torsdag 4 juni 2020

Trippa lätt


Nu är Let´s dance slut för denna säsongen. Jag gillar det programmet inte bara för dansen utan även de tjusiga kläderna man får se. Jag brukar också titta på damernas skor. Hur katten kan de hålla balansen i de där skorna? Men när jag tänker efter så har jag själv varit lite av en expert på det området. Ja, inte när det gäller dansen, men att ta sig fram på höga, smala klackar. De flesta skor jag hade när var var ung hade alltid skyhöga klackar och spetsiga tår. Det är för mig en gåta hur jag kunde trycka in 5 tår i varje sko. Kanske inte så konstigt att fötterna tog lite skada.

Jag vet inte riktigt när mitt skointresse började, men jag gissar att det var nån gång i tonåren. En säsong var det modernt med väldigt mjuka skor, som kallades för jungle foot. De var så mjuka att det kändes nästan som om man gick i bara strumplästen. Riktiga smygarskor. Vi den här tiden blev det mer och mer populärt med italienska skor. De var kända för att var snygga, mjuka, spetsiga och makalöst dyra.  När jag äntligen lyckats spara ihop pengar så jag kunde köpa ett par var jag överlycklig. Jag skulle ut och dansa på lördagkvällen och då skulle jag naturligtvis ha de här tjusiga skorna på mig. Mot slutet av kvällen trampade jag fel under en dans och bröt av klacken. Det blev inget mer dansande för min del. Jag fick linka runt med en sko där klacken hängde och slängde. På måndagen gick jag med skorna till skomakaren, men det gick tyvärr inte att laga dem, eftersom de brutits mitt under sulan. Vilken katastrof!


Mitt skointresse slutade inte där utan jag fortsatte glatt att köpa det ena paret efter det andra. I min garderob fanns skor i alla färger, och med olika slags klackhöjd. Det är inte så mycket högklackat i min garderob nu längre......nästan ingenting, om jag ska vara ärlig. Men jag kan fortfarande falla i trance inför ett par supersnygga skor i ett skyltfönster. Tyvärr brukar det stanna vid det.....en titt i skyltfönstret. Antingen har skofabrikanterna fel på lästerna de gör storlekarna efter, eller så är mina fötter VÄLDIGT unika. Jag kan prova hur många som helst i "min" storlek, och för det mesta hittar jag inga som passar. Numera är jag både ute efter att de ska vara snygga och sköna att ha på fötterna. Det finns vissa affärer som säljer sådana skor, men tyvärr så är det inga som är speciellt billiga.

I modereportage kan man läsa om kända skodesigners som Loboutin och andra. De tillverkar skor direkt efter kundens fot och önskemål om utseende. Här blir det garanterat inga skoskav vid användandet. Antagligen är skorna lika mjuka och bekväma som en handske. Kanske är det därför som filmstjärnor och andra kändisar ser så lyckliga ut när de går på de olika galorna. Det känns antagligen som om de går på moln.


Skomodet ändrar sig lika ofta som klädmodet. Minns ni platådojorna?  Givetvis hade jag sådana skor och till råga på allt var jag gravid. Att jag kunde hålla balansen på de höga sulorna med en stor mage är helt ofattbart. Ett tag var det populärt med modeller med nitar på......sylvassa saker som pekade rakt ut från skon. Oftast satt de på hälen och hela klacken. Tänk er att stå i kön på ICA bakom en sån "piggförsedd" dam, som helt plötsligt fick ett infall och sparkade bakut. Då gällde det att vara reaktionssnabb. På den tiden var det inte tal om att hålla avstånd i kassakön. När jag tänker efter kunde det kanske varit bra om de skorna blev moderna igen. Det finns en del som trots alla rekommendationer har väldigt svårt att förstå att man inte ska stå och flåsa personen framför i nacken.

tisdag 2 juni 2020

Hjälp!

Det är inte så katastrofartat som rubriken vill påskina. Jag tänkte bara fråga om någon har en bra idé till en julkalender. I fjor märkte jag att idéerna började sina rejält. Eftersom jag vill att det ska ha lite julanknytning, så blir jag aningen låst i valet mellan olika teman. När jag startade kalenderskrivandet var min föresats att jag skulle hålla på i 10 år. Det var nog en glädjekalkyl märker jag.

Visserligen är det soligt och väldigt varmt nu, och vinter och december känns långt bort. Men innan vi vet ordet av är vi inne i julmånaden. Jag gillar att ha lite framförhållning och när jag äntligen valt ett tema och börjat fundera på de olika inläggen, märker jag ibland att det tar helt stopp....som om arbetarna på hjärnkontoret packar ihop och tar ledigt. Hur jag än försöker så dyker det inte upp något intressant. Många gånger får jag ge upp och börja fundera ut ett annat att tema skriva om.


De tre första åren skrev jag om änglar, ljus och hjärtan. Sen blev det färgen vit. Som skåning är jag inte så hemtam med snö, men det finns så mycket annat som är vitt och värt att skriva om.


Ett år blev det ett tomteår med hans släktingar och liv och leverne.


I fjor var det krisigt. Då var jag glad att vi stavar j-ljudet på olika vis. 

Under alla år har jag fått låna ett foto av Bosse och i fjor fick jag även hjälp av Karin. Katarina, min dotter, är en stor hjälp när jag ska leta idéer till de olika inläggen. Hon har en enorm fantasi och kommer med de mest tokiga infall ibland. 

Jag brukar hitta så mycket kul på bloggarna jag läser och om man är osäker på en sak går det alltid att skriva en fråga och vips får man svaret i bloggen. På grund av detta är jag helt övertygad om att det bara kommer att drösa in förslag på olika kalenderteman. Det slutar kanske med att jag får hålla på i 20 år i stället?

söndag 31 maj 2020

Ingen kan veta allt


En del människor har svar på allting men ändå inte lösningen på någonting.

Det är så enkelt att klaga och tala om vad som är fel. Oftast görs det i efterhand när man har facit. Att ge tips om ett bättre sätt att utföra uppgiften på är däremot inte lika enkelt. Att vara efterklok är inte liktydigt med att vara intelligent. Det är bara ett konstaterande av fakta. 

torsdag 28 maj 2020

Fredssymbol

Skulpturen Revolver med knut, "Non-violence", skapades för 40 år sen av Carl Fredrik Reuterswärd som en hyllning till John Lennons kamp för en fredlig värld. Den mest kända står utanför FN-skrapan i New York. Till detta jubileum har en del kända personer färgsatt revolvern på sitt eget personliga sätt.


Självklart är Johns fru Yoko Ono med bland konstnärerna. Hennes version har titeln Imagine, efter en av makens mest kända låtar.






Beatlesmedlemmen Ringo Starr har kallat sin modell för Drums for Peace,





och en annan medlem i bandet, Paul McCartney, har valt titeln Music for Peace.


Det finns tre revolvrar med sporttema. Robin Söderling och Ernst Billgren har samsats om en tennisversion. Bröderna Henrik och Joel Lundkvist får oss givetvis att tänka på hockey. Muhammad Ali har döpt sin till Slå ett slag för freden, men det låter kanske lite motsägelsefullt.


Min absoluta favorit är givetvis den orangea revolvern. För min familj och mina vänner är det helt naturligt att koppla ihop mig med den färgen. När min yngsta dotter gifte sig hade hon och hennes blivande man skrivit ett slags informationsblad till gästerna. Vi var många och de flesta av oss hade inte träffats tidigare. I det här bladet blev alla presenterade med namn och en liten beskrivning. Efter mitt namn hade de skrivit:

Brudens mor och personliga brudklänningsdesigner, som hade målat hela världen orange om hon kunnat.

tisdag 26 maj 2020

Obegripligt


För oss i Skåne och speciellt i Helsingborgsregionen är begreppet "att tura" något som alla känner till. Färjeturen mellan Helsingborg och Helsingör tar ca 20 minuter och båtarna seglar var tjugonde minut. Att tura menas att man inte går av i Helsingör när färjan nått Danmark utan man sitter kvar och åker kanske några gånger till fram och tillbaka. Då går det att sitta i lugn och ro i restaurangen eller var man vill på båten för den delen. Julborden är väldigt uppskattade och då behöver man verkligen sitta där mer än en tur och returresa.


Sedan en tid tillbaka är gränsen mot Danmark stängd. Endast de som jobbar i Danmark fick tillåtelse att åka dit och det gäller samma fortfarande. Kan man bevisa att man har släktingar där som man vill besöka är det också tillåtet. Det har varit mycket strängare regler för att skydda sig mot viruset i Danmark och många andra länder än vi varit vana vid här i Sverige. Varje land har valt sin strategi för att klara krisen. Vad som är rätt eller fel får väl framtiden utvisa. Än finns inget facit.


För de mest inbitna "turarna" har inget ändrats. De åker som vanligt. I tidningen stod att läsa om kiosken på färjan. De säljer lika mycket öl och sprit nu som under högsäsongen på sommaren. Det beror naturligtvis till stor del på att det inte går att åka till Bordershop i Tyskland och hamstra.


Nu har Danmark och några länder till börjat lätta lite på restriktionerna. Gränsen mot Tyskland öppnas och även norrmän får lov att åka till Danmark. Svenskarna är dock fortfarande portförbjudna, med vissa undantag. Tydligen anses Sverige vara ett "farligt" land. Men då förstår jag inte vitsen med att danskar åker hit. Det är fullt tillåtet att åka över till Sverige och hem igen utan några konstigheter. Tror de att viruset här i Skåne kan se skillnad på om det är en dansk eller en svensk person och bara ger sig på den inhemska befolkningen?


Under långhelgen som gick hade tydligen många danskar besökt Bornholm. Närmaste vägen att ta sig dit från Köpenhamn är givetvis över Öresundsbron till Malmö och vidare mot Ystad där färjan seglar över till Rönne. När det var dags att åka tillbaka bildades kilometerlånga köer på bron. Den danska tullstationen blev en megastor bromskloss. Eftersom inte svenskar är önskvärda i Danmark gissar jag att det var uteslutande danskregistrerade bilar i kön. Det var nog inte riktigt den effekten man hade väntat sig.

söndag 24 maj 2020

Genomskådat


Tänk om människor var som sedlar. Då kunde man hålla dem upp mot ljuset och se vilka som var falska.

Så praktiskt det hade varit. Då hade man sluppit mycket elände.

onsdag 20 maj 2020

Som en älva


Så känner jag mig nästan idag. Igår var det äntligen tid för besök hos min fotvårdare efter mer än 12 veckors uppehåll. Det berodde inte enbart på Coronavirusets framfart utan största anledningen var att hon varit sjukskriven. Tyvärr har hon artros i höger armbåge och hand och har blivit opererad. Efteråt tillstötte en del komplikationer så det drog ut rejält på tiden. 


Det var nog att ta i lite när jag beskrev mig själv som en älva, men det stämmer med känslan. Utseendet är kanske inte så älvlikt, men det finns säkert älvor med lite hull också.


I varje fall så dansar jag fram på lätta fötter och det är det viktigaste.