen så var min mor i upplösningstillstånd. Inga kläder passade oss, allt kliade eller satt för hårt eller för löst eller vad som helst vi kunde hitta på. Inte hjälpte det...vi fick ändå följa med våra föräldrar hem. Det beställdes taxi som körde oss till Köpingebro där vi sen åkte med tåget till Eslöv. När vi satt oss i taxin och den började köra vinkade vi så länge vi kunde se farmor. Farfar stod också på gården och vinkade av oss, men så fort taxin svängt ut på vägen så gick han in i stallet. Vi undrade alltid varför han gjorde så. Farmor berättade då för mor att han gick in där och grät. På den tiden var det helt omöjligt för en man och visa att han var ledsen.

torsdag 30 oktober 2014

Hälsoundersökning



Häromdagen läste jag i tidningen om att 2 miljoner tyska bin snart skulle flytta till Småland. Deras ägare hade ett hus i Hultsfred och nu ville han ta med sig 40 bikupor dit. Det var tyvärr inte så enkelt att bara packa ner dem i bagaget och flytta. De måste först ha ett hälsointyg som är högst 10 dagar gammalt.

Jag vet att när Santos ska åka hit så måste han ha ett intyg från sin veterinär och alla vaccinationer ska vara gjorda som behövs för att vistas i Sverige. Det är nog inte bara vårt land som är så noga med säkerheten, för jag minns hur det var när han skulle emigrera. En del vaccinationer lyckades inte och de måste göras om. Katarina var tvungen att flytta ner till Luxemburg och börja på sitt jobb, men Santos fick stanna kvar hos mig. Det skulle gå en viss tid innan vaccinationen kunde göras om och sen var det till att vänta på provsvaret. Allt som allt så tog det några månader innan han blev godkänd.

Biodlaren tyckte att de svenska reglerna var lite väl stränga, och sa att hans bin blivit undersökta av en tysk veterinär och att han fått beskedet att de var friska. Jag blev lite nyfiken. Hur undersöker man 2 miljoner bin? Man kan ju inte åka till veterinärmottagningen och sätta sig i väntrummet med dem. Det måste ta en evighet att undersöka så många bin. Jag gissar att veterinären bara tog stickprov.

onsdag 29 oktober 2014

En man i byrån



Det är nog ingen dum idé det där som Lill Lindfors sjunger om. Nu har jag en man i huset, så jag är inte i så skriande behov av det, men det finns vissa tillfällen då det ibland varit bra om man kunnat plocka fram en liten figur ur byrålådan. Vi har troligtvis en lite gammaldags uppdelning på arbetsuppgifterna här hos oss. Jag befattar mig inte alls med reparationer och andra tyngre saker som har med huset att göra. Det står Göran för.

I stället har jag hand om de flesta hushållssysslorna. Vi kan mycket väl byta arbetsuppgifter om det kniper, men varför ska vi göra det? Det fungerar alldeles utmärkt som vi har det. Att det inte är korrekt enligt dagens sätt att se ger jag faktiskt blanka katten i.


När datorn krånglar så ställer alltid Ulrika upp och hjälper mig, men hon jobbar på dagarna så jag får vänta tills hon kommer hem. Sen tycker jag inte det känns rätt att hon ska ge sig hit så fort jag inte själv klarar av att fixa till datorn, utan jag försöker själv så mycket som möjligt och jag känner mig väldigt smart när jag lyckas.......nästan som en kvinnlig Bill Gates......fast med en tunnare plånbok.


Det finns andra tillfällen med där jag gärna velat kunna plocka fram hjälp på direkten. Om symaskinen krånglar så gör den klart alltid det när man är mitt uppe i nåt viktigt som måste sys klart inom en bestämd tidsram. För att gardera mig mot detta så köpte jag en extra maskin att ha i reserv. Det är precis lika illa när bilen inte startar som när symaskinen inte gör det. Att jag skulle köpa en reservbil var inte att tänka på, utan då får Görans bil vikariera i stället.

När jag tänker efter så har jag faktiskt en man i byrålådan....ja, inte bara en utan FYRA!!!!!


 Visserligen är det bara fotbollskort, men ändå.

tisdag 28 oktober 2014

Det finns likheter

Det är två av mina barnbarn jag tänker på nu....nämligen Santos, mitt äldsta "barnbarn" och Daniel, mitt yngsta barnbarn. Santos blir snart 14 år och Daniel fyllde 2 år i september.

Det finns en del som skiljer dem åt. De bor i var sin världsdel; Europa och Nordamerika.


Santos går på fyra ben och Daniel vanligtvis på två. De "pratar" olika språk, men tycks förstå varandra bra ändå.

Det finns också en hel del likheter......


....som att Daniel har väldigt lockigt ljust hår....


....och Santos har väldigt krulligt vitt hår eller päls, rättare sagt.










Den största likheten är nog den att även om de båda två är små, så är de ändå ganska tuffa.








måndag 27 oktober 2014

Trädgårdsinspektion


 Jag kände mig lite utslagen förra veckan av förkylningen och när sedan rösten också försvann så tyckte jag att det fick vara nog. Det blev sängen en hel dag, och underligt nog så fungerade det denna gången. När jag var ung så kunde jag alltid sova bort infektioner, men i takt med att jag fyllde fler och fler år, så försvann den här förmågan. Nu tycks den ha återkommit och jag känner mig som ung på nytt. Jag har knappast stuckit näsan utanför dörren, så i helgen var jag helt enkelt tvungen att se hur det såg ut i trädgården.


Vi har en del växter som helt har missat att sommaren är slut. Den här busken har varit full med rosa blommor hela sommaren och för ett par veckor sen slog de sista knopparna ut.



Jag tycker om perenner, men jag har en del sommarblommor också. Dahlian och nejlikan har lyst upp i rabatterna, men nu tycker jag de kan få ta semester.


Lavendelhäcken har blommat klart, men ett par kvistar blommar ännu och det doftar så gott när man går där förbi.


Den enda växt som har lite koll på årstiderna är Höstastern.


Det blev tyvärr inga frön på solrosen som fåglarna planterat åt mig. Häromdagen hade den gått ner för räkning. Den såg precis lika "däckad" ut som jag kände mig förra veckan.

söndag 26 oktober 2014

Små gröna män


Om män är från Mars tycker jag vi skickar tillbaka dem.

lördag 25 oktober 2014

Ett gammalt syskrin


När min mor fyllde 20 år fick hon ett syskrin i present av min far. Det är alltså 70 år gammalt. Eftersom min mor var skicklig på att sy, så var det en perfekt present att få. Bysnickaren gjorde skrinet som har en liten insats med småfack, där mor förvarade nålar, tråd, knappar och andra småsaker.


Det är väldigt välgjort och har smidda beslag på sidorna. Det finns även en pytteliten nyckel så man kan låsa skrinet.


Vem som sen målat det så tjusigt vet jag däremot inte. Locket är dekorerat med fina blommor och på framsidan står min mors namn och det datum hon fick skrinet.  Det är som en riktig skattkista. Jag minns sen jag var ganska liten hur det här skrinet stod på golvet i vardagsrummet som en liten möbel. Det användes flitigt av mor, men trots det så finns inte den minsta repa på målningen. Min syster och jag brukade få titta i det ibland och sortera knappar. Jag samlar lite småsaker i det, men använder det inte som syskrin. Det är så vackert så det står som prydnad i min bokhylla.

lördag 18 oktober 2014

Andra färgtemaveckan


Hösten är i full gång nu över hela landet. Det är en nästan lika färggrann tid som sommaren. I varje fall så lyser det i eldiga färger lite varstans. Nu är det sluttampen på glada färger ute i naturen. Barrväxterna kommer klart fortfarande att stå där så gröna och granna, men annars blir det mest brunt, svart och förhoppningsvis vitt längre fram emot jul.

En del påstår att det inte finns nåt samband mellan färg och hur människor tänker eller känner. Det har nu förståsigpåarna kommit fram till att så är det inte alls. Det har jag vetat länge. De flesta människor har en älsklingsfärg som de blir glada av. Eftersom inte alla gillar samma färg, så måste färgen ha en särskild betydelse för olika människor. Jag har ju skrivit en hel vecka om bara orange saker och eftersom det nu är pumpatid och de orange pumporna har gröna blad, så var fortsättningen ganska given. Nästa färgvecka kommer alltså att bli grön med start i morgon söndag.

fredag 17 oktober 2014

Självklart


En synonym är ett ord du skriver om du inte kan stava till det du först tänkte på.
(Burt Bacharach)

torsdag 16 oktober 2014

Idag blir det inte mycket gjort



Igår tyckte jag det kändes segt.......t.o.m. segare än vanligt. Idag är det som allra segast. Det var jättejobbigt att stiga upp i morse. Jag hade gladeligen kunnat ligga kvar fortfarande. Förkylningen har dragit igång för fullt med huvudvärk, halsont, och hosta. Dessutom märker jag att jag börjar "tappa rösten". Det var min fasa när jag jobbade. Det är näst intill omöjligt att jobba med barn när man inte kan prata. Allt går inte att förklara bara genom att peka eller använda kroppsspråket.

Det är betydligt enklare att vara sjuk när man är pensionär. Jag behöver inte ringa till jobb och meddela att jag inte kommer eller bekymra mig för om det sätts in en vikarie för mig eller inte. Här hemma kommer aldrig någon ersättare när jag är sjuk, utan det jag skulle gjort idag får vänta till en annan dag. Något sjukavdrag är det inte heller tal om. När "lönen" kommer är den precis lika stor eller liten (hur man nu väljer att se det) som vanligt.

Jag har alltid varit väldigt lyckligt lottad att inte ha så många sjukdagar per år. 

onsdag 15 oktober 2014

Sirapssegt


Idag känns det segt....segare än vanligt faktiskt. Jag begriper inte varför det smyger in sådana dagar när man minst anar det. De kommer alltid så olägligt. Jag har bestämt mig för att gå i genom rum för rum här i huset och se vad som behöver göras. Jag skriver upp minsta lilla småsak.....inget undgår min falkblick. Jag har inte hunnit kontrollera alla rum än, men listan är ganska lång ändå. Det är inga stora förändringar som behöver göras, men ibland när ett rum ändras om, så brukar det alltid bli något som aldrig blir helt klart. Efter ett tag har man glömt bort vad det var och fortsätter med något annat. Jag retar mig på den här ogjorda saken varje gång jag stöter på den. Det är inte alla saker jag kan fixa själv, men då har jag ju en snickare på nära håll som tar över.

Jag började med mitt datarum, för det är det viktigaste, tycker jag. I somras köpte jag en liten byrå att ha mina "juveler" i och det enda som behövde göras var att betsa eller lacka den. Jag ska inte ha en väldigt unik sorts lack, det är bara det att jag har inte blivit färdig att köpa hem något. Men nu när jag har det skrivet svart på vitt så går det inte att blunda för det mer. Jag önskar att jag var så strukturerad så jag alltid slutförde en sak innan jag började på nästa. Det är ett önsketänkande, för det kommer aldrig att hända. När jag håller på med något, så dyker det alltid helt plötsligt upp en annan idé i huvudet om nåt jag måste göra. Det är inte så att jag har huset fullt med sånt som inte är klart....men det finns en del UFO:n (UnFinished Objects) som det heter på nysvenska. Förr i tiden kallades de för "halvfärdiga-saker".

tisdag 14 oktober 2014

måndag 13 oktober 2014

En sportig helg


Denna helgen har varit väldigt innehållsrik och gått ovanligt snabbt. Så är det alltid när man har kul. Rasmus ringde mig i lördags morse när jag precis hade vaknat, och undrade om han kunde sova över här. Härligt! Då visste jag att det skulle bli en toppenhelg. Han kom redan på förmiddagen med sin packning med klädombyten, TV-spel och böcker. Även om han själv läser bra så tycker han det är mysigt att någon läser för honom innan han ska somna. Det är han van vid sen han var liten, och det tycker jag är något som man ska ta vara på så länge han är intresserad. Lasse Majas detektivbyrå är en favorit och det bådar gott. Då är inte hoppet till andra deckare så stort.

När hans föräldrar åkt iväg och vi var ensamma så gick vi upp på bandyplanen. Han tränar innebandy två kvällar i veckan och tycker det är så kul. Som tur är har vi en landhockeybana uppe på leklatsen här i vårt bostadsområde. Vi gick dit för att träna lite. På vägen dit diskuterade vi vilka lag vi skulle representera. Rasmus valde Rögle för sin del, och jag tyckte att eftersom jag bodde på Björnås så kunde mitt lag heta Björnåsligan. Men det spolades direkt av Rasmus. -"Jag tycker du passar bättre i "Old Grannies", sa han och så fick det bli.

Rasmus har en fin klubba, men jag har en billigare variant. Det spelar ingen roll för den duger åt mig. Vi turades om att stå i mål. Jag fick stå och vakta målet först. Det gick väl inte särskilt bra. Han lyckades finta bort mig totalt. Men sen blev det då min tur att skjuta. Jag var betydligt bättre som utespelare märkte jag, och ett par gånger hamnade bollen i målet. -"Vad har du för målgest?" undrade Rasmus. Målgest????? Det hade jag naturligtvis glömt att öva in. Rasmus visade mig några stycken, men jag märkte ganska snart att min kropp var alldeles för stel för den sortens övningar, så det fick räcka med att jag sträckte upp handen. Rasmus ruskade på huvudet och skrattade. Antagligen var det den mesigaste målgest han nånsin hade sett.

söndag 12 oktober 2014

Trädgårdsdags


Det bästa tillfället att plantera ett träd var för 20 år sedan. Det näst bästa är nu.
(Kinesiskt ordspråk)

lördag 11 oktober 2014

Lady Marmalade


Vi har plockat många tomater i sommar från egna plantor. De smakar helt annorlunda än de man köper i affären. Solmogna tomater är bland det godaste som finns. Till sist ville de inte mogna mer på plantan och då plockade jag av en del och la i köksfönstret för att mogna vidare. En del skar jag i skivor och panerade och stekte. Jag tänkte på filmen Stekta gröna tomater medan jag höll på. Filmen var jättebra och man kan se den om och om igen. De flesta "gröningar" gjorde jag Grön tomatmarmelad av. Det är så gott. Den smakar inte lika sött som annan marmelad även om jag har socker eller Stevia i den.

Flera gånger i sommar har jag delat och frusit in stjälkar av rabarber som jag ska använda i rabarberpajer under höst och vinter. De sista stjälkarna som var kvar kokte jag Falsk pumpamarmelad av. Den består av rabarber som smaksättes med ingefära....precis som man gör med vanlig pumpamarmelad. Även denna marmelad är väldigt god; speciellt på scones.


Jag hade en hel del morötter också, som jag måste ta hand om. Det blev en orange marmelad med kanelstänger i. Jag älskar marmelad, och tycker det är kul att prova lite nya recept. När jag letade på nätet hittade jag en blandmarmelad. Man kunde använda morötter och rabarber tillsammans. Perfekt! När jag köper morötter blir det alltid en hel del över och till denna marmeladen gick det lika bra med frysta rabarber. Då kan jag koka marmelad mitt i vintern om jag känner för det.

Överskriften på dagens inlägg är kanske lite malplacerad. Tjejerna som sjöng låten Lady Marmalade i filmen Moulin Rouge hade säkert inte marmelad i tankarna, och jag är betydligt sedesammare klädd när jag kokar marmelad.

fredag 10 oktober 2014

Säng, säng, säng.......


Jag har alltid sovit väldigt oroligt. Det har väl inte blivit någon ändring på det, vad jag vet. För något år sedan berättade jag om min katapultsäng.  Jag har den fortfarande kvar men den är inte aktiverad på samma sätt längre. Madrassen ligger numera kvar i sängen, eftersom Göran satte träbitar som stopp. Man tycker att då borde allt vara frid och fröjd. Men........näääää!!

Nu är det lakanet som spökar. Tidigare när vi hade en hel dubbelsäng, så använde jag jättebreda underlakan. Även om jag hoppade runt på den tiden med, så följde inte lakanet med i svängarna eftersom Göran låg på hälften av det. Nu när vi har var sin säng, som ändå står bredvid varandra, så bäddar jag med var sitt underlakan. Det ger problem. När jag vänder mig och snurrar runt på alla håll och kanter på natten så drar jag lakanet med mig och till sist ligger jag inlindad som en fjärilslarv i en puppa. Det enda positiva i det hela är att då ligger jag åtminstone stilla.

Jag funderar på att skaffa mig formsydda underlakan, som jag fäster med starka läderremmar runt madrassen. Det borde sätta stopp för mina nattliga bravader.

torsdag 9 oktober 2014

Filmen om mitt liv


Ibland händer märkliga saker. Jag är en stor beundrare av Audrey Hepburn och har varit sen jag var tonåring. Jag har en kudde med en bild på Audrey från filmen Frukost på Tiffany´s och min kaffeburk ståtar med samma bild. En hel del inlägg som jag gjort här på bloggen har handlat om henne.

I går kväll satt jag och slötittade på datorn och då dök det upp ett test man kunde göra för att se vilken film som mest påminde om ens eget liv. Man skulle svara på en del frågor och slutligen kom då svaret vilken film som stämde bäst in på de svar man lämnat.

Jag spärrade upp ögonen när jag läste filmtiteln: FRUKOST PÅ TIFFANY`S. Förklaringen till varför filmen om mitt liv påminde om den här filmen var följande:

Du är tuff, smart och en sann fri ande. Dessutom har du en envishet som inte ska underskattas. När du har föresatt dig något kan inget och ingen stoppa dig. Eftersom du också är mycket charmig kan ingen motstå dig länge.

Jag vet inte om mina närstående tycker det är en beskrivning på mig som överensstämmer med verkligheten. Det skulle i så fall vara envisheten.

onsdag 8 oktober 2014

Ny serveringsdisk


Korgen som hängt framför mitt köksfönster och där jag lagt fågelmat i har skrotats. Efter allt regn och blåsande så höll den inte längre utan började "gå upp i limningen". Dessutom blåste den ner en gång och fick en rejäl smäll. Fåglarna har trots det hållit till godo med den lite ruckliga restaurangen. Idag fixade jag till en annan korg och hängde upp. De var lite konfunderade först och bara satt på grenarna och tittade på den. Men till sist var det en liten blåmes som inte kunde hålla sig längre utan flög ner och hämtade en jordnöt. Det var startskottet, tydligen, för sen såg det ut som det regnade fåglar. Det hade tydligen suttit massor av fåglar högre upp i busken och bara väntat på att någon skulle våga sig dit. Det kom blåmesar, grönfinkar, talgoxar och pilfinkar i massor. Det här nya matstället hade blivit godkänt.


Man kan tro att de små flygarna har en egen köksträdgård, för de har sått 4 stycken solrosor i närheten. Tre av dem är inte så stora än, men den ena har växt till sig rejält. Jag låter den stå kvar så länge som möjligt. Kanske det hinner bli solrosfrön innan den fryser helt.


Mitt apelträd är överfyllt av frukt i år, så det kommer att finnas småäpplen både till fåglarna och mig. Jag ska bara ha några stycken till dekoration, så vi ska nog komma överens.

tisdag 7 oktober 2014

Från det ena till det andra


Igår när jag la in bilderna på kaninerna från Helsingborg, kom jag att tänka på Stampe, Bambis lille kompis. Han påminner en hel del om stenkaninerna, men han var lite rörligare. Det fick man se bevis på när han tränade skridskoåkning tillsammans med Bambi.


Trots att de var så olika så kom de bra överens och hade mycket kul tillsammans. Så är det ofta bland oss människor också. Vi behöver inte se likadana ut och inte ens ha exakt samma intressen för att vi ska kunna trivas med varandra. Ibland kan det vara kul med någon som är raka motsatsen, för chansen finns att man lär sig något som man aldrig annars gjort.


Bambis rådjursögon har blivit beundrade av många. När jag var tonåring fanns det en tävling som hette Sveriges vackraste ögon.  Jag minns inte vilken tidning som anordnade den. Kanske det var Min Melodi, som jag köpte varje gång den gavs ut. Flickorna som skickade in bilder till den här tävlingen hade ofta "rådjursögon".


Ingen kunde förståss mäta sig med Audrey Hepburn, som var väldigt populär på den tiden. Jag har de flesta av hennes filmer och jag tittar på dem lite då och då. Hennes klädstil är fortfarande användbar, eftersom den var väldigt klassisk. När jag sydde Katarinas brudklänning använde jag ett mönster som var en kopia av en Audrey-klänning. 


I en inredningsaffär hittade jag en kudde med en bild på henne från filmen Frukost på Tiffanys, och den är nu placerad i fåtöljen i mitt datarum.

måndag 6 oktober 2014

Du tror inte på det här, eller hur?



Olle Adolphsson sjöng om okända djur för många år sedan. Jag har träffat på väldigt många konstiga sorter när jag har varit ute och rest. När Katarina och jag var i London 2002 så såg vi kossor lite varstans som hade fått en lindrig variant av "galna kosjukan".



 På en keramikmarknad i Luxemburg stötte jag på både fåglar och kräldjur...helt ofarliga.









 I Dallas fick jag syn på ytterligare några konstiga fåglar.

Jag är ingen älskare av grodor, men den här var så färggrann så jag kunde inte låta bli att gå närmare och kika på den. 


När man öppnar ytterdörren hemma hos Daniel så kikar man nästan rakt in i gapet på den här draken.






 Tvärs över gatan finns nämligen en liten lekplats där den här draken breder ut sig med sin långa svans. Han omringar ett slott som är både en klätterställning och en rutschkana.




 Draken har sällskap av en liten krokodil och ett annat djur som jag inte lyckats artbestämma.


Även här i Sverige finns djur som håller sig väldigt lugna. Helsingborg ståtar med ett gäng kaniner som jag tycker är jättesöta.