Tänk positivt!

Ibland känner man sig riktigt deppig och det känns som man helt tappat fotfästet. Då gäller det att se det från den ljusa sidan.

När man nått botten har man åtminstone fast mark under fötterna.

Gäääääsp!!!!!

I måndags var det sjusovardagen. Det är en dag som verkligen är värd att firas, tycker jag. Själv tillhör jag den exklusiva skara som gillar att sova länge på morgnarna. Det påstås att om man sover länge den här dagen blir man trött ett helt år framåt. För ovanlighetens skull steg jag upp redan kl. 8 i måndags för jag hade en tid att passa på förmiddagen. Det måste betyda att jag kommer att vara jättepigg ett helt år framåt. Det låter lovande. Mellan åren 1680 och 1901 fanns sjusovardagen med i almanackan. Varför den togs bort förstår jag inte alls.

 

Sjusovardagen handlar egentligen inte om alla morgontrötta utan är tillägnad sju kristna helgon från Anatolien. Enligt legenden levde sju kristna män omkring år 250 i Efesos i det nuvarande Turkiet. Kejsar Decius lät bygga ett avgudatempel i staden och hotade att döda alla som inte dyrkade i det. De sju männen delade då ut sina ägodelar till de fattiga i staden och gömde sig i en grotta. Där la de sig ner för att sova. När kejsaren fick reda på detta lät han mura igen grottan, men två män skrev ner deras liv och martyrium och la in skriften mellan stenarna. 

Efter ca 200 år bröt murare upp grottöppningen för att bygga ett stall, och de sju sovarna vaknade till liv igen. De trodde att de bara sovit en natt och en av dem gick ner till staden för att köpa bröd. När han försökte betala med sina gamla mynt trodde befolkningen att han hittat en skatt. Det väckte stor uppståndelse när borgmästaren fick veta detta och de följde med till grottan där de fann brevet. Kejsaren kom dit och efter att männen talat med honom dog de. 

Det finns även ett litet djur som heter sjusovare. Den påminner om en ekorre men hör till familjen sovmöss. Den ligger i dvala från  november fram till maj. Det skulle jag också kunna tänka mig för då slapp jag ifrån den skånska vintern.

Oproffsigt bemötande

Jag går två gånger i veckan och får omlagt såret på mitt ben. Det upptäcktes en knuta vid sidan om och idag var det dags för läkaren att inspektera. Han visste inte vad det var utan skrev en remiss för biopsi. Det blir troligtvis inom det snaraste. Sen sa det nötet (ursäkta, men jag kan inte komma på nåt bättre namn): -"Ja, sen får vi hoppas att det inte är något fanskap, på ren svenska.” Säger man så till en orolig patient? Han kanske trodde han var rolig, men där misstog han sig grovt. Jag brukar kunna se det komiska i det mesta, men inte denna gången. Jag blev bara orolig och aningen chockad. Det var inget jag hade förväntat mig att få höra.

Så fort jag fått svar på biopsin ska jag byta VC. Detta var droppen. Han har tidigare skrivit ut medicin till mig som det står i journalen att jag är allergisk mot. Det gäller att vara uppmärksam. I julas satte han ut en medicin jag tagit i över ett år utan att tala om för mig att jag måste trappa ner sakta. När jag började må dåligt läste jag på nätet att man fick absolut inte sluta tvärt med just denna medicinen, för då kunde man få nåt liknande abstinensbesvär. Dessutom rekommenderades medicinen definitivt inte till äldre patienter.

Det går inte att ha förtroende för en sådan läkare. Han är lika gammal som jag så han borde vara pensionerad för länge sen. Det finns många äldre som är helskärpta,  men det finns också många som definitivt inte borde få fortsätta jobba. Som läkare måste man vara extremt kunnig och känna till alla nyheter inom området. Dessutom är det helt nödvändigt med social kompetens. Ett bra bemötande på en vårdcentral är A och O. Man går dit för att man är orolig för sin hälsa och vill då inte höra några skrämselprofetior. En läkare ska bara berätta fakta och inte slänga ur sig antaganden som en slags spågubbe.

Konstaterande

Jag är alldeles för ung för att vara så här gammal.

Den känslan har jag haft länge.

Torsdagsblogg

Nu har det tyvärr blivit en oplanerad paus igen. Jag gillar inte sånt. Det är bäst när allt flyter på som vanligt. VC skickade iväg mig till ett ”hjärtligt” besök på akuten. Där tillbringade jag många timmar på en smal, hård brits. Varför måste de vara så smala? Det går ju inte ens att vända sig på sidan utan att man far i golvet. Det påminner lite om att ligga i en hängmatta. Jag blev grundligt undersökt och det togs många prover. Till sist kom de fram till att jag kunde få åka hem. 

I morgon ska jag till ögonläkaren och nu hoppas jag att allt är bra så jag äntligen kan beställa tid hos en optiker. Jag är så trött på denna ”Londondimma”. Jag fixar att gå ut och promenera för jag ser var jag går, men jag kan inte läsa något. Mina gamla glasögon har inte den styrkan som passar min syn nu efter operationen. Det är egentligen bara min iPad som jag kan läsa något på.

Det blir problem när jag går och handlar. Jag kan inte läsa vad det står på paketen, så jag får hålla mig till de varor jag känner igen. Ofta kan jag inte laga till det jag planerat eftersom jag fått fel ingredienser med mig hem.

Vi har riktigt mänskligt väder just nu. Vilken skillnad några grader upp eller ner kan göra. När man ser på video eller film går det ju att ”frysa” bilden. Jag önskar man kunde göra likadant med vädret som vi har nu.

Akutbesök

För någon månad sedan märkte jag att jag hade en liten hård knöl på benet, men eftersom jag inte hade något besvär av den, så glömde jag bort det. Jag märkte förstås att den blev lite större efter en tid. Förra veckan satte den fart att växa något enormt på bara några dagar. Det blev som en liten bula. Det såg ut som jag hade en kulformad knapp där och den var röd och öm. Jag ringde VC och fick en tid till igår eftermiddag.

Även om det bara är en kort promenad dit kände jag mig helt utmattad när jag kom fram på grund av värmen. Det var onödigt varmt. Inne på VC var det däremot svalt och skönt. Det talas mycket om återvinning och att man inte ska slänga saker i onödan. Det hade VC verkligen tagit till sig. Jag valde en tidning från tidningsstället och satte mig för att läsa medan jag väntade. Den var från december i fjor. Det kändes riktigt svalkande att läsa om julpyssel och julmat.

Läkaren tog bara en snabb blick på mitt ben innan han konstaterade att det var en böld. Antibiotika skrevs ut som jag ska ta i tio dagar. Han sa, att hade jag tur så skulle det räcka med medicinen för att bölden skulle försvinna. Annars skulle han bli tvungen att skära i den. Måtte det vara en dunderkur han skrivit ut till mig!

I balkonglådan

Rasmus berättade att det är mer än 1 år sedan han flyttade in i sin lägenhet. Tiden går verkligen fort. Han har själv renoverat den och har en del småsaker kvar att göra. Det är fördelen med en bostadsrätt. Jag får inte ändra på någonting i min lya, och jag hade inte klarat av det heller för den delen. Jag får hålla mig till att möblera om här. 

Rasmus lägenhet är en tvårummare med klädkammare och stor balkong. Han skickade en bild för att visa att han tillverkat en balkonglåda i koppar på sitt jobb. Jag blev lite konfunderad när jag såg vad han planterat i den. Gräs! Nu var det inte vilket slags gräs som helst. Det var en kvadratdecimeter av gräsmattan från HIF: s hemmaarena Olympia i Helsingborg.

Efter 15 år hade nu bestämts att fotbollsplanen skulle få en hybridgräsmatta i stället. Ledande personer tyckte det var en bra idé att låta fansen få ett litet minne med sig hem. Gräsmattan delades in i bitar om 10x10 cm och paketerades i plastpåsar med en lapp om hur den skulle skötas.

Det var många som nappade på erbjudandet och efter sista hemmamatchen ringlade kön lång med ”gräsfantaster”. Rasmus berättade att han vattnar den varje dag, och det kan behövas i denna värmen. Den växer mycket och en grässax har inhandlats för att klippa den varannan dag.  Det ska bli riktigt spännande att se vad det blir av det här HIF-gräset. Om Rasmus i framtiden skaffar sig ett eget hus med trädgård har han ju redan nu början till en gräsmatta.