Det måste ha varit fuskplantor.
Jag har använt ögondroppar i många år för mina ögon känns så torra. Det är som att ständigt ha grus i dem. Jag köpte Viscotears som har fungerat jättebra. Enda kruxet är att jag är jättedålig på att pricka rätt när jag droppar. Det hamnar minst lika mycket vätska på kinden som i ögat. Det har i och för sig ingen betydelse, för jag håller på tills det blir rätt och det är enkelt att köpa en ny receptfri tub när den gamla tagit slut.
Det har fungerat jättebra hela tiden. Jag har träffat på många olika personer under de här två veckorna. Första besöket är mellan halv 8 och 8 på morgonen, sen blir det omkring kl 2 och på kvällen kl 8. Kvällstiden har varit enklast att vänja sig vid, för då är jag ändå inte särskilt aktiv. Eftermiddagstiden är lite besvärligare, för jag känner mig aningen låst att jag alltid måste hålla mig hemma mitt på eftermiddagen. Men det absolut värsta är morgonpasset. Eftersom de kan komma och ringa på dörren redan halv 8 har jag satt alarmet på 7 så jag hinner gå upp och klä mig. Vilken pina att behöva gå upp så tidigt! Jag är långt ifrån vaken då, men det rör sig trots allt bara om tre veckor, så det är överkomligt. Men jag måste erkänna att jag längtar till onsdag nästa vecka när jag slipper bli väckt av alarmet
Gatunamnen var lite annorlunda mot hemma. Inte bara för att de var på engelska, men Knivgränd låter faktiskt lite läskigt.
När det närmade sig lunch gick vi in på ett ställe och beställde hamburgare. Vi serverades den största hamburgare jag sett. Det var omöjligt att äta upp den. Två personer hade lätt kunnat dela på en portion.
Varje dag föstes en stor hjord med longhorns genom staden. Det var många cowboys till häst som hjälptes åt. Longhorns är en lite ovanlig kreatursras. Man tror det är en blandning av spanska och engelska kor. Alla djuren är rödbruna och har enormt stora horn. När det gäller fåglar pratar man om vingbredd men här handlar det om hornbredd. Det kan röra sig upp emot 2 m. Hornen ser nästan ut som ett cykelstyre.