Flicka med pärlörhänge

Jag har alltid gillat örhängen. När jag började köpa den sortens smycken var det med clips, en anordning som påminde nästan om en tvättklämma fast mindre, som klämdes fast runt örsnibben. Det var rena tortyrredskapet. En del clips satt så hårt att man fick huvudvärk och bara längtade tills man kom hem och kunde ta av dem. Vill man vara fin får man lida pin, sägs det, och jag undrar om man då tänkte på gamla tiders örhängen. Efter ett antal år blev det mer modernt att göra ett litet hål i örsnibben och ha örhängen med stift. Jag hade en del modiga kompisar som själv gjorde hål med en stoppnål. Den gruppen hörde jag definitivt inte till. 

Det dröjd ganska många år innan jag fattat mod så jag kunde gå till en juvelerarbutik och få det fixat. Så mycket enklare det blev nu. Jag vet inte hur många par jag har, men det är en hel del, och jag köper fortfarande när jag ser några som jag känner kommer att passa perfekt till mina kläder. 

Den holländske 1600-talskonstnären Vermeer är världsberömd för sin målning Flicka med pärlörhänge. Det har skrivits en bok och även gjorts en film med samma titel. 

Även en del tecknade bilder med motivet har dykt upp.

Jag tycker förstås att jag har den värdefullaste Flickan med pärlörhänge.

Namnsdag

 

Idag har Sigrid namnsdag. Så hette min mor, som skulle ha fyllt 102 år idag. När hon föddes kunde hennes föräldrar inte komma överens om vad hon skulle döpas till, så hennes farmor kom med förslaget att titta i almanackan. Sigrid hade namnsdag den 15:e september och dagen efter var det Eufemia. Det namnet är borttaget från almanackan nu, och jag minns att mor tyckte det var bra, för hon gillade aldrig namnet.

Min mor fick leukemi året innan hon fyllde 80 och läkarna sa att hon kanske hade 3-4 mån kvar att leva. Det struntade hon i och kämpade på i ett år. Under sitt sista år bodde hon växelvis hos mig och min syster. Jag jobbade fortfarande men kunde ordna så att jag bara jobbade varannan vecka. Vi trodde mor skulle tycka det var jobbigt att fara mellan oss systrar, men hon tyckte bara det var kul. Hon packade så glatt sin väska när det var dags att åka till nästa dotter. Hon var en mycket omtyckt svärmor. Annars hade klart inte detta upplägget fungerat så bra. 

Mor var en riktig sagoboksmormor.......inte med vitt hår uppsatt i en knut i nacken.....men hon intresserade sig för att lyssna på barnen och gav sig tid med dem. Sex barnbarn hade hon och alla har så många roliga minnen av henne. Hon fick även träffa fem barnbarnsbarn, varav Rasmus var den yngste. 

Mor var väldigt positiv och ungdomlig i sitt sätt. Min syster och jag har kunnat prata med henne om allting och hon har lärt oss väldigt mycket. Hennes tålamod var enormt. Hon var så stolt och glad varje gång det föddes ett nytt litet barnbarn eller barnbarnsbarn. Nu när jag själv har barnbarn förstår jag precis den känslan hon hade. Det är drygt 20 år sedan mor gick bort, men hon är fortfarande oerhört saknad.

Höstmode

Dior har designat klänningen.

Lindt har designat kroppen.

Måste man ha tråkigt?

Tiderna förändras och när jag var barn fanns inte alls det utbud av nöjen och sysselsättning som finns idag. Dessutom var synen på barn så helt annorlunda då. Man skulle synas men inte höras. Så otroligt korkat! Det där att man måste ha tråkigt ibland annars vet man inte när det är roligt kanske det ligger en gnutta sanning i. Efter en del problem så visst uppskattar man då desto mer när det händer nåt kul. Men man måste inte ha tråkigt bara för tråkets skull. Jag tycker man måste försöka göra det bästa av situationen i alla lägen. Helt klart mår man bättre om man har en optimistisk inställning till saker och ting.

Det som förvånar mig är att det mest talas om barn....att de inte klarar av att ha tråkigt. De måste ha mobiler, TV-spel och allt mellan himmel och jord. Det kanske de har....men hur många vuxna är det inte som använder samma saker? Vari ligger skillnaden? Ok, vuxna arbetar och behöver koppla av när de kommer hem, men barnen går i skolan och det är också ett jobb.

Under alla år jag jobbat med barn både i skola och på Fritids har jag sett hur arbetet förändrats, Både krav och arbetsklimat är mycket tuffare idag. Det mest konstiga är att de som alltid framför en negativ åsikt om skolan oftast är de som aldrig satt sin fot i en lektionssal sen de själv slutade skolan. Ändå vet de exakt hur det går till där och har naturligtvis också lösningen på problemen. Då kan jag för mitt liv inte begripa varför de inte har utbildat sig till lärare, och kämpat för en förändring. Vilken toppenskola vi hade haft då !

Jag vet att jag är partisk och oftast tar barnens parti, och det tänker jag fortsätta med. Jag tänker aldrig tvinga varken mig själv eller någon annan att ha tråkigt, bara för att kanske bli väldigt helt otroligt makalöst jättemycket glad sen när det händer nåt kul. Det räcker så bra med att bli glad.

Förvirrad med stort F

Jag läste på nätet någon som beskrev förvirring på ett kul sätt. Det stod: Ibland är man mycket intelligent och kan föra djupsinniga samtal och ibland kan man mäta upp mjöl medan bordsfläkten är igång precis bredvid. Den beskrivningen skulle mycket väl kunna passa in på mig, En morgon bestämde jag mig för att fixa till en ägg - och kaviarsmörgås till frukost. Jag hade kokta ägg i kylskåpet så det vara bara till att plocka fram och skala. När jag skivat det tog jag fram en tub från kylskåpet. Det var inte mycket kvar i den märkte jag, för den var nästan helt hoprullad. När jag tryckte på den kom det ut en smal sträng som såg väldigt underlig ut. Den var lite beigefärgad. Kaviar brukar väl vara mer rostfärgad? Först trodde jag att tuben var för gammal så jag vecklade ut den för att läsa bäst-före-datumet. Det visade sig att den skulle hålla sig fräsch ännu en månad. När nu hela tuben var utrullad kunde jag läsa vad som stod skrivet på den….Ädelost!  Som tur var hade jag en oöppnad tub kaviar i kylskåpet så jag kunde ändå äta det jag planerat. Morgnar är inte den bästa tiden för mig. Min uppmärksamhet är inte på topp då. 

Jag hade en tid bokad hos tandhygienisten, och efter frukost spatserade jag iväg. Ytterdörren till tandläkarmottagningen är ganska tung och det är besvärligt att ta sig in där med rollator. Som tur är finns en knapp att trycka på så dörren öppnas. Det regnade lite den dagen och en dam stod precis utanför dörren och pratade i sin mobil för att få lite lä för regn och blåst. När hon såg att jag skulle gå in just där började hon först flytta sig lite, men sen kom hon nog på att hon kunde öppna dörren genom att trycka på knappen. Det hände ingenting, så hon tryckte en gång till med samma resultat. Då flyttade hon sig bara från dörren fortfarande med mobilen intill örat. 

Jag måste erkänna att jag kände mig lite snopen. Jag hade förväntat mig att hon skulle öppna dörren för mig. Bra kvinna reder sig själv, tänkte jag och gick fram och skulle precis ta tag i dörrhandtaget när en ung kille kom förbi och sträckte sig fram och höll upp dörren. Vilken gentleman! Jag har många gånger märkt att yngre personer är mycket artigare och mer omtänksamma om andra människor än många andra. En stor eloge till de ungdomarna!

Tandläkarbesöket var riktigt positivt. Jag hade för mig att rabatten för äldre inte gällde om man gick till tandhygienist, men jag hade tydligen fel. Hela kalaset gick på 2700 men tandvårdsbidraget på 600kr drogs av först och sen räknades det bort mer rabatt. Det slutade med att jag betalade bara 330kr. Ett mycket humant pris!

Kvällsrutin

I morgon kommer alla kort i min plånbok att vara laddade.

Hoppas att det inte blir strömavbrott i natt,

Heja Danmark!

Jag läste i tidningen att i Danmark hade det gjorts en undersökning av Dansk Sprognævn om vad danskar tyckte om engelska låneord. Det var en hel del ord som de ville ha bort. Först och främst vill de kalla REA för udsalg i stället för sale, nice bör heta dejlig och random ska återigen heta tilfældig om danskarna får som de vill. Det hoppas jag verkligen att de får. Nu har språknämnden startat en ny undersökning där danskarna får bedöma alternativen. Särskilt unga uppmanas att delta, eftersom personer mellan 54 och 70 dominerade den första undersökningen. 

I Sverige har vi Institutet för språk och fornminnen. Det vore väl något för dem att ta upp? De ska ju värna om det svenska språket och våra dialekter, men de gör väldigt lite väsen av sig. Naturligtvis måste vi få in nya ord i vårt språk. Så har det ju skett i alla tider. Inte pratar vi nu som de gjorde på 1700-talet. Vad jag inte förstår är varför lånandet är så ensidigt. Orden kommer nästan uteslutande från USA.

Är det meningen att vi ska prata trumpska i fortsättningen? Så kommer naturligtvis språket de talar i USA snart att heta. Tokstollen ändrar ju namn på det mesta.