God fortsättning alla bloggläsare. Min planerade paus blev tyvärr oplanerat lång. Förra året var ett riktigt oår...motsatsen till jubelår. Det började redan på Trettondagen och sen fortsatte det med den ena tråkiga händelsen efter den andra. Det var nästan som om jag hade en slags magnet inombords som drog till sig alla olyckor. Efter att jag flyttat till lägenhet, tyckte jag det kändes betydligt bättre och var helt övertygad om att detta året skulle bli ett riktigt bra år. Så fel jag hade!
Dagen före Trettonafton i år vaknade jag med hjärtflimmer. På akuten gav de mig två sprutor och hjärtat lugnade ner sig till sist. Jag fick åka hem på kvällen och tog det väldigt lugnt dagarna därefter. En vecka senare var det dags igen med ett nytt akutbesök, men sen dess har det varit lugnt. Det enda negativa är att jag är så enormt trött.
Som tur är så har jag mycket att sysselsätta mig med. Allt är fortfarande inte helt klart när det gäller möblering och instuvning av grejer, men det är ok. Jag hoppar från en sak till en annan så jag inte blir less på det jag gör. För tillfället har jag ett organiserat kaos här hemma. Idéerna poppar upp efter hand och då måste jag testa hur det ser ut i verkligheten.
Ibland har jag känt mig som de där vippdockorna som fanns när jag var liten. De kallas nog även för rolypolydockor. Efter vad jag läst så kommer de ursprungligen från Japan. När man slår till dem tappar de balansen, men reser sig igen lika snabbt, pga att det finns en liten vikt av något tyngre material placerad i nedre delen av dockan som gör att mittpunkten ändras och de går aldrig "ner för räkning". Dockan ska symbolisera den inre kraft man har att kunna resa sig efter en motgång. Vikt har jag med, men jag tror inte det är den som hjälper mig upp. Det är nog snarare envishet. Även om jag har blivit "golvad" många gånger senaste året så är jag nu ändå på rätt köl och går runt här hemma och nynnar på Elton Johns låt
I´m still standin´ yeah, yeah, yeah!
