onsdag 23 augusti 2017

Snart är jag på topp



Det är ett försäkringsbolag som har kommit fram till detta. Det gäller alltså bilkörning. Debatten har dykt upp lite då och då om hur farligt det är med äldre bilförare. Speciellt sedan det inträffat ett par allvarliga olyckor med förare i 80-årsåldern. Men kollar man noga i statistiken så orsakar yngre bilförare fler olyckor än äldre. De är givetvis mindre rutinerade och tar kanske också större risker i trafiken. Sen avtar riskbeteendet med åren fram till 80-årsstrecket. Minst olycksbenägna är 75-åriga förare, så jag ligger i riskzonen några år till.

Jag tror förståss inte att man ska stirra sig blind på åldern. Det finns många förslag om obligatorisk läkarundersökning efter en viss ålder, men det visar ju egentligen bara om personen ser, hör och har en reaktionsförmåga som behövs för bilkörning. Huruvida personen i fråga är omdömeslös i största allmänhet kan knappast visa sig där. Omdömeslösa förare hittar man i alla ålderskategorier och det gäller lika för både män och kvinnor.

En patentlösning för att komma till rätta med problemet är svår att hitta. Något som jag tror egentligen är farligare än "äldre förare" är alla de som kör alkoholpåverkade. Deras reaktions och omdömesförmåga är rent bedrövlig. Alla nya bilar borde utrustas med alkolås. Det borde vara lika självklart som krockkuddar. Det hjälper klart inte när det är så många gamla bilar i omlopp, men man måste börja någonstans.

Jag lovar att jag ska köra extra försiktigt i 3 år till. Sen är jag en toppenförare i ett helt år innan jag börjar bli en trafikfara igen.

tisdag 22 augusti 2017

Hjältemod eller äventyrslust


Insikten om vad som är möjligt och vad som är omöjligt skiljer hjälten från äventyraren, har en vis man sagt. Kan det egentligen stämma? Många gånger när man läser om hjältedåd så förundras man över att personen klarat av just den uppgiften. Eftersom det verkar så fantastiskt och helt omöjligt för de flesta förstår jag inte att just hjälten varit övertygad om att lyckas. Troligast är nog att hjärnan kanske kopplats ifrån lite och känslorna fått ta övertaget speciellt när det gällt att rädda liv. Ingen står väl då helt oberörd och tänker att detta är omöjligt. Vi får bara acceptera vad som händer.

Jag har försökt agera som hjältinna några gånger i mitt liv. Första gången var när min syster och jag var hos farmor och farfar under vårt sommarlov. Farfar hade en stor håla som kallade för "massegrav" tror jag. Den var ganska djup och däri låg en äcklig sörja av betblast och annat som rördes ihop och som sen användes till mat åt grisarna.

De som ägde affären i byn hade en flicka i vår ålder som vi alltid lekte med under loven. Vi stod alla tre och tittade på den är sörjan, när min syster stegade ut för att se om man kunde gå på det. Det kunde man givetvis inte, utan hon sjönk ner en bit. Jag, som storasyster, skulle naturligtvis rädda henne och gick efter...och sjönk jag också. Där satt vi båda fast i sörjan upp till knäna och kunde inte röra oss. I detta fallet var jag alltså ingen hjälte för jag funderade inte på om det var genomförbart, men jag kände mig trots det inte som en äventyrare. Margareta, som kompisen hette, var van vid livet på landet och förstod att man måste stå på fast mark för att dra upp de dumma stadsbor som kliver ut i "massegravar". Hon drog upp oss båda två och var dagens hjältinna.

Andra gången jag agerade heroiskt var när jag räddade livet på en duva som hamnat i klorna på en sparvhök. Jag tänkte inte då heller på om det var möjligt eller omöjligt..... så jag vet inte om jag kan räkna mig som hjältinna eller äventyrerska.


måndag 21 augusti 2017

Semester i 52 veckor?


Tidigt i lördags morse åkte Zoé hem till Luxemburg och idag är hon tillbaka på Fritids och träffar sina kompisar. Hennes skola startar inte förrän i mitten av september. Rasmus, däremot, börjar skolan idag. Nu ska han gå i åttonde klass och börja läsa för konfirmation till nästa år. För mig, som pensionär, blir det återgång till gamla vanliga rutiner. Det är inget negativt, bara väldigt tyst. När det gått några veckor rullar allt som på räls igen och sommaren kommer att vara glömd.

Jag tror inte jag hade gillat att ha sommarlov alltid. Det hade blivit för trist. Lite bestämda tider och dagliga rutiner mår alla bra av. Framför allt känner man sig nöjd med sig själv när man avverkat en del måsten. Reklamen om hur semesterveckorna blivit fler och fler är lite missvisande. Jag tror inte det finns någon som har semester i 52 veckor. Alla har saker som måste göras och ingen kan bara glida runt dag efter dag.

Som pensionär behöver man däremot inte passa några arbetstider 52 veckor om året, men det är en helt annan sak. Arbetar gör jag om och när jag känner för det och då mest med sådant som är kul. Jag planerar in semestrar lite när jag tycker det passar mig men det är lika skönt att komma hem igen och ta tag i allt det gamla vanliga. Om man alltid hade semester fanns ju inget att längta efter.


Jag har egentligen en enorm tur. Katarina jobbar på IT avdelningn på Lux Air och personalen där har en del förmåner när det gäller flygresor. Bl.a. får både hon och hennes familj utnyttja en gratisresa per år. Det nyaste är att hon även fick räkna in en annan "reskamrat" som inte ingick i familjen. Hon valde mig som reskamrat och det blev jag jätteglad för. Om några månader ska jag sätta mig på flyget till Luxemburg utan att ha betalat en krona för biljetten. Efter 10 års anställning är det 2 gratisresor per år som gäller.....även för mig. Det uppnås om 1 1/2 år.

söndag 20 augusti 2017

Svårigheter


Jag lider av ett symptom som gör att jag inte kan banta.....jag blir hungrig.

Detta gäller mig i allra högsta grad, och chansen att jag någon gång ska bli symptomfri är minimal. 

fredag 18 augusti 2017

Dubbeltårta


Igår fyllde Göran 75 år. Vi firade honom i söndags med tårta och presenter, eftersom alla var lediga den dagen. Rasmus hade bakat en tårta till honom med choklad och marängbottnar, och med vispgrädde och mandariner mellan varven. Överst var också dekorerat med mandarinklyftor. Den var supergod! Tyvärr kom Katarina och KG hit så sent eftersom det varit strul på vägarna i Tyskland, så det blev inte av att de smakade den. Det blev till att kontakta bagaren igen och beställa ännu en tårta. Även denna fick högsta betyg.

När man tänker efter att vi båda nu är över 70 år, så undrar man verkligen vart alla de här åren tagit vägen. Så är det klart alltid när man tittar bakåt. Mycket har hunnit hända både inom vår familj och i världen i övrigt. När vi träffades för 55 år sedan var det mycket som var annorlunda. Bara en sån sak som att vi körde på "fel" sida av vägen. Den första tiden efter omläggningen gällde det att tänka efter speciellt när man svängde in på en annan gata så man hamnade rätt. Idag sitter det i ryggmärgen och det känns helt naturligt.

Något som hela tiden varit samma är våra yrken. Göran har i alla år jobbat med trä och jag har hållit mig till barn i olika åldrar. Det måste betyda att vi valt rätt yrkesbana från början, eftersom vi aldrig funderat över att byta. Vi är intresserade av helt olika saker, men de kompletterar varandra ganska bra. Det händer ofta att Görans hobby kan kombineras med det jag håller på med.

Nästa år har både Göran och jag lite "ojämna" födelsedagar, så vi får i stället rikta in oss på Guldbröllopsfirandet. Det ska bli kul att planera lite inför det nu under hösten. Jag har redan bestämt att jag ska beställa en tårta av vår personlige tårtleverantör.


torsdag 17 augusti 2017

Uppförande och ordning


Det har skrivits spaltmetrar om Anders Borg och hans beteende på en fest för ett tag sen. Om det varit en helt okänd person hade det klart inte uppmärksammats i samma utsträckning. Nu menar jag inte att det är fel att det tagits upp i media. Det är precis lika illa vem som än hade uppfört sig på det här viset. Som vuxen bör man vara ett gott föredöme för yngre personer och då gäller det att tänka efter före.

Det pratas vitt och brett om hur illa skolbarn beter sig och hur flickor får höra de mest vidriga kommentarer. Man kan ju undra var killarna lär sig allt det här. När vuxna män beter sig som om de inte är utrustade med en hjärna, så sätter det ett helt annat ljus på skolfenomenet. Ungdomar och barn tar efter vuxnas beteende för de vill så gärna räkna sig som vuxna. Det heter ju: Se och lär. Då gäller det verkligen att alla vuxna uppför sig så att det som barn och ungdomar får se och höra är något som de kan ta efter för att senare i livet bli bra föredömen för nästa generation ungdomar.

När närstående till de som "ballar ur" totalt försvarar dem så tycker jag nästan det är lika illa. Det finns väl för höge Farao inga förmildrande omständigheter i sådana här fall. Att skylla på stress och alkohol är bara patetiskt.

När jag gick i skolan fick vi betyg i uppförande och ordning. Jag har faktiskt alltid haft stort A under alla mina skolår, och det har inte varit så jobbigt att få det betyget. Det var bara till att uppföra sig som en helt vanlig människa. Jag tycker inte det ska behöva införas igen i skolorna. Det är nog mer behov av det högre upp i åldrarna.

onsdag 16 augusti 2017

Inget nytt under solen



När min farmor och farfar hade ätit middag brukade de gå och lägga sig en liten stund. De sa alltid att de skulle "hälla sig". Det såg så mysigt ut där de låg på var sin säng. Farfar på rygg och med sina runda glasögon på näsan. Det var först nu han läste tidningen. Farmor låg alltid på sidan med ansiktet in emot rummet så hon hade koll på vad som hände. Min farmor var ganska omfångsrik.....eller som vi barnbarn tyckte.....kramgo, och när hon då lade sig så bildade hennes mage nästan som en liten hylla. Katten tyckte det var en perfekt plats att rulla ihop sig på och ligga och spinna. Det dröjde inte länge förrän de sov gott alla tre.

De sov aldrig så länge, men vi barnbarn var väldigt noga med att gå ut och leka så vi inte störde dem, och de dagar det var fult väder och vi måste stanna inomhus höll vi oss väldigt lugna och tysta. Ingen sa åt oss att göra så, men vi ville att farmor och farfar skulle få ha sin middagsvila i lugn och ro. För oss var farmor och farfar det bästa som fanns.

Det är alltså inget nytt påfund det här med middagsvila, men nu heter det power nap och har forskats om. Det har upptäckts att minnet blir bättre om man tar en liten lur mitt på dagen. Jag tror säkert det kan stämma, för är man trött så glömmer man ganska lätt saker och ting. Forskningen hade visst bedrivits i USA och då förstår jag att de kallar det för power nap, men om resultaten av det hela ska redovisas i Sverige går det lika bra att kalla det för middagsvila.

Varken farmor eller farfar kunde engelska och om de hade levat idag så garanterar jag att de aldrig sagt power nap. De hade hållit sig till sitt gamla uttryck att hälla sig.