Hjälp

Alla dagar på året är en firardag för någon. Antingen är det en födelsedag, namnsdag, bröllopsdag eller annan bemärkelsedag. Sen har vi alla helgdagar som också firas av de flesta. Till detta kommer alla hitta-på-firardagar om allt mellan himmel och jord. Det finns musarmsdagen, kladdkakans dag, kanelbullens dag och jag vet inte allt. Speciellt om det är något ätbart som firas så är affärerna på hugget. Det slås upp stort och annonseras om det i god tid, så ingen ska kunna glömma bort den dagen.

Det finns en dag som jag tycker verkligen är värd att fira; nämligen 112-dagen, men konstigt nog är den väldigt anonym. På större platser vet jag att SOS Alarm anordnar en del saker för allmänheten, men i min kommun uppmärksammas det inte alls. År 1996 gick Sverige över till det här larmnumret som är samma i hela Europa. Det är smart att ha samma nummer, för då behöver man som turist inte känna sig orolig om det händer en olycka. Man blir tillräckligt nervös ändå utan att behöva leta fram ett telefonnummer för att få hjälp. Om den här dagen firas mer utomlands vet jag faktiskt inte. Det är ett väldigt lämpligt firardatum för 112-dagen....den 11 februari....11/2.

Idag känns det bra att ha en mobil med sig när man åker hemifrån. Det är ändå en extra säkerhet. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att gå in i skogen utan den numera. Det är inte så att jag går och pratar i den hela tiden, utan den är mest med som en försäkring ifall nåt händer. Nu inbillar jag mig inte att den motar bort varken banditer eller vilda djur, utan jag tänkte mer på om jag ramlar eller nåt. Då kan jag ringa hem till Göran och tala om det. Jag tror inte han kommer springande för att hjälpa mig upp eller stötta mig hela vägen hem, men han kan åtminstone tycka synd om mig. Skulle det hända en svårare olycka kunde jag ringa112.

Våren är kommen

Jag har haft en underbar helg i Luxemburg. Det var soligt och varmt alla dagarna och en eftermiddag visade termometern ca 20 grader ute på altanen. Resan dit är väldigt enkel, för det är inte så lång väntetid mellan de olika bytena från bil, båt, tåg, flyg och till sist bil igen. Mina snälla grannar skjutsade mig in till Helsingborgs färjeläge, så jag slapp ta bussen in dit. På det viset tjänade jag in mycket tid. Båtturen är endast 20 minuter lång och i regel står tåget och väntar i Helsingör och det är bara att hoppa på.

Framme på Kastrup blev det lite väntan eftersom incheckningsdisken inte öppnade förrän 2 timmar innan flyget startade. När jag kommit genom säkerhetskontrollen gick jag direkt och köpte något att äta och sen var det dags att bege sig till gaten. Det är i regel ganska små plan som flyger till Luxemburg och de får alltid starta och landa ganska långt bort från terminalen. Det kändes nästan som om jag gick halvvägs till Luxemburg, för jag gick och gick och gick.....Vi var bara 31 personer inbokade så vi hade tillgång till två säten vardera. Jag gillar när jag slipper sitta och trängas.

När dörrarna ut emot vänthallen i Luxemburg öppnades såg jag med en gång min dotter. Hon hade sällskap av en liten unicorn.....en liten häst med färgglad man och ett horn i pannan. Det hade varit karneval i Zoés skola och hon var utklädd till unicorn. Hon har själv väldigt långt hår så det behövdes inga lösa hästsvansar här, men hon hade en overall på sig som påminde om hästarnas färger. Hon kom springande och kramade om mig och jag kände mig verkligen välkommen.

Zoé älskar kläder, dockor och i stort sett allt som är "flickigt". För en tid sedan köpte jag ett Barbiemönstrat tyg, och av det sydde jag en kjol till henne. Det blev en hel del tyg över och det räckte även till en liten prydnadskudde.

Jag hade två hjärtformade innerkuddar, som min mor sytt och stoppat med skumgummiremsor, som man gjorde förr. De låg på min säng när jag var tonåring, men sen har de bara blivit liggande i många år utan ytterfodral. När jag sytt färdigt Barbiekudden funderade jag på vad jag skulle göra med den andra innerkudden. Min kusin gifte sig för snart 60 år sedan och jag var tärna och bar en lång, rosa brokadklänning, som min mor sydde till mig. Efter bröllopet kortade jag av den och använde den några år till. Så småningom sydde jag om den till en kjol åt Ulrika när hon var tonåring. Rosa är Zoés favoritfärg så det passade bra att göra en kudde av brokaden. För att det inte skulle bli alldeles för intetsägande köpte jag silverglittriga bokstäver och sydde på och dekorerade med några lila blommor. Jag tycker om när jag kan återanvända och göra saker av gammalt material. I den här kudden har både gamlamormor, mormor och moster varit involverade.

Fantasiresa

Det sorgliga är inte när man inte når sina drömmar. Det är när man inte har några.

Ofta blir det inte som man drömt och önskat men det har inte så stor betydelse. Under tiden man fantiserat har man hittat en massa nya drömmål.

Kalas i Luxemburg

Idag för 7 år sedan föddes mitt första flickbarnbarn, Zoé. Jag minns att jag var ute på min dagliga skogspromenad när min svärson ringde och berättade att jag blivit mormor för andra gången. Vi har olika slags motionsslingor i skogen och just den slingan jag gick då lyder sen dess under namnet Zoéslingan.

Zoé, liksom Rasmus, har inga syskon, så de har alltid räknat sig som lillasyster och storebror. Hennes kompisar har ofta fått höra talas om hennes bror i Sverige och när hon kommer hit på besök är det väldigt viktigt att Rasmus också sover över här. Det är alltid han som får den första kramen.

De flesta barn har alltid ett gosedjur eller något som måste finnas med som tröst. I Zoés fall är det en tygdocka som heter Rosie. Den dockan är väldigt berest. Hon har varit både i USA och Afrika utan både pass och visum.








Hon är mycket intresserad av musik och dans. Långt innan hon kunde gå satt hon på golvet och hoppade fram i takt med musiken.

Prinsessor har alltid stått högt på favoritlistan och hon tycker om att klä ut sig. Diadem hör ofta till vardagsklädseln. Det är nog ingen dum idé och ha ett diadem i beredskap. Det måste ge en trist dag lite extra glans. 

Jag har under alla år åkt till Luxemburg när hon haft födelsedag, och det gör jag i år också. Klockan 20 över 3 i eftermiddag lyfter planet från Köpenhamn och innan jag vet ordet av är jag framme och kan krama om födelsedagsbarnet.

Grattis på 7-årsdagen Zoé.

VINnande motionstips

Att motionera är bara nyttigt, men man behöver inte en massa redskap för att göra det. Titta efter vad du har hemma i köket.....ett vinglas, en flaska vin och en korkskruv duger bra.

Börja träningen med att stå upp med armarna hängande längs sidorna. Lyft dem försiktigt över huvudet samtidigt som du vrider dig runt. När vinflaskan är uppkorkad kan du börja.

Ställ vinglaset till höger om dig på golvet. Lyft flaskan med vänster hand och böj armen över huvudet och försök att hälla i glaset. När du lyckats med det böjer du dig ner och lyfter upp glaset. Drick ur och sätt ner det till vänster om dig. Gör nu om samma sak med höger arm.

 Nästa övning ska göras sittande. Placera vinglaset framför fötterna.  Nu gäller det att böja sig fram för att kunna fylla i glaset utan att böja på knäna. Det är lite besvärligt men det är bara till att tänja tills man klarar av det.

Skulle det mot förmodan finnas något kvar i flaskan efter övningarna passar det utmärkt att bjuda in en väninna på ett glas.

Tidiga vårkänslor

De som drabbats av det här fenomenet är två vildduvor. När jag satt i soffan en eftermiddag och tittade ut i trädgården såg jag hur grenarna i en av de höga cypresserna ut emot gatan rörde sig så konstigt. Det var vindstilla för övrigt men på två ställen på den här cypressen gungade grenarna upp och ner. Plötsligt fick jag syn på anledningen till det hela. Två duvor hoppade runt, runt och inspekterade. Det är alldeles för tidigt att bygga något bo nu, men det är klart aldrig fel och vara ute i god tid om man vill hitta en perfekt plats.

Jag hoppas de fastnar för den cypressen av två anledningar. För det första är den mitt framför vår altan, så vi kan sitta där i sommar och studera dem. För det andra så kan vi förhoppningsvis få ha vårt Plommonkafé fritt från duvor. Det var mycket trevligt att ha ett duvpar som tog hand om två ungar förra sommaren, men jag vill gärna kunna sitta och fika under plommonträdet

Småfåglarna börjar så smått komma tillbaka. Jag undrar så vad anledningen till deras frånvaro varit. Tror jag ska sätta ihop en enkät och skicka ut. Man vill ju gärna veta vad det är som de varit missnöjda med.

Mina nya shoppingskor

Jag åkte iväg för att handla ganska tidigt en morgon. En del mataffärer öppnar extremt tidigt. Jag tänkte att de flesta är nog som jag och gillar att ligga länge på morgonen, och då är det ingen trängsel inne i affären. Det såg väldigt lovande ut när jag kom fram till parkeringen....nästan inga bilar alls.

Väl inne i affären var det väldigt enkelt att ta sig fram. Men trots det lyckas jag alltid stöta på fartdårar varje gång som bara kör på med sin kundvagn utan att se sig för. Gör de likadant när de kör bil, kan man undra? Här lever hälarna farligt. Många människor har inte ens vett att säga förlåt när de kolliderar. Det gör klart inte mindre ont för det, men ilskan lägger sig kanske en aning snabbare.

Både hos min tandläkare och vårdcentral finns det "överdragsskor" i blå plast som man kan ta utanpå sina egna skor när det är fult väder. Det borde finnas nåt liknade i matbutikerna. De blå plasttossorna är ju till för att skydda golvet, men i matbutikerna behövs det skor för att skydda kunderna. Jag tror att det får bli något motsatt det som fotbollsspelare använder. De har benskydd för att skydda smalbenet och skor med dubbar. Som kund behövs det inga dubbar under skon....de gör bättre nytta baktill på hälen. Sen fodras det även ett slags omvända benskydd. De här placeras baktill över vaden och gärna med dubbar på dem också. Dessutom skulle de här dubbarna vara strömförande så när kundvagnen stöter emot dem får fartdåren en stöt. Hämnden är ljuv.