Bortkastad tid

Det är något som inte stämmer. Senaste tiden har det blivit ganska mycket fotbollstittande för min del, och det hör inte till vanligheterna. Jag följde inte VM så noga. Jag läste inte ens reportagen i tidningen, men eftersom jag äter middag hos min dotter på helgen och Rasmus också dyker upp där då går det inte att undvika att bli lite uppdaterad. De abonnerar på sportkanaler för att inte missa något och TV:n är oftast påslagen när jag kommer dit....och det visas alltid sport.

Rasmus åkte till Norrköping när HIF skulle spela där, så Bo och Ulrika kom till mig för att äta middag. Givetvis ville Bo titta på matchen när vi ätit klart. Det händer ytterst sällan att jag ser en hel fotbollsmatch från början till slut, men nu fanns ju chansen att jag skulle kunna få syn på Rasmus på läktaren. Jag stirrade på TV- rutan under två halvlekar helt i onödan. Inte syntes Rasmus i rutan. Det var 90 helt bortkastade minuter.

När jag sen var ensam på kvällen letade jag upp en kanal som visade deckare. Jag var tvungen att kolla deckare hela natten för att få tillbaka skärpan på TV-skärmen. Det är bara till att konstatera att sport är inte nyttigt för min TV.

Minskning

Jag har börjat på en gin och tonic-diet. 

Än så länge har jag tappat två dagar.

Bakvänt

  + 1 år

 Igår blev jag en bakvänd 18-åring, men jag kan inte påstå att jag känner mig så bakvänd. Faktum är att jag är ganska nöjd med de färdigheter jag har. Visst märker jag många gånger att jag har tummen mitt i handen, men det går inte att vara bra på allt. Ända sedan jag var tonåring har jag tyckt om att prova på olika saker. Uttrycket att "man vet inte om man klarar av något förrän man testat," tycker jag är toppen. Det är aldrig fel att prova på något nytt. Helt plötsligt upptäcker man kanske en ny hobby? 

När jag var yngre anmälde jag mig till många olika slags kurser. Jag har provat på keramik, oljemålning, batik, tygtryck, modeteckning och mycket annat. Det är inte bara det att man får lära sig något nytt. Man blir dessutom bekant med många nya människor med samma intresse. Nu är det väldigt längesen jag var med på någon kurs. Till hösten brukar det skickas ut broschyrer om vad som erbjuds. Jag får vara uppmärksam och se om jag kan hitta något intressant.

På biblioteket här i sta´n kan man gå på en hel del föreläsningar och konstutställningar. Har jag tur kommer det att vara något som känns lockande i höst. En del gånger har jag inte varit så väldigt engagerad i ämnet, men en bra föreläsare kan få nästan vem som helst intresserad. Det är en konst att kunna fånga åhörarnas intresse.

Att bara strosa runt till olika platser i Ängelholm är minst lika roligt som en föreläsning. Det finns många ställen jag fortfarande inte besökt. Jag brukar leta efter information på biblioteket och sen tar jag mig till de olika platserna för att se dem i verkligheten. I regel finns det alltid en spännande historia förknippad med varje plats. Det är lätt att bli "hemmablind" och inte se tjusningen i det som finns nästan mitt framför näsan och det vill jag undvika.

Förklädd terrorist

Idag blir det inte så mycket resande för min del längre, men ibland tänker jag tillbaka på alla konstiga situationer man kunde hamna i. Sen jag överlämnade min bil till Rasmus har jag skaffat mig privatchaufför…två stycken t.o.m. Vill jag åka buss är det helt gratis inom Ängelholms kommun och järnvägsstationen ligger på 20 minuters gångavstånd så möjligheterna till att resa finns kvar. Det är mer att jag blivit lite bekväm med åren.

När Ulrika gick på Tillskärarakademin i Köpenhamn bodde hon tillfälligt i Helsingör, för det blev betydligt enklare att pendla därifrån till skolan. När hon var nyinflyttad åkte jag över några kvällar i rad för att hjälpa henne komma i ordning med möbleringen.

Det blev ganska sent när jag åkte hem igen till Helsingborg, och tulltjänstemännen stod på plats när jag gick av färjan. Efter några kvällar blev jag invinkad och de ville titta i min väska. Då kan jag säga att jag var glad att jag inte blev "haffad" kvällen innan, för då hade jag en hammare i min väska. Jag hade nämligen åkt över med hammare och x-krokar för att sätta upp tavlor i Ulrikas lägenhet så det blev lite hemtrevligt.

När det gäller flygresor är säkerhetskontrollerna betydligt strängare. Här är det inte tal om några stickprovskontroller, och det tycker jag är jättebra. När Zoé var liten åkte jag ofta till Luxemburg för att vara barnvakt. Då var jag noga med att inte packa ner något vasst i handbagaget. För det mesta hade jag alltid något handarbete med mig när jag åkte….oftast var det något plagg jag höll på att sticka och det checkade jag alltid in. Jag ville inte bli känd som "terroristmormorn som fastnade i säkerhetskontrollen med stickor nr. 4 i handbagaget."

O

Det brukade flyta lugnt i Köpenhamn när gick genom den där "pipbågen", och det borde det göra också. Jag hade aldrig något förbjudet varken på mig eller i handbagaget. När jag skulle åka hem packade jag på samma vis och tänkte att det är bara till att promenera igenom och se världsvan ut. Så fel jag hade! Väskan och jackan åkte genom utan problem, men när jag gick genom bågen så pep den och jag tror nästan det var lampor som blinkade i den också. Man kunde nästan tro att de fått jackpot i säkerhetskontrollen. En allvarlig dam kom genast och tog mig i armen, och jag fick sätta mig ner och ta av skorna, som sedan kördes genom röntgen igen utan att det lät nåt. Då fick jag resa på mig och det blev kroppsvisitering...utanpå kläderna. 

Det fanns inget extra på mig som inte skulle vara där förutom bilringarna runt midjan. Jag fick ta mina pinaler och vandra vidare, men jag var ändå glad att de var så uppmärksamma. Även den mest timida gamla dam kan faktiskt vara en förklädd terrorist.

Tänk positivt!

Ibland känner man sig riktigt deppig och det känns som man helt tappat fotfästet. Då gäller det att se det från den ljusa sidan.

När man nått botten har man åtminstone fast mark under fötterna.

Gäääääsp!!!!!

I måndags var det sjusovardagen. Det är en dag som verkligen är värd att firas, tycker jag. Själv tillhör jag den exklusiva skara som gillar att sova länge på morgnarna. Det påstås att om man sover länge den här dagen blir man trött ett helt år framåt. För ovanlighetens skull steg jag upp redan kl. 8 i måndags för jag hade en tid att passa på förmiddagen. Det måste betyda att jag kommer att vara jättepigg ett helt år framåt. Det låter lovande. Mellan åren 1680 och 1901 fanns sjusovardagen med i almanackan. Varför den togs bort förstår jag inte alls.

 

Sjusovardagen handlar egentligen inte om alla morgontrötta utan är tillägnad sju kristna helgon från Anatolien. Enligt legenden levde sju kristna män omkring år 250 i Efesos i det nuvarande Turkiet. Kejsar Decius lät bygga ett avgudatempel i staden och hotade att döda alla som inte dyrkade i det. De sju männen delade då ut sina ägodelar till de fattiga i staden och gömde sig i en grotta. Där la de sig ner för att sova. När kejsaren fick reda på detta lät han mura igen grottan, men två män skrev ner deras liv och martyrium och la in skriften mellan stenarna. 

Efter ca 200 år bröt murare upp grottöppningen för att bygga ett stall, och de sju sovarna vaknade till liv igen. De trodde att de bara sovit en natt och en av dem gick ner till staden för att köpa bröd. När han försökte betala med sina gamla mynt trodde befolkningen att han hittat en skatt. Det väckte stor uppståndelse när borgmästaren fick veta detta och de följde med till grottan där de fann brevet. Kejsaren kom dit och efter att männen talat med honom dog de. 

Det finns även ett litet djur som heter sjusovare. Den påminner om en ekorre men hör till familjen sovmöss. Den ligger i dvala från  november fram till maj. Det skulle jag också kunna tänka mig för då slapp jag ifrån den skånska vintern.

Oproffsigt bemötande

Jag går två gånger i veckan och får omlagt såret på mitt ben. Det upptäcktes en knuta vid sidan om och idag var det dags för läkaren att inspektera. Han visste inte vad det var utan skrev en remiss för biopsi. Det blir troligtvis inom det snaraste. Sen sa det nötet (ursäkta, men jag kan inte komma på nåt bättre namn): -"Ja, sen får vi hoppas att det inte är något fanskap, på ren svenska.” Säger man så till en orolig patient? Han kanske trodde han var rolig, men där misstog han sig grovt. Jag brukar kunna se det komiska i det mesta, men inte denna gången. Jag blev bara orolig och aningen chockad. Det var inget jag hade förväntat mig att få höra.

Så fort jag fått svar på biopsin ska jag byta VC. Detta var droppen. Han har tidigare skrivit ut medicin till mig som det står i journalen att jag är allergisk mot. Det gäller att vara uppmärksam. I julas satte han ut en medicin jag tagit i över ett år utan att tala om för mig att jag måste trappa ner sakta. När jag började må dåligt läste jag på nätet att man fick absolut inte sluta tvärt med just denna medicinen, för då kunde man få nåt liknande abstinensbesvär. Dessutom rekommenderades medicinen definitivt inte till äldre patienter.

Det går inte att ha förtroende för en sådan läkare. Han är lika gammal som jag så han borde vara pensionerad för länge sen. Det finns många äldre som är helskärpta,  men det finns också många som definitivt inte borde få fortsätta jobba. Som läkare måste man vara extremt kunnig och känna till alla nyheter inom området. Dessutom är det helt nödvändigt med social kompetens. Ett bra bemötande på en vårdcentral är A och O. Man går dit för att man är orolig för sin hälsa och vill då inte höra några skrämselprofetior. En läkare ska bara berätta fakta och inte slänga ur sig antaganden som en slags spågubbe.