tisdag 20 februari 2018

Nedlagd matbutik



Småfåglarna tycks tro att det här är en fröbutik, eftersom det skyltas med den varan.


Visst är det konstigt att ingen kommer och öppnar.


Var blir personalen av?


Egentligen är det ett ekorrmatställe, som Göran gjorde för en del år sedan. Jag vet inte om ekorren tycker det är ett fuskbygge eller vad han har emot det, för han vägtar att äta där. Vi har testat med olika sorters frön och nötter, men inget faller ekorren på läppen. Är han kanske bara lat? På det här matstället måste han klart själv lyfta på locket och ta sin mat. Jag har även en korg som jag fyller med godsaker och där är han en trogen gäst, för där är det bara att sätta sig till bords direkt. Han är nog lite bekväm av sig. Det lutar åt att fröbutiken stänger för gott eftersom kunderna uteblir.

måndag 19 februari 2018

Viktiga forskarrön


Jag hoppade högt av glädje i helgen när jag lyssnade på en nyhetsuppläsare på TV. Det är inte vanligt annars, men den här nyheten var så bra så den måste vara sann. Och det bästa av allt är att man kan själv göra något för att förbättra det hela. Det hade nämligen framkommit att kvinnor som städade fick andningsproblem. Orsaken var troligtvis alla rengöringsmedel som användes. Det konstiga var att samma sak gällde inte för män. Det kan klart bero på att det fortfarande är mest kvinnor som städar hemma, men jag tror att undersökningen gjorts på de som jobbade heltid med detta dagligen, och då måste män också ha varit med i forskningen.

Jag städar inga 8 timmar om dagen hemma......ja, inte ens halvtid. Det får bli när andan faller på och jag tycker det behövs. Jag använder inga starka rengöringsmedel och golven torkar jag av med en ångmopp som laddas med vanligt vatten. Men jag blev ändå lite betänksam. Det är kanske andra orsaker med som spelar in som vilket dammsugarmärke man har eller vilka dammtrasor man använder. Inte ska man väl frivilligt utsätta sig för något som är skadligt? Det varnas om allt mellan himmel och jord och det är inte lätt att komma ihåg allt. Den här upptäckten tycker jag dock är så viktig så jag kommer att tänka mig för mer än en gång innan jag plockar fram dammsugare och andra städgrejer i fortsättningen.

söndag 18 februari 2018

För att vara på den säkra sidan


Idag ska jag äta tårta, för någonstans är det någons födelsedag.

På kort tid har jag missat två födelsedagskalas och två tårtor. Rena katastrofen!

fredag 16 februari 2018

Hjärnspöke


Hjärnan agerar säkert på egen hand ibland. Jag tänker på hur man kan börja tänka på och oroa sig för saker som man tidigare aldrig funderat över. Jag har...tror jag...i hela mitt liv haft väldigt låg puls. När jag var tonåring svimmade jag väldigt ofta, men fick alltid höra att det berodde på att jag växte och det hände så mycket i kroppen just under tonåren. På den tiden ifrågasatte man inte så mycket utan accepterade de vuxnas förklaringar. Jag kanske hade låg puls redan då?


Någon idrottskvinna har jag aldrig varit utan bara motionerat så där till husbehov. När Björn Borg var i ropet läste man om att han hade så extremt låg puls, för att han var så vältränad. Det var även läkarnas förklaring till det hela. Jag hade aldrig kunnat slå Björn Borg i en tennismatch, men i en pulsmatch hade han legat risigt till. Vid alla läkarundersökningar jag varit på, har det bara konstaterats att min puls var låg och jag fick alltid frågan ifall jag tränade mycket. När jag berättade att så inte var fallet togs det aldrig upp mer, och jag antog att allt var frid och fröjd. Inte förrän en AT-läkare tyckte att det inte verkade ok började saker och ting hända. Nya rön har också visat att det går inte att träna sig till en så otroligt låg puls, utan det har lite samband med hjärtats förmåga att arbeta. En remiss skickades till Hjärtmottagningen och då började hjärnspökena att vakna till livs. Helt plötsligt trodde jag, som normalt är en sansad person, att det var något allvarligt fel på mig. 


Jag började räkna min puls femtioelva gånger om dagen. När den var i mitt tycke på tok för låg sprang jag upp och ner i källartrappan och viftade med armarna och sen räknade jag pulsen igen. Hade den inte stigit tillräckligt tog jag ett par rundor till. Jag påminde nästan om de löpare som vunnit sprinterlopp och springer ärevarv efteråt. De brukar alltid få sitt lands flagga som de springer med så den viftar för fullt. Jag borde kanske också ha något att vifta med? Stryktvätten ligger nere i källaren och jag kunde klart grabbat tag i en skrynklig T-shirt och sprungit vidare.

Efter att jag fått besked från undersökning och arbetsprov har de där spökena krympt en aning. Både hjärta och kondition fick godkänt. Dock ska allt kollas upp på nytt efter ett år. Äntligen känner jag mig som mitt gamla vanliga, förnuftiga jag igen. Nu räknar jag inte pulsen femtioelva gånger om dagen...det blir nog bara elva.


torsdag 15 februari 2018

Jag missar ännu ett kalas



Idag fyller Zoé 6 år. 


Jag var med på hennes "examen" när hon slutade på dagis. Det var verkligen minnesvärt. Alla barnen, som skulle diplomeras, var klädda i gula kappor och fyrkantiga hattar och det var minst lika festligt som på en studentavslutning. Det var ingen "riktig" skola hon började på sen utan mer som ett förberedande år. Med tanke på att hon måste lära sig luxemburgiska för att börja i den "riktiga" skolan så var det ett bra alternativ.


Zoés stora intresse är sång, musik och dans. Redan som liten bebis satt hon på golvet och hoppade i takt med musiken. Det såg så gulligt ut.


Ett annat stort intresse är prinsessor. Hon har många prinsessklänningar och tiaror. Klädintresset är stort när det gäller icke-kungliga-kläder också. Där påminner hon väldigt mycket om sin mamma. När Katarina var liten smög hon in och bytte kläder flera gånger om dagen.


Lycka är att ha en stor kusin att busa med.


Grattis på 6-årsdagen Zoe´!

onsdag 14 februari 2018

Importerade helger


Denna veckan är det Vänliga veckan och väldigt passande så är det idag Alla hjärtans dag. I stället för en veckas vänlighet borde det gälla alltid. Speciellt den här tiden på året behövs lite värme och omtanke. Alla hjärtans dag har vi importerat från USA precis som de flesta "nya" helger. Egentligen härstammar den från England och Frankrike och därifrån togs den vidare över Atlanten. Samma gäller för Halloween. Det firandet började på Irland och i Skottland och immigranterna tog med sig seden till USA. Konstigt att vi inte norpade helgen tidigare när den fanns på så nära håll.

Sverige har egna mindre "mathelger" som vi inte får glömma bort. Vi har Fettisdagen med fastlagsbullar. Våffeldagen är ju tyvärr en feltolkning av Vårfrudagen, men det överser man så gärna med efter första tuggan. Kanelbullens dag har många anhängare naturligtvis liksom kräftpremiären. Vad jag inte förstår är varför surströmmingspremiären är så styvmoderligt behandlad. Det är ju helt ok att äta sushi. Det är också rå fisk precis som surströmming. Midsommaren är nog den svenskaste av alla helger.

Sverige och svenskarna tar till sig allt som kommer från USA; mat, språk, kläder..... ja, i stort sett allt. Då är det väl konstigt att vi inte firar vår nationaldag lika storslaget som amerikanarna. Det blir bara lite tamt flaggviftande och någon gubbe som håller tal. Nej, fram för rejält firande med musik och parader på gatorna. Till dess får man kanske trösta sig med att 6 juni åtminstone är en röd dag.


tisdag 13 februari 2018

TV-kväll


Det finns ett TV-program som jag gillar och det är På spåret. Jag tycker nämligen om frågetävlingar. Det är ytterst sällan jag kan gissa vart de är på väg bara genom att se på filmen som fladdrar förbi, men ibland är ledtrådarna sådana att man får en snilleblixt och jag har lyckats lösa en del resmål. I fredags gick första resan till München. Det är ingen stad som jag besökt men frågorna kan ändå vara sådana att man har en chans att gissa rätt....och ibland t.o.m. vara bergsäker på svaret. Kristian pratade om en motståndsrörelse som startats av studenter i München och då tänkte jag direkt på Vita rosen. Vilken tur att Rasmus hade haft den uppgiften i sin klass tidigare, annars hade jag inte kunnat det.


Jag lyckades få rätt på några andra frågor också, men tävlingen är väldigt bred, så det gäller verkligen att kunna lite av varje. Det måste vara nervöst att sitta där i tågvagnarna och kunna plocka fram svaren så på direkten. För egen del tror jag att jag hade blivit helt blockerad och inte kunnat komma på någonting. Det är alltid väldigt lätt att sitta hemma i fåtöljen och svara på frågor.

När mina barn var yngre fanns det ofta underhållningsprogram för hela familjen på lördagkvällarna. Nu är lördagen nästan den sämsta TV-kvällen på hela veckan. Varför görs det så dåliga program idag? Repriser matas vi med stup i kvarten. Kanske det blir billigare, men också mycket tråkigare än att få se ett helt nytt program.


Vad är tro anledningen till att det visas så lite program som vänder sig till den äldre publiken? Ett förslag är att berätta om några som varit gifta länge och planerar sitt silverbröllop eller guldbröllop eller kanske t.o.m. diamantbröllop. Där hade säkerligen varit material att plocka fram från deras långa liv tillsammans. Det hade t.o.m. gått att få in lite allmän historia i det hela. En sådan programserie hade varit minst lika intressant som alla serier om att träffa den rätte eller före detta rätte.


I sommar firar Göran och jag guldbröllop, men det kommer inte att visas något om det på TV.