Måste man ha tråkigt?

Tiderna förändras och när jag var barn fanns inte alls det utbud av nöjen och sysselsättning som finns idag. Dessutom var synen på barn så helt annorlunda då. Man skulle synas men inte höras. Så otroligt korkat! Det där att man måste ha tråkigt ibland annars vet man inte när det är roligt kanske det ligger en gnutta sanning i. Efter en del problem så visst uppskattar man då desto mer när det händer nåt kul. Men man måste inte ha tråkigt bara för tråkets skull. Jag tycker man måste försöka göra det bästa av situationen i alla lägen. Helt klart mår man bättre om man har en optimistisk inställning till saker och ting.

Det som förvånar mig är att det mest talas om barn....att de inte klarar av att ha tråkigt. De måste ha mobiler, TV-spel och allt mellan himmel och jord. Det kanske de har....men hur många vuxna är det inte som använder samma saker? Vari ligger skillnaden? Ok, vuxna arbetar och behöver koppla av när de kommer hem, men barnen går i skolan och det är också ett jobb.

Under alla år jag jobbat med barn både i skola och på Fritids har jag sett hur arbetet förändrats, Både krav och arbetsklimat är mycket tuffare idag. Det mest konstiga är att de som alltid framför en negativ åsikt om skolan oftast är de som aldrig satt sin fot i en lektionssal sen de själv slutade skolan. Ändå vet de exakt hur det går till där och har naturligtvis också lösningen på problemen. Då kan jag för mitt liv inte begripa varför de inte har utbildat sig till lärare, och kämpat för en förändring. Vilken toppenskola vi hade haft då !

Jag vet att jag är partisk och oftast tar barnens parti, och det tänker jag fortsätta med. Jag tänker aldrig tvinga varken mig själv eller någon annan att ha tråkigt, bara för att kanske bli väldigt helt otroligt makalöst jättemycket glad sen när det händer nåt kul. Det räcker så bra med att bli glad.

Förvirrad med stort F

Jag läste på nätet någon som beskrev förvirring på ett kul sätt. Det stod: Ibland är man mycket intelligent och kan föra djupsinniga samtal och ibland kan man mäta upp mjöl medan bordsfläkten är igång precis bredvid. Den beskrivningen skulle mycket väl kunna passa in på mig, En morgon bestämde jag mig för att fixa till en ägg - och kaviarsmörgås till frukost. Jag hade kokta ägg i kylskåpet så det vara bara till att plocka fram och skala. När jag skivat det tog jag fram en tub från kylskåpet. Det var inte mycket kvar i den märkte jag, för den var nästan helt hoprullad. När jag tryckte på den kom det ut en smal sträng som såg väldigt underlig ut. Den var lite beigefärgad. Kaviar brukar väl vara mer rostfärgad? Först trodde jag att tuben var för gammal så jag vecklade ut den för att läsa bäst-före-datumet. Det visade sig att den skulle hålla sig fräsch ännu en månad. När nu hela tuben var utrullad kunde jag läsa vad som stod skrivet på den….Ädelost!  Som tur var hade jag en oöppnad tub kaviar i kylskåpet så jag kunde ändå äta det jag planerat. Morgnar är inte den bästa tiden för mig. Min uppmärksamhet är inte på topp då. 

Jag hade en tid bokad hos tandhygienisten, och efter frukost spatserade jag iväg. Ytterdörren till tandläkarmottagningen är ganska tung och det är besvärligt att ta sig in där med rollator. Som tur är finns en knapp att trycka på så dörren öppnas. Det regnade lite den dagen och en dam stod precis utanför dörren och pratade i sin mobil för att få lite lä för regn och blåst. När hon såg att jag skulle gå in just där började hon först flytta sig lite, men sen kom hon nog på att hon kunde öppna dörren genom att trycka på knappen. Det hände ingenting, så hon tryckte en gång till med samma resultat. Då flyttade hon sig bara från dörren fortfarande med mobilen intill örat. 

Jag måste erkänna att jag kände mig lite snopen. Jag hade förväntat mig att hon skulle öppna dörren för mig. Bra kvinna reder sig själv, tänkte jag och gick fram och skulle precis ta tag i dörrhandtaget när en ung kille kom förbi och sträckte sig fram och höll upp dörren. Vilken gentleman! Jag har många gånger märkt att yngre personer är mycket artigare och mer omtänksamma om andra människor än många andra. En stor eloge till de ungdomarna!

Tandläkarbesöket var riktigt positivt. Jag hade för mig att rabatten för äldre inte gällde om man gick till tandhygienist, men jag hade tydligen fel. Hela kalaset gick på 2700 men tandvårdsbidraget på 600kr drogs av först och sen räknades det bort mer rabatt. Det slutade med att jag betalade bara 330kr. Ett mycket humant pris!

Kvällsrutin

I morgon kommer alla kort i min plånbok att vara laddade.

Hoppas att det inte blir strömavbrott i natt,

Heja Danmark!

Jag läste i tidningen att i Danmark hade det gjorts en undersökning av Dansk Sprognævn om vad danskar tyckte om engelska låneord. Det var en hel del ord som de ville ha bort. Först och främst vill de kalla REA för udsalg i stället för sale, nice bör heta dejlig och random ska återigen heta tilfældig om danskarna får som de vill. Det hoppas jag verkligen att de får. Nu har språknämnden startat en ny undersökning där danskarna får bedöma alternativen. Särskilt unga uppmanas att delta, eftersom personer mellan 54 och 70 dominerade den första undersökningen. 

I Sverige har vi Institutet för språk och fornminnen. Det vore väl något för dem att ta upp? De ska ju värna om det svenska språket och våra dialekter, men de gör väldigt lite väsen av sig. Naturligtvis måste vi få in nya ord i vårt språk. Så har det ju skett i alla tider. Inte pratar vi nu som de gjorde på 1700-talet. Vad jag inte förstår är varför lånandet är så ensidigt. Orden kommer nästan uteslutande från USA.

Är det meningen att vi ska prata trumpska i fortsättningen? Så kommer naturligtvis språket de talar i USA snart att heta. Tokstollen ändrar ju namn på det mesta.

Broarnas stad

 Det finns 17 broar längs Rönneå i centrala Ängelholm från motorvägen och fram till åns mynning. Jag har fortfarande inte sett alla, men det står på min att-göra-lista.

Ängelholms bro var länge den bro man körde över för att komma in i Ängelholm. Den första bron byggdes redan 1516 i samband med att Ängelholm blev stad. I mitten av 1700-talet var den livsfarlig att färdas på och ersattes med en pråm. Inte förrän 1783 stod en ny träbro klar, men redan efter två år försvann den i vårfloden och man fick förlita sig på pråmfart i ytterligare 20 år. 

En ny träbro byggdes, men man planerade redan för en bro i sten och järn och 1864 var den klar. Nu byttes namnet till Carl XV:s bro. Järnet rostade och på 1920-talet byggdes den om och fick gångbanor. Genomfartstrafiken leddes på 50-talet utanför staden och bron kunde överleva när den inte användes så mycket. Idag är det bara tillåtet för gångtrafikanter och utryckningsforden att ta sig fram där.

Det finns både villor och hyreshus som gränsar till ån. Jag brukar beundra de vackra planteringarna där. Sofiero har många vackra rhododendron, men detta är minst lika magnifikt.

När man står på Carl XV:s bro kan man se Tullportsbron längre bort. Den här gamla bron leder till gamla lasarettet och Tullportsbron, som är Ängelholms nyaste bro, leder till nya lasarettet. Dessutom börjar den där Soso slutar, så den ligger väldigt centralt. Nästa bropromenad ställer jag kosan mot Tullportsbron. Det är Ulrika som tagit alla foton och förhoppningsvis följer hon med på nästa bropromenad också.

Lurad

Jag har alltid trott att luft var gratis.

Sen köpte jag en påse chips och upptäckte hur fel jag hade.

Nyinköp

För några helger sen var jag ute på en trevlig shoppingrunda. Ulrika hade hört talas om en klädbutik som låg en bit utanför Väla köpcenter. Den hade legat där i flera år, men lite undangömd. Det var en medelstor butik med massvis av snygga kläder. Det bästa var att det även fanns kläder i större storlekar och vi välkomnades av ägarinnan, som inte var pinnsmal. Bara det gjorde att det kändes hoppfullt att leta bland modellerna. 

Jag hittade ett par ljust plommonfärgade jeans och en tunika mönstrad i rosa, beige och svart. Som grädde på moset var det 70 % rabatt på det jag köpte. Den butiken besöker jag gärna igen.

Nästan vägg i vägg låg ett matställe, så vi passade på att äta lunch innan vi for vidare mot det stora köpcentrat. Det är så stort och alltid smockfullt med folk där. Jag var på jakt efter skor och jag ställde stegen mot Sketcherbutiken. Deras skor är så sköna, och dessutom snygga. Jag hittade ett par sandaler och ett par promenadskor. Både paren hade uppbyggt hålfotsstöd. På nysvenska heter det arch fit. 

Sandalerna var dessutom sådana att jag bara kunde trampa i dem utan att hjälpa till med händerna. Det har naturligtvis också fått en svensk översättning….slip in.  Det var en perfekt shoppingdag för båda paren var nedsatta med 30%. Dessutom hade jag två presentkort som jag utnyttjade. Det slutade med att jag bara behövde betala några hundralappar ur egen ficka för allt jag handlade.

När vi kom hem och visade inköpen, sa Bo:-”30+70 blir 100%. Då skulle du egentligen inte behövt betala något alls.” Jag gillar hans sätt att räkna.