torsdag 21 oktober 2021

En helt vanlig dag


Igår regnade det hela dagen så jag passade på att åka och uträtta en del ärenden. Jag är lite bortskämd för jag har massor av butiker samlade i klump på tre olika ställen inte långt från där jag bor. Det är bara att välja vilket område jag vill åka till, sen kan jag parkera bilen och ströva runt i butikerna. Det blir nästan som ett löpande band. Jag tycker det är skönt nu att de flesta affärer valt att inte ha det kravet på en polett eller ett mynt för att man ska kunna låna en kundvagn. Det finns klart fortfarande några som envisas med det, men jag förstår inte riktigt varför. Det är sällan man ser några kundvagnar slängda här och där, som man gjorde förr, så antagligen har poletten ramlat ner hos de flesta. Nu är det nog mer elsparkcyklar som ligger och skräpar, 

Det har varit ganska kallt vissa dagar jag varit ute i trädgården och jag har fått byltat på mig massor av kläder. Jag jobbar kanske för sakta så det är därför jag inte håller värmen. När jag såg mig i spegeln innan jag gick ut såg jag stora likheter med Michelingubben...eller gumman. Igår inhandlade jag ett underställ i merinoull, som ska värma mig hur kallt det än blir. 


Göran läste en annons om en dammsugare till ett mycket rabatterat pris. Den vi har verkar vara allergisk mot damm för den vägrar andas in nåt, så det var verkligen bra tajming. I ett äktenskap ska man dela på allt, sägs det. Men jag tycker nog att man kan få ha vissa saker för sig själv. Jag går t.ex. inte in i Görans snickarrum och lånar hans pelarborrmaskin (största anledningen till det är klart att jag inte vet hur jag ska hantera den) lika lite som att Göran sätter sig vid nån av mina symaskiner. Det jag är mest intresserad av betalar jag själv och vice versa. 

Men nu blir det problem. Göran betalade dammsugaren, så nu är det hans egendom, och då tycker han kanske att jag inkräktar på hans område ifall jag använder den. Det vill jag absolut inte göra! Fast jag misstänker att han kommer att vara väldigt generös och låta mig låna den.

tisdag 19 oktober 2021

Skönhetsvård utomhus



Igår kom en kille från trädgårdsfirman hit och kollade vad som behövde göras vid i vår trädgård. Ut emot gatan planterade vi för ca 25 år sedan taxus och cypresser och de växte både på bredden och höjden så snart var det helt insynsskyddat. Till sist kändes det nästan som att bo i Törnrosas slott. Jag gillar när jag inte känner mig "iakttagen". Tidigare om åren har vi ändå klarat av att hyfsa till häcken högst upp med hjälp av en förlängningsbar grensax, men de sista åren har det blivit lite si och så med det. Nu kände vi att det fodrades proffshjälp. Vår fasa var att behöva dra upp alla växterna längs med gatan och plantera en ny häck, men killen som kom hit hade helt andra förslag. Det går att föryngringsbeskära en del växter och några hade han andra idéer om. 

Vi har även en stor hägg som blommar med rosa små blommor på bar kvist och som nu är högre än huset, men den skulle gå att klippa in i kronan. 

   

Ormhasseln ska också bli mindre. Egentligen gillar jag det trädet bäst innan löven kommer för då ser man alla krokiga grenar. Firman har arborister som tar hand om det så vi känner hos helt lugna. Den höga växten som jag började på att såga ner ska de få dra upp plus några kompisar som står intill.

Till sist var det dags att inspektera rhodedendronhäcken. Den planterades för 5o år sedan och har blommat något enormt under alla år......även i år, men vi kände nu att den var alldeles för hög och bred. Jag har bestämt mig för att inga växter ska vara högre än jag kan känna fast mark under fötterna när jag ska klippa dem. Stegarna ska sättas längst in i förrådet. Tyvärr gick det inte att fixa allt nu. Rhododendron bör inte klippas förrän i mars, menade killen, och då föreslog han att den kortas in och klipps ner till knähöjd. Det blir som när vi planterade buskarna då för flera decennier sedan. De blir föryngrade med 50 år. Kan undras om det påverkar ägarna också. Då ser jag fram emot att bli en smal och pigg 26-åring.

söndag 17 oktober 2021

Fantastiskt!

 


Jag har precis bränt nästan 3000 kalorier. Glömde ta ut kakorna ur ugnen.

Betyder det tro att jag inte behöver motionera idag?

torsdag 14 oktober 2021

Irriterande

 

Min datormus har varit lite underlig ganska länge. Det började med att locket på baksidan inte ville sitta kvar. Det gjorde att batterierna ramlade ut en aning och kontakten bröts. Jag satte fast locket igen och t.o.m. tejpade fast det. Då kunde jag använda den ännu en tid, men till sist fungerade inte ens det. Då gav jag upp och köpte en ny mus. Ulrika var med när jag köpte den och när vi kom hem satte hon sig vid datorn för att installera den. Det gick inte. Hon försökte gång på gång med samma nedslående resultat. Mina kunskaper när något med datorn krånglar är minimala. Ärligt talat är de helt obefintliga, så jag var inte till mycket hjälp.

Ulrika tog datormusen med sig för att testa installera den till sin dator. Hon ringde mig sen och berättade att den fungerade inte hos henne heller. Alltså var det musen det var fel på och inte våra datorer. Det lät ju ändå lovande. Då var det bara till att åka iväg och byta till en annan. Förhoppningsvis ska jag inte ha samma otur nästa gång.

Det är väl underligt att så fort en pinal inte fungerar känner man ett väldigt behov av att använda den precis då. När jag nu inte suttit vid datorn så mycket har jag hunnit med en hel del annat och det är inte fel. Jag ser ändå fram emot att kunna börja med mina dagliga rutiner igen. Efter frukost sätter jag mig alltid framför datorn och kollar mail och bloggar. Även om jag inte har några jobbtider som styr över mig längre är det bra att ha vissa inplanerade saker varje dag. Bäst av allt är klart att det aldrig är något tvång inblandat. Jag behöver aldrig be om tjänstledigt ifall jag känner för att bara slöa en hel dag. Jag diskuterar bara med mig själv och jag är mycket förstående. Livet kan inte vara bättre.

tisdag 12 oktober 2021

Jag vill inte vara trendig

Trender förekommer inom de flesta områden som t.ex. mode, inredning, mat och träning. Det som intresserar mig mest är mode och inredning. Trender har jag däremot inte så mycket till övers för. Jag tycker man ska inreda sitt hem eller klä sig som man trivs och inte för att någon "förståsigpåare" sagt att "nu är det detta som gäller." Smak är så olika från person till person. Att plocka in lite detaljer i inredningen eller klädseln som kanske är modernt just då, kan ändå vara kul, men det får inte ta över helt. Jag tror inte någon trivs med att alltid lita på andras omdömen. Det är betydligt roligare att komma med egna idéer, och de får gärna vara lite udda eller tokiga. 

För en del år sedan var det väldigt populärt att ha stegar med i inredningen. Det gick inte att öppna en inredningstidning utan att hitta minst 5 stegar i olika reportage. Det var bilder från badrum, sovrum, kök och TV-rum. Visst kan en stege fylla en funktion som upphängningsanordning, men det får väl ändå vara någon måtta? Ibland undrade jag om det jag läste kunde kallas för inredningsreportage eller annons för stegar. Det gällde givetvis trästegar och inte den sorten som jag använder i trädgården. Fast de är betydligt lättare att flytta runt på eftersom de är gjorda av lättmetall.

Nu är det inte modernt med stegar längre. Nu är det frukttema som gäller; närmare bestämt ananas. Senaste reportaget jag läste visade ananas på brickor på golvet....

...eller på stolar.....

...och t.o.m. på resväskor av nån underlig anledning.


Men nu blev jag lite intresserad för jag har en sån gammal resväska i min möblering. I ett hörn har jag placerat en korgstol och vid sidan om en korgkista, där jag förvarar lite plädar. Ovanpå den lade jag sen resväskan, som jag köpt på loppis, och överst tronar en gammal unikabox. Den användes förr av arbetare att bära mat i när de gav sig iväg till jobb. Allt går i lite bruna eller beige nyanser, men jag har aldrig tänkt på att jag kunde pigga upp det med en ananas.


Jag åkte ner till Lidl och inhandlade en ananas, som jag placerade på toppen av pyramiden. Nääää! Jag tyckte inte alls det blev snyggt. Den förpassades till köket fortare än kvickt där jag delade den i småbitar. Det är så gott att ha i yoghurt till frukost.

söndag 10 oktober 2021

76-1

 


Jag tänker dra av ett år från min ålder för jag kunde knappt utnyttja förra året.

Det kändes lite snopet att bli så avstängd från mycket man normalt brukar sysselsätta sig med. Jag har klarat mig ifrån att bli smittad och det är klart det viktigaste, men det är en hel del saker jag saknat väldigt mycket, som t.ex. att åka ner och gratulera Zoé som jag gjort sen hon var väldigt liten. Nästa år fyller hon 10 år och det vill hon fira här i Sverige. Det får bli ett hejdundrande kalas. 

torsdag 7 oktober 2021

Titelsjuka

Titelsjukan grasserar fortfarande även om det har blivit betydligt bättre mot hur det var förr. Jag minns hur viktigt det var för vuxna med titlar när jag var barn. Titeln var inte bara förknippad med ett yrke utan kunde även vara ett sätt att visa aktning för en annan person. Vi sa t.ex alltid tant eller farbror före namnet på vuxna som vi pratade med. Idag är tant nästan ett skällsord och betecknar mer en gammaldags och omodern kvinna. Det var aldrig tal om att man skulle säga du till någon om inte titlarna var bortlagda först. Det fanns regler för det med om vem som hade rätt att föreslå titelbortläggningen. Vi barn fick definitivt aldrig säga du till någon vuxen. Jag minns hur min syster en gång sa du till vår farfar och mor tillrättavisade henne genast. Då vände sig min syster till farfar och sa:”Är vi inte så bekanta så vi kan säga du?"  Det tyckte farfar att de var. 


Herr, fru och fröken är vanliga titlar som alla kan använda sig av. Vad som förvånar mig är att män bara har en titel att välja på medan det finns två för kvinnor...en för gift kvinna och en för ogift. Jag läste häromdagen något som fick mig att gå i taket. I Peru finns en gerilla som kallar sig Lysande stigen. Grundaren hade suttit fängslad i mer än 30 år och avtjänade flera livstidsdomar för mord och andra brottshandlingar som lett till att 70 000 människor dödats. Han hade nu avlidit i fängelset och Perus försvarsminister skrev på Twitter: "Jag har informerats om att herr terrorist Abimael Guzman har avlidit." Den typen har väl förverkligat all rätt att kallas herr? Terrorist räcker så bra plus en del mindre trevliga saker.


Det löjligaste tyckte jag var förr när kvinnan fick del av mannens titel. Var mannen doktor titulerades kvinnan automatiskt doktorinna om hon så inte ens kunde sätta på ett plåster. Om en kvinnlig läkare gifte sig hörde man aldrig att maken kallades för doktor. Jag tänker på filmen Morrhår och ärtor där Margaretha Krook titulerar sig konsulinna eftersom en grannfru missförstått det hela och trott att maken varit konsul när han i själva verket varit konsult. Skulle man följa den stilen borde jag presentera mig som snickarinnan Moberg.

tisdag 5 oktober 2021

En toppenhelg



Det har varit så kul att få rå om Katarina i nästan två hela dagar. Rasmus hämtade henne vid järnvägsstationen här i Åstorp sent på fredagskvällen. Jag erbjöd mig att göra det för det tar mig bara fem minuter att köra dit, men Rasmus älskar att köra bil nu när han får köra på egen hand, så jag överlät turen till honom.




På lördagen tänkte jag att vi skulle ta sovmorgon eftersom det var helg, men Katarina är effektiviteten personifierad så det blev inget av det. Vi åt i varje fall frukost i lugn och ro innan jobbkläderna åkte på. Den där grenhögen tog hon hand om innan jag hann ut i trädgården och nästa projekt var fågelbadet. Hon lyfte ner en trädgårdsplatta i hålet som jag grävt och sen kontrollerade vi om den låg jämt med hjälp av ett pyttelitet vattenpass. Otroligt nog så tog det inte mer än några minuter innan det visade sig att plattan var helt perfekt placerad. 

Nästa moment var betongfundamentet. Det vägde multum så jag föreslog att vi skulle hjälpas åt, men när Katarina hörde att det "bara" vägde nånstans mellan 40-50 kilo tog hon själv hand om lyftet. För att det skulle stå helt säkert hade jag köpt hem stenlim som vi sprutade på. Det var nästan det svåraste av alla momenten, för det blåste lite och limmet for iväg som spunnet socker. Mina trädgårdsbyxor stoppade det mesta och idag åkte de i tunnan. Limmet gick inte att få bort. Att sätta själva badet på plats på toppen av fundamentet var klart ingen match för en stark kvinna. Jag behövde bara stå beredd med vattenpasset och vi hade en enorm tur, tycker jag, för det blev nästan helt rakt med en gång. Det kan klart också ha berott på skicklighet för det är ju allmänt känt att Kvinnor kan.


Det är bra med Katarina för hon ser själv vad som behöver göras och räknar ut vad jag behöver hjälp med, så jag kände mig aldrig tjatig. Vi hjälptes åt med mycket och jag var supernöjd när det var kväll. Söndagen bestämde vi skulle vara en ledig dag eftersom hon skulle flyga tillbaka på kvällen. Det har startat en ny tåglinje nu där man kan hoppa på i Åstorp och åka raka vägen till Kastrup utan tågbyte. Det underlättar mycket när mina utlandsboende barn åker hit. 

söndag 3 oktober 2021

I landet Fantasi


 När någon sa att jag levde i en fantasivärld höll jag på att ramla av min enhörning.

Vad är det för fel med att drömma sig bort ibland? Det gör vardagen lite festligare. Fast egentligen anser jag mig vara en mycket sansad, allvarsam och jordnära person. Hoppla!!!

torsdag 30 september 2021

Fritt fram


Så ropade vi alltid när vi som barn lekte kurragömma och inte orkade leta efter de sista kamraterna som gömt sig. Fritt fram är det nu ute i samhället. Det har väl varit ganska fritt tidigare också, men det blir mer påtagligt när även äldreboenden börjar ge sig iväg på utflykter. Alla mår bra av att komma hemifrån ibland och se något nytt, och dessutom träffa lite andra människor än de man brukar se dagligen. Smittspridningen är för tillfället väldigt låg i Skåne och det är jag tacksam över. Men det går aldrig att känna sig helt säker. Helt plötsligt kanske kurvan pekar uppåt igen. Mycket kommer det givetvis att bero på hur vi hanterar den här nya friheten. 

Tidningarna fylls med fler och fler annonser om evenemang som startat. Det är konserter, teaterföreställningar, utställningar och loppisar. Visst känns det lockande att få ge sig iväg på något sådant, men jag är nog ändå lite skeptisk. 2-metersavståndet är inte aktuellt längre, men det får inte kortas in för mycket. Jag har aldrig gillat att trängas,  och det värsta jag vet är när någon står och flåsar mig i nacken. De sista två teaterföreställningarna i Köpenhamn som Ulrika och jag beställt biljetter till blev inte av. Danmark har redan öppnat upp mer och mer, men vi känner oss inte särskilt sugna på att åka iväg ändå. Det var en tradition vi hade i mer än 10 år, men inget behöver klart vara för evigt.

Att ge sig ut på egna strövtåg är ganska riskfritt, och jag har ju naturen in på knutarna så för min del kan jag inte klaga. Fast nog längtar jag efter lite normalt liv då man bara kom på en idé om något man ville åka och titta på, satte sig i bilen och åkte dit utan att fundera över om det var knökfullt med andra människor där eller inte. Riktigt som tidigare tror jag inte det kommer att bli...åtminstone inte på länge än. 

Det bästa är ändå att flygningarna från Luxemburg har kommit igång. I morgon kväll kommer Katarina till Åstorps järnvägsstation och jag tar limousinen och åker ner och hämtar henne. 

tisdag 28 september 2021

Skövling

 

Kanske någon av er minns att jag i höstas skrev om när jag skulle frisera två höga cypresser och sågade mig i fingret. Det blev ett besök hos doktor "Mayday" som sydde ihop såret utan bedövning. (Läkaren hette  egentligen något annat, men fick det namnet av den övriga personalen efter alla sina felaktiga behandlingar. Hon blev tack och lov avskedad.) Varje gång jag tittar på de här cypresserna känner jag obehag. Men det är slut på det nu, för de ska bort. Inte bara för att de delvis var skuld till mitt söndersågade finger utan lika mycket för att de är så höga så även om jag klättrar upp på den högsta stegen vi har når jag inte upp till toppen. Visserligen kan jag be Rasmus om hjälp, men jag vill helst fixa det mesta själv. Idag fick häcksaxen vila. I stället gjorde tigersågen mig sällskap. Jag kom osökt att tänka på Motorsågsmassakern, en film jag aldrig sett, men bara titeln ger mig kalla kårar. Tigersågen är ett utmärkt redskap. Man behöver inte alls vara särskilt stark för att kunna såga ner rejäla grenar. Det är nästan som att skära i smör. 

Den ena cypressen är nu snart ett minne blott. Så pass mycket är borta på den så jag ska kunna fläta in chizzandran i blomsterbågen. Det har inte varit plats för det tidigare. Det kommer säkert att bli betydligt ljusare och luftigare där nu. Trädgårdsfirman ska få ta hand om roten till cypressen och även få den äran att såga ner kompisen, som står vid andra änden av rabatten. Ytterligare tre höga buskar har fått respass. I fortsättningen ska det inte finnas några växter i vår trädgård som är högre än att jag kan stå stadigt på marken och fixa till dem. 

Det blev en rejäl hög med vissna grenar kvar på gräsmattan. Jag kollade kom-ihåg-listan och där stod det klart och tydligt som en punkt: "bortforsling av grenar", så jag lät dem ligga kvar. 

söndag 26 september 2021

Omtänksamhet

 


Jag har gjort en lång kom-ihåg-lista. Vet bara inte vem som ska göra allt.

Jo, förresten. Det vet jag. KATARINA!!!! Hon kommer hit på fredag kväll och stannar över helgen. I somras sa hon, att jag kunde anteckna allt jag behövde ha hjälp med och naturligtvis vill jag inte göra henne besviken.

torsdag 23 september 2021

Fantasifullt eller fantasifult



Jag har besökt Sofiero slott ett antal gånger. Det är ett mycket populärt turistmål strax utanför Helsingborg. Kung Gustav VI Adolf och han hustru Margaretha fick slottet i bröllopsgåva och det var kronprinsessan som anlade den berömda rhodedendronträdgården. När de blommar i maj är det som att stiga in i en sagovärld. Det finns inte bara rhododendron där utan massor av andra växter och trädgården är indelad i nästan som små rum. Det finns olika promenadstigar man kan gå och då få information om vad som finns där och hur det planerades. 


Informationsbroschyren fanns bara på engelska, men eftersom svenska språket till stor del består av engelska ord och uttryck så är det nog ganska klokt tänkt....antar jag.

Det brukar även finnas minst en utställning inne på slottet varje år. i år handlade den om mode. Inte vad vi kanske i vardagslag tänker på som mode utan mer på hur det kan bli längre fram. Miljötänk och hållbarhet var ledorden. Designelever hade fått göra plagg och det var mycket återanvänt som visades. Jag vill väl inte påstå att det var vackert, men det fick mig att dra på smilbandet många gånger och jag beundrar verkligen deras fantasi. En del tips och idéer fick jag ändå med mig hem.


Det fanns två tjusiga klänningar där som kronprinsessan Mary av Danmark lånat ut. Den blommiga föll mig inte alls i smaken, men jag gillar den gröna, som hon bar på förlovningsfesten.


Bland det återanvända fanns bl.a. denna jeansklänning. Det syns tydligt att den är sydd av slitna jeans . För att göra det så bekvämt som möjligt för sig vid sömnaden, så skippades ärmarna. I stället kunde man sticka in dem i ett annat par jeans och låta midjelinningen gå runt nacken så det ser ut som en slags bolero. Snyggt? Nej, knappast!

Allt ska användas och det blev tydligen några stuvbitar över så det precis räckte till ett par skor.


Den här modellen är knappast lämplig på en middagsbjudning. Var sticker man ut händerna så man får tag på besticken?


Aha! Det fanns ett hål någonstans. Men man måste tydligen vara vänsterhänt. Modellen i förgrunden är en riktig Kajsa Warg modell....man tager vad man haver.


Har man tröttnat på sina gamla gardiner är det bara till att plocka ner dem med ringar och allt och använda som kjol.


Det hela hålls på plats med ett överblivet veckband. Mycket praktiskt att inte klippa i det hela ifall man ångrar sig och vill hänga upp gardinerna igen. 


Det fanns ännu en "riktig" klänning på utställningen; nämligen denna som Alice Bah Kunke använt på en Nobelfest. Den är sydd av ett gammalt sidenlakan och ett antal av hennes egna gamla sidenblusar. Inget som jag valt ifall jag blivit bjuden på Nobelfest, men smaken är så olika. 


Många av skyltdockorna hade en mask framför ansiktet gjord av eterneller. Jag vet inte om det skulle symbolisera evighet när det gällde modet. Maskerna var väldigt tjusiga och hade passat som dekoration på en vägg.

Nästa Sofierobesök kommer nog att bli i maj nästa år. Då är garanterat allt jag kommer att få se otroligt vackert.


tisdag 21 september 2021

TUT, TUT!



Rasmus har alltid varit intresserad av bilar.


Han provkörde alla slags modeller.


Det var meningen att han skulle överta morfars gamla Volvo, men tyvärr så blev det så mycket att göra vid på den till sist, så vi sålde den.


Rasmus ville ändå ha en Volvo och till slut fick han tag på "önskebilen" som han köpte efter jul i fjor. Den har han använt när han övningskört och idag var det dags för uppkörning. Jag har väntat neröst på sms från honom. Jag visste att uppkörningen började halv 9 och strax före halv 10 kom sms:et: " Jag klarade testet!" Det trevligaste sms jag nånsin fått. Körkortet skickas hem till honom om en vecka och sen ska jag utnyttja Kvidinge Taxi flitigt.

söndag 19 september 2021

Motionstips


Min favoritövning på gymmet är horisontella huvudvridningar. Jag går in, vrider huvudet från höger til vänster några gånger och tänker:"Aldrig i livet!" och sen går jag ut.

                                                           Det är lagom ansträngande.

torsdag 16 september 2021

Jag längtar

 


Jag vet att det finns en uppsjö av appar att ladda ner till sin mobil, men jag har bara det absolut nödvändigaste. Mina barn och barnbarn däremot är mer inne på den linjen. Ibland måste jag erkänna att det skulle var kul att ha någon av alla dessa appar, men det brukat stanna vid tanken. När jag sms:ade med Katarina i tisdags fick jag ovanstående bild. Den var från en app där hon skrev in en viss dag och ett visst klockslag så räknade den ut hur många veckor, dagar, timmar och minuter det var kvar till den givna tidpunkten. Just den här bilden gillar jag skarpt. Den visar hur lång tid det är kvar tills hon kommer hit över en helg. Katarina flyger ensam den här gången och åker direkt från jobbet till flygplatsen. Hon jobbar på Lux Air:s kontor så det är inte någon längre sträcka. 

Så skönt att flygturerna nu går nästan som normalt igen. Katarina åker till Kastrup och tar tåget därifrån till Ängelholm, som ligger bara två mil från Åstorp. Där hämtar jag henne på kvällen. Om Rasmus hunnit få sitt körkort är det troligtvis han som agerar taxichaufför. Katarina är hans gudmor och favoritmoster. 

Hon brukar åka upp ensam en gång varje höst, men det har helt naturligt blivit ett litet uppehåll nu. Vi har planerat in att jobba i trädgården. Jag behöver hjälp med en del tyngre arbeten där. Katarina är stark som en oxe och har en enorm energi, så jag räknar kallt med att hon fixar hela trädgården medan jag sitter och fikar. Givetvis blir det mycket pratande också och inte bara jobb, men hon säger själv att det känns bra att kunna hjälpa oss och det är alltid roligt att höra. Varken Katarina eller Peter har ju den möjligheten att komma hit när det blir att vi behöver akut hjälp. Då blir det Kvidingegänget som kommer farande. Trots att vi förenklat mycket både ute och inne så är det ändå ganska jobbigt att hålla hus och trädgård i hyfsat skick. Det är vid sådana tillfällen man får svart på vitt att man är inte 25 år längre. Det är bara som man inbillar sig.

tisdag 14 september 2021

Världens bästa Rasmus

 
Igår fyllde den här glade lille killen 18 år. 

Rasmus är mitt första barnbarn och vi har alltid bott nära varandra. Givetvis har det blivit så att jag träffat och passat honom mer än de övriga barnbarnen. Vi har haft otroligt kul tillsammans både när han var mindre och under hela hans uppväxt. Vi har samma sjuka humor och eftersom Rasmus snabbt kom på att jag hade väldigt lätt för att skratta, så testade han alla tokiga historier på mig. Många gånger var det bara han och jag som tyckte det var kul. När han var yngre gillade han att pyssla och vi gick ofta ut i skogen och letade pysselmaterial. Med fantasins hjälp kunde vi tillverka i stort sett vad som helst.


Efter hand som han blev äldre ändrades hans intressen, men jag fick ändå hänga med på allt. Tack vare Rasmus har jag fått lära mig spela fotboll...eller spela och spela....jag fick vara målvakt så han kunde träna på att göra mål.


Jag har varit med honom och fiskat..... men där var jag bara åskådare. Rasmus tyckte det var säkrare för både mig och fiskarna.

Det sägs att varje ålder har sin tjusning och det håller jag helt med om. Vi har haft så otroligt mysigt tillsammans under alla år, men det har varit på olika vis. Humorn blev mer och mer framträdande för varje år. Jag minns för något år sedan när jag hämtat honom från skolan och vi satt och fikade på eftermiddagen. Han tittade spjuveraktigt på mig och sa:" Jag måste vara populär bland fågelskådare, för jag har sett en mycket ovanlig art." Jag antar att jag såg ut som ett stort frågetecken. Då pekade han på mig och sa skrattande:"Pensionärsfinken." -"Jaha,"sa jag," och var häckar den då?" Svaret kom blixtsnabbt:"Framför datorn".

Nu går han sista året på gymnasiet där han håller på att utbilda sig till plåtslagare, och denna terminen är han ute på praktik hela veckan. Han stortrivs, men känner av att det är jobbigare än att sitta på skolbänken. Rasmus hade sitt födelsedagskalas i lördags och bjöd på Tacos och till efterrätt blev det kladdkaka med vispgrädde. Igår var det dags för honom att skriva teoriprovet inför uppkörningen. Det var en nervös väntan innan jag fick ett sms där det stod:"Jag klarade testet." Så glad jag blev.