Samlarmani

Jag samlar på lyckliga ögonblick.

Man kan samla på många olika saker. Jag har en hel hög med fingerborgar och ett helt batteri med änglar, men det bästa att samla på är lyckliga ögonblick. 

Önskelista

Jag drömmer om kaffe, semester och en stor väska med pengar.

 Nu väntar jag bara på att det ska komma en god fe och uppfylla mina önskningar.

En gul, kul helg

Nu närmar sig påsken med stormsteg. Om en vecka börjar påsklovet i skolorna och då kommer Zoé hit. Hon och Rasmus är lediga samtidigt, men Zoé är även ledig veckan efter påsk, fast då måste hennes föräldrar jobba så det blir fritids för henne. Gult är den regerande färgen när det gäller påsk...i varje fall enligt mitt sätt att se.

Som barn skalderade vi ramsor om alla färgerna och då hette det alltid att gult är fult. Det tycker inte jag. Det finns så många gula nyanser och det är en glad färg som piggar upp efter vintermörkret. När det gäller kläder finns det inte så mycket gult i min garderob, men när jag var yngre var jag mycket modigare och blandade vilt både färger och mönster. Ibland var det bara för att få se reaktionen hos andra....lite provocerande kanske, men ganska kul. Kycklinggul är nog den enda nyansen av gult som jag tycker endast passar på just kycklingar.

Jag hade även gula skor, som jag var väldigt förtjust i. Det fanns skor i alla färger och modeller i min skogarderob på den tiden. Det var så enkelt när jag kom till skoaffären att leta upp rätt storlek och sticka ner foten i skon. 9 av 10 gånger så passade den perfekt. Idag är det inte så enkelt. Mina fötter är inte lika medgörliga längre och jag får leta länge innan jag hittar ett par som känns behagliga. Dessutom går det inte lika lätt att fynda skor billigt när man måste ha en viss typ av skor. Men jag har bestämt mig för att jag ska starta upp en ordentlig skogarderob igen. Den ska innehålla alla modeller och färger som tänkas kan. Ett par fräsiga skor kan piffa upp en annars alldaglig klädsel.

Inför påsken pyntar jag inte lika mycket som till jul av förklarliga skäl. Det rör sig om så få helgdagar, så det känns inte lika nödvändigt. Det blir mest hall och kök som får lite uppiffning.

Något som jag alltid plockar fram är vepan som mor sydde för längesen. Då är det påsk på riktigt.

Bil i vårkläder

Vi fick bytt däck på våra bilar i förra veckan. Det var väldigt enkelt att beställa tid, för det var ingen rusning. Förr om åren har Göran alltid själv stått för däckbytet, men det är ju onödigt när det är så billigt att få det gjort på en verkstad. Den tiden kan man lägga på något annat jobb hemmavid.

Det var ledigt i arbetshallen när jag kom dit, så det var bara att köra direkt in. Verkstadsägaren var ensam om att sköta arbetet, men han fixade det på nolltid ändå. Det syntes att han var van. Under den värsta rusningstiden jobbar de på helgerna också och då är det fler som hjälper till. Då har man nya däck på sin bil nästan innan man hunnit blinka.

När jag kom hem spolade vi av däck och fälgar och sen la vi ner dem i stora däckpåsar och rullade in i förrådet. Härligt att ha allt sånt undanstökat. Nu får de ligga där tills det blir dags att byta igen.

Bilen är ett måste för mig. Jag kör inte så värst många mil per år längre, men jag är helt beroende av den för inköp och besök hos tandläkare, läkare osv. Dessutom hämtar jag Rasmus vid skolan nästan alla dagar och det är mycket viktigt. Några månader till får jag den äran att agera chaufför, men nästa termin ska han gå på en annan skola och då är det buss hem som gäller.

Mina bildäck är nästan renare än själva bilen. Jag tror det är dags att beställa tid hos Tvätt och Skvätt. Den firman har vi anlitat i många år och det är fortfarande samma personal som jobbar där

.

Grannsämja

Det kan vara lite problematiskt det där med grannar. Själv har jag inga problem i den vägen för jag har världens bästa grannar. Men vi har några inneboende i vår trädgård som inte alls kommer överens. Ett duvpar började bygga bo i en av de höga cypresserna och allt var frid och fröjd....ett tag. Sen kom ännu ett par och byggde i en cypress lite längre bort i trädgården, men det gillade inte de här första hyresgästerna. När jag går ut på morgonen och hämtar tidningen sitter fyra antagonister på vår infart och glor på varandra. De inte bara stirrar på varandra...de ryker ihop och slåss också. Duvor ska vara fredliga djur får man alltid höra och det är väl därför vi ritar fredsduvor. De som bor här är då inga fredsduvor, för de har väldigt ettrigt temperament.

Igår såg vi att ännu ett duvpar var på lägenhetsvisning...i plommonträdet. Jag hade tänkt mig att vi skulle ha fikaplatsen under just det trädet för oss själva i sommar, men det känns lite taskigt att schasa iväg dem. De såg så kärvänliga ut där de satt efteråt. Om detta paret bor på baksidan av huset bör det inte bli några fler grannkonflikter. Jag hade ändå tänkt fixa till en fikaplats framför förrådet, så vi ska säkert kunna dricka vårt eftermiddagskaffe någonstans i trädgården.

Som om det inte var nog med 6 vildduvor kommer även Görans "gamla" brevduvor och hälsar på. När den nya ägaren släpper ut dem tar de en sväng upp om vårt hus och sätter sig på taket till garaget. Där sitter de och tittar längtansfullt??? på sitt gamla hem. Det finns ingenstans för dem att flyga in i det för allt är igenbommat. I fjor fick vi släppa in dem genom dörren så den nye ägaren kunde hämta dem på kvällen. Men i år blir det inget sånt. Jag vill inte ha in någon som smutsar ner i det nymålade förrådet. När de inser att de varken kan komma in eller få någon mat flyger de tillbaka till sitt nya hem. Med alla dessa duvbesök varje dag känner jag mig nästan som Sofia i Bröderna Lejonhjärta.

Räck lång näsa åt Jante

Du ska tro att du är något för då blir du någon.

Med ett bra självförtroende klarar man sig långt. Ifall man då träffar på någon som vill förminska eller få en att känna sig värdelös har de inte så stor chans att lyckas. 

Nu blev det kveller

Ibland känner man för att dra ner luvan över ögonen. Den känslan signalerar att något inte är riktigt ok, och då är det bättre att ta en paus. Som pensionär måste man inte vara lika effektiv alla dagar om man inte vill. Många gånger var det enklare när man jobbade för då var det alltid bestämda arbetstider och helgen var arbetsfri. Numera är det flextid som gäller, och det passar mig utmärkt. Fast ibland tänker jag inte på att orken och uthålligheten inte är lika stor idag som för 20 år sedan. När jag håller på med något kul glömmer jag ofta bort både tid och rum, och sen kommer det surt efter. 

Jag gillar att skriva upp allt jag ska göra, och sen stryka efter hand som det är avklarat. Den gångna veckan har jag fått sudda och ändra om i kalendern stup i kvarten, för inget av det jag planerat in har blivit gjort. Det mesta har flyttats fram till i morgon eller nästa dag eller nästa. Och tänk....världen har inte gått under för det! 

Jag lyfter lite försiktigt på luvan och ser att det börjar ljusna.  Till helgen går vi över till sommartid. Att vi börjar närma oss våren brukar alltid pigga upp. Jag kan nog snart lyfta helt på mössan.