måndag 31 december 2012

Inte många timmar kvar


Nu är det snart dags att korka upp champagnen. När man är i början på året tycks det så oändligt, men helt plötsligt är det nyårsafton. Tänk så mycket som ändå hinner hända på ett år. Jag har fått två nya barnbarn i år. Det är absolut det bästa som hänt detta året. Nästa år blir också ett minnesvärt år. Då fyller nämligen Rasmus, mitt första barnbarn, 10 år.  Han kommer hit med sina föräldrar ikväll, för vi brukar vaka in det nya året tillsammans.


Jag önskar alla ett 

GOTT NYTT ÅR

lördag 29 december 2012

Ett litet rött paket


Ett par dagar före jul var jag på Väla eftersom jag skulle hämta böcker som jag fått undanlagt. Det är en väldigt fin service affärerna tillhandahåller att packa in paketen i fint presentpapper med tjusiga rosettdekorationer. Det är knappast några problem med detta mesta tiden under året, men när det närmar sig jul så kan väntetiden bli ganska lång. Jag tror nog man skulle kunna lösa det på annat vis. Det är synd om expediterna som både ska ta betalt och slå in en massa paket när köerna bara växer. Jag kan bara föreställa mig hur stressade de känner sig. De arbetar på för fullt, men det hjälper inte mycket. Varför skaffar inte affärsinnehavarna extra personal som har hand om paketinslagningen under den här stressiga perioden? Eller kanske helt sonika meddelar att: "Vi kan inte packa in paket i julveckan". Jag tror nog att många hade accepterat detta. Jag tycker själv att det är halva nöjet att packa in paket snyggt och dekorera.

Bokhandeln jag besökte var proppfull och kön fram till kassan var rejält lång. Tur att de hade nummerlappar där som höll lite ordning och reda. Jag såg när jag tog min lapp att jag hade 21 före mig i kön. OK, tänkte jag, det är väl bara att vänta på sin tur. Antingen det, eller gå därifrån. Men då fick jag ju inga böcker. Jag var förberedd på att det skulle ta lång tid en sån här dag, så jag kan inte påstå att jag blev så stressad av att vänta. Men irriterad till tusen!!!!! På folk som bara måste klaga på allt. En karl stod bredvid mig med famnen full av böcker och ondgjorde sig över alla som kom fram till kassan och ville ha sina böcker inslagna. Det tyckte han att de kunde göra när de kom hem, så det gick lite snabbare för oss andra. Jag surnade till mer och mer över att behöva stå och lyssna på hans gnäll. Äntligen blev det då den här gnällspikens tur att gå fram till kassan.....och då trodde jag att jag skulle svimma. Karlskrället hade mage och säga att han ville ha sina böcker inslagna! Just då skulle jag mer än gärna kunnat anmäla mig som frivillig paketinslagare, och jag hade börjat med att vira in hela karlen i silvertejp. Men eftersom det var så nära jul, och man då förväntas vara snällare än vanligt, så hade jag väl blivit tvungen att pynta honom med en extra rosett.

torsdag 27 december 2012

Dags för ny kalender


Snart kan jag slänga min fullklottrade kalender från 2012. Jag inbillade mig att när jag slutade jobba, skulle jag inte behöva skriva in så mycket i min almanacka. Där trodde jag helt fel. Det visade sig att jag hade hur mycket som helst att anteckna. Nu vet jag inte om det beror på att jag har mer att göra eller att jag har sämre minne. Jag förutsätter att det är det första alternativet. Det låter bättre. 

Min ena dotter föreslog att jag skulle kalla den för ledighetskalender, när jag nu inte hade några måsten att skriva in. Ett jättebra förslag! Min kalender är nerklottrad med roligheter. Jag har en hel sida att skriva på för varje dag, och vissa dagar är det ganska fullt. Nu är jag så klart inte så upptagen att varje sida blir fylld, men vissa dagar ser det ganska tjockt ut. I den här kalendern är det enbart positiva påminnelser som skrivs in. Är det något negativt så får jag försöka komma ihåg det ändå, och det är ju inte hela världen ifall jag glömmer bort det.  

Tantkalendern är en kalender helt i min smak, och jag har just skickat efter nästa års upplaga. Eva Björks teckningar är helt sanslöst roliga. Den gavs ut första gången 1999 och handlar om ett visst tema varje år. Något år har det varit tanter och blommor och något år djur eller mat eller lekar. Ett år var temat män och städning och det har också handlat om husmorsgymnastik mot allt från gäddhäng till skurgumsknän. Årets kalender handlar om tanter och flörttips. Den första kalendern handlade om "tanter i deras aktiva arbete och redskapen de använde till skillnad mot sysslolösa pinuppor i många andra almanackor". Men tanter kan faktiskt också njuta av sysslolösheten ibland; i varje fall Pantertanter.

onsdag 26 december 2012

Småtomtarnas jul (berättad av Zoé)


Rasmus och jag tog en liten drickpaus innan vi öppnade våra julklappar.


Jag fick massor av paket med roliga band.


I ett av paketen låg en rosa mobiltelefon, som liknade en docka. Den hade Rasmus köpt till mig.


När jag trycker på en av knapparna hör jag Rasmus röst som säger: "God Jul Zoé".


O, vad jag tycker om min kusin!

söndag 23 december 2012

Nu är både granen och jag pyntade


Jag har brukat ha endast röda eller guldfärgade dekorationer i granen. I år tänkte jag att det skulle vara kul att blanda in lite annat också, så jag införskaffade en snögubbe, en cupcake, en tomte och en skridsko........givetvis i rött, vitt eller guld. Detta plus lite småänglar gör att granen ser helt annorlunda ut i år. Passar mig, som gillar omändringar, perfekt. Fast detta var första gången jag "möblerat om" en gran. Jag gillar traditioner och saker som känns välbekanta, men ibland kan det kännas roligt när något annorlunda smygs in.

När jag var och hälsade på min son och hans familj, besökte jag en megastor hobbybutik. Där såg jag massor av annorlunda julgransdekorationer. Jag köpte en som jag INTE tänker hänga i granen. Den ska hänga runt halsen på mig. Jag satte i en halskedja och jag tycker den passar så fint till mina julkläder som går i svart, grått och rött.


Jag önskar alla som tittar in här en riktigt

GOD JUL


torsdag 20 december 2012

Mail från Tomten



 Normalt brukar det väl vara Tomten som får mail, men i år har han faktiskt skickat ett till mig. Det stod i varje fall att det var från Tomten och jag har ingen anledning att tvivla på det. Han brukar ge alla som varit snälla under året en julklapp. Jag måste ha varit enormt snäll för jag skulle få 100 000 kr bara sådär. Jag hade inte tid att läsa mailet så noggrant eftersom jag haft besök under veckan, så jag vet inte riktigt hur eller när pengarna skulle betalas ut. Men det löser sig nog.

Zoé har varit här sen i tisdags, för hennes föräldrar var iväg på jobb och då ville naturligtvis Rasmus också komma hit. Kusinerna träffas inte så ofta så det gäller att passa på. Santos var givetvis också här...han räknas också till barnbarnen. Idag åkte Zoé härifrån och kommer inte tillbaka förrän julafton. Det blev väldigt tyst i huset...inget babyjoller, inga föreläsningar om fotbollsspelare och inga hundskall. Jag får försöka klara mig fram till julafton. Vi har för det mesta varit i TV-rummet och lekt, och jag såg nu ikväll när alla åkt att det såg lite annorlunda ut där inne. Madrasser, kuddar, leksaker, böcker och jag vet inte allt i en enda röra. Det såg riktigt stökigt ut, och det är snart jul. Men då slog det mig! Det är ju detta som menas med julstök! Jag har i min enfald alltid trott att det menades att man skulle städa och vända upp och ner och ut och in på hela huset. Och så var det så här enkelt. Nästa år ska jag julstöka ännu mer.

fredag 14 december 2012

Ny firarhögtid



Själva högtiden är inte ny men det var första gången som jag fick vara med och fira den. Thanksgiving är en stor högtid i USA, då de flesta familjer försöker samlas så många som kan. Det är ungefär som vi gör här på julen, och maten är också väldigt speciell. Det serveras alltid kalkon, sötpotatis och olika pajer. Anne, Peters fru, var uppe tidigt och satte in kalkonen i ugnen....en bjässe på 12 kg!!!! Den fick stanna där inne ett bra tag och ösas däremellen åtskilliga gånger. När jag var och handlade hittade jag en "ösare" som jag köpte med hem. Det är ett långt glasrör med en gummiboll i ändan. Det är bara att trycka på den så far skyn upp i röret och man kan spruta det över kalkonen eller vad man nu har. Finns säkerligen att köpa här med, men då blir det kanske i en specialaffär, och till ett annat pris. 

Anne gjorde squashmos på butternutpumpa som hon smaksatte med brun farin, vanligt mos, bakade sötpotatisar, majskolvar och en otroligt god gryta på gröna bönor bl.a. Kalkonen skars upp vid bordet i tunna skivor, och det var bland det godaste jag har smakat. Jag tycker annars att kalkon kan vara lite torrt, men det är kanske för att de jag smakat tidigare varit mindre. Till efterrätt hade hon gjort två olika pajer; först en pumpapaj och sen en pecannötspaj. De var farligt goda kan jag avslöja. Farligt i den meningen att man kunde inte sluta äta dem. Jag har fått alla recept med mig hem, så jag har lovat mina döttrar att jag ska försöka provlaga de här rätterna en gång. 

Bordet var väldigt tjusigt dukat, och jag tyckte jag kände igen den bruna löparen som låg mitt på bordet. När jag kikade närmare såg jag att det var det påslakan som min mor sytt till Peter när han låg i barnvagn. Verkligen påhittigt att använda det som duk i stället för att packa ner i en låda och sätta undan så det sen bara glöms bort. Min mor hade känt sig väldigt stolt, det vet jag.

I Annes familj är det tradition att ta in och dekorera julgranen strax efter Thanksgiving. Så jag hjälpte faktiskt till att klä en julgran redan i november månad i år. Daniel var för liten att hjälpa till, men han beundrade den storögt när den var klar.


onsdag 12 december 2012

Hemma hos


Jag har för mig att jag har lovat er ett hemma-hos-reportage i ett svagt ögonblick. Det är kanske dags att uppfylla det löftet nu. Det blir inget hemma-hos-mig utan ni får nöja er med en rundvandring hos familjen Ewing i Dallas. Southfork Ranch ligger utanför Dallas och är ett mycket välbesökt utflyktsmål. De har inte bara guidade turer där, de har även inhyrda konferenser och väldigt många bröllop. Trots att det är många år sedan första delen av Dallas-serien visades på TV så lockar allt kring den här familjen fortfarande många nyfikna....mig inberäknad. Jag vill väl inte påstå att jag satt som klistrad när första serien sändes, men jag såg många av avsnitten. De här nya däremot har jag inget större intresse av. Jag tror att det kanske är mer intressant för de som var för unga när förra delen gavs, och inte minns JR Ewing i sina glansdagar. Bara två dagar efter vi varit på Southfork, läste vi att Larry Hagman avlidit. Jag tror dock inte det kommer att ha nån betydelse för turisttillströmningens skull. Alla de här åren mellan TV-serierna har ranchen varit öppen för besökare.

Southfork ligger verkligen ute på "vischan". Grinden till stora infarten där man alltid såg Ewingarna köra in i sina flotta bilar var stängd. Vi parkerade lite hippsomhapp på vägen för jag var tvungen att få en bild. Lite längre fram fanns infarten för besökare. Där kom vi först till en stor turistshop med ett litet minimuseum om Dallaspersonerna. När vi gått genom fick vi åka ett slags traktortåg till ranchen och mannen som körde berättade lite bakgrundshistoria. När vi kommit fram till boningshuset var det fritt fram för att vandra runt och titta i alla rum. Kändes lite som att gå på husvisning, men utan mäklare och utan tanke på att köpa.


Vi började rundvandringen i Miss Ellies kök. 


Därefter gick vi in i matsalen där det var uppdukat för julmiddag. Hela ranchen var julpyntad. Jag glömde räkna hur många julgranar det fanns, men det var en hel del; ibland var det ett par stycken i varje rum och det var granar som räckte upp till taket. Det hängde så mycket pynt på dem, så man såg knappast granen. Det var massor av personal som gick runt och städade överallt...alla klädda i ljusblå rockar och vitt förkläde precis som man såg i serien. Med så många anställda är det klart ingen konst att ha det överdådigt pyntat. Det tråkigaste är ju att plocka undan allt när helgen är över och här fanns folk att tillgå för det jobbet.


Alla de olika sovrummen var väldigt lyxigt inredda med sänghimlar och blomsteruppsättningar till höger och vänster. Rummen var så stora att det alltid fanns plats för ett litet möblemang också. Det visade verkligen prov på hur man kan inreda om man inte behöver vända på slantarna. Enligt guiden var JR:s sovrum det som var mest populärt...speciellt bland damerna. Det förstår jag inte alls. Jag tyckte inte det var något annorlunda mot de andra. Hans säng stod på en liten avsats. Väldigt opraktiskt kan jag tycka ifall man måste gå upp på natten och inte är riktigt vaken. Inte katten tänker man då på att det är ett par trappsteg ner till golvet. Jag upptäckte att JR och jag har en sak gemensamt. Vi blir båda törstiga på natten. Jag brukar ha ett glas vatten bredvid min säng men JR hade en vinkylare med......ja, vad vet jag ........champagne?



Till varje sovrum hörde en toalett, den ena lyxigare än den andra. Var det inte kakel på väggar och tak, så var det speglar.....och lampor i överflöd. Det kan jag sakna i mitt badrum. Jag hade behövt lite bättre belysning där. Får kanske fundera på det nu när vi ändå ska renovera det ifall jag ska ha nåt i Southforkstil. Men jag ska åtminstone inte slänga i en massa julgranskulor varken i tvättställ eller badkar som jag såg här. Det kanske bara skulle symbolisera skum? Såg i varje fall skumt ut med kulor i vitt, beige, silver och alla blå nyanser.


Jag var naturligtvis tvungen att gå ut på balkongen och kolla in den berömda poolen. Den förvånade mig lite. Hela huset och all inredning är så makalöst stort och lyxigt, men den här poolen var inte alls så stor som den ser ut att vara på TV. Någon motionssimning kan det inte bli tal om här. Då består motionen mest i ett antal vändningar.


När jag nu besökt Southfork skulle det faktiskt var kul att se några av de gamla Dallasavsnitten. Det måste bli lite av en déjà vu-känsla.

tisdag 11 december 2012

Daniel


Idag har Daniel namnsdag. Jag får säga grattis både till min son som har det som andranamn och till mitt yngsta barnbarn som döptes till Daniel när jag var och hälsade på. Namnet är väldigt passande, för det går att uttala på både svenska och engelska. Det finns inga å, ä eller ö i namnet som bara förvirrar. Peter och Anne ville gärna att Daniel skulle döpas i samma klänning som pappa döpts i, så den fick åka med i resväskan. Det är inte så många månader sen den användes senast. Zoé döptes i den på min födelsedag i augusti.

Det är nu sex bebisar som döpts i den här klänningen; först mina tre barn och sen mina tre barnbarn, men det är första gången den använts utanför Sveriges gränser. Men vem vet, det kommer kanske att hända igen? Vad spännande att tänka på att den kanske kommer att användas i flera generationer framöver. På underkjolen har jag broderat namn och dopdatum på alla som använt den. Men jag tänkte att det kunde kanske vara idé att dokumentera lite mer noggrant, så jag skrev på små lappar upp samtliga namn med efternamn, dopdatum, vilken kyrka och i vilket land som dopet ägt rum i. Sen laminerade jag lapparna och slog i en öljett. I mitt pysselskåp hittade jag en lång halskedja och några ringar som används för smycketillverkning. Jag satte fast lapparna med hjälp av de här ringarna på kedjan så det såg ut som det hängde berlocker i den. Allt detta förvarar jag tillsammans med dopklänningen. Förhoppningsvis kan det bli till glädje längre fram i tiden ifall någon vill ta reda på mer om sina släktingar från förr.






lördag 8 december 2012

Klagomuren


Numera är det väldigt inne att klaga på och ha åsikter om det mesta. Julkalendern är på tapeten lite då och då och även i år. Hur kan föräldrar tycka det är något skadligt att se på ett program om spöken? De flesta barn säger automatiskt : -"Spöken finns inte. Det är bara fantasi". Hur många barn har blivit skrämda av Laban och Labolina, tro? Däremot tycker jag det vore på sin plats att vara mer uppmärksam på alla TV-och dataspel som barnen sitter och spelar ofta utan någon vuxen bredvid. I många spel så skjuts och slåss det hej vilt. Visserligen står det på spelen från vilken ålder de är lämpliga, men det kanske inte efterlevs så noga.

Något som alltid också debatteras är om det är lämpligt att ha jul- och skolavslutningar i kyrkan. En del rektorer har böjt sig för kraven och valt att inte vara i kyrkan. I Rasmus skola (den skola som jag också jobbade på) är både jul-och sommaravslutningen i kyrkan. Då tågar alla elever och samtlig personal dit. Det är aldrig något långrandigt eller särskilt religiöst över det hela, så jag kan inte se vad det kan göra för skada. Det är klart upp till var och en ifall man vill delta eller inte. Julavslutningen är väldigt kort och det är en mysig stämning då alla barn är så förväntansfulla inför julen och jullovet.

I förra veckan hade Rasmus klass varit på besök i kyrkan och prästen hade visat runt lite. De hade även fått titta in i "piprummet"; det lilla rum som finns bakom orgelpiporna. -"Och sen ville prästen visa alla sina olika kläder", sa Rasmus, "så då fick vi gå in i svinstian". Jag antar att han menade sakristian. Det är inte så lätt det där med ord alla gånger.

fredag 7 december 2012

Första delmålet


När jag var hos min dietsköterska första gången satte vi upp ett antal delmål, närmare bestämt 8 st. Det första skulle jag sträva efter att nå till jul. Igår var jag på återbesök och........MÅLET ÄR NÅTT!!!!!! Jag har ännu 7 delmål kvar, men det är en bra början att gå i mål med 3 veckors marginal, tycker jag. Faktiskt så är jag väldigt stolt över mig själv. Speciellt som jag de senaste veckorna festat om rejält med restaurangbesök och annat onödigt men mycket gott ätande. Det som har hjälpt upp det hela är nog alla de tusentals steg man går som turist utan att tänka på det. Nu ska jag sträva efter att klara av delmål 2. Helst ska jag ha nått det till påsk.

Idag fick jag en award av min bloggvän Susan. Den innebär att jag ska svara på en del frågor om mig själv. Jag är inte lika hemlighetsfull som Greta Garbo så det kan jag väl bjuda på.

1. Drömresa?........Jag skulle vilja åka till Hawaii.

2. Favoritsysselsättning?.....I stort sett allt som har med sömnad och handarbete att göra.

3. Hur många gånger går du in på Facebook per dag?........Noll. Jag har avslutat mitt konto där.

4. Vad önskar du dig i julklapp?.........Teaterbiljetter.

5. Favoritmat på julbordet?.........Ris à la Malta.

6. Drömyrke?.....Kläddesigner.

7. Favorittidning/magasin?........MbyM.

8. Favoritplats i Sverige?..........Skogen på Söderåsen.

9. Thaimat, grekiskt, italienskt eller svensk husmanskost?......En blandning av allt.

10. Favoritdesigner?.......Gunilla Pontén.

11. Vad gör dig lycklig en måndag?........Samma sak som alla andra dagar, nämligen att jag stiger upp när jag känner för det och gör bara precis det jag vill hela dagen.

12. Vad driver dig att skriva blogg varje dag?........Jag älskar att skriva, och det är kul att se om någon annan är intresserad av det.

13. Om du fick välja själv, var skulle du då vilja bo?.....Där jag bor nu.

14. Stadsbrutta eller lanttös?.......Lanttös helt klart.

15. Vilken är din största tillgång enligt dig själv?.........Att jag aldrig ger upp, tror inget är omöjligt.

16. Vilken är din största tillgång enligt andra, tror du?.... Att jag är hjälpsam.

17. Favoritmat?.......Dansk fläskstek.

18. Har du någon kändis du är inspirerad av?....Nej.

19. Tror du på tankens kraft?........Absolut.

20. Vart vill du åka på semester nästa gång?........Jag vill göra om turnén jag nyss varit på.

21. Vad är lyx för dig?.........Att bli ompysslad och uppassad fastän jag inte är sjuk.

Nu var det meningen att jag skulle skicka den vidare till 5 nya bloggare. Jag är väldigt nyfiken på många, men eftersom jag sett att det är en hel del av er som redan svarat, så låter jag det vara frivilligt för den som vill berätta.




torsdag 6 december 2012

Dallas


Om man är i Dallas är det nästan oundvikligt att inte besöka platsen där John F. Kennedy mördades. Byggnaden där mördaren satt finns kvar och där är ett museum i det nu. Det ligger precis intill en korsning och strax efter svängen är målat ett stort vitt kryss mitt i gatan. Det var där som presidenten blev träffad. En bit därifrån är en stentavla som berättar lite om händelsen och på en annan tavla är kortegevägen markerad. I nästa kvarter har ett stort monument uppförts. Det är fyra megastora stenväggar i grått som på avstånd ser ut som om de hänger i luften. Inuti det här konstverket ligger en stor svart, platt sten. Det liknar en gravsten och på sidorna är skrivet presidentens namn i guldbokstäver. Någon hade lagt en bukett blommor där. Nästa år är det 50 år sen JFK dog och jag antar att det kommer att uppmärksammas lite extra då.

Texas är, delvis p.g.a. tillgången på olja och gas, en rik stat, i motsats till en del andra amerikanska stater. Det sägs med glimten i ögat att "Allting är större i Texas", och det ligger nog en gnutta sanning i det. Ordet lagom känns aningen malplacerat i Texas. Inne i centrum finns väldigt många kontorsbyggnader, och de är rejält höga. Man får nästan nackspärr när man ska titta upp mot översta våningen. Jag fotograferade ett av de här höga komplexen.


Den lilla svarta pricken ni ser ungefär på mitten av byggnaden är ingen flugskit på kameralinsen. Jag zoomade in så mycket det gick och kunde då ta den här bilden.


 Det är några modiga fönsterputsare som hänger i en korg halvvägs upp till himlen. Hur i all världen kan man välja ett sånt yrke? Jag får svindel bara jag ska gå upp på en liten pall. De kan i varje fall inte lida av höjdskräck. Då kan jag säga att jag var lycklig att de flesta av mina fönster kan jag stå stadigt på golvet och putsa. Det är bara det som är över diskbänken, som jag inte riktigt gillar. Men nu är det dags att hänga upp julgardinerna och då har jag inget val. Det är bara att spänna fast sig i säkerhetslinorna och med darrande knän klättra upp på en stol.


onsdag 5 december 2012

Jag har varit på turné


Alla stora världsstjärnor brukar åka på turné. Antingen julturné, sommarturné, avskedsturné eller återföreningsturné. Naturligtvis måste jag med ge mig ut på turné .........en barnbarnsturné. Jag startade lite mjukt i Kvidinge och for sen vidare till Luxemburg. Efter ett lyckat gästspel där, så drog jag vidare till Dallas för en längre sejour på två veckor. Sen tillbaka till Luxemburg igen och hem. Jag hoppas verkligen det inte dröjer länge innan jag kan ge mig ut på en liknande turné. Ifall jag själv ska recensera den så var den en stor succé.


Jag brukar träffa Rasmus flera gånger i veckan, eller också så ringer han mig, så det kändes lite konstigt att veta att det skulle bli ett uppehåll på över två veckor. Det är en stor förmån att ha ett barnbarn så nära.


  Vi åkte till Luxemburg på fredagen och stannade hos Zoé några dagar. Den lilla damen är en riktig liten busunge, och pinnar på som bara den i sin gåstol. Katarina skjutsade oss till Frankfurt och därifrån flög vi direkt till Dallas........en tur på ca elva timmar. Det kändes inte så länge, för jag hade en bok med mig som jag nästan hann att läsa ut. Dessutom flög vi under dagtid och det är betydligt enklare. Att sova på flygplan är inget jag klarar av.

 Det enda jag egentligen tycker är lite jobbigt med en sån här resa är när man landat i USA och ska gå genom immigrationskontrollen. Mer bistra och otrevliga människor än i de kontrollerna finns inte att uppbringa någon annanstans i världen. Jag har visserligen bara testat på fyra olika platser i USA, men det har varit precis likadant på alla ställena. De kan inte stava till ordet vänlig......långt mindre uttala det ....på svenska. Men jag är övertygad om att de inte ens har en susning om vad nice betyder. Före oss i kön var en dam som bara pratade spanska. Likväl så envisades mannen vid disken med att prata engelska och när hon inte förstod så började han skrika åt henne och himla med ögonen. Trodde han kanske att det han sa (eller skrek) då blev översatt till spanska? Kunde det vara så svårt att ropa på någon som var kunnig i det språket?

Alla våra papper var i ordning och vårt visum hade vi fått godkänt på nätet så det var bara för oss att spatsera ut i ankomsthallen till Daniel.


Vilken guldklimp! Det var en underbar känsla när jag fick hålla honom första gången. Jag har varit med om så mycket kul och tagit så många foton de här veckorna och när jag har hämtat mig från jetlagen något blir det säkert några inlägg från turnén. Det har varit en välbehövlig semester, för nu känner jag mig precis som vanligt igen.


måndag 3 december 2012

Nu är jag tillbaka

Är nyss hemkommen och har inte hunnit packa upp resväskan än. Men jag var tvungen att kolla vad ni sysslar med. 



Nu har jag en hel del bloggar att läsa ifatt. Dyker upp här igen när jag piggnat till.

torsdag 15 november 2012

Till alla bloggvänner


Jag har aldrig oroat mig för att bli "arbetslös" när jag blev pensionerad. Det finns så mycket kul saker att göra så det är större problem att hinna med allt. Som kvinna klarar man ju av att göra mer än en sak åt gången. Jag gillar att ha många bollar i luften, men sista tiden har det här jonglerandet tagit ut sin rätt. Det känns som om bollarna bara studsar i olika riktningar. Det är delvis mitt eget fel. Jag är en stor tidsoptimist och inbillar mig ofta att jag hinner och orkar mer än vad jag egentligen gör. I regel brukar jag hinna med det jag bestämt mig för...kanske till priset av lite huvudvärk, magont och annat smått och gott. För en del år sedan anmälde rektorn på min skola mig till en stresskurs. Där fick jag lära mig många bra tips på hur jag skulle tackla olika problem. Så jag vet precis hur jag ska göra. Det är bara det att jag gör det inte.

Nu har jag efter många långa och hårda förhandlingar med mig själv kommit fram till att jag ska ta ledigt ett par veckor. Jag kommer inte ens att skriva i min blogg, som jag tycker är bland det roligaste som finns. Det som jag kommer att prioritera den här tiden är att träffa barn och barnbarn. Det är viktigare än något annat, och det får mig dessutom att må bra. Jag dyker upp igen i början på december. Stressa nu inte ihjäl er bara för att det snart är jul. Själv tänker jag bara njuta av livet.

söndag 11 november 2012

Vems dag?


Idag är det Fars Dag. I maj var det Mors Dag och vi har firat Nallens Dag, Kanelbullens Dag och på onsdag är det visst Ostkakans Dag. Det finns tydligen speciella firardagar för allting. Många irriterar sig på att vi har tagit till oss Halloweenfirandet här i Sverige, eftersom det inte är en "riktig" svensk firarhelg. Vi har naturligtvis importerat den från USA precis som så mycket annat. Vad alla kanske inte tänker på är att både Mors Dag och Fars Dag också importerats från USA. Mors Dag började firas här 1919 och Fars Dag 1931, så det är ganska många år sedan. Kanske därför som vi anser att det är "svenska helger". Så om sådär en 90-100 år kommer vi troligtvis att räkna Halloween också som en svensk högtid.

Egentligen tycker jag inte om de här hittepåfirardagarna. Det som jag anser man absolut måste fira är födelsedagar. Det är en dag man måste uppmärksamma, tycker jag. Den är så speciell för alla människor. Kanelbullens Dag och Ostkakans Dag skulle jag kunna fira flera gånger i veckan. Det hade kanske inte varit så nyttigt....men gott. Vi har valt att inte fira varken Fars Dag eller Mors Dag på något speciellt sätt i vår familj. Jag har inget emot att bli firad, och det har jag säkert gemensamt med många. Vad jag däremot vänder mig emot är att det numera verkar vara affärerna som har mest att fira både när det gäller Mors och Fars Dag. Jag vill inte att almanackan och affärerna ska styra när jag ska firas. Jag vill bli firad, vilken dag som helst, för att någon anser att jag är värd att bli firad.

fredag 9 november 2012

Hockeyfeber


I onsdags hämtade jag Rasmus vid skolan, eftersom han ville till Ishallen för att spela hockey. Öppettiderna där är väldigt knepiga i år. Det är öppet mellan kvart över ett och fyra tisdag, onsdag och fredag. Hur många föräldrar är lediga då och kan åka dit med sina barn? Ishallen ligger i Åstorp och det är cirka 7km till Kvidinge där Rasmus bor. Det betyder att barnen där måste ta sig med buss till Åstorp (en buss som går väldigt sällan). De mindre barnen slutar skolan ett och de större kl två, så det är lätt att räkna ut hur mycket åktid de kan få. Hur tänker man när man bestämmer sådana korkade tider? Alltså är det endast de äldre barn som bor i Åstorp och kan vara där utan någon vuxen som har möjlighet att utnyttja Ishallen. Det klagas så mycket på att barn inte motionerar tillräckligt. Är det så konstigt när till och med kommunen gör det näst intill omöjligt för de yngre som inte bor i närheten att utnyttja lokalerna? Visst finns det annan motionsform än skridsko, men det är så kort tid som Ishallen är öppen, och då tycker man att det borde ligga i allas intresse att den utnyttjas maximalt. Jag känner att jag måste skriva ett inlägg i tidningen om detta.

Redan när jag hämtade Rasmus så såg han väldigt trött ut och klagade över magont. Han ville först hem och vila en stund och då somnade han nästan. Mitt förslag att vi kunde vänta till en annan dag köpte han inte. Han var så sugen på att åka skridsko. Vi åkte dit, men när vi var nästan framme ångrade han sig. Det var bara att vända bilen och köra mot Kvidinge. Så fort han kom in om dörren så kräktes han, och på kvällen hade tempen stigit till 39 grader. Det blev till att stanna hemma från skolan igår. Senare på eftermiddagen fick jag ett sms: "Hej mormor från 007." Jag blev så glad, för det betydde att "James Rasmus Bond" var på bättringsvägen. Som tur är så blir barn fort friska och pigga igen. I förmiddags ringde han och berättade att han skrivit upp ännu en sak på sin önskelista till jul: en James Bond-kostym. Vad härligt! Nu förstår jag att den lille agenten är sitt gamla jag igen.

onsdag 7 november 2012

Trädgårdskonst


Vi har ett litet fågelbad i vår trädgård, annars är det bara växter som samsas där. Till våren har jag tänkt att sätta lite smådekorationer bland perennerna. Jag har sett så kul idéer på saker man kan tillverka själv. Sånt gillar jag.

På min skogsrunda går jag förbi ett hus där ägarna har placerat en tiger framför soptunnan. Jag kan inte låta bli att fundera på hur de tänkte när de bestämde sig för den här trädgårdspyntningen. Tänkte de tro att "man tager vad man haver" eller är det så enkelt att de bara gillar tigrar bättre än alla de andra sorters djur man kan köpa och sätta ut. De är i sten eller annat hårt material, men den här tigern är pälsklädd. Jag kan undra hur den ser ut efter några regndagar. Den är för stor att köra i torktumlaren. Idag fick jag höra att vildsvinen fortfarande ger sig in i trädgårdarna närmast skogen. Ligger den på lur för att skrämma bort dem, kanske? Jag hoppas verkligen att jag träffar på ägarna någon dag när jag går förbi, så jag får höra historien bakom. Annars spricker jag av nyfikenhet.


Den här skylten skulle jag kunna tänka mig att sätta upp under den värsta ogräsrensningsperioden.

måndag 5 november 2012

Jag hörde inte



När jag var på Kastrup sist så funderade jag på en sak. Vem är alla högtalarmeddelandena riktade till? Människor med superhörsel, eller vad? Det är lika obegripligt som de krypterade meddelanden som skickas runt i gamla spionfilmer. Tandläkare kan kanske urskilja något, för de är experter på att fråga saker när man sitter där med munnen full av sugar, bomull och borr. Tydligen förstår de rotvälskan man får fram, för de säger aldrig: "Hursa?" Det är möjligt att jag är arbetsskadad efter alla år jag jobbat med barngrupper där ljudnivån ibland är långt ifrån acceptabel. Jag tycker det ekar så konstigt inne på flygterminalen plus att det surrar av olika språk runt ikring hela tiden. Det är nästan som om man var i djungeln och hörde en massa aptjatter och elefanttrumpetande. Samma gäller på järnvägsstationer. Det är rena turen att man hamnar rätt.

När man besöker vissa museer kan man hyra en audioguide. Det tycker jag är perfekt. Då går man runt i sin egen takt och lyssnar på informationen på det språk man har valt. Det hade nog inte varit helt fel om flygterminalerna och järnvägsstationerna haft nåt liknande där allt onödigt ljud var bortfiltrerat och det endast fanns kvar ett fullt begripligt meddelande.

söndag 4 november 2012

En spöklik helg


När jag var barn så skar vi ut lyktor ur foderbetor. Min farmor och farfar hade lantbruk och odlade betor som de matade sina grisar med. Vi gjorde exakt likadant som man numera gör med pumpor; nämligen gröpte ur innehållet och skar ut ögon och mun på dem och satte ett ljus i botten på betan så den kunde lysa spöklikt på kvällen. Halloween var inget som någon av oss hade hört talas om då. Det är lite synd att den här gamla skånska seden att göra betlyktor nästan är bortglömd. Tack och lov så håller arrendatorerna på Tommarps kungsgård liv i den här traditionen. Varje år får skolklasser komma och hämta betor på gården som de sen tar med till skolan och jobbar med. 


I källaren på kungsgården plockas spöken, fladdermöss och andra äckliga saker fram och placeras i de små rummen. Endast en liten ljusslinga lyser upp, så man kan gå runt där bland spindelväven. Det är betydligt trevligare på utsidan. 


Där promenerar storkar ........


.......och påfåglar runt i trädgården.


 Det är alltid roligt att duka och dekorera och göra lite annorlunda mat, så Halloween är inte bara av ondo, tycker jag. Rasmus och jag hjälptes en helg åt att steka prinskorvar som vi serverade tillsammans med ett paprikamonster. Först hade vi tänkt att göra alla prinskorvarna till "fingrar" genom att sätta fast en bit flagad mandel som nagel, men vi tyckte det blev för jobbigt, så vi dekorerade bara det "fingret" som stack ut ur munnen på monstret.


Vi bakade spökmaränger som vi dekorerade efterrätten med.


Baktill på stolarna fäste vi fladdermöss som vi klippt ut ur filt och sytt ögon på. Det är det närmaste jag kommit något fladdermusliknande utan att bli helt hysterisk.

fredag 2 november 2012

Höstlov är härligt


I varje fall om man tillbringar det tillsammans med tre sådana godingar som jag har gjort. Jag hade inte varit hemma från Luxemburg i många dagar när Zoé packade sin väska och reste efter mormor. I lördags morse kom hon och Santos hit och stannade till måndag kväll. Mamma och pappa åkte iväg för att jobba över helgen, så vi kunde göra precis vad vi ville. Visst märks det att det är ett antal år sedan man själv hade småbarn. Det händer saker hela tiden. Zoé är fortfarande så liten, så hon sover en stund få förmiddagen och en stund på eftermiddagen. Då fick jag passa på att ägna mig lite åt Santos. Han är ju mitt första "barnbarn" och en riktig liten personlighet. Snart fyller han 12 år. Det märks inte, för han hoppar och busar som en liten valp.

Zoé är nu i den åldern då tänderna börjar komma fram. Stackars liten vad hon har haft ont! En dag var hon helt otröstlig. Vilket elände att det ska behöva vara så. Jag tyckte emellanåt när hon skrek att det lät så konstigt. Till sist kom jag på att det var Santos som satt och småylade samtidigt. Han kanske sympatigrät. Som tur var så hände det bara en dag, som hon hade så vansinnigt ont. Man känner sig helt hjälplös.

På måndagen började höstlovet och då är Rasmus alltid hos mig. Han räknar Santos som "sin" hund, även om de bor 100 mil från varandra. Zoé har också blivit en favorit och den kärleken är ömsesidig. Hon ler med hela ansiktet så fort hon får syn på Rasmus. Barn leker så annorlunda med varandra när inte vuxna blandar sig i. Jag höll väl på med sånt där fjantigt babylekande antar jag, för Rasmus tog över med en gång.


Han hade tagit med sig lite rekvisita och bytte om till "James Bond".


Zoé fick först spela rollen som miss Moneypenny, men befodrades snabbt till att bli chefen M. "James" tycktes inte ha några problem med att ha en kvinnlig chef och att hon gav order på ett svårbegripligt språk. De roade sig en lång stund på detta viset. Jag vet inte om Santos utsågs till någon slags bov för jag fick inte handlingen riktigt klart för mig. Huvudsaken var att de hade roligt. 

Den ende som saknades var Daniel. Men det kommer fler höstlov.