Mer värdefullt än guld och diamanter

Göran ligger fortfarande kvar på lasarettet och vi vet fortfarande inte hur länge det kommer att bli. Som tur är så har jag bara 2,5 mil in till Helsingborg så jag kör snabbt in där både förmiddag och kväll. Det finns inget positivt med att ligga på sjukhus och för den delen så är det inte mycket roligare att vara här hemma alldeles ensam.

Jag måste ta ögondroppar tre gånger om dagen och det har Göran alltid fixat. När jag själv försökte hamnade det mesta på kinden och där gör de inte mycket nytta. På helgerna tar Ulrika över droppandet, men det var kris nu under vardagarna. Då var jag jätteglad att jag har så omtänksamma grannar. Min grannfru kommer in till mig halv 8 på morgonen och droppar i mina ögon. Sen knackar hon på igen på eftermiddagen och kvällen efter att jag varit inne hos Göran.

Häcken mellan vara tomter är gammal och risig och vi har pratat om att såga ner den. En eftermiddag jag kom hem hade grannen sågat ner en buske och lagt grus så det såg ut som en liten gångstig. De menade på att det var det närmaste hållet för mig att gå in till dem om det var något jag ville. Jag kan komma och knacka på vad det än gäller och vilken tid som helst på dygnet fick jag besked på. Det är helt ofattbart att det finns så snälla människor. Jag kan lugnt påstå att jag har världens bästa grannar. De är guld värda.

Vardag igen

Mycket har hänt de senaste två veckorna. Alla barn och barnbarn har varit hemma och det har varit jätteroligt. För första gången träffades alla fyra kusinerna i verkligheten, och de kom mycket bra överens. Trots åldersskillnaden hittade de många gemensamma saker de kunde roa sig med. Tyvärr är livet inte bara solsken. Dagen innan Peter och hans familj skulle åka tillbaka till Dallas åkte Göran akut in på sjukhuset. Tidigt i morse åkte Katarina med familj tillbaka till Luxemburg, men jag är glad att jag har Ulrika och hennes familj i närheten. Jag kommer att tillbringa mycket tid inne hos Göran. För tillfället är all blogglust bortblåst.

Rättvist

Om någon kastar en sten mot dig, så släng tillbaka en blomma. Kom bara ihåg att den ska var planterad i en kruka.

Att vända andra kinden till är det nog faktiskt inte många som tänker när de blir påhoppade av någon. Jag tror det känns mer naturligt att försvara sig. Nu menar jag inte när det gäller fysisk misshandel utan när någon säger något dumt. Ord kan såra och göra minst lika ont som slag. Jag försöker svara tillbaka med ironi och då blir det ofta som om man slänger tillbaka en blomma planterad i en kruka. Det får åtminstone den andra personen att tänka efter. 

Jag vill måla om Skåne

För två veckor sedan var Skåne blått och förra veckan var det grönt. Därför trodde jag i min enfald att den här veckan skulle det vara gult. Men icke!!! Om man blandar blått och grönt blir det förstås inte gult, det vet jag, men jag tänkte att undantag finns alltid. Nej, i stället blev det till en brun sörja. Vi har barmark varannan dag och snö varannan dag. Det blåser ostliga vindar så vinterjackan får hänga med ännu.

Trots allt känns det inte helt hopplöst. Idag kommer nämligen min son och hans familj från Dallas och ska stanna i två veckor. När de lämnade Dallas hade de sol och runt 20 grader. Det är inget vi kan erbjuda i Åstorp. Jag hoppas verkligen de har packat ner lite varmare kläder att ha i reserv. Peter känner ju till hur vädret brukar vara här, så han har nog varit förutseende.

Hjältedåd eller bragder?

Det är egentligen konstigt hur ord används och förändras. Ta ordet hjälte t.ex. I ordböckerna står det att hjälte betyder en person som gör stordåd och vinner ära och berömmelse. Stordåd tycker jag är när någon räddar livet på en annan människa eller ett djur eller visar civilcurage och står upp för någon annan. Med andra ord en människa som inte i första hand tänker på sig själv. Det finns många vardagshjältar som aldrig blir uppmärksammade. Jag tycker inte man behöver göra några stordåd för att få lite "hjältestatus", men i vardagslag så tänker man nog mer på dessa personer som snälla, rättvisa och omtänksamma människor. Sådana som man träffar på lite då och då, och som gör att vardagen blir lite ljusare. Det är inte så viktigt att dela in människor i fack, tycker jag. I så fall skulle man nog sorteras in i många olika fack. Finns ingen människa som är enbart bra eller dålig.

Sporten är nog det "fack" som har mest hjältar, men där känns ordet ganska urvattnat. Några stordåd behöver det inte alls vara tal om. Det räcker med att sparka undan en boll för motståndarna så är man en hjälte. Som de flesta vet så är jag ingen sportfantast. Jag kan mycket väl titta på en fotbollsmatch eller följa en tävling i vilken sport som helst, men livet fortsätter som vanligt även om det är sport på TV. Lagom är bäst. Idrottsutövarnas bragder ska visst uppmärksammas. Men det är just det som det är: bragder och inte hjältedåd. Varför heter det annars Bragdguld?

Sportjournalistiken är nog det område där svenska språket urholkats mest. Där kör de med hälften engelska och hälften svenska. Det mest idiotiska exemplet på detta är kommentatorn som sa i en paus att nu skulle de visa några höjdpunkter från matchen. Sen la han snabbt till :HIGHLIGHTS. Ja, vi svenskar är kanske inte så bra på vårt modersmål så det är kanske svårt att veta vad höjdpunkter är. Det kan vara höjdpunkten på en ås....Söderåsen t.ex. Där bor jag. En höjdpunkt skulle kunna vara ett hemma-hos-reportage hos mig uppe på Söderåsen.

Populära Poppy

På 60-talet var det väldigt populärt med virkade dräkter. Det modet börjar dyka upp så smått igen, och det kliar lite i fingrarna på mig att börja på en dräkt till mig själv. Jag virkade en grön och en rosa dräkt som jag använde mycket. Till min systedotter gjorde jag en blå kappa med silverfärgade kanter, och vi var väldigt stiliga när hennes lillasyster döptes.

Med åren så ändrades modet givetvis och de där dräkterna bara hängde i garderoben och tog plats. Det hade gått åt en hel del garn till dem och jag nändes inte slänga dem, utan jag sprättade itu delarna och repade upp garnet. Jag var van vid det hemifrån, för min mor var väldigt noga med att ta vara på allt så mycket det gick. Hon sydde om gamla kläder till mig och min syster och repade upp slitna tröjor och stickade nya. Då virade hon först garnet i härvor som tvättades och när de var torra nystades garnet hårt så det blev så slätt som möjligt. Jag tyckte det var så kul när jag fick hjälpa mor med det.

Av det gröna garnet stickade jag koftor till mina döttrar, men det rosa har blivit liggande år efter år. Men så helt plötsligt fanns det ett mönster som fodrade just den här rosa nyansen. Genom filmen Trolls blev Poppy väldigt omtyckt. Zoé älskar den här figuren och det gör jag med. På nätet beställde jag ett mönster och det har hållit mig sysselsatt ett bra tag. Först hade jag planerat att det skulle bli en julklapp, men det hann jag inte och jag missade även födelsedagen.

 Nu är Poppy äntligen klar och till påsk ska hon överlämnas. Det fanns mönster på Poppys kompis Branch också, och visserligen har jag garn som passar, men jag tror nog att det får räcka med Poppy. Själva dockan var inte så besvärlig att göra, men håret var ett elände. Tack och lov att jag klippte mig förra veckan. Min frisyr är betydligt lättare att fixa till än Poppys.

Ingen trevlig framtidsvision

Det går att läsa nästan dagligen en massa negativa saker kopplat till äldrevården. Någon nyhet är det knappast att det är brist på personal. Allt detta går naturligtvis ut över de boende som inte får den vård och den sysselsättning som de är berättigade till. Man ser knappast fram emot att bo på ett sådant ställe, där man betraktas som en sak och inte som en levande människa. Hur gammal man än är så kan det väl vara kul med lite omväxling och lite nöjen. Många äldre är pigga och friska långt upp i åldrarna, men har kanske svårigheter att fixa allt praktiskt på egen hand. 

Det är inget ovanligt att många höjdare inom politiken fifflar för att ge sig själv förmåner. Hade de i stället agerat ärligt och verkligen jobbat för att det de lovade blev uppfyllt, så hade mycket varit annorlunda. Medmänsklighet och omtanke är begrepp som är okända för många som bestämmer om hur våra äldreboenden ska vara. 

Jag läste för en del år sen att i Japan hade det uppfunnits en slags behållare som det gick att stoppa in människor i där de blev duschade. Det sprutade tunna strålar av tvål och vatten över personen inne i behållaren.....precis som i en biltvätt. Jag vet inte om de var utrustade med de här stora rullande borstarna också. De kanske bara kopplades till om personen i fråga var extremt skitig. Något äldreboende i Danmark hade nappat på detta och testat det på sina pensionärer. Enligt föreståndaren var det väldigt uppskattat. Nu minns jag inte om det var de boende eller personalen som var mest förtjust. Den duschade torkades för hand, var man noga med att berätta. Jag tror inte det dröjer länge innan någon uppfinner en torktumlare för människor också.

Jag vågar inte tänka på hur äldreboenden kommer att se ut i framtiden. Ska det inte finnas några människor kvar som jobbar där? Säkerligen kommer måltiderna att ersättas av en tablett som innehåller alla näringsämnen. Ska kanske vårdpersonalen ersättas av syster R2D2 och CP3O?