Lucka 7

Murar

Murar har byggts i alla tider och då har huvudsyftet varit att skydda sig mot fiender. Det finns många berömda murar man fick läsa om i skolan, som t.ex. Jerikos murar. Det har gjorts många utgrävningar där man tror att staden låg och arkeologerna har funnit rester efter murar och hus.

Bild lånad av Ditte.

Den mest berömda muren är med all säkerhet den kinesiska muren. Den är en stor turistattraktion. Jag har själv aldrig besökt den, men en som gjort det många gånger är Ditte. Det är av henne jag fått låna den fina vinterbilden från muren.

Bild lånad av Bosse.

Under antiken och fram till medeltiden hade nästan varje stad en ringmur. Ingångar till staden fanns bara vid stadsportarna, som fungerade som en slags stadstullar. Visby ringmur är nog den mest kända muren i Sverige idag. 

Jag minns när Berlinmuren byggdes 1961. Den muren kom definitivt inte till för att skydda folket mot fiender, även om regeringen påstod det. Huvudsyftet var att hindra östtyska medborgare att fly till Västtyskland. Det gjordes flyktförsök efter att muren byggts också men det var inte många som lyckades. 1989 var slutet för Berlinmuren.

Ordet mur har en väldigt negativ klang. Det är något ovälkomnande över det. Trädgårdsmurar avskärmar mellan grannar men i de flesta fall är det inget som stör grannsämjan. Trots det är murar inget som har med fred att göra direkt. Därför blev jag lite konfunderad när jag läste om Fredsmuren i Nordirland.

Den består av en serie barriärer som är flera kilometer långa och byggda för att skilja katolska och protestantiska områden i Belfast, Derry och Nordirland åt. Fredsmuren byggdes efter kravallerna i Nordirland 1969. Största delen av muren kan ses i Belfast. Högst upp på muren finns stålstängsel. Enligt vissa uppgifter lär höjden vara 8-10m, men lite lägre vid portarna. Portarna hålls stängda nattetid men vid oroligheter har polisen befogenhet att stänga dem även under dagtid. 

År 2010 bestämde politikerna att muren skulle rivas, men först frågade de befolkningen. 90% av katolikerna och 80% av protestanterna ville ha kvar den. Det ska tydligen göras ett nytt försök 2023. Muren är dekorerad med muralmålningar, så det är inget gråtrist byggnadsverk, men kanske ändå inget som borde behöva finnas där. 

Lucka 6

Fröjdgökbi

Jag kan inte påstå att jag fröjdas åt varken bin eller getingar, men det här biet har åtminstone ett namn som passar in i mitt tema. Fröjdgökbi är en ny bekantskap för mig.......ja, ingen bekantskap direkt för jag har aldrig träffat på ett sådant. Längden varierar mellan 5-8 mm och huvud och mellankropp är svarta medan bakkroppen har röda och benvita fläckar. På honan är den röda färgen mer framträdande. Biet förekommer i ett stråk från Bohuslän till Uppland. Det har även synts till i Småland i trakten av Vimmerby och Vetlanda. I Skåne fanns det en del av den här arten på 1800-talet men nu är det väldigt sällsynt. Det har även funnits på Gotland tidigare. 

Fröjdgökbiet är boparasit på fröjdsandbi, och det är kanske det som är upphov till det lite annorlunda namnet. Biet lägger sina ägg i värdbiets bon. Den nykläckta larven äter upp värdägget och lever av den insamlade näringen. Båda bisorterna förekommer i öppen skogsmark och ängsmarker. Arten är rödlistad vilket betyder att den är sårbar. Minskningen beror till stor del på övergödningen i jordbruket. Huruvida det här biet är fredligt eller inte vet jag inget om. Vad jag däremot vet är att vanliga bin inte är det....i varje fall inte ifall någon retar dem. 

Eftersom inte fröjdgökbi förekommer i någon större utsträckning i Skåne är jag helt övertygad om att det inte var några sådana som tog sig friheter i vår trädgård för en del år sedan. Vår rhodedendronhäck är jättehög och därför blir den inte så ofta inspekterad av oss. Det utnyttjades för ett svartbygge av stickglada gynnare. Vi upptäckte det när jag en dag stod på stegen och tänkte hyfsa till häcken längst upp. Jag råkade klippa mitt i boet och invånarna där blev arga som bi. De kom farande i samlad trupp och attackerade mig. Jag blev jätterädd och tog ett hopp ner från stegen. Det var rena undret att jag inte bröt både armar och ben. Som tur var hade jag långa byxor och en långärmad tröja på mig, men jag fick ändå en hel del stick. 

Vi fick ringa efter Anticimex och dagen efter ringde en man på dörren. Han såg ut som nån från en film där de ska sanera efter farliga giftutsläpp. Mannen bar brun overall, stövlar, stora handskar och en hatt med flor eller nät som hängde ner runt brättet och det täckte hela ansiktet. Han gick in på baksidan av häcken och sprutade på boet. När allt var klart fick vi veta att det var bäst om vi höll oss inomhus de närmaste timmarna. Trädgårdsfirman kommer tillbaka hit till våren och ska då klippa ner häcken så den blir betydligt lägre och sen ska jag vara mer uppmärksam på häckockupanter.

Lucka 5

Barnfredsmonumentet

Det här monumentet är placerat i Minnesparken för fred i Hiroshima. Den 6 augusti 1945, dagen efter jag föddes, släpptes atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Många vuxna dödades och även 1000-tals barn. En del klarade sig men några år senare visade det sig att de blivit skadade av strålningen från bomberna. Många insjuknade i leukemi och dog. Bland dem fanns en flicka som hette Sadako Sasaki, och det är delvis för att hedra henne och alla barn som monumentet kom till. På toppen står en staty av Sadako, där hon håller en trana över sitt huvud. 

En japansk tradition säger att om man viker 1000 papperstranor så får man en önskan uppfylld. Sadakos önskan var att ha en värld helt utan atomvapen. Barn över hela världen skickar dagligen papperstranor hit som en önskan om fred i världen. De hängs upp runt statyn. Hon fick aldrig se sin önskan slå in utan dog den 25 oktober 1955. Då var hon 12 år gammal. Papperstranor har sedan dess blivit en symbol för fredsrörelsen och mot atombomben.

Metoden att vika papperstranor kallas origami. Metoden kom till Japan från Kina omkring år 600. Kunskapen fördes vidare muntligt och det var ett fåtal modeller som veks. Sedan 1960 har det blivit mer och mer populärt och det ges ut böcker med diagram på olika slags vikningar. Den äldst bevarade handboken i origami är från 1797. Pappersvikning har förekommit i Sverige länge men inte i samma utsträckning och inte så invecklade modeller. Som barn fick jag lära mig vika svalor. Pappersloppor har nog de flesta försökt sig på. Det är populärt fortfarande. 

När jag jobbade på fritids ville barnen lära sig origami och jag hittade enklare modeller på att vika en katt eller hund. Efter hand gav vi oss på svårare saker, men papperstranan gick även jag bet på. Den blev aldrig så vacker som de bilder jag ser från Japan. 

Lucka 4

 Fred Flinta

Familjen Flinta är en amerikansk tecknad serie som utspelar sig i stenåldersmiljö. Den visades i amerikansk TV första gången 1960. Det var den första tecknade serie som sändes på kvällstid, men det är inte så konstigt, eftersom den är mer riktad till vuxna än till barn.

Huvudpersonen är Fred Flinta. Han har en enorm haka och älskar mat. Han blir lätt arg för minsta småsak, men kan också visa enorm glädje och då utropa Yabba dabba doo! Familjen älskar han över allt annat. 

Den består av hustrun Wilma och dottern Pebbles. 

Även om det ska föreställa att personerna lever på stenåldern, så är allt runtikring lite som nutid. Fred jobbar på ett byggföretag och kör grävskopa.

Allmänna kommunikationsmedel är tydligen inte så vanligt för Fred får ta sig till jobb i egen bil.

Hans bil påminner väldigt mycket om denna som finns i Hembygdsparken i Ängelholm.

Familjen har även ett husdjur, nämligen dinosaurien Dino. Familjen Flinta blev ganska snart populära även i Sverige och jag minns att jag såg dem ofta på TV. Jag gick då sista året på realskolan, och inför skrivningarna för examen köpte jag och två av mina kompisar tre figurer, nämligen Fred, Barney (Freds granne) och Dino. Tre maskotar som vi hade med oss vid alla provtillfällen. Det är inte så svårt att räkna ut vilken som blev min maskot.

Naturligtvis blev det den orangefärgade Dino. Han bor sedan ett antal år tillbaka i Dallas.

Det finns en liten by nära Grand Canyon i Arizona som är uppbyggd precis som i familjen Flintas Bedrock City. Den öppnades upp 1972 och det fanns även en dinosauriepark i närheten. Tyvärr var ägarna tvungna att stänga ner parken i januari 2019. 

Lucka 3

Fredskalla

Fredskalla är en av de mest klassiska krukväxterna i svenska hem. Den har stora gröna blad som ser ut som om de har ådror. De vita blommorna sitter på höga stänglar. Det är först ett stort hölsterblad som liknar ett segel och det omger en gul kolv. På engelska heter växten "peace lily "och man hör ofta att den kallas för fredslilja här med. 

Det är en sumpväxt som härstammar från Centralamerika. Kallan ska vattnas ofta så den alltid är fuktig. Torkar den ut dör den genast. Det går bra att placera växten inne i rummet där det är lite skugga. Visserligen blommar den oftare om den står ljust, men den tål inte direkt solljus.

På 1980-talet fick NASA i uppdrag att undersöka om det gick att bygga bostäder för astronauter som skulle bo lång tid ute i rymden på olika basstationer. Det skulle vara ett helt slutet ekologiskt system där luft och vatten togs om hand inne i bostäderna. Forskarna byggde en experimentbostad helt i plast och andra syntetiska material. Människor som vistades därinne fick snart samma symptom som vid "sjuka hus-sjukan", nämligen sveda och värk i ögonen, ont i halsen och svårt att andas.

Prover togs på luften och det visade sig att det fanns gott om farliga ämnen i luften. Då plockades in en del olika växter och vid nästa provtagning hade de giftiga ämnena minskat. När människorna nu började vistas i de här modulerna drabbades de inte längre av de tidigare symptomen.

Nästa projekt var att ta reda på vilka växter som drar åt sig mest farliga ämnen. Fredskällan var en av dem som kom med på listan. Den tar upp många giftiga ämnen från luften som t.ex. aceton, alkohol, bensen och formaldehyd. Dessutom hjälper den till att öka luftfuktigheten. 

Förr hade jag många växter inomhus, som faktiskt trivdes här och växte sig enormt stora. Jag kan sakna det lite grann. Jag kanske skulle satsa på lite gröna växter igen även om jag inte har några planer på att bli astronaut och bosätta mig i rymden.

Lucka 2

Världens fredligaste land

Island rankas som det mest fredliga landet på jorden. Det är Institute for Economics and Peace som kommit fram till detta. I undersökningen vägs samman faktorer som ländernas relationer med andra stater, inhemska konflikter, inblandning i internationella konflikter, våldsam kriminalitet, terrorism och politisk instabilitet. Det är inte första gången Island blivit rankad som etta. Efter Island kommer Portugal, Österrike och Danmark. Finland ligger på fjortonde plats följt av Sverige på femtonde plats. Längst ner på listan hamnar Afghanistan, Syrien, Irak, Sydsudan och Jemen. Det är ingen vidare bra placering för Sverige, så det finns mycket att jobba på här. Resultaten är från i fjor. Hoppas årets placering blev bättre.

Island ligger i norra Atlanten och har ett mildare vinterklimat än Sverige eftersom milda vattenströmmar förs förbi ön. Somrarna kan däremot vara ganska kyliga och regniga. Island betraktas som världens äldsta demokrati. Det isländska parlamentet, Alltinget, har sina rötter i det ting som hölls år 930 i Tingvalla. För drygt 15 år sen hade landet världens högsta levnadsstandard, men så är det inte idag. Med ca 3 invånare per kvadratkilometer är Island Europas mest glesbefolkade land.

En lite udda sak på Island är namnsystemet i vilket förnamnet har störst vikt. När man förr letade i en isländsk telefonkatalog var allt sorterat efter förnamn. Kan undras om det är så vanligt med telefonkataloger där idag eller de gör som vi och kollar på datorn. Efternamnen är vanligen bildade av antingen faderns eller moderns namn med tillägget son eller dotter. När jag var tonåring hade jag en brevvän i Reykjavik som hette Ragnheidur Fridjonsdottir.

Vi har haft något liknande här i Sverige förr i tiden. Min morfars far hette Göran i förnamn och därför fick min morfar heta Viktor Göransson. Hans barn följde däremot inte efter den seden utan alla hette Göransson. Min farfars far hette Anders och farfar hette Anders Andersson. Ingen vidare fantasi tycker jag. Min far hette Folke och jag minns att när min syster och jag var i skolåldern pratade mina föräldrar om att vi skulle ändra vårt efternamn till Folkesdotter, men det blev aldrig av. 

Lucka 1

Fredspipa

I böcker och filmer röker Nordamerikas urbefolkning ofta en så kallad fredspipa för att befästa ett fredsavtal. Egentligen var bruket av fredspipor betydligt mer avancerat och kunde variera från område till område. Fastän stammarna var släkt kunde de ha egna piptraditioner. Gemensamt för dem alla var dock att fredspipa rökte man för att markera särskilda händelser, t.ex. ett handelsavtal eller viktiga beslut inom stammen. Ett sådant beslut revs inte upp godtyckligt. Synd att inte den traditionen och det förhållningssättet finns kvar idag. Numera bryts löften på löpande band med mer eller mindre trovärdiga förklaringar. 

Att röka fredspipa var omgärdat av många regler. Det var inget man gjorde ensam för att man var röksugen utan det var många speciella ceremonier som hörde till. Ofta var det äldre män som samlades i en ring och pipan skickades runt efter ett bestämt mönster. 

Det röktes givetvis flitigast vid religiösa ceremonier. Då blåste deltagarna ut stora rökmoln, som enligt urbefolkningens tro skulle föra upp bönerna till andarna. 

Pipans utseende varierade mellan stammarna. Vissa var korta och enkla, medan andra var överdådigt utsmyckade med bl.a. fjädrar, päls, pärlor och snidade mönster.

På samma sätt var det olika vad som röktes i pipan. Stammarna i östra Nordamerika rökte tobak, medan stammarna i landets västra del bolmade på örter, bark och blad av olika slag. Många män ägde också en enkel vardagspipa, så de kunde röka för nöjes skull. Det var nästan bara män som rökte och de var väl medvetna om tobakens negativa inverkan på deras hälsa. Därför påpekade de detta ofta för den yngre generationen. Men jag gissar att barn och ungdomar reagerade då som nu. De gör inte som man säger utan som man själv gör. 

Första gången jag såg den här bilden och läste vad konstnären döpt sin skapelse till, tänkte jag med en gång:"Vilken konstig konstnär." Det är Magritte som är mästaren bakom verket. När jag sen läste vidare om förklaringen till titeln tyckte jag att konstnären var väldigt smart. Texten under pipan betyder: "Detta är ingen pipa"....och det är det inte heller. Det är en bild av en pipa och det är en helt annan sak.

Jag gillar sådana här lite kluriga uttryck och tycker om att leka med ord som har flera betydelser, för det kan bli så tokigt i slutändan. Jag är ingen konstnär, så jag tog hjälp av kameran i stället. Foto räknas idag som konst och det tycker jag är helt rätt. Det finns så många duktiga fotografer vars bilder är minst lika vackra om inte vackrare ibland än många tavlor som visas. 

Mitt bidrag till konstvärlden blir nedanstående foto.

Detta är ingen fredspipa. Det är en bild av en pipa som Göran ärvt efter sin morfar.