Ett kort inlägg

Tusen tack för alla hälsningar och omtänksamma ord på min blogg. Jag går in lite då och då och kikar. Tyvärr är varken ork eller humör på topp, så något inlägg blir det inte. Jag känner ändå att med tiden vill jag börja skriva igen, för jag älskar ju att skriva. Just nu är det så mycket på gång och så mycket som snurrar i mitt huvud, så det får dröja ett tag. Göran gick bort den 6 januari och jag är så ledsen. Som tur är kom alla tre barnen hem och jag har haft och har fortfarande stor hjälp av dem. De fixar det mesta, för själv känner jag mig ganska handlingsförlamad. Dagarna går mest åt till att sortera och slänga en massa saker. Efter att ha bott i huset i 50 år så har vi samlat på oss väldigt mycket, både Göran och jag. Våra hobbies och att vi haft så stor plats har klart gjort att vi kunnat förvara mycket material. Min förhoppning är att få tag på en lägenhet i Ängelholm, där Ulrika med familj numera bor. Kommunikationerna där är betydligt bättre än i Åstorp, så jag kan enkelt ta mig till Köpenhamns flygplats om jag vill åka och hälsa på mina andra barn. Än en gång tack för att ni tänker på mig. 

Uppsägning

 

Jag har avskedat mig själv från allt hushållsarbete här hemma. Jag gillade inte min attityd och dessutom hittade jag mig själv sovande på jobbet.

Hur blir det tro med avgångsvederlaget?

Egentligen hade jag tänkt ha ett annat inlägg idag med rubriken

Nerläggning

Detta blir mitt sista blogginlägg. Jag vill passa på att tacka alla som så flitigt kommenterat inläggen på min kalender och bloggen i övrigt. Tyvärr orkade jag inte svara på de sista kommentarerna. Jag fick covid på julafton, men jag blev inte så där allvarligt sjuk, som jag trodde man kunde bli. Både Göran och jag har fått 5 sprutor så det kanske hjälpte mig en del. Tyvärr smittade jag sen ner Göran och eftersom han sen tidigare har lungproblem blev det katastrof. Han är inlagd på lasarettet och jag är där inne hos honom nästan hela tiden. Jag åker in till eftermiddagsfikat och stannar över natten. På morgonen när Göran får in sin frukost kör jag hem för att sova några timmar innan jag åker in igen. Igår fick jag in både kudde och filt så jag kan bädda i en fällbar fåtölj. Det märktes stor skillnad. I natt har jag slumrat till några gånger och var inte lika trött som igår. Personalen är helt underbar. De har beställt så jag kan äta middag på avdelningen varje dag och slipper ge mig iväg ut för att äta.  

Det är med stor sorg jag avslutar min blogg som varit en stor glädjekälla för mig ända sen starten 2010. Jag har blivit bekant med så många trevliga personer tack vare bloggen och fått lära mig saker jag aldrig gjort om jag inte rört mig i Blogglandia. Jag önskar alla bloggvänner ett fortsatt Gott Nytt År och hoppas att ni kommer att ha det bra.

Lucka 24

Julens 12 dagar

Julens tolv dagar eller Twelvetide börjar den 25 december med Jesu födelse och slutar den 6 januari när de tre vise männen överlämnar sina gåvor. 

The twelve days of Christmas är en engelsk julsång som räknar upp en serie av allt fler gåvor som ges på var och en av julens 12 dagar. Varje vers är byggd ovanpå de föregående verserna. Det finns 12 verser som var och en beskriver en gåva som gavs av "min sanna kärlek". Det finns många variationer av texten. Denna är från 1909 skriven av Frederic Austen. De tre första verserna lyder:

Vers 1. På den första juldagen skickade min sanna kärlek till mig 

en rapphöna i ett päronträd.

Vers 2. På den andra juldagen skickade min sanna kärlek till mig 

två turturduvor och

en rapphöna i ett päronträd.

Vers 3. På den tredje juldagen skickade min sanna kärlek till mig

tre franska höns

två turturduvor

och en rapphöna i ett päronträd.

Varje vers handlar om nästa juldag, lägger till en ny gåva och upprepar sedan alla tidigare gåvor, så varje vers är en rad längre än föregående. 

Det fortsätter med

fyra "kallande" fåglar

fem guldringar

sex fällande gäss

sju simmande svanar

åtta pigor som mjölkar

nio damer som dansar

tio herrar som hoppar

elva flöjtspelare som spelar

tolv trumslagare som trummar

Tolfte versen blir således : På den tolfte juldagen skickade min sanna kärlek till mig tolv trumslagare som trummar, elva flöjtspelare som spelar, tio herrar som hoppar, nio damer som dansar, åtta pigor som mjölkar, sju simmande svanar, sex fällande gäss, fem guldringar, fyra "kallande" fåglar, tre franska höns, två turturduvor och en rapphöna i ett päronträd.

Fyra kallande fåglar bör egentligen vara fyra koltrastar för i tidigare versioner hette det inte calling birds utan Colly-birds. Colly lär vara gammal engelsk slang för koltrast. 

Nu är kalendern slut och jag vill tacka alla som varit med och öppnat luckor. Det har varit så kul och läsa era kommentarer. Nu tar jag ledigt fram till den 3 januari nästa år. Jag överlåter Nyårsdagen till min nya söndagsbloggare.

Jag önskar alla bloggläsare 

God Jul och Gott Nytt År

Lucka 23

 Tolvanagram

När fantasin började tryta plockade jag fram esset ur rockärmen, nämligen min dotter Katarina. Hon är alltid ett säkert kort. Jag behöver bara skicka ett sms och be om tips på ett inlägg och sen dröjer det inte länge innan det ramlar in den ena idéen efter den andra. I ärlighetens namn får jag väl säga att de är ganska långsökta ibland, men fullt godkända. När jag tömt ut mitt förråd av december och tolvideér föreslog Katarina ett anagram och det nappade jag på. Jag hade ordet tolv och efter att jag kastat om bokstäverna hade jag nu helt plötsligt ett nytt ord...nämligen VOLT.

Att slå volter är inget jag har sysslat med tidigare och inget jag kommer att börja med heller. Det är fullt på sjukhusen som det är redan så jag behöver inte öka på den bördan.

När jag hör ordet volt tänker jag mest på simhopp och Ulrika Knape. Så spännande det var när hon deltog i OS i München 1972 och vann guld. Även hennes dotter Anna var en skicklig simhoppare. Det är inget som jag skulle kunna tänka mig att göra. Jag doppar aldrig huvudet när jag badar för jag avskyr att få vatten i öron och näsa. Det betyder givetvis att jag är ingen duktig simmare heller.

Av någon underlig anledning så påstår min man att jag visst har tränat simhopp. Hmmm......Jag sover ganska oroligt och vaknar många gånger under natten och då vänder jag mig i sängen. Göran reagerar mot att jag säger att jag vänder mig för det stämmer inte. Enligt honom hoppar jag upp luften och gör tvåochenhalv Mollbergare med skruv innan jag dimper ner i sängen igen. Stackars karl! Det måste kännas som en jordbävning. Jag borde kanske montera säkerhetsbälten i sängen. Men idag är jag inte lika vig längre, så det ska nog inte behövas. Numera kör jag med något som kallas rak stil.....helt utsträckt, men jag lägger till lite extra rotationer. 

Lucka 22

Tolvslaget

När vi pratar om tolvslaget är vi nog många som genast tänker på klockan tolv på nyårsafton. Det är något magiskt med det klockslaget. Efter det börjar ett nytt år, som vi inte vet ett dugg om, men alla har säkert många önskningar som förhoppningsvis kommer att slå in. Nyårsklockan är en dikt av Alfred Tennyson, med svensk text av Edvard Fredin. Den är starkt förknippad med nyårsnatten. Första gången dikten lästes upp på Skansen var vid nyåret 1895, och då var det Nikolaus Bergendahl, en anställd på Skansen, som läste den. Året därpå var det snökaos och firandet blev inställt. 1897 deklamerade Anders de Wahl Nyårsklockan för första gången. De första decennierna lästes dikten bara för besökarna på Skansen, men från 1928 kunde man även höra den på radio. Det förekom även andra som läste dikten, men Anders de Wahl läste flest gånger. Jag minns när jag var barn hur vi samlades runt radion för att lyssna på uppläsningen. Efter att Anders de Wahl gått bort 1955 låg traditionen nere länge.

Inför årsskiftet 1977/1978 bestämde dock Sveriges Television att man skulle återuppta traditionen och TV-sända den i programmet Tolvslaget på Skansen. Georg Rydeberg fick uppdraget, vilket blev en succé. Efter honom kom Jarl Kulle, Jan Malmsjö och Margaretha Krook. Från 2014 har det varit tradition att byta uppläsare varje år. I år får vi lyssna till Lena Olin.

Om man lyssnar noga på texten så har den många bra uppmaningar. Jag har samlat några utdrag ur dikten som jag tycker att alla och särskilt en del makthavare borde tänka lite extra mycket på.

Ring lögnens makt från världens gränser ut, och ring in sanningen till oss som famla. 

Ring hatet ut emellan rik och arm och ring försoning till jordens släkten.

Ring ut, ring ut de tusen krigens år, ring in den tusenåra fredens rike!

Lucka 21

 En modig kvinna

Rosa Parks föddes i Alabama 1913. Redan som barn fick hon känna på rasdiskriminering och hennes intresse för likaberättigande väcktes då. Efter att hennes föräldrar separerat flyttade hon med sin mor och sina syskon till morföräldrarna. De var före detta slavar och starka förespråkare för likaberättigande oavsett ras. Rosa fick uppleva hur hennes morfar satt beredd med ett hagelgevär i huset när Ku Klux Klan-medlemmar härjade i trakten.

Rosas mor lärde henne att läsa och hon gick sedan i en segregerad skola. Afroamerikanska barn fick gå till skolan medan vita barn åkte buss till en ny skolbyggnad. Hon lämnade skolan tidigt för att ta hand om sin sjuka mor och mormor och fick senare anställning på en skjortfabrik. Vid 19 års ålder gifte hon sig med Raymond Parks som var aktiv medlem i en sammanslutning för att tillvarata färgade personers rättigheter. 

Rosa blev känd för att hon vägrade lämna sin plats till en vit man, vilket buschauffören krävde att hon skulle göra. Enligt den tidens lag skulle färgade lämna sin plats för vita passagerare. Händelsen utlöste Bussbojkotten i Montgomery, som ses som starten för den moderna amerikanska medborgarrättsrörelsen. 

Händelsen på bussen utspelade sig alltså den 1 december 1955. När en färgad passagerare skulle gå ombord fick de först lösa biljett framme hos chauffören och sen gå av bussen för att åter gå på genom dörren längst bak. Sittplatserna var indelade i 2 sektioner.....en för vita och en för färgade. Det fanns särskilda regler som måste följas. Färgade fick inte sätta sig intill vita inte ens om mittgången skilde dem åt. Om ingen sittplats för vita var ledig var de färgade skyldiga att lämna över sin plats. 

Den dagen Rosa greps hade hon fått nog och sa till chauffören:"Jag flyttar mig inte, du får arrestera mig om det behövs" och hon greps av två poliser. Rosas vägran att avstå sin plats följdes av en 381 dagar lång bojkott då färgade vägrade att åka buss. Den 21 december 1956 bekräftade USA:s högsta domstol, att det stred mot grundlagen att segregera användare av buss eller annat kollektivtransportmedel. Hennes protest blev starten för avskaffandet av apartheid-reglerna i södra USA. 1964 olagligförklarade USA:s kongress rassegregation inom alla samhällssektorer.

Rosa Parks fick många utmärkelser däribland Frihetsmedaljen 1996 och Kongressens guldmedalj 1999. En enda människa kan göra stor skillnad. 

Lucka 20

Tolvskillingen

Axel Robert Petersson föddes den 12 december 1868 i Döderhults socken utanför Oskarshamn. Fadern dog tidigt och modern flyttade med Axel och hans sex syskon till Oskarshamn, där Axel fick en egen snickarbod för sitt snidande. Han gick i lära hos skulptören Edward Källström, men eftersom han inte fick följa sina egna idéer lämnade han lärandet. Familjens ekonomi blev allt sämre och modern försökte skicka honom till USA, men han kom inte längre än till Malmö. Där spelade han bort sina respengar och tvingades återvända. 

I Oskarshamn ansågs han vara ett original. Han hade talfel och gick alltid omkring i galoscher. Han trodde nämligen att de skulle skydda honom ifall blixten råkade slå ner i honom. Bland de unga kvinnorna i Oskarshamn blev han känd som "Pet´son Ekivok" och "Fättemön".

Axel fortsatte att snida sina figurer och när han i början sålde dem sa han alltid under köpslåendet:" Vi får väl säga en tolvskilling?" Det motsvarade 25 öre. År 1906 belönades han med 20 kronor och en silvermedalj inom kategorin Mansslöjd i samband med en industriutställning. 

Axel var under största delen av sitt liv bara känd i Oskarshamn med omnejd och då under namnet Tolvskillingen. Det var inte förrän i 40-årsåldern som hans berömmelse tog fart både nationellt och internationellt. Nu började man också kalla honom för Döderhultaren efter hans hemsocken. Redaktören för tidningen Söndags-Nissse, Hasse Z fick upp ögonen för den originelle skulptören från Småland i samband med en av tidningen utlyst karikatyrutställning.

Hasse bestämde sig för att köpa så mycket han kunde få för att ha med på sin utställning. Han lyckades köpa två fulla lådor och utställningen 1909 gjorde Döderhultaren känd nationellt. Internationell berömmelse fick han genom utställningar i bl.a. Paris, Köpenhamn, Rom, New York och Chicago. I Oskarshamn finns Döderhultarmuseet. Döderhultaren började att sälja sina alster för en tolvskilling, men idag är summorna de säljs för avsevärt högre.