Ingen kan veta allt

En del människor har svar på allting men ändå inte lösningen på någonting.

Det är så enkelt att klaga och tala om vad som är fel. Oftast görs det i efterhand när man har facit. Att ge tips om ett bättre sätt att utföra uppgiften på är däremot inte lika enkelt. Att vara efterklok är inte liktydigt med att vara intelligent. Det är bara ett konstaterande av fakta. 

Fredssymbol

Skulpturen Revolver med knut, "Non-violence", skapades för 40 år sen av Carl Fredrik Reuterswärd som en hyllning till John Lennons kamp för en fredlig värld. Den mest kända står utanför FN-skrapan i New York. Till detta jubileum har en del kända personer färgsatt revolvern på sitt eget personliga sätt.

Självklart är Johns fru Yoko Ono med bland konstnärerna. Hennes version har titeln Imagine, efter en av makens mest kända låtar.

Beatlesmedlemmen Ringo Starr har kallat sin modell för Drums for Peace,

och en annan medlem i bandet, Paul McCartney, har valt titeln Music for Peace.

Det finns tre revolvrar med sporttema. Robin Söderling och Ernst Billgren har samsats om en tennisversion. Bröderna Henrik och Joel Lundkvist får oss givetvis att tänka på hockey. Muhammad Ali har döpt sin till Slå ett slag för freden, men det låter kanske lite motsägelsefullt.

Min absoluta favorit är givetvis den orangea revolvern. För min familj och mina vänner är det helt naturligt att koppla ihop mig med den färgen. När min yngsta dotter gifte sig hade hon och hennes blivande man skrivit ett slags informationsblad till gästerna. Vi var många och de flesta av oss hade inte träffats tidigare. I det här bladet blev alla presenterade med namn och en liten beskrivning. Efter mitt namn hade de skrivit:

Brudens mor och personliga brudklänningsdesigner, som hade målat hela världen orange om hon kunnat.

Obegripligt

För oss i Skåne och speciellt i Helsingborgsregionen är begreppet "att tura" något som alla känner till. Färjeturen mellan Helsingborg och Helsingör tar ca 20 minuter och båtarna seglar var tjugonde minut. Att tura menas att man inte går av i Helsingör när färjan nått Danmark utan man sitter kvar och åker kanske några gånger till fram och tillbaka. Då går det att sitta i lugn och ro i restaurangen eller var man vill på båten för den delen. Julborden är väldigt uppskattade och då behöver man verkligen sitta där mer än en tur och returresa.

Sedan en tid tillbaka är gränsen mot Danmark stängd. Endast de som jobbar i Danmark fick tillåtelse att åka dit och det gäller samma fortfarande. Kan man bevisa att man har släktingar där som man vill besöka är det också tillåtet. Det har varit mycket strängare regler för att skydda sig mot viruset i Danmark och många andra länder än vi varit vana vid här i Sverige. Varje land har valt sin strategi för att klara krisen. Vad som är rätt eller fel får väl framtiden utvisa. Än finns inget facit.

För de mest inbitna "turarna" har inget ändrats. De åker som vanligt. I tidningen stod att läsa om kiosken på färjan. De säljer lika mycket öl och sprit nu som under högsäsongen på sommaren. Det beror naturligtvis till stor del på att det inte går att åka till Bordershop i Tyskland och hamstra.

Nu har Danmark och några länder till börjat lätta lite på restriktionerna. Gränsen mot Tyskland öppnas och även norrmän får lov att åka till Danmark. Svenskarna är dock fortfarande portförbjudna, med vissa undantag. Tydligen anses Sverige vara ett "farligt" land. Men då förstår jag inte vitsen med att danskar åker hit. Det är fullt tillåtet att åka över till Sverige och hem igen utan några konstigheter. Tror de att viruset här i Skåne kan se skillnad på om det är en dansk eller en svensk person och bara ger sig på den inhemska befolkningen?

Under långhelgen som gick hade tydligen många danskar besökt Bornholm. Närmaste vägen att ta sig dit från Köpenhamn är givetvis över Öresundsbron till Malmö och vidare mot Ystad där färjan seglar över till Rönne. När det var dags att åka tillbaka bildades kilometerlånga köer på bron. Den danska tullstationen blev en megastor bromskloss. Eftersom inte svenskar är önskvärda i Danmark gissar jag att det var uteslutande danskregistrerade bilar i kön. Det var nog inte riktigt den effekten man hade väntat sig.

Genomskådat

Tänk om människor var som sedlar. Då kunde man hålla dem upp mot ljuset och se vilka som var falska.

Så praktiskt det hade varit. Då hade man sluppit mycket elände.

Som en älva

Så känner jag mig nästan idag. Igår var det äntligen tid för besök hos min fotvårdare efter mer än 12 veckors uppehåll. Det berodde inte enbart på Coronavirusets framfart utan största anledningen var att hon varit sjukskriven. Tyvärr har hon artros i höger armbåge och hand och har blivit opererad. Efteråt tillstötte en del komplikationer så det drog ut rejält på tiden. 

Det var nog att ta i lite när jag beskrev mig själv som en älva, men det stämmer med känslan. Utseendet är kanske inte så älvlikt, men det finns säkert älvor med lite hull också.

I varje fall så dansar jag fram på lätta fötter och det är det viktigaste.

Vitt och rosa

Vår trädgård har skiftat utseende många gånger under de 47 år vi bott här. Det är det som är tjusningen med en trädgård, tycker jag, att den kan se så annorlunda ut från år till år. Thujahäcken som vi har mot två av våra grannar har sett likadan ut hela tiden, förutom höjden förstås. Sen många år tillbaka så har vi hållit den ca 2 m hög.

Ut emot gatan har vi blandat med cypresser och taxus i mörkt och ljust grönt. De är betydligt högre än 2 meter. Det betyder att vi har det helt insynsskyddat och det gillar jag. En del har avrått oss från att ha det så p.g.a. inbrottsrisken. De menade på att bovarna kunde jobba helt ostört, men vad jag förstår så jobbar de snabbt och tar sig in ibland mitt framför näsan på både husägare och grannar. Det går inte att skydda sig helt från det klientelet om man så slår knut på sig själv.

Just nu blommar det mycket i vitt i trädgården. I inkörseln har vi en vit rhododendron som blommar mycket tidigare än den lila. En bit därifrån står två lagerhägg som ståtar med vita axliknande blommor. 

På baksidan finns apelträdet. De blommorna går över lite i rosa...

...och den höga busken som växer på framsidan är täckt av rosa små blommor i klasar. 

Även om det är svinkallt ute, så blir man ändå varm om hjärtat när man ser all blomsterprakt. Häromdagen snöade det och vi har haft minusgrader några nätter. Därför låter vi tomatplantorna stå kvar på altanen ett tag till. Vi vill inte riskera att de blir förstörda.

Allt kan ändra sig snabbt

Livet är som ett timglas. Ibland vänds det upp och ner.

Göran har kommit hem från sjukhuset och nu ser vi fram emot lite varmare väder så vi kan sitta ute i trädgården och fika. Tack för alla omtänksamma kommentarer och mail.

Tråkigt

Göran fick åka med ambulans in till lasarettet i natt och det känns inte alls bra att inte få följa med dit. Bloggandet är lagt på is ett tag.

Björnås taxi

Även om det inte är lika stränga förhållningsregler i Sverige som i en del andra länder, så finns det ändå vissa restriktioner. Det mesta man hör är helt klart att inte äldre personer ska vistas ute i samhället. Jag tycker inte det är några problem att följa de råden, men det är klart att har man ingen som kan hjälpa till med ärenden och annat så blir det besvärligt. Vi är lyckligt lottade som har vår ena dotter med familj boende så nära. Det är bara att slå en signal om vi behöver hjälp.

Rasmus har varit hemma från skolan i flera veckor. Det har varit lektioner över datorn i stället, men han har saknat kompisar och tyckte det var trist att vara ensam hemma. Både Bo och Ulrika har jobbat som vanligt. Förra veckan kunde han dock komma tillbaka två dagar för praktiska lektioner. Det är inte så lätt att ha snickerilektioner över nätet. Det blir samma denna veckan och nästa vecka ska han eventuellt ut på praktik hos en byggfirma.

Att åka med buss eller tåg är nog inte det bästa, så jag har skjutsat honom till och från skolan i stället. Samma sak gäller för Ulrika. Hon åker tillsammans med Bo på morgonen, men eftersom hon inte jobbar full tid slutar hon tidigare och då hämtar jag henne. Jag har all tid i världen och det känns tryggare att göra på det här viset.

Storstädning

Rensa bort gammalt skräp ur ditt liv. Bränn det och låt det bli till ny energi.

Precis som man städar ur skåp och garderober ibland är det bra att städa upp i sitt liv också. Det finns säkert något där som man inte behöver.

Oj, vad jag är sen

Jag har gjort i ordning två ställen i trädgården där jag ska sätta potatis, men har inte kommit riktigt till skott än. Det är säkert ingen brådska tänkte jag, för våren har tagit lite semester hos oss. Men när jag läste tidningen igår förstod jag att jag var verkligen sent ute. På Bjärehalvön hade potatisen kommit i jorden den 7 mars och nu skördades den. Det brukar varje år vara en tävling mellan bönderna vem som blir först med att få potatisen i jorden. Jag har ingen att tävla med, så det är så klart därför det inte blivit av.

Förr om åren har det varit auktioner på den nyupptagna potatisen med deltagande av grossister, handlare och kockar. I fjor vann Lidl budgivningen. De köpte 40 kg för 80 000 kr; alltså 2 000 kr/kg.  I år blev det ingen auktion, men potatisen såldes ändå för 300 kr/kg och det är väl hyfsat betalt. Man räknar med att kunna skörda fram till midsommar. Jag ska försöka få ner mina potatisar snarast möjligt. Då kanske jag också kan gräva upp egenodlad potatis till midsommarsillen.

Vädret är lite svalt och blåsigt om dagarna och när jag tittade ut genom köksfönstret i morse trodde jag faktiskt att jag drömde. Det for en hel drös med vita flingor förbi fönstret. Jag rusade in för att se om det låg kvar nåt på gräsmattan, men där var helt tomt...och inget virvlade runt i luften heller.

Jag gick tillbaka till köket och nu var det "slutsnöat". Underligt! Däremot såg jag något vitt som blåste iväg ute på gatan och och det damp ner fler och fler "flingor". Då först såg jag var allt kom ifrån. Inte från himlen som jag först trodde utan från grannens körsbärsträd. Det har blommat rikligt en tid men med den här blåsten gick det inte för blommorna att sitta kvar längre. Jag drog en lång suck av lättnad.