tisdag 28 december 2010

Nyårslöften


Varför avger man i regel så tråkiga nyårslöften? Jag tror att det är det som är orsaken till att de är så svåra att hålla. De populäraste löftena är säkert att banta, sluta röka, motionera mera osv. Sådana löften är inte precis så kul så man hoppar högt. Att börja banta direkt efter årets största frossarhelg är kanske inte så enkelt som man inbillar sig. I över en vecka har man ätit i stort sett hela sin vakna tid, och nu ska man helt plötsligt bli någon slags matfanatiker och följa all världens dieter i tur och ordning. Jag röker inte så jag har lite svårt att föreställa mig hur svårt det känns att sluta med den vanan. Antagligen minst lika svårt som det är att banta. Har man aldrig varit någon större motionsfantast tidigare, förstår jag inte varför man tror att man ska bli det den 1 januari på det nya året. Nyårslöften är bara till för att ge människor dåligt samvete. Vill man förändra sin livsstil kan man göra det när som helst på året och utan att avlägga något högtidligt löfte inför någon annan. Det räcker att man gör det inför sig själv.

Då vet jag många andra löften som är mycket roligare och mycket lättare att hålla. För det första lovar jag att bara fylla min kalender med positiva påminnelser. Det innebär bl.a. att jag ska försöka hinna med så många biobesök och teaterföreställningar som möjligt under året. Så fort jag hör talas om en ny kul affär som har öppnats så lovar jag att jag ska åka dit och kolla upp den. Jag ska besöka så många mässor jag hinner både i Sverige och utlandet. Vad jag däremot lovar att jag INTE ska göra är att banta, motionera och tro att jag är en Superkvinna som orkar allt. Jag är helt övertygad om att jag kommer att kunna hålla mina nyårslöften nästa år.

onsdag 15 december 2010

Nyhetstorka?


Ja, det måste vara anledningen till ett av Rapports inslag i kväll. Det var av det slaget som man annars läser om i veckotidningar eller nyhetsbrev man får på datorn. Ännu en undersökning om sömn fick vi höra talas om nu. Man hade tagit foton på personer efter det att de sovit normalt en hel natt och efter att de inte hade sovit någonting alls. Sen fick andra människor titta på de här bilderna och säga vad de tyckte. Konstigt nog tyckte alla att på den bilden som tagits efter att testpersonen inte sovit alls, så såg han eller hon mycket tröttare och äldre ut. Hur många hade kunnat räkna ut detta alldeles själv? Ibland undrar jag..........nej, det är snart jul och då ska man var snäll. Slutpoängen var att man kunde sova sig vacker. Billigt och bra skönhetsmedel. Vad säger alla krämfabrikanter om det?

Nyhetstorkan drabbar inte bara TV utan väldigt ofta veckopressen. Efter bröllopet i somras köpte jag en veckotidning för att få se alla bilder på de tjusiga klänningarna. Första veckan efter bröllopet var tidningen smockfull med bilder på alla gäster, andra veckan efter bröllopet var tidningen smockfull med bilder på alla gäster, tredje veckan var osv........så här höll det på jag tror i fem veckor. Ibland var det t.o.m. samma bilder som visades. Den här veckan var det bilder från Nobelfesten som var det stora dragplåstret på första sidan. Jag antar att det kommer att vara så fram till nyår åtminstone. Sen kommer väl bilder från nyårsfirandet att hålla på fram till Alla Hjärtans Dag. Jag hade haft större förståelse om tidningen hade riktat sig till små barn. De gillar ju att höra samma berättelse och titta på samma bilder om och om igen.

Nu ska jag plocka fram något att läsa som är garanterat fritt från upprepningar. Tack och lov så har jag ett ganska stort förråd av böcker att välja bland. Det blir inte så länge. Jag ska nämligen testa om undersökningen var sann. Ska bli spännande att se hur jag ser ut i morgon bitti.

tisdag 14 december 2010

Lucia


Igår var nog första gången på över 40 år som jag inte träffade på en "levande" Lucia. Det fick bli TV-versionen i stället. Även sedan mina egna barn tyckte att de blivit för stora för att "lussa", så har jag alltid haft möjlighet att få se luciatåget på jobb. Visserligen var jag som pensionär inbjuden att komma på lussefirande på skolan, men "Passionstiden" är oerhört stressig så jag var tvungen att välja bort det.

Idag läste jag en ganska lång artikel om en ung tjej som har en pysselblogg och nu även ett radioprogram om pyssel. Så mycket diskuterande det har blivit om detta. Tänk så hemskt om en del kvinnor ville gå tillbaka till hemmafrutillvaron!!!! Den risken är väl ändå minimal! Hur i all världen ska någon familj ha råd med bara en vuxen som förvärvsarbetar? Att många säkerligen skulle vilja antingen jobba mindre eller sluta helt är en annan sak. Men det är inte riktigt rumsrent att säga att man inte vill jobba utanför hemmet. För jobba, det gör man, även om man är kvar hemma. Gamla tiders hemmafruar var faktiskt inga latmaskar. Jag minns hur mycket min egen mor gjorde med allt från syltning, saftning, bakning, städning, sömnad och jag vet inte allt. De skulle vara tusenkonstnärer. Kan det vara alla fjantiga hemmafruprogram på TV som får folk att slå bakut så fort de hör ordet hemmafru? Men de här personerna är väl knappast jämförbara med gamla tiders hemmafruar? Det jag har sett av programmen så springer de bara på gym, hänger tofsar överallt, fixar fester, tatuerar sig m.m.

Det är väldigt konstigt att nästan allt hemarbete nedvärderas, som om det inte var ett riktigt jobb. Om det görs av den som bor i huset dvs. för om en annan person kommer dit och gör samma sak, då jobbar den personen. Textil hobby som sömnad, stickning och virkning har ofta ansetts som förspilld kvinnokraft. Vad ska man då kalla det för när Kaffe Fassett sitter och stickar? Det måste bli något tjusigt sticktekniskt antagligen. Då tycker jag det är mer förspilld både kvinno och manskraft att sitta och glo på fotboll.

söndag 12 december 2010

Tredje advent


När jag satt och åt frukost i morse så ringde Rasmus. Han undrade om han kunde vara hos mig, för mamma och pappa skulle åka och handla i mååååååååååååånga affärer. Knappast en favoritsysselsättning för en 7-årig kille....och inte för en 65-årig mormor heller för den delen. Jag har fått nog av all trängsel och allt köande. Även om jag försöker åka och handla på förmiddagen och gärna i början på veckan så är det fullt med människor i affärerna. De här sista veckorna innan jul kommer jag bara att besöka affären om det är absolut livsviktigt; som om kaffet tagit slut eller något liknande. Har handlat en hel del julklappar på nätet och det kommer jag att göra i fortsättningen också. Ingen väntan, ingen trängsel. Kan inte bli bättre.

Jag vill ändå inte helt förlita mig på datorn när det gäller alla sorters inköp. Böcker är jättebilligt och enkelt att beställa, precis som biljetter till tåg, flyg eller konserter. Så bekvämt att bara sitta hemma och välja vilken dag och vilken plats man vill ha och sen få biljetten hem i postlådan. Jag läste för ett tag sen om att man kunde beställa hem matkassar. Det tycker jag verkar trist. Jag vill själv gå runt och välja vad jag vill ha för slags ingredienser. Dessutom tror jag att jag kan handla väldigt mycket billigare genom att själv välja och vraka. Då behöver jag ju inte tvunget handla allt i samma affär. Naturligtvis är det en stor fördel för de som har ont om tid att få allt hemskickat och naturligtvis måste man betala för sin bekvämlighet.

Nu ska jag baka lussekatter. I kväll är det ännu en Miss Marplefilm på TV, och det får man bara inte missa ( inte om man som jag är Agatha Christie-fan). Då ska jag krypa upp i soffan med en mugg kaffe och en lussekatt och njuta av Miss Marples virrighet. En perfekt avslutning på veckan.

fredag 10 december 2010

Nobelfest


Är hemkommen från en mycket trevlig Nobelfest. Det var dukat långbord i matsalen där vi fick leta oss fram till vår plats. Tjusiga placeringskort visade var vi skulle sitta. Först serverades tunnbrödsrulle med skinka och saltrulle och till det honungsmelon. Väldigt tjusigt upplagt och mycket gott. Man kunde välja att dricka antingen rött eller vitt, saft eller vatten. Efterrätten var som på alla Nobelfester väldigt spektakulär. Servitriserna, som var klädda i svart och vitt, kom in med var sin glassbomb på en bricka. Det sprutade och gnistrade från glassen till gästernas förtjusning.

Det är alltid lika roligt att besöka Fritids, och jag känner mig verkligen välkommen. Eftersom jag har lite sporadisk kontakt med en del av personalen, har jag ju lite koll på vad som händer där. Jag har arbetat på många olika ställen; barnsjukhus, dagis, skolar och fritids, men jag har aldrig tidigare känt något behov att besöka arbetsplatsen efter att jag slutat. Att jag fortfarande ser fram emot att "titta in" på Fritids kan bara bero på en sak.......PERSONALEN.

TV sänder många timmar från Nobelfesten i Stockholm, och jag tittade en stund på det i kväll. Gästerna där satt också vid långbord. Kanske lite längre och fler bord än i Kvidinge, men annars var det ganska likt. Jag tycker det verkar jobbigt att behöva sitta still så länge som de måste göra där. Vad pratar man egentligen om till sist? Alla samtalsämnen måste vara uttömda långt innan det är tillåtet att resa sig från bordet. Då föredrar jag lite mindre fester i glada vänners lag. Det känns bekvämt och bra.

torsdag 9 december 2010

Inför Nobelfesten


I morgon är det Nobeldagen med stort firande. Skvallertidningarna har spekulerat i vem som blir bjuden eller inte och varför. Alla sådana problem slipper jag ifrån. Jag är nämligen bjuden. Ja, inte till middagen i Stockholm, men till Nobelmelliset på Kvidinge Fritids. Jag tycker faktiskt att det är snäppet bättre. Både Rasmus och jag är välkomna att vara på plats en timme innan melliset startar. Det är nog för det obligatoriska minglet och presentationen, antar jag. Har inte hört något om klädkoden, så jag får väl chansa. Jag antar att ingen av Svensk damtidnings reportrar eller fotografer kommer att vara på plats i Kvidinge. Om de bara visste vad de missar!

måndag 6 december 2010

Julgran och julstjärnor


De här två sakerna är helt nödvändiga att ha om det ska bli en riktig jul. Det finns många andra saker som också räknas som livsviktiga, eller julviktiga, men gran och röda julstjärnor är nog nummer ett. Vill man betala några kronor extra kan man få glittriga blommor. Det förlänger inte hållbarheten och det är egentligen väldigt enkelt att själv slänga på lite glitter om man tycker det behövs. Jag kan inte påstå att jag har "gröna fingrar", men jag har faktiskt lyckats hålla liv i en julstjärna ända fram till Midsommar ett år.  Då tyckte jag det fick vara nog, och slängde ut blomman. Till första advent placerar jag ut julstjärnor och adventsstakar i alla fönster.  Då är det jul för mig.

Något som jag aldrig skulle kunna vara utan är julgran. Jag tycker det är lika kul varje år den ska kläs. Många av dekorationerna har jag haft väldigt länge, och det passar bra att blanda gamla och nya julprydnader. Ett stort problem med granen är, att barren ramlar av så lätt. Idag läste jag lite olika tips på hur man enklast gick till väga när man satte in granen och även hur man skulle sköta den så den inte barrade så lätt. Allt var skrivet i ordningsföljd, så det var väldigt pedagogiskt upplagt.

1. Ta in granen.

2. Ta en yxa och hugg till stammen så det bildas en spets och såga sen av 2 cm så det blir en plan yta.

3. Borra 3-4 hål nerifrån och upp genom stammen ca 5 cm. Det hjälper granen att ta upp vattnet lättare.

4. Sätt på julgransfoten. Skruva till skruvarna lite i taget, ungefär som när man skruvar fast ett bildäck. Man skulle kanske kunna ta med gran och fot till bilverkstaden och få det fixat där. Synd att vinterdäcken redan är på plats, annars kunde jag slått två flugor i en smäll.

4. När granen står på sin plats lägg i 2 magnecyl och häll på vatten.

Jag måste ha läst fel. Naturligtvis är det jag som ska ha magnecylen och vattnet. Jag räknar nämligen med att ha världens huvudvärk efter att ha följt instruktionerna.

lördag 4 december 2010

Förkylningstider


Vaknade i morse, eller rättare sagt i förmiddags, med huvudvärk och hosta. Jag har blivit vaccinerad mot influensa, så det här är nog bara en vanlig hederlig förkylning. Jag tog att par Alvedon och kröp ner i sängen igen. När jag vaknade fram emot eftermiddagen mådde jag mycket bättre. Det är en oslagbar metod att kurera sig på; att sova bort eländet. Det funkar i varje fall för mig.

När man har en infektion i kroppen, så ska man ta det lugnt, har jag hört. Därför placerade jag mig framför TV:n och hoppades på att det skulle visas något intressant program. Det var dags för skidskytte för herrar. Det är faktiskt en sport som jag tycker är kul att titta på. Nu är väl kanske inte de svenska herrarna på topp, men spänningen finns ju där ändå. Norrmännen är verkligen överlägsna. När jag ser på sportprogram, så kollar jag lika mycket på det som finns runt ikring. I en sväng upptäckte jag en gran som såg ut att vara dekorerad med röda äpplen. Det såg så kul ut. Precis i den svängen ramlade en av norrmännen. Han fick säkert också syn på granen och tappade koncentrationen. Kanske det hade varit något för svenskarna att tänka på; att ge sig ut lite tidigare och pynta granarna i skogen så norrmännen blev distraherade. Den metoden behöver inte de svenska damerna bekymra sig om, för de är oerhört skickliga.

Eftersom jag har tagit det väldigt lugnt hela dagen, finns ju ingen anledning att frångå det nu på kvällen. Det blir soffan, en film och något varmt att dricka. Jag får tycka lite synd om mig själv också ifall inte någon annan gör det.

onsdag 1 december 2010

Adventskalender


Idag var det dags att öppna första luckan i adventskalendern. Den första papperskalendern trycktes i Sverige 1934, så det är närmare bestämt 76 år sedan. När jag var barn var det endast dessa pappersvarianter med tomtemotiv på som gällde. Numera är choklad och presentkalendrar nog populärare. Chokladkalendrarna har oftast motiv på det som är populärt hos barnen just det året. I år har jag sett Barcelonakalendrar, Bacugan, Pokemon, Barbie m.m. Inte så värst mycket julmotiv där, men de är relativt billiga och godis är alltid gott. Paketkalendrarna blir givetvis lite dyrare, men det avgör man själv. När mina barn var små sydde jag var sin julkalender till dem. Paketen jag hängde i var ofta saker jag själv hade gjort eller köpt billigt under året som gått.  Den kalendern jag sydde till Ulrika har Rasmus nu fått överta.

December är nog den månad på året som har flest dagar där man alltid gör samma saker ett bestämt datum eller en bestämd dag. Först har vi de fyra adventssöndagarna, sen är det Nobeldagen, Lucia och uppesittarkvällen före julafton. Jag äter inte lutfisk så blötläggningsdagen hoppar jag glatt över. Har ingen aning om ifall någon av mina gäster gillar det, men jag tänker inte köpa färdigblötad heller.

Det är många år sedan jag åt julbord på restaurang. Visst är det gott, men räknar man efter vad man orkar äta i förhållande till priset, så blir det en dyr måltid. Då går jag hellre ut en vanlig kväll och beställer något extra gott. Man har ändå så mycket julmat hemma, och det är inget gott att äta samma sorts mat flera dagar på rad. På Annandag jul åker all julmat bort och jag lagar helt vanlig svensk husmanskost. Det enda jag kan tänka mig att smaska på hela julledigheten och ännu längre är GODIS.