Kroppsvård

 

Förr använde jag en kroppskräm  som hette Nivea. Nu använder jag Voltaren.

"För att jag är värd det", som det sägs i reklamen.

Sporadiska besök

Det kommer att bli lite si och så med bloggandet ett tag framöver, och likaså mitt bloggläsande och kommenterande. Tiden räcker inte riktigt till för allt. I tisdags dök mäklare, fotograf och besiktningsman upp på en och samma gång. Det blev en dryg eftermiddag. De kom strax efter 12 och var inte klara förrän halv 4. Jag behövde inte göra något för mäklaren tog hand om allt, men jag var ändå jättetrött på kvällen. Det var väldigt positiva besked från besiktningsmannen och det känns klart tryggt. Första visningen blir antagligen nästa helg, men jag har allt klart både ute och inne, så det blir mest till att underhålla det nu framöver. Faktum är att det kändes lite underligt när jag vaknade igår morse....inga måsten stod på min att-göra-lista. Jag följde den slaviskt hela dagen och gjorde inte ett dugg. 

Även om det nu inte är så mycket kroppsligt arbete kvar, så slipper jag inte ifrån allt ringande till myndigheter om än det ena än det andra. Det hör till vanligheterna idag när man ringer någonstans att man blir anmodad att trycka en viss siffra ifall man vill ha informationen på engelska. Igår önskade jag nästan att jag kunnat trycka en siffra för att få informationen på svenska. 

Staten bestämde att det skulle betalas ut elstöd och att det skulle skickas till den som stod för abonnemanget. Först talades det om att det inte skulle betalas ut till dödsbon av nån underlig anledning, men det ändrades. Eftersom Göran stod för vårt abonnemang sattes pengarna in på hans konto. Kontot är låst och jag har ingen tillgång till det utan det kommer hem ett kontoutdrag en gång i månaden. Jag fick blanketter från banken så jag skulle kunna avsluta hans konto och få överfört pengarna till mitt konto i stället. Sen kom beskedet att det skulle komma ett andra elstöd som också skulle betalas ut till dödsbon, och då menade min bankman på att det var enklast att Görans konto fanns kvar så Färsäkringskassan kunde överföra pengarna dit. Jag tyckte med det var en bra idé, för jag räknade kallt med att jag annars skulle behöva jaga de här pengarna från den ena instansen till den andra. Inget får vara för enkelt har jag märkt. 

Jag ringde Försäkringskassan för att höra ifall elstödet betalats ut så jag kunde lägga detta till handlingarna. Den som tog emot mitt samtal var en kvinna som pratade väldigt dålig svenska. Hon kunde lika gärna ha pratat kinesiska för jag förstod inte ett skvatt. Det var inte det att hon hade nån konstig brytning utan hennes ordförråd och uttal var väldigt dåligt. Hon var jättevänlig och samtalet var säkert lika frustrerande för henne som för mig. Den som placerade henne i kundtjänst har tänkt väldigt fel....eller inte alls. Om man ringer för att få råd bör den man pratar med kunna förklara så man begriper det. Tyvärr var hon inte så insatt i saken utan fick fråga en kollega hela tiden. Det bästa hade klart varit om jag fått prata med kollegan.

Till sist kunde vi ändå förstå varandra så pass bra att jag förstod att jag borde vänta ett par veckor till och ringa igen. Varför vet jag inte, men jag tänker vänta på nästa kontoutdrag och se om det visar sig att pengarna finns på kontot så jag kan avsluta det. I annat fall får jag nog ringa igen.....men då vill jag banne mig prata med en som kan göra sig förstådd på svenska. 

Beslut

 

Jag har bestämt mig för att sluta stryka. Om inte jag är rynkfri finns det ingen anledning till att mina kläder ska vara det.

Vi måste ju passa ihop.

Knäppa knappar

Det är två ganska lika ord.....bara två prickar som gör skillnaden.....och den är stor. Knapp kan ju både betyda nästan inget alls eller en knapp man syr i ett plagg. Knäpp står för något som är lite udda eller en uppmaning att knäppa. Det går att knäppa knappar eller knäppa med fingrarna i luften för att påkalla uppmärksamhet. Egentligen är det två väldigt användbara ord som passar in i många sammanhang och i många ordkombinationer.

Man kan göra knäppa saker med knappar. De behöver så klart inte vara knäppa men i varje fall lite annorlunda.

En bäddsoffa ska få flytta med till lägenheten, och den ska placeras i mitt nya syrum. Då kommer knappmattan att hamna framför den. Även om jag inte har en aning om hur min nya lägenhet kommer att se ut, så har jag redan börjat möblera den inne i mitt huvud. Det spelar ingen roll om det inte blir så när jag äntligen kommer på plats. Jag älskar ju att möblera om och "tankemöbleringen" är inte lika arbetsam som en verklig.

Knappar har alltid fascinerat mig och jag har flera glasburkar, pappkartonger och lådor med småfack som jag sparar knappar i. En del har legat där i en väldans massa år, men helt plötsligt så kommer jag på att jag behöver något i den stilen, och då är det väldigt enkelt att bara leta i mina lådor. 

Innan jag slänger ett gammalt plagg så "slaktar" jag det...dvs. jag sprättar bort knappar, blixtlås och ifall där finns lite kul märken på plagget. Ibland tar jag tillvara på tyget också, men då klipper jag först sönder plagget i de olika delar som det sytts ihop av. På så sätt tar det mindre plats att förvara. Det finns så mycket fina material i äldre kläder och det är synd att låta det förfaras. På loppis har det faktiskt hänt att jag har köpt ett plagg enbart för att det hade så tjusiga knappar. Det blir betydligt billigare än att gå till sybehörsaffären och köpa dem där. En gång fick jag för mig att jag skulle göra en inventering bland mina knappar, men när jag kom till 7000 gav jag upp. Jag konstaterade bara att jag hade väldigt mycket knappar.

Kanhända att någon tycker mitt knappintresse är knäppt, men det är knappast något jag tänker på.

Framtidsplaner

Det känns som om luften gått ur mig totalt...rena punkteringen. Det har varit så mycket att fixa och dona med innan mäklarbesöket, så när hon körde härifrån bara satte jag mig ner och gjorde inte ett skvatt. Jag fortsatte med det resten av dagen för jag var jättetrött. Det har varit lite si och så med måltiderna sista tiden. Jag har ätit när jag haft tid eller känt för det, men några bestämda mattider har jag inte hållit. Det är inte det optimala och min förståndiga inre röst sa åt mig att gå och laga middag. Sagt och gjort. Jag stekte ägg, korv och potatis och det smakade som den lyxigaste måltid. Nu måste det bli bättre ordning och reda här.

Jag upptäckte att mycket av det jag gjort utomhus inte var något som mäklaren la så stor vikt vid. Men nu är det i varje fall klart tills fotografen kommer hit. Jag behöver bara underhålla det som redan är gjort. Känns faktiskt lite konstigt att inte ha den här pressen längre. Det är absolut inget jag saknar, för jag tror inte det är så nyttigt i längden. Klockan 10 på kvällen orkade jag knappt hålla ögonen öppna så det blev sängen för min del. När jag vaknade nästa morgon var det ljust ute som det brukar vara annars när jag vaknar vid 7-tiden. Jag tittade på klockan och fick en mindre chock. Den visade kvart över 9!!!! Jag hade sovit ca 11 timmar!

Nu känner jag mig som mitt gamla vanliga jag igen, så det var säkert välbehövligt. Även om det  kommer att dröja tills huset blir sålt känns det ändå bra att det hela är igång nu. Det är inget jag kan göra mer utan nu är det mäklaren som tar hand om allt. Givetvis hoppas jag att det blir sålt snabbt så jag kan flytta. Jag har ingen lägenhet på lut än, och vågar knappast binda upp mig för någon heller innan allt är klart. Det viktigaste i nuläget är att få huset sålt. 

Jag får göra som alla andra stora stjärnor och ge mig ut på turné. Bo och Ulrika föreslog att jag kunde magasinera mina möbler och bo hos dem tills jag hittade en lägenhet. Katarina och Peter har också erbjudit mig logi ifall det skulle behövas. Jag hoppas givetvis att jag snabbt ska hitta en "hemmaarena" att utgå ifrån. I nuläget orkar jag inte riktigt bekymra mig utan jag tror att allt kommer att ordna sig. 

Inre GPS

 

Man bör följa sin inre röst. Min leder mig oftast till kylskåpet.

Dit hittar jag med förbundna ögon. 

Jag i helfigur

Mäklarbesöket var väldigt positivt och nu väntar jag på fotografen som kommer om någon vecka. Men jag tror inte jag blir tillfrågad om att vara med på bilderna, och det är bra för jag gillar inte att bli fotograferad. Däremot tar jag gärna bilder på andra och speciellt då barnbarnen. Barn och djur blir alltid så bra på bild. De är helt naturliga och det är det bästa. För ca 10 år sedan gjorde jag ett inlägg om mitt utseende och försökte göra det så sanningsenligt som möjligt. Under årens lopp har det tillkommit en hel del nya bloggläsare och jag tänkte att det kunde vara dags för en repris, så ni känner igen mig ifall vi skulle stöta på varandra. 

Att ha rådjursögon är något som många önskar sig. Så ser jag definitivt inte ut. Mina ögon är helt vanliga , men jag ser bra med hjälp av glasögon, och det är huvudsaken.

 Jag har varken kanintänder, örnnäsa eller elefantöron, utan ser ut som folk i allmänhet.

Håret varierar. Någon lejonman har jag aldrig haft, utan jag har fått hålla till godo med de antal hårstrån som jag blivit tilldelad, och de har färgats i alla tänkbara och otänkbara färger. 

 Även om inte halsen är lika slät som tidigare, så liknar den ingen kalkonhals. 

Gäddhäng?????  Ja, det måste jag nog erkänna. 

Getingmidja har jag definitivt inte. Jag liknar mer en humla. 

Kycklingben vill jag inte påstå att jag har. Det är två helt vanliga promenadben som avslutas med fötter i storlek 40. Det var hela Pantertanten från topp till tå. Nu vet ni precis hur jag ser ut. Faktum är att jag ser likadan ut nu som för tio år sedan förutom att jag kanske påminner ännu mer om en humla idag.