Lurad

Jag har alltid trott att luft var gratis.

Sen köpte jag en påse chips och upptäckte hur fel jag hade.

Nyinköp

För några helger sen var jag ute på en trevlig shoppingrunda. Ulrika hade hört talas om en klädbutik som låg en bit utanför Väla köpcenter. Den hade legat där i flera år, men lite undangömd. Det var en medelstor butik med massvis av snygga kläder. Det bästa var att det även fanns kläder i större storlekar och vi välkomnades av ägarinnan, som inte var pinnsmal. Bara det gjorde att det kändes hoppfullt att leta bland modellerna. 

Jag hittade ett par ljust plommonfärgade jeans och en tunika mönstrad i rosa, beige och svart. Som grädde på moset var det 70 % rabatt på det jag köpte. Den butiken besöker jag gärna igen.

Nästan vägg i vägg låg ett matställe, så vi passade på att äta lunch innan vi for vidare mot det stora köpcentrat. Det är så stort och alltid smockfullt med folk där. Jag var på jakt efter skor och jag ställde stegen mot Sketcherbutiken. Deras skor är så sköna, och dessutom snygga. Jag hittade ett par sandaler och ett par promenadskor. Både paren hade uppbyggt hålfotsstöd. På nysvenska heter det arch fit. 

Sandalerna var dessutom sådana att jag bara kunde trampa i dem utan att hjälpa till med händerna. Det har naturligtvis också fått en svensk översättning….slip in.  Det var en perfekt shoppingdag för båda paren var nedsatta med 30%. Dessutom hade jag två presentkort som jag utnyttjade. Det slutade med att jag bara behövde betala några hundralappar ur egen ficka för allt jag handlade.

När vi kom hem och visade inköpen, sa Bo:-”30+70 blir 100%. Då skulle du egentligen inte behövt betala något alls.” Jag gillar hans sätt att räkna.

Väntan är över

Tack för alla hälsningar under min väntan på svar från Lund. Nu har det kommit, och det visade sig vara helt normalt. Så skönt! Det betyder att jag gått och oroat mig flera veckor i onödan. Sånt kan göra mig rejält irriterad. Nåja, det är bara att lägga det bakom sig och tänka på nåt roligare. 

Sista dagarna har jag hållit på med styrketräning. Jag håller på att möblera om i mitt hobbyrum (vilken gång i ordningen har jag ingen aning om) för att få det så det påminner mer om det jag hade i Åstorp. Även om detta rummet är betydligt mindre ska det gå att fixa, tror jag. I varje fall tänker jag försöka. Jag har tre bokhyllor i rummet som jag staplar tyg, garn och annat hobbymaterial på. Inför omändringen var jag tvungen att tömma samtliga hyllor för att kunna flytta runt på dem. Jag märker att ork och energi har minskat med åren så det tar en evinnerlig tid, men tid har jag gott om så det är egentligen inget problem. Det bästa med att vara pensionär är att ifall jag inte känner för att ”jobba” en dag så tar jag ledigt. Jag brukar aldrig få avslag på min ledighetsansökan. 

I morgon ska jag gå och rösta. Jag tycker det är bekvämare att göra det redan nu än att vänta till valdagen när det ofta är knökafullt med folk i lokalerna. Jag kan rösta på biblioteket här i sta’n. 

Sen tänker jag ta mig till Soso, en liten gatstump som egentligen hör till Storgatan, som går genom centrum. 

Den här lilla biten heter Södra Storgatan och då blev det så småningom Soso, kanske en blinkning mot Soho i London. Här har samlats en hel del hantverkare och kläd-och tygbutiker. 

Det är en väldigt charmig del av Storgatan med gamla hus och innergårdar där man hittar mindre butiker. 

Elskåpen är tjusigt dekorerade. 

                                         Bänkarna som står längs med gatan är väldigt färgglada.

Här finns även Mormor Olgas café och vid sidan om ligger Ostbutiken. De har en innergård tillsammans där man kan sitta och äta eller fika när det är fint väder. Ostbutiken besöker jag lite då och då. De säljer inte bara en massa olika ostar utan även bröd, marmelader och kryddor. Att gå in där är som att åka till Ikea; man hittar alltid något man känner är absolut nödvändigt att köpa. 

Det serveras även lunch i den här butiken. Det finns alltid en soppa på menyn, men olika för varje vecka. När jag är klar med röstningen ska jag gå dit och beställa dagens soppa, vad det nu kan vara denna veckan. Det blir en överraskning.

Inget riktigt inlägg

Tankarna far runt i huvudet på mig och det blir inget vettigt av det. I morgon ska jag åka till Lund för biopsin. En fördel är att jag inte behövt vänta så länge. Ulrika följer med mig till mottagningen och det känns tryggt. Jag är livrädd för stick av alla de slag. Det kvittar om det är av sprutor eller getingar. Det är precis lika illa. Har ingen aning ifall det dröjer länge innan jag får veta resultatet, för jag har aldrig varit med om något liknande tidigare. Jag tar en liten paus tills jag städat bort alla hjärnspöken.

Bortkastad tid

Det är något som inte stämmer. Senaste tiden har det blivit ganska mycket fotbollstittande för min del, och det hör inte till vanligheterna. Jag följde inte VM så noga. Jag läste inte ens reportagen i tidningen, men eftersom jag äter middag hos min dotter på helgen och Rasmus också dyker upp där då går det inte att undvika att bli lite uppdaterad. De abonnerar på sportkanaler för att inte missa något och TV:n är oftast påslagen när jag kommer dit....och det visas alltid sport.

Rasmus åkte till Norrköping när HIF skulle spela där, så Bo och Ulrika kom till mig för att äta middag. Givetvis ville Bo titta på matchen när vi ätit klart. Det händer ytterst sällan att jag ser en hel fotbollsmatch från början till slut, men nu fanns ju chansen att jag skulle kunna få syn på Rasmus på läktaren. Jag stirrade på TV- rutan under två halvlekar helt i onödan. Inte syntes Rasmus i rutan. Det var 90 helt bortkastade minuter.

När jag sen var ensam på kvällen letade jag upp en kanal som visade deckare. Jag var tvungen att kolla deckare hela natten för att få tillbaka skärpan på TV-skärmen. Det är bara till att konstatera att sport är inte nyttigt för min TV.

Minskning

Jag har börjat på en gin och tonic-diet. 

Än så länge har jag tappat två dagar.

Bakvänt

  + 1 år

 Igår blev jag en bakvänd 18-åring, men jag kan inte påstå att jag känner mig så bakvänd. Faktum är att jag är ganska nöjd med de färdigheter jag har. Visst märker jag många gånger att jag har tummen mitt i handen, men det går inte att vara bra på allt. Ända sedan jag var tonåring har jag tyckt om att prova på olika saker. Uttrycket att "man vet inte om man klarar av något förrän man testat," tycker jag är toppen. Det är aldrig fel att prova på något nytt. Helt plötsligt upptäcker man kanske en ny hobby? 

När jag var yngre anmälde jag mig till många olika slags kurser. Jag har provat på keramik, oljemålning, batik, tygtryck, modeteckning och mycket annat. Det är inte bara det att man får lära sig något nytt. Man blir dessutom bekant med många nya människor med samma intresse. Nu är det väldigt längesen jag var med på någon kurs. Till hösten brukar det skickas ut broschyrer om vad som erbjuds. Jag får vara uppmärksam och se om jag kan hitta något intressant.

På biblioteket här i sta´n kan man gå på en hel del föreläsningar och konstutställningar. Har jag tur kommer det att vara något som känns lockande i höst. En del gånger har jag inte varit så väldigt engagerad i ämnet, men en bra föreläsare kan få nästan vem som helst intresserad. Det är en konst att kunna fånga åhörarnas intresse.

Att bara strosa runt till olika platser i Ängelholm är minst lika roligt som en föreläsning. Det finns många ställen jag fortfarande inte besökt. Jag brukar leta efter information på biblioteket och sen tar jag mig till de olika platserna för att se dem i verkligheten. I regel finns det alltid en spännande historia förknippad med varje plats. Det är lätt att bli "hemmablind" och inte se tjusningen i det som finns nästan mitt framför näsan och det vill jag undvika.