Civilstånd

Förr i tiden var det ”sladdertanterna” som höll reda på allt som hände i grannskapet. De visste vem som var släkt med vem, jobb, barn och ibland en del ”pikanta” detaljer. Idag har Internet tagit över den rollen. Jag skrev in mitt namn på datorn och kunde då läsa samtliga namn, adress och ålder. Något som förvånade mig var att det stod att jag inte var gift. Det stämmer inte. Göran och jag gifte oss den 6 juli 1968, och vi är fortfarande gifta. Vi är inte skilda, endast åtskilda, men det är p.g.a. omständigheter som vi varken önskade eller kunde göra något åt. Det finns ett ord för det här civilståndet; nämligen änka resp. änkling. Varför inte skriva det i stället? Om jag inte var gift skulle jag hetat Andersson i efternamn och inte Moberg. 

Jag minns hur jag många gånger sa fel efternamn i början när jag var nygift. När vi svarade i telefon på jobb svarade vi alltid med för och efternamn och det gällde att tänka efter ibland. Så småningom gick det automatiskt och idag tvekar jag aldrig om vilket som är mitt rätta efternamn, och det betyder också att jag är gift.

Det där med ord för civilstånd är lite konstigt. Idag är man väl inte så noga med det längre, men förr var det väldigt viktigt. Alla vuxna män kallades för herr före sitt efternamn. Det spelade ingen roll om de var gifta eller ogifta. När det gällde kvinnor däremot var det uppdelat. Gifta kvinnor kallades för fru och ogifta för fröken. 

En ungkarl var en ogift man och en ungmö var en ogift kvinna. Det låter i mina öron väldigt nedvärderande. Kan det vara därför som man idag ofta säger ungkarlsflicka i stället. Det låter lite mer jämlikt. Jag har aldrig vad jag kan minnas presenterat mig som fru, utan bara sagt mitt namn. Däremot minns jag att när jag var barn ofta hörde mina föräldrar titulera grannar med herr och fru och efternamnet. Tack och lov att sånt är förlegat nu. 

I min trappuppgång finns 8 lägenheter. När jag träffar på någon av hyresgästerna hejar vi och alla säger du till varandra. Jag kommer inte ihåg vad de heter i efternamn och det har ingen betydelse heller. Men när vi träffas hindrar det inte att vi ändå kan prata en liten stund. 

Min åsikt

 

Vitaminer sägs vara nyttiga,

men kalorier är godare.

Ett brev betyder så mycket

Igår förmiddag när jag satt i fåtöljen och drack en kopp kaffe, hörde jag plötsligt hur det smällde till i brevlådan. Tyvärr var det inget brev. Det vara bara ett informationsblad från hyresvärden. Brev och vykort är det längesen jag fick. Jag tänker på hur det var när jag var tonåring och skrev till en massa brevvänner runt om i världen. Då låg det nästan dagligen ett brev på golvet innanför ytterdörren. På den tiden delades posten ut dagligen, ja, t.o.m. två gånger om dagen och även på lördagar. Då kostade det heller inte en förmögenhet att skicka ett brev. 

Jag blev lite nyfiken på det här med postgången förr och nu. Det har t.o.m. delats ut post på söndagar ända fram till 1951. Jag var inte så gammal då så det har jag inget minne av, men jag minns lördagsutdelningen och att brevbäraren kom både förmiddag och eftermiddag. Så var det faktiskt när mina barn var små också. Det slutade någon gång i mitten av 70-talet. 

När jag var tonåring fanns det många olika slags mönster på brev och brevpapper. De brukade ligga i ett slags vikt pappfodral. Pappret man skulle skriva på och kuvertet hade alltid färg och mönster som matchade. Sådana brev var jättekul att få. När jag kunde så pass mycket engelska att jag kunde skaffa mig brevvänner från utlandet var det flygpostpapper som gällde. Det var inte lika tjusigt. Pappret var tunt och kuverten var vita med blå och röda streck runt kanten.  Idag är det är nog ytterst få som skriver brev. E-mail och sms har tagit över helt. Visst går det betydligt snabbare, men det har inte samma charm.

 

När jag gick i skolan fanns det ett ämne på schemat som hette välskrivning. I speciella böcker fick vi skriva stora och små bokstäver i skrivstil sida upp och sida ner. När vi var klara med alfabetet fick vi skriva av små berättelser. Den nya skrivstilen tycker jag inte är lika vacker som den gamla. Den var så snirklig och tjusig. Många yngre har svårt att tyda den gamla stilen idag, och vi är snart inte så många kvar som minns den. Vi skulle kunna använda den som ett hemligt språk.

Mathögtider

De flesta högtider förknippar man med olika sorters pynt och mat. Påsken har sina kycklingar, målade ägg och sill. 

             Midsommar förknippas med en midsommarstång, matjessill, nypotatis och jordgubbar. 

Julen är nog den största pyntarhögtiden och maten består av många olika rätter, men det fattas aldrig julskinka och risgrynsgröt.

Halloween, som jag inte tycker är en svensk högtid, pyntas på ett lite annorlunda vis, men jag kan inte komma på någon maträtt som är förknippad med Halloween. Det skulle i så fall vara pumpapaj.

Mårtensafton är en helg i stort sett helt utan pynt. Men gåsen står i centrum. Det är en gammal sedvänja från Europa att äta gås för att fira helgonet Martin. Den kom så småningom till Norden och den har varit populär i hela Sverige. Med tiden blev gåsuppfödningen mindre i landet, men den höll sig kvar i de södra delarna och speciellt i Skåne. Edvard Persson sjöng ju en gång: Jag är en liten gåsapåg från Skåne. 

Mårtensafton är den 10 november, men i lördags var jag på restaurang och åt gås med kulpotatis, rödkål, brysselkål och äppelmos. Till efterrätt serverades givetvis skånsk äppelkaka med hemlagad vaniljsås. Det var himmelskt gott! I söndags var jag bjuden på middag hos min dotter igen. Bo hade lagat dansk fläskstek med brynt potatis och rödkål. Även den middagen var himmelskt god. Det har varit en riktig gourmethelg.

Gratis

 Jag behöver aldrig gå till frissan. 

Min kudde ger mig en ny frisyr varje morgon.

Tidig jul

 

Hösten har nästan precis börjat och det är ändå lite tid kvar till jul. TV är ute i god tid och har redan börjat sända julfilmer. De flesta som visats hittills visades även i fjor. Men två nya har dock dykt upp och de var överraskande med tanke på skådespelarna. Jag tittar mycket på deckare och polisserier och nu hittade jag ”mina” poliser i helt annan omgivning. De spelade betydligt tuffare här. Jag gillar Hudson och Rex, som handlar om en polis som har en schäfer, Rex, som partner. Här stöter jag även på polischefen, som heter Joe. I en av filmerna dök båda två upp och de jobbade även tillsammans. Den enda jag saknade var Rex.

Jag har ännu inte sett några tomtar ute i butikerna men det är väl bara en tidsfråga. Åhléns flyttade från Ängelholm för något år sedan, men nu är det dags för en nyöppning lagom till julhandeln startar. Butiken är välkommen av många. Det är alltid kul med en större butik med lite av varje i sortimentet. Det kommer säkerligen att vara överfullt med julprydnader vid nyöppningen.

Jag saknar lite hur det var när jag var barn. Inga tomtar före december vad jag minns. Dagen före julskyltningen hade alla butiker täckt sina skyltfönster med brunt papper. Innanför detta papper jobbades febrilt. Allt skulle vara färdigt så pappret kunde avlägsnas på julskyltningssöndagen. Det var så spännande; åtminstone för oss barn. Det var feststämning när det började skymma och alla vandrade runt från fönster till fönster. En del butiker hade byggt upp riktiga vinterlandskap i sina fönster och visade inga varor som såldes i butiken. Det viktigaste var inte att sälja utan fira att julen var nära.

En annan sak jag minns från när jag var barn och tonåring är Vita veckan. I jan-feb brukade tygaffärer ha stor rea av lakansväv och handdukar. Det var på den tiden vi hade REA och inte SALE. Det var ett sätt att locka kunder till butiken efter julhandeln och också ett sätt att få slut på lagret så nytt kunde köpas in. På den tiden bäddade man med lakan och örngott som hade infälld virkad spets eller bårder. 

Min mor broderade på en del lakan. 

Kvinnorna krusade t.o.m. örngottsbanden förr i tiden. Jag har testat det en gång och det var väldigt tidsödande. När vi idag pratar om Vita veckan tänker vi knappast på krusade örngottsband utan att man ska undvika  alkohol en vecka. 

Znogge: Jag försöker om och om igen att kommentera hos dig, men det misslyckas varje gång. När jag tittade bakåt i din blogg såg jag att det inte kommit in några kommentarer sen i söndags. Jag vet inte om de hamnar i din skräppost eller far runt i rymden. Blogger strular enormt just nu för mig….inte bara när det gäller kommentarerna. Jag kommer försöka varje dag, men lyckas det inte så får jag kommentera dig i slutet av mitt inlägg tills Blogger tagit sitt förnuft till fånga.

Trist!

 Jag har stora problem med Blogger just nu. Det går inte att kommentera hos Znogge och det är över huvud taget svårt att komma in på bloggen också. Fortsätter det så här får jag nog avsluta det hela.