Kaninmat

Ett gammalt skämt är att kaniner inte har glasögon för att de äter så mycket morötter. Ärligt talat har jag aldrig sett en kanin sitta och gnaga på en morot. När vi hade trädgård käkade de däremot upp mina krokusar och all sallad. Jag gillar också morötter och allt man kan göra av dem. Det har inte hjälpt mina ögon nämnvärt men jag borde kanske tuggat på fler morötter. När jag var hos optikern rekommenderade han ett kosttillskott som skulle vara bra för gula fläcken, vilket jag har besvär med. Jag är lite skeptisk till kosttillskott. Det är möjligt att någon blir hjälpt av det men definitivt inte alla.

I stället njuter jag av morotskakor. I min butik går det att köpa en slags höga morotsmuffins där det sprutats in frosting i kakan. De är syndigt goda, och mycket nyttiga för ögonen. Efter att ha ätit en sådan kaka märker jag med en gång att jag ser mycket ljusare på tillvaron.

Jag köpte även yoghurt med smak av morotskaka. Man kan tydligt känna smaken av morotskaka och den yoghurten äter jag ofta till frukost. 

Katarina önskade sig länge en kanin och till slut köpte vi en dvärgvädur, som hon döpte till Nina. Nina gillade maskrosblad, och det plockade vi ofta till henne.

Jag läste att maskrosblad innehåller mycket nyttiga vitaminer och antioxidanter som är bra för ögonen som t.ex vitamin A för mörkerseendet. De innehåller även ämnen som skyddar mot åldersförändringar i gula fläcken. Tyvärr passar de inte ihop med de mediciner jag måste ta, så jag överlåter maskrosbladen till kaninerna. 

Problem

 

I natt skulle jag ställa tillbaka klockan....

.....men jag visste inte var jag skulle ställa den.

Dimman har lättat

Nu har jag äntligen fått mina nya glasögon. Det kändes lite konstigt efter alla dessa månader med dimsyn. Helt plötsligt kunde jag se skarpa konturer. Jag fick justerat bågarna efter någr dagar, för de klämde en aning, men så har jag alltid fått göra när jag skaffat nya bågar. 

Tack och lov är inte vädret dimmigt. Vi har haft några regniga dagar, men det har ändå varit uppehåll så pass länge att jag hunnit uträtta lite ärenden. Hösten är definitivt här nu. Det jobbigaste när man går med rollator tycker jag är när det regnar. Lite duggregn klarar givetvis en jacka med hätta av, men om det ösregnar och man måste ge sig ut, blir det problem. Det är jättesvårt att hålla i ett paraply ifall det samtidigt blåser. 

Det finns väldigt många tjusiga paraplyer i olika färger och mönster. För många år sen såg jag ett orange paraply med fransk text som jag gärna ville ha, men det blev aldrig av att jag köpte det. Jag tyckte texten passade in så bra på ett paraply: Jäklar det regnar!

I stället köpte jag mig en regnkappa med hätta och trodde alla regnproblem var ur världen. Men icke! Jag vet inte vad de tänkte på som designade den modellen. Det kändes som man hade våtvarma omslag på sig. När kappan togs av var alla kläder fuktiga. Jag var tvungen att kassera den och i stället köpa en regnponcho. Den funkar bra för det blir lite ventilation.

Ring, ring…

…..bara du slog en signal, sjöng ABBA i Melodifestivalen 1973 och kom tvåa. Det kvittade vem som ringde till mig en dag i förra veckan för det gick inte fram någon signal. Jag brukar alltid ladda min mobil över natten. Det första jag gör på morgonen när jag vaknat är att sträcka mig efter den. Jag hade inte tagit på mina glasögon, men jag brukar ändå klara av att slå in öppningskoden, men den här gången öppnades den inte, så jag tänkte att jag hade väl slagit in fel siffror. Jag tog på glasögonen och såg att det stod slå in SIM-koden…..2 försök kvar. Konstigt!

Jag gick för att leta upp koden och när jag tittade på mobilen igen stod det inget om varken SIM-kod eller 2 försök, så jag testade med min vanliga öppningskod och det fungerade. Alla appar gick att använda som vanligt och bankID fungerade så jag tänkte att allt var ok.

På kvällen när jag satt och tittade på TV ringde det på ytterdörren. Jag blev väldigt fundersam. Vi har porttelefon i mitt hus och ingen hade ringt mig på den. Helt plötsligt öppnades dörren och Bo och Ulrika stegade in. De hade båda två ringt mig flera gånger och kom bara till röstbrevlådan. Ulrika hade skickat SMS också, som jag givetvis inte svarat på, eftersom de aldrig kom fram. När de nu var på plats testade hon att ringa igen, men inga signaler hördes.

Bo tog sig an mobilen och höll på ett bra tag. Till sist fick han slå in den där koden med så många siffror och göra en del andra inställningar. Nu fungerar den som vanligt igen, tack och lov. 

Ulrika ringer varje kväll för att höra så allt är ok såvida vi inte pratat med varandra tidigare under dagen, så de trodde att det hänt mig något när jag inte svarade. Bo tyckte att jag skulle skaffa mig ännu en mobil och ha i reserv ifall det hände igen, och det är egentligen ingen dum idé. 

Det behöver ju inte vara någon avancerad modell.

Ett gott råd

 

Starta inte på något som du inte kan skjuta upp till morgondagen eller dagen därpå.

Ibland är det bäst att inte starta alls.

Fartfyllt hjärta

 

Jag har haft besvär med hjärtflimmer från och till i snart tre år, men det har varit borta nästan ett helt år nu. I torsdags natt vaknade jag vid tvåtiden av att hjärtat dunkade …inte i 190 men i 150. Det var inget skönt uppvaknande. Jag försökte andas som jag lärt mig på yogan, för ibland har det hjälpt, men inte denna gången. Till sist steg jag upp och tände i alla rum och öppnade TV:n. Jag blir lite nojjig när jag är ensam och det händer på natten. Efter fyra timmar tog jag en tablett för att förhoppningsvis få ner pulsen, men det gav inget resultat.

Jag visste att Ulrika var ledig den här dagen så jag chansade på att hon var vaken och skickade ett SMS till henne. Det var ok att jag gick dit så jag fick lite sällskap. Jag kunde t.o.m. sova där ett par timmar, men flimret höll fortfarande på och det kändes jobbigt att andas. Vid middagstid tyckte Ulrika att vi borde åka till akuten, men jag ville först gå hem och byta om och plocka ihop lite grejer ifall jag behövde stanna kvar nån längre tid.

Under tiden jag höll på med det började hjärtat sakta ner. Äntligen! Jag kände mig ganska urlakad efter 10 timmar med ett spurtande hjärta. Nu var det inte lika angeläget att åka till akuten. I stället gick jag och la mig och somnade. När jag precis vaknat kom Ulrika och undrade om jag ville ha kaffe. Det lät inte alls dumt. Dessutom hade hon bakat kakor som hon tagit med sig. Det blev en trevlig avslutning på en jobbig dag. 

Det jobbigaste nu efteråt är den enorma tröttheten, och oron för att jag ska vakna med flimmer igen. Efter första flimret för tre år sen upptäckte jag att det kändes bättre om jag hade ljud runt ikring mig innan jag somnade, så jag började ligga och sjunga för mig själv. Tyvärr sjunger jag så falskt så jag blev klarvaken istället. Då kom jag på att jag kunde lyssna på musik på mobilen. Det fungerar mycket bättre med Tom Jones och Cher.

Kastanjetider

 Det finns inte mycket jag saknar från Åstorp förutom mina hobbyrum och skogen. Det tog mig bara fem minuter att promenera dit och det gjorde jag nästan varje dag. Jag har alltid gillat att pyssla och dekorera och här hade jag världens största hobbybutik alldeles runt knuten. Mina barn hade skogen som en stor lekplats och så småningom blev de också intresserade av att plocka hem material därifrån som vi kunde använda till pyssel. Även grannbarnen gillade det och ofta samlades vi i vårt kök och plockade fram allt vi hittat och gjorde riktiga konstverk. Jag jobbade inte på skolloven, så det var helt naturligt att pysslandet skedde hemma hos oss. Dessutom hade jag ett stort förråd av lite av varje, som vi kunde plocka fram och använda.

Det fins saker att hitta här i Ängelholm också även om det inte är lika nära som tidigare och heller inte samlat på samma plats. Nu har jag bott här i tre år och jag tyckte det var på tiden att jag började göra som tidigare. När jag var på bropromenad senast såg jag ett jättestort kastanjeträd och tänkte att när det blir dags ska jag plocka dem. Nu börjar de ramla ner och Ulrika och jag gav oss iväg för att se om vi kunde få tag på några fina kastanjer..

Det visade sig vara helt rätt tidpunkt. Det låg massor av kastanjer på marken och när vi  gick där och plockade så smällde det till väldigt ofta. Det var kastanjer som ramlade ner på gatan och hoppade ur sitt skal. Man hade nästan behövt skyddshjälm för det duggade tätt. Vi fick ihop en stor kasse med kastanjer. Det var lite som att gå och handla. Jag placerade varorna i ”kundvagnen” (rollatorn). Precis som "butiken" i Åstorp så blev det ingen avstämning utan jag bara rullade hemåt med mina varor.

Slutresultatet blev ett stort äggakagefat med två ljus omgivna av kastanjer. Ulrika hade även plockat en del kastanjer som fortfarande var kvar i sitt skal och det satte extra piff på det hela. Det ska pryda mitt köksbord nu i höst. Nästa gång ska vi iväg och plocka ekollon och bokollon. Sådana promenader får mig att må så bra.