söndag 25 april 2021

Ett eget språk

 


Tårar är ord från hjärtat som munnen inte klarar av att säga.

Men det är ett språk som alla kan förstå.

Jag kommer att pausa bloggen ett tag.

söndag 18 april 2021

Tänk nytt

 Så har vi alltid gjort är inget argument.

Det är bakåtsträvan. Hade våra förfäder tänkt så hade vi fortfarande suttit och knackat in texter på stenblock och att blogga hade varit ett okänt begrepp.

torsdag 15 april 2021

Nödvändiga utgifter


I tisdags var jag hos tandläkaren. Det är ett helt år sedan sist. Jag brukar normalt gå dit 2 gånger om året, men det är inte mycket som är normalt nu. Som vanligt hade jag inga hål, men det behövdes tas bort lite tandsten. Kalaset gick på 1400 kr. Jag är oerhört tacksam att jag har starka tänder. Det måste var ett elände för de som måste betala för lagningar och andra behandlingar. Jag ser fram emot den dagen då även tänderna räknas in som något som tillhör kroppen och faller under sjukförsäkringen. 

När det gäller hjälpmedel av allehanda slag som rollatorer, rullstolar och annat så är det upp till varje kommun att själv bestämma hur de vill betala för det. Åstorps kommun är väldigt givmild. Alla hjälpmedel som lämnas hos en person under en och samma månad kostar 300 kr och det är en engångssumma. I grannkommunen är det mycket snålare. Där får invånarna själv stå för många av hjälpmedlen. Nog tycker man det skulle vara lika för alla. 

I dag ska jag punga ut med 1400 kr igen, men det gör jag med glädje. Jag har en tid hos frissan och ska få klippt topparna för de är så slitna och få lite rolig färg i håret. Allt som höjer humöret tycker jag är värt att betala för. 


Coronan har gjort att många satsat på att göra om hemmavid. Det märks när man kommer till ett byggvaruhus, för det är nästan mer kunder där än i matbutiken. Det är inte så konstigt, för det är definitivt mycket roligare att köpa hyllplan, spik och skruvar trots att det är aningen mer hårdsmält.


 När Göran nu inte har kvar sina brevduvor blir det mycket mer tid över för snickeriarbete. Jag längtar till att mitt syrum också ska bli lika luftigt och lättstädet som hans snickarrum, och jag vet att Zoé längta efter att hennes pysselrum ska bli klart. Det blir till att jobba på ordentligt.
 

tisdag 13 april 2021

Elvakaffe

Ju längre tiden går desto mer tänker jag på hur länge sedan det är som jag träffade mina barn och barnbarn. Även om Peter med familj bor på andra sidan jordklotet så träffades vi ändå en gång varje år..... eller i varje fall inget längre uppehåll än 1 1/2 år.  Nu har det gått 3 år. Katarina med familj åkte till Sverige minst 3 gånger per år. Ibland kom de upp bara över en helg och hälsade på. Nu har jag inte sett dem sedan förra julen. Jag brukade också åka ner ganska ofta till Luxemburg. Katarina jobbar för Lux Air och har då väldigt bra förmåner och bra rabatter på resor för sin familj. Dessutom får hon även erbjuda ännu en person två gratisresor per år. Den personen är jag. Alltså har jag åkt helt gratis för att hälsa på Zoé 2 ggr om året och dessutom åkt ner till hennes födelsedag i februari ända sedan hon fyllde 1 år. I år är första gången jag inte kunde göra så och det kändes inte alls kul.

Vilken tur att det finns datorer. Vi kan ändå "ses". Det är strängare restriktioner i Luxemburg än i Sverige och munskyddstvånget har funnits där länge. Det har blivit ett slags mode och det säljs väldigt tjusiga och färggranna munskydd. Varför inte göra vardagen lite festligare? Det är så lite som gör skillnad. T.o.m. barnen har munskydd och vad jag har förstått är det inga större protester bland invånarna. 

Nu är det tillåtet att Zoé kan ta hem en kompis i taget, men det blir ofta att de kopplar upp sig på datorn och sitter och pratar i stället. Häromdagen hade hon och en kompis ett kombinerat "smink och pysselparty" via datorn. Helt virusfritt. Det finns praktiska lösningar på det mesta.

Katarina föreslog att hon och jag skulle göra nåt liknande. Vi valde bort både smink och pyssel och bestämde oss för att dricka 11-kaffe ihop i stället. För min farmor och farfar var 11-kaffet något heligt som man aldrig fick missa. Själv har jag aldrig haft den traditionen, men jag tyckte det lät som en kul idé. Det var det också. Vi bestämde att vi lagade var sin mugg kaffe sen kopplade vi upp oss på Hangouts. Det var riktigt trevligt. Även om vi pratas vid ofta så hade vi ändå mycket att ventilera och det kändes nästan som ett helt vanligt "kafferep".  Det kommer vi definitivt att göra om.

söndag 11 april 2021

Mitt beslut

 Idag ska jag ostressa hela dan.

Bara för att jag känner för det. Det är väl en anledning så god som någon?

torsdag 8 april 2021

Jag vill ha en egen brandman

 

Ja, gärna en hel brandstyrka undanstoppad nånstans här hemma. Då slapp jag de där irriterande manickerna i taket. Jag menar givetvis brandvarnarna. Vi har en placerad precis utanför köket och en nere i tvättstugan. De är sammankopplade så när den ena börjar tjuta sätter även "kompisen" igång och sen väsnas de i stereo. Ljudet kan väcka döda. Jag blir lika "stissig" varje gång det händer och eftersom jag inte är så lång måste jag ha en stege för att nå upp och stänga av dem. Till saken hör att jag blir ganska yr när jag kommer upp ett par trappsteg, så det känns inte alls säkert. Någon gång har jag stått där och vajat fram och tillbaka och till sist fått tag i brandvarnaren och dragit ner den helt. 

Mer än en gång har jag sagt att jag vill inte ha kvar dem, men Ulrika och Bo protesterar vilt och säger att det måste vi ha. Lätt för dem att säga som är viga. Jag får försöka fundera ut ett enkelt sätt för mig att nå upp till dem. Igår satte de igång för fullt när jag lagade middag. Jag hade lite för hög värme på spisen så det började ryka en aning. I tidningskorgen låg en IKEA-katalog och den fick jag snabbt upp och började vifta med. Till min förvåning blev det tyst. Antagligen var det inte så mycket rök denna gången kanske. 

Kanske brandvarnarna vill säga mig något? De tjuter aldrig när någon annan har hand om matlagningen. Det kan bara betyda en sak. Nämligen att jag inte passar att stå framför spisen. Trist..... men för husfridens skull ska jag i framtiden hålla mig på behörigt avstånd från köket. 

tisdag 6 april 2021

En enarmad Pantertant

Vi är färdigvaccinerade nu både Göran och jag, och det känns riktigt bra. Innan vi fick sista sprutan, sa sköterskan att det var många som fått obehag i armen efter sista dosen. Efter första sprutan märkte ingen av oss något konstigt, och Göran kände inget efter andra dosen heller. Jag däremot fick en rejäl huvudvärk denna gången...i stil med migrän....och det varade nästan 2 dagar. Dessutom kände jag mig febrig och hade frossa. Någon feber hade jag emellertid inte. Det bara kändes så. Efter två dagar försvann huvudvärken och i stället blev jag yr. I och för sig bättre, men inte så kul ändå. När omgivningen slutade snurra började det värka i armen från axeln och ut i fingrarna. Det håller fortfarande i sig och jag får lugna mig några dagar till, sen ringer jag så jag får veta vad jag har att vänta. Jag är högerhänt, men har upptäckt de här dagarna att jag använder vänsterarmen minst lika mycket, eller i varje fall skulle jag vilja göra det, men när jag lyfter en pryl gör det så ont att jag tappar den direkt.

Det sägs att en olycka kommer sällan ensam och det stämmer till 100%. Igår eftermiddag började det blåsa enormt och sen drösade snöflingorna ner här. Hela gräsmattan blev vit. Det var det mest onödiga som kunde hända. På kvällen var allt borta igen, men kylan stannade kvar. I morgon ska jag byta till sommardäck på min bil och det kan jag lugnt göra för trots gårdagens vädermiss är vintern över i Skåne för den här gången.. 

söndag 4 april 2021

Inte min hobby

                       

Tänk om jag hade älskat att städa. Då hade det roliga aldrig tagit slut.

Jag har försökt övertyga mig själv om att det är kul och städa, men så lättlurad är jag inte.

torsdag 1 april 2021

Påskfin

 

Eftersom det är den första april idag är det fullt tillåtet för mig att påstå att fotot här öven föreställer mig. Kanske inte årets bästa aprilskämt.......det är knappast någon som blir lurad. En sån hårman har jag aldrig haft och kommer aldrig att få. Jo...vänta....när jag var ung hade jag både postisch och peruk. Postischen använde jag på mitt bröllop så det såg ut som om mitt hår var uppsatt i nacken. 

Peruk skaffade jag några år senare och sen gjorde jag som Dolly Parton....lämnade in håret hos frisören och körde hem och gjorde något annat. Jag var alltid snygg i håret på den tiden, men milda makter så varmt det var på sommaren. När barnen blev större fick de överta peruken och hade den bland sina klä-ut-grejer. Det är drygt 5 månader sen jag klippte mig och nu börjar topparna se rejält slitna ut. Det hade inte skadat med lite färg i kalufsen heller. idag ska vi få vår andra spruta och sen kan jag tryggt ringa min frisör och beställa en tid. 

Jag beklagade mig för Katarina att jag fick ingen fason på frisyren, men hon skickade ett foto på Zoé för att visa hur jag kunna piffa upp mig. Zoé hade satt fast långa flätor i olika färger. Jag tyckte hon passade jättebra i det, men när Katarina erbjöd att köpa liknande till mig och skicka upp, så tackade jag nej. Då hade jag säkert chockat hela grannskapet. Fast nu till påsk kunde jag kanske sätta en liten fjäder bak örat.

Jag önskar alla som tittar in här en riktigt

GLAD PÅSK

tisdag 30 mars 2021

TV har inte spårat ur helt

Efter att På spåret var slut har fredagskvällarna hängt lite i luften. Det har inte funnits något program som kunde fånga min uppmärksamhet lika mycket som just det tävlingsprogrammet. Därför var det med stor förväntan jag satte mig i TV-soffan i fredags kväll för att se det nya programmet som det gjorts så mycket reklam för. Jag menar givetvis Masked singer. Programidéen kommer tydligen från  Korea. I vilket fall som helst så var det 6 personer som var utklädda och dessutom bar mask så ansiktet inte syntes. En del av de maskerade figurerna var riktigt skickliga sångare. Jag tyckte det var svårt att gissa och ledtrådarna som gavs hjälpte mig inte mycket. Pernilla blev överlägsen vinnare denna gången och prickade in Sven Melander som pingvin.

Jag blev glatt överraskad av programmet. Framför allt imponerades jag av de tjusiga dräkterna som artisterna bar, men jag har ju alltid intresserat mig för scenkläder och dekor. Det är lika viktigt för skådespelet som artisterna. 


På lördagen var det åter dags för Let´s dance och det är ett program som jag har följt i många år. Det är riktigt roligt att se hur en del som från början knappt kan hålla takten utvecklas och blir riktigt dansanta. Några av deltagarna är väldigt talangfulla och har säkert större förutsättningar än övriga. Domarna tittar och bedömer steg och takt, men jag tittar minst lika mycket på klänningarna. För mig är det ett riktigt må-bra-program där jag bara kan njuta av musik och vackra kläder. 

Båda programidéerna har kommit från utlandet, men det hindrar inte att man hade satt ett svenskt namn på dem när de visas i svensk TV. Alla vet klart vad det betyder utan att behöva använda en ordbok, så det är inte det jag reagerar på utan ofoget att alltid använda engelska uttryck när det finns fullgoda svenska översättningar. Det är ännu värre när svenska ord översätts till engelska och blandas in i vårt språk. Så urvattnat svenska språket kommer att bli! Om nu programmakarna mot förmodan haft svårt med översättningen så går det ju att använda Google translate. Det är normalt ett översättningsprogram som inte håller så hög standard, men denna gången fick det godkänt. Let´s dance översattes till Låt oss dansa och Masked singer blev Maskerad sångare. Det är väl full begripligt för de flesta tittare?

söndag 28 mars 2021

Envishet

 


Jag ger inte upp. Jag börjar om.

Är man bara tillräckligt envis bör man ju lyckas till sist. 

torsdag 25 mars 2021

Vikten av att tala tydligt

Det är alltid viktigt att tala tydligt...både för att den man pratar med ska höra vad man säger och att man uttalar orden så ingen missuppfattar dem. Så har det hänt med dagens namn; nämligen Våffeldagen. Det är ett slarvigt uttalat Vårfrudagen...Maria bebådelsedag... som blivit Våffeldagen. Idag tror jag inte många tänker på att de har den gemensamma nämnaren. Någon egentlig koppling till jungfru Maria har våfflan alltså inte, men den har ändå en religiös förhistoria. De första våffeljärnen var en utveckling av oblatjärnen som användes för att baka oblater till nattvarden. När våfflorna började bakas på kontinenten någon gång på 800-talet så skedde det först i klostren.

Den äldsta berättelsen om våfflor i Sverige är från 1600-talet. De bakades över glödande kol i våffeljärn som var fyrkantiga, vilket de fortfarande är i större delen av världen. När järnspisen kom till Sverige vid mitten av 1800-talet blev det mer praktiskt att ha våffeljärn som var runda och precis passade i spisarnas runda hål, ifall man tog ut lagom antal ringar. Våfflan började då delas in i "tårtbitar" i stället för fyrkanter. 

Kring sekelskiftet blev det populärt med små stugor där man bakade våfflor, s.k. våffelbruk. Det finns fortfarande kvar en del. Det var nu man började äta dem med vispad grädde och sylt. Utomlands är det vanligt att man äter dem med florsocker, strösocker, sirap, frukt, choklad eller glass i stället. Vid mitten av 1900-talet gjorde våffelmixen sin entré. Det finns även plastflaskor med blandningen i där man bara tillsätter vatten i flaskan och skakar om den. Jag har testat det nån gång när Rasmus var liten. Det var väldigt enkelt för honom att hälla ut smeten genom pipen högst upp på flaskan och jag behövde inte vara orolig att han skulle bränna sig. Nu kunde han göra nästan allt själv, så det är ett bra alternativ när man bakar med mindre barn. 

Även Bellman gillade våfflor. I Fredmans epistlar skriver han om att "sockra våfflor och dricka nektar." Nektar syftar givetvis på vin. Jag kanske skulle göra som Bellman idag......ta en våffla och ett glas vin. Låter inte så tokigt en helt vanlig torsdag.

tisdag 23 mars 2021

Inbillning



Hjärnan kan spela oss många spratt. Ett, som inte är speciellt trevligt för den som drabbas av det, är hypokondri. Förr pratade man om inbillningssjuka och såg ner på dessa personer. Inte sällan ansågs de som lata för att de inte orkade jobba. Idag vet vi mer om det även om det ofta har ett löjets skimmer över sig. Moliéres "Den inbillade sjuke " spinner på detta tema. Den som lider av hypokondri tycker knappast det är något att skratta åt. Att gå omkring och tro att man har en eller flera allvarliga sjukdomar är inte lätt. Det blir inte bättre av att omgivningen visar misstroende. Hypokondri är en sjukdom som är väl så jobbig både för den som lider av åkomman som för de anhöriga. 

Till de flesta ord kan man hitta ett motsatsord, men när det gäller hypokondri är det inte så. Det enda jag kan komma på är inbillningsfrisk och det hittar jag inte i SAOL. Det är en sjukdom, eller ett tillstånd närmare bestämt, som är lika jobbigt som inbillningssjukan. En som är inbillningsfrisk tror sig ofta klara av mer än vad som förväntas och det är inte alltid så bra. Att inte känna till sin egen kropps begränsningar kan vara farligt. Jag får en släng av det här varje år när det är dags att jobba ute i trädgården. Under hela vintern har jag planerat allt som jag vill ändra om och det har tagit sin lilla tid. När det sen äntligen är dags att dra på sig trädgårdskläderna är det som om allt sunt förnuft försvinner. 


Jag inbillar mig att jag kan om inte precis förflytta berg, så i varje fall gräva djupa hål för nya rabatter, klättra upp på stegen och klippa höga buskar och träd som behöver friseras och lasta skottkärran full med jord och köra runt med. Naturligtvis slutar det illa. För det första är jag lite stel efter att inte ha varit igång så mycket under vintern, och varje år blir det en extra årsring...väl synlig. Det gör ju att vigheten inte är vad den varit, men det hindrar klart inte att jag försöker. Efter en dags trädgårdsjobb säger kroppen ifrån och jag får snällt ta en paus och börja fundera på vad jag egentligen klarar av. I år tänkte jag vara lite mer realistisk och bara göra sådant som jag garanterat klarar av. Det är i varje fall vad jag planerat än så länge.

söndag 21 mars 2021

Stämmer det?

 

  
Ibland undrar jag varför jag undrar så mycket.

Att ifrågasätta saker och ting tror jag är nödvändigt. Bara för att man läser det i tidningen eller ser det på TV så måste det inte vara sant. Det kan vara "fake news". Inte sällan har det hänt att ett påstående startat som ett rykte och växt så det till slut blivit en slags "sanning".

torsdag 18 mars 2021

Grevinnan och betjänten

Jag minns inte när jag såg det här programmet första gången, men jag har sett det många nyårsaftnar. Det är en engelsk sketch som skrevs redan på 1920-talet. Den visas i de flesta europeiska TV-kanaler på nyårsafton. Handlingen känner alla till och även om man vet vad som hela tiden kommer att hända så blir det ändå lite överraskningsmoment. Märkligt!


Författarinnan heter Lauri Wylie och Freddie Frinton, som spelar betjänten, uppträdde i den här rollen på varitéteatrar redan 1945. Till en början spelades rollen som grevinnan av Audrey Maye men när hon slutade tog hennes mamma May Warden över rollen. Trots att sketchen är på engelska och härstammar från Storbritannien har den varit relativt okänd och först på nyårsafton 2018 premiärvisades den där.

Första gången den visades i Sverige var den 3 mars 1969. Egentligen skulle den ha visats redan 1963, men styrelsen för SVT tyckte den innehöll för mycket alkohol. Sedan 1976 har sketchen sänts varje nyårsafton med undantag för ett år. I Norge sänds serien på lilla julafton. Övriga länder som visar den här födelsedagsfesten är Schweiz, Finland, Estland, Lettland, Litauen, Danmark, Grönland, Färöarna, Australien, Österrike, Sydafrika och Luxemburg. Det måste betyda att humorn är snarlik i världen. 


De mest kända replikerna är de sista när betjänten frågar: "The same procedure as last year, Miss Sophie?" och får till svar:" The same procedure as every year, James."

Att jag kom och tänka på det här programmet när det är mer än 9 månader kvar till nyårsafton är tack vare Ulrika. Hon och Bo åker samtidigt till jobb, men eftersom hon inte jobbar heltid slutar hon lite tidigare på eftermiddagen. När det var som mest skriverier om smittspridningen på bussar och andra kommunikationsmedel bestämde vi att jag skulle köra och hämta henne i stället. Det ligger ju i vårt intresse också att varken hon eller familjen drar på sig någon smitta. Vi har stor hjälp av dem eftersom de bor så nära och givetvis kunde de handlat och satt varorna utanför dörren, men det finns så mycket annat som man också behöver hjälp med. Dessutom är det väldigt trevligt med en mor-dotter-stund på eftermiddagen. Vi har alltid så mycket att diskutera. 

Det har blivit en hel del rundor till återvinningen när jag sorterat bort sånt som jag inte hade användning för och då har jag passat på att åka och lämna det efter jag hämtat Ulrika. På så vis får jag lite slänghjälp också. En vecka var det extra mycket som skulle iväg och vi åkte flera dagar i rad till återvinningen. När jag sen nästa dag hämtade Ulrika sa hon: "Same procedure as yesterday?" Och mycket riktigt.....jag hade lastat in lite kassar i kofferten med adress Återvinningen. 

tisdag 16 mars 2021

Är farmor en utomjording?

 


Jag kommer ihåg för många år sedan när filmen om E.T. visades. Den lille figuren blev väldigt populär och mina barn önskade sig dockor som såg ut som E.T. Även om han inte var direkt söt så tyckte jag ändå att han hade något visst. Jag minns särskilt de stora ögonen som verkligen visade vad han kände. Vilken planet han kom ifrån vet jag inte om vi fick veta, men att det var någonstans från yttre rymden rådde det ingen tvekan om. 

Rymden och utomjordingar har fascinerat människor i alla tider och det finns många åsikter om vad som är sant eller inte. Att få några konkreta bevis för påståenden om liv på andra planeter är nog nästintill omöjligt, tror jag. Egentligen behövs det inte heller. Jag är av den åsikten att det läggs ner alldeles för mycket pengar på rymdforskning, som hade gjort betydligt större nytta på närmre håll. 

I helgen pratade jag med Dallasfamiljen och Hanna visade vad hon köpt till sin mamma på hennes födelsedag. Det var ett litet gosedjur. När Anne öppnat paketet övertog Hanna den lille mjukiskaninen. Hon har alldeles säkert bättre tid att ta hand om den. Den hette Rainbow, berättade hon för mig. 

Peter hade tidigare på dagen sagt att de skulle ringa och prata med farmor och farfar, men att när det var förmiddag hos dem så var det kväll där vi bodde. Barnen tyckte det verkade lite underligt. I Åstorp är vi sju timmar före Dallasborna. Peter försökte förklara att vi bodde långt borta i en annan del av världen. Efter lite funderande kom frågan:-"Men bor de på jorden?" Ja, man kan undra. Det är evigheter sen vi sågs sist så man skulle nästan kunna tro vi bor på olika planeter. 

Det var meningen att de skulle åkt hit i fjor sommar, men då stängdes gränserna och det blev omöjligt. Som tur är går biljetterna att boka om fram till årets slut, Vi får verkligen hoppas att det blir en lösning snart så jag får träffa mina två yngsta barnbarn. Annars får jag göra som E.T........förlita mig på tekniken. Men i stället för att säga som han gjorde:-"Phone home", får jag säga:-" Ring Dallas".

söndag 14 mars 2021

Tankeresa


 Jag försvann i en tanke, och nu är jag helt borta.

Jag dagdrömde ofta när jag var ung, och jag måste erkänna att det händer nu med. Tänk att kunna färdas vart men vill i världen utan pass, pengar och packning. 

torsdag 11 mars 2021

TV-serie i flera avsnitt

 Den enda av mina barn som kan se hur jobbet med rummen här hemma flyter på är Ulrika. Jag berättar för Peter och Katarina när vi pratas vid och skickar foton, men det blir aldrig det samma. Jag talade om att jag tänkte göra ett Hemma-hos-reportage när allt var klart och det nappade Katarina på. Hon föreslog att jag videofilmade varje rum för sig och gjorde det liknande en TV-serie med flera avsnitt. Fantasin flödar fritt i hennes hjärna. Jag känner igen mig lite i det. Hon hade t.o.m. hittat på namn på rummen i källaren, och tyckte vi kunde hålla oss till Astrid Lindgren-temat.


På Görans snickarrum fanns ju egentligen bara ett förslag som dög; nämligen Snickerboa.


 Mitt kombinerade sy-och pysselrum föreslog hon skulle heta Nils Karlsson Pysslings hörna. Det har lite dubbel betydelse för det gäller all slags pyssel i det rummet och jag vet en liten pyssling som gärna flyttar in där. Det är tveksamt om Zoé lämnar källaren någonting när de kommer hit till sommaren. Hon är en riktig Pyssel-Fia.


Semesterrummet döpte Katarina till Junibacken och det låter som ett semesterpensionat. Visserligen kommer de nog inte hit förrän i augusti, men rummet fyller säkert sin funktion alla månader på året. 


Zoé är lika påhittig som Madicken och skulle hon få för sig att hoppa fallskärm med hjälp av ett paraply så är det inte så farligt. Nere i källaren kan hon knappast klättra upp på taket utan det högsta där blir ett pysselbord och det är ganska ofarligt.

Jag undrar ifall TV vill köpa in min serie och visa den. Det är väldigt populärt med inredningsprogram har jag märkt. Mitt krav är att den visas på en reklamfri kanal för jag avskyr de där reklamavbrotten. Glöm inte att hålla utkik i tidningen så ni inte missar årets TV-program. 

tisdag 9 mars 2021

Rotation på grejerna

Jag har under så många år tillbaka som jag kan minnas alltid fått en släng av ommöbleringssjukan när det går emot vår. Om det är för att det blir ljusare och lite varmare eller vad det beror på vet jag inte. I och för sig kan jag känna av det suget under andra tider på året med, men det är som starkast under mars-april. Alltså är jag nu i ommöbleringstagen. Jag håller på både i källaren och på ovanvåningen så jag känner mig lite splittrad ibland. Men det tänkta slutresultatet hänger ihop med både källare och rummen här uppe, så det blir ett väldigt varierat jobb. 

I sy-och hobbyrummen har jag haft en hel del faktaböcker, som jag ska försöka få plats till i bokhyllorna i TV-rummet. Då slipper jag gå nerför trappan varje gång jag vill bläddra i en faktabok. Dessutom ska jag ändra om så jag har endast ett syrum och det andra rummet ska bli mer som ett semesterrum med bäddsoffa och ett stort pysselbord till barnbarnen. Hoppas Zoé kan inviga det till sommaren. 

Nu passar jag även på att sortera och slänga sånt som jag inte är intresserad av längre. Jag har mönster och hobbytips som är nästan 50 år gamla. Allt är samlat i pärmar, men jag tänkte att jag skulle minimera antalet. I ärlighetens namn har jag inte haft någon användning av alla mina mönster, så varför de står kvar och värmer hyllorna förstår jag egentligen inte. Jag får väl skylla på hamstergenerna. Det blir även så att en del möbler kommer att få respass. Min förhoppning är att det ska bli luftigare och mer lättstädet.

Jag är så imponerad av de som börjar på en sak och sen fullföljer den innan de börjar på nästa. Så har jag aldrig kunnat göra. Trots det går arbetet framåt och jag har fått en del böcker på plats. Ibland går jag uppför trappan efter att ha fått en superbra idé, men när jag är nästan ända uppe har jag redan börjat planera något helt annat. Hur jag kom in på de tankebanorna har jag ingen aning om. Det är precis som om fantasin springer ikapp mig i trappan. Katarina, min dotter, påstår att fantasin rusar snabbare än benen, och jag får nog ge henne rätt. Det är kanske inte så effektivt att vara så virrig, men det blir åtminstone aldrig långtråkigt.

söndag 7 mars 2021

Ta det med ro

 


Jag är inte lat. Jag bara vilar mig innan jag blir trött.

Pauser ska aldrig underskattas. De är viktiga för vår hälsa.

torsdag 4 mars 2021

Hesa Fredrik

I måndags var det spöklikt tyst lite varstans i Skåne. Hade det hänt något med Fredrik? Han är visserligen alltid lite hes, men nu tycktes han ha tappat rösten helt. Dagen efter kunde vi andas ut. Det var någon i Räddningstjänsten som glömt bort att trycka på knappen för VMA. Jag kan tycka det verkar lite gammalmodigt i dagens datoriserade samhälle. Nog borde man kunna programmera in så signalen ljuder precis som man ställer en väckarklocka för alarm.

Larmet testades första gången 1931och även om det officiella namnet är Viktigt meddelande till allmänheten (VMA) blev det snabbt omdöpt. Krönikören Oscar Fredrik Rydqvist på Dagens Nyheter tyckte att den nya larmsignalen lät lika hes som han själv och uttrycket spred sig snart. 

Det var framför allt under andra världskriget och de närmaste åren därefter som Hesa Fredrik fick en stor roll, liksom radiosändningarna efter signalen. Man tänker mest att det är en varning för krig eller terrorattacker, men det är mycket vanligare vid lokala väderfenomen eller storbränder. 

Jag tyckte när jag var barn att signalen hördes varje månad, och det stämmer delvis. Det görs tester första helgfria måndagen i mars, juni, september och december, och det har gjorts så sedan länge. Under andra världskriget testades larmet varje månad. Efter krigets slut har det bara hörts kvartalsvis. Jag är född den 5 augusti 1945, men jag tror knappast jag har så många minnen från åren närmast efter kriget. Det är nog i stället så att mina föräldrar kom ihåg det och berättade om det. 

tisdag 2 mars 2021

Trädgårdsrundan

 Det känns som vår i luften, men det är nog bara en liten försmak. Den riktiga våren lär säkert dröja ett tag. Jag tog ändå en liten inspektionsrunda i trädgården för att se vad som var på gång. Krokusarna hade bara stuckit upp lite bladspetsar hos mig, men jag har sett fullt utslagna blommor på andra ställen. 

I fjor när jag gjorde i ordning trädgården för vintervilan klippte jag inte bort alla syrenhortensiablommor och de är precis lika vackra nu. 

Rhododendronbuskarna har massor av knoppar så jag hoppas på en riklig blomning i år. 

I fjor köpte vi ett Kvittenvideträd som vi planterade framför altanen. Det kommer inte att bli så högt, men tillräckligt högt för att vi ska kunna se det när vi sitter ute och fikar. Jag blev så förtjust i trädet när jag såg det på plantskolan. Det stod att i mars-april kom det att blomma med 3-4 cm långa rosaröda videkissar. Eftersom allt annat jag planterat framför altanen går i rosa och cerise så passade det väldigt bra. När jag kikade ut i trädgården häromdagen tyckte jag det såg så underligt ut på trädet. Det var som små bollar på det. 

Jag gick genast ut och såg att det var ca 2 cm långa rosa videkissar! Det är väl i tidigaste laget men jag hoppas det inte kommer en köldknäpp igen så de ramlar av. Det första jag gör nu om morgnarna är att titta till det lilla trädet. Det ska bli spännande att följa hur videkissarna växer och blir längre och längre. 

söndag 28 februari 2021

Adressändring



Om jag bodde på Mars skulle jag bara väga en fjärdedel av vad jag väger på jorden. Alltså är jag inte tjock. Jag bor bara på fel planet.

Den bästa diet jag nånsin hört talas om. Jag ska genast börja packa. 

torsdag 25 februari 2021

Handtag, famntag, klapp eller kyss



När jag var barn såg jag alltid fram emot både mitt eget och kompisarnas födelsedagskalas. Förutom tårtan och godispåsarna minns jag att vi lekte olika lekar. Ifall det var både pojkar och flickor bjudna på kalaset lektes ofta Ryska posten. Den leken är troligtvis helt bortglömd idag. En fick gå ut ur rummet och vara "brevbärare" som kom med post, och en stod innanför dörren och frågade hur posten skulle överlämnas....med handtag, famntag, klapp eller kyss. Handtag, famntag, klapp och kyss är vanliga hälsningar idag även om det skiljer sig åt lite i olika länder. Här i Sverige har handslaget varit det mest vanliga i långa tider, men med mer och mer influenser från utlandet så har kramar och kindpussar nästan tagit över. Det äldst bevarade beviset på ett handslag finns på en stenrelief i Turkiet som är 2000 år gammal.

Seden att skaka hand tror man började som ett sätt att visa att man inte var beväpnad. Romarna tog tag i varandras armar för att kontrollera att de inte hade något vapen i rockärmen. I medeltida Europa sträckte riddarna ut en tom handflata för att visa att de var obeväpnade. Det ska även vara därifrån som vinkningen kommer. Naturligtvis finns inga bevis för detta men det kanske ligger ett uns sanning i det. 

Den indiska hälsningen Namaste tycker jag är så fin. Då för man ihop sina händer framför bröstet och bugar. Hälsningen har många regler och det som räknas som artigt i ett land kan vara oförskämt i ett annat. Det gäller verkligen att vara påläst så man inte skämmer ut sig. Seden att gnugga näsorna mot varandra tycker jag är den minst acceptabla hälsningen av alla. Kindpussar är ändå inte så nära och en del pussar ju bara i luften.

I Coronatider är det inte läge att använda någon av hälsningarna som förekom i Ryska posten. Det har blivit populärt med en ny hälsning där man rör vid varandras fötter. Det har visats otaliga gånger under sportsändningarna, som jag inte följer, men eftersom Göran sitter klistrad framför TV:n så går det inte att undvika vad som sker. Innan tåflörtandet var det vanligt att stöta armbågen mot den man ville hälsa på. Men är det egentligen så säkert? I butikerna står det att vi ska hålla minst 1 1/2 meters avstånd och jag mätte överarmen från min axel och fram till armbågen. Det blev drygt 30 cm. Jag tror inte jag har onormalt korta armar. Då blir det i bästa fall bara hälften av det rekommenderade avståndet. Låter man bli att nudda varandra är det väl ok, men jag har inte fastnat för detta sättet. Någon armbågshälsning kommer det inte att bli för min del. Det räcker så bra med att säga hej eller vinka. Men jag saknar att få krama om mina barnbarn.

Det är tre år sedan jag träffade alla fyra samtidigt och som det ser ut nu lär det dröja ännu ett tag innan min favoritkvartett samlas hos oss igen. 

tisdag 23 februari 2021

Ny yrkeskarriär?

 Pandemin har satt många käppar i hjulet för allt det vardagliga. Givetvis är det inte lika hemskt som alla som blir sjuka, men det känns ändå lite besvärligt ibland. Att gå till tandläkaren, som jag tidigare gjort två gånger per år har pausats. Som tur är har jag väldigt sällan hål i mina tänder, men de sista dagarna har jag känt av att det ilat lite. Jag håller tummarna för att det bara är något tillfälligt, annars måste jag ringa och få en tid. Tandvärk är inget som går att tänka bort och givetvis är det så säkert det bara går att besöka en tandläkare idag. Det är ju inte så att mottagningen är nerstängd precis. 

Om man läser i tidningarna så verkar det ibland som om det skulle vara helt omöjligt att få kontakt med en läkarmottagning, men jag har upptäckt att det fungerar alldeles utmärkt. Sjukvårdspersonalen är så vänlig och hjälpsam och ger sig tid. De är beundransvärda. Vi har inte kunnat få vår vaccinering än eftersom Göran tagit en dos penicillin. Då måste man vänta två veckor minst efter att kuren avslutats. Det betyder att även jag får vänta, men eftersom vi ändå inte är ute och flyger och far, så går det bra.

Jag har alltid haft bestämda tider hos fotvårdare och "frissa", men det är inget jag vågar mig på nu längre. Ulrika köpte ett fotvårdsset med alla attiraljer som behövdes och har tagit över den sysslan hos oss. Det är väldigt bekvämt att slippa ge sig iväg, så vi kommer nog att fortsätta med det även när pandemin är över.


Frissan blir det lite besvärligare med, men jag löste det enkelt. Jag köpte ett paket hårfärgning. Den här gången valde jag mellanbrun, för jag vågade mig inte på någon av de röda nyanserna. Det hade kanske inte alls blivit den färg jag önskat, så jag får vänta med det ett tag. När jag var yngre fixade jag alltid färgningen hemma, men sen blev jag lite bekväm och lät min hårfrisörska göra jobbet i stället. Det största bekymret är klippningen. Det vågar jag mig inte på, men jag har bestämt mig för att låta håret växa. När det blir tillräckligt långt ska jag sätta upp det i en knut. Då kanske jag snart liknar en riktig sagoboksmormor/farmor. 


Det är värre med Görans frisyr. Jag skickade efter ett hårklippningsset som även skulle duga för proffs stod det, så nu har jag extraknäckt som herrfrisör ett par gånger. Det är inte det lättaste. Jag tror jag ska föreslå honom att lägga sig till med hockeyfrilla. Då behöver jag bara föna och locka till håret lite.


I mitt vitrinskåp ligger en gammal hederlig locktång......rena tortyrredskapet. Mor la den på spisplattan tills den blev het och sen lockade hon håret på mig och min syster. Ibland kom hon åt örat och det brände rejält. Jag undrar om det var någon som fick lockat håret med hjälp av locktång som kommit på uttrycket: Vill man vara fin får man lida pin.