Ett brev betyder så mycket

Igår förmiddag när jag satt i fåtöljen och drack en kopp kaffe, hörde jag plötsligt hur det smällde till i brevlådan. Tyvärr var det inget brev. Det vara bara ett informationsblad från hyresvärden. Brev och vykort är det längesen jag fick. Jag tänker på hur det var när jag var tonåring och skrev till en massa brevvänner runt om i världen. Då låg det nästan dagligen ett brev på golvet innanför ytterdörren. På den tiden delades posten ut dagligen, ja, t.o.m. två gånger om dagen och även på lördagar. Då kostade det heller inte en förmögenhet att skicka ett brev. 

Jag blev lite nyfiken på det här med postgången förr och nu. Det har t.o.m. delats ut post på söndagar ända fram till 1951. Jag var inte så gammal då så det har jag inget minne av, men jag minns lördagsutdelningen och att brevbäraren kom både förmiddag och eftermiddag. Så var det faktiskt när mina barn var små också. Det slutade någon gång i mitten av 70-talet. 

När jag var tonåring fanns det många olika slags mönster på brev och brevpapper. De brukade ligga i ett slags vikt pappfodral. Pappret man skulle skriva på och kuvertet hade alltid färg och mönster som matchade. Sådana brev var jättekul att få. När jag kunde så pass mycket engelska att jag kunde skaffa mig brevvänner från utlandet var det flygpostpapper som gällde. Det var inte lika tjusigt. Pappret var tunt och kuverten var vita med blå och röda streck runt kanten.  Idag är det är nog ytterst få som skriver brev. E-mail och sms har tagit över helt. Visst går det betydligt snabbare, men det har inte samma charm.

 

När jag gick i skolan fanns det ett ämne på schemat som hette välskrivning. I speciella böcker fick vi skriva stora och små bokstäver i skrivstil sida upp och sida ner. När vi var klara med alfabetet fick vi skriva av små berättelser. Den nya skrivstilen tycker jag inte är lika vacker som den gamla. Den var så snirklig och tjusig. Många yngre har svårt att tyda den gamla stilen idag, och vi är snart inte så många kvar som minns den. Vi skulle kunna använda den som ett hemligt språk.

Mathögtider

De flesta högtider förknippar man med olika sorters pynt och mat. Påsken har sina kycklingar, målade ägg och sill. 

             Midsommar förknippas med en midsommarstång, matjessill, nypotatis och jordgubbar. 

Julen är nog den största pyntarhögtiden och maten består av många olika rätter, men det fattas aldrig julskinka och risgrynsgröt.

Halloween, som jag inte tycker är en svensk högtid, pyntas på ett lite annorlunda vis, men jag kan inte komma på någon maträtt som är förknippad med Halloween. Det skulle i så fall vara pumpapaj.

Mårtensafton är en helg i stort sett helt utan pynt. Men gåsen står i centrum. Det är en gammal sedvänja från Europa att äta gås för att fira helgonet Martin. Den kom så småningom till Norden och den har varit populär i hela Sverige. Med tiden blev gåsuppfödningen mindre i landet, men den höll sig kvar i de södra delarna och speciellt i Skåne. Edvard Persson sjöng ju en gång: Jag är en liten gåsapåg från Skåne. 

Mårtensafton är den 10 november, men i lördags var jag på restaurang och åt gås med kulpotatis, rödkål, brysselkål och äppelmos. Till efterrätt serverades givetvis skånsk äppelkaka med hemlagad vaniljsås. Det var himmelskt gott! I söndags var jag bjuden på middag hos min dotter igen. Bo hade lagat dansk fläskstek med brynt potatis och rödkål. Även den middagen var himmelskt god. Det har varit en riktig gourmethelg.

Gratis

 Jag behöver aldrig gå till frissan. 

Min kudde ger mig en ny frisyr varje morgon.

Tidig jul

 

Hösten har nästan precis börjat och det är ändå lite tid kvar till jul. TV är ute i god tid och har redan börjat sända julfilmer. De flesta som visats hittills visades även i fjor. Men två nya har dock dykt upp och de var överraskande med tanke på skådespelarna. Jag tittar mycket på deckare och polisserier och nu hittade jag ”mina” poliser i helt annan omgivning. De spelade betydligt tuffare här. Jag gillar Hudson och Rex, som handlar om en polis som har en schäfer, Rex, som partner. Här stöter jag även på polischefen, som heter Joe. I en av filmerna dök båda två upp och de jobbade även tillsammans. Den enda jag saknade var Rex.

Jag har ännu inte sett några tomtar ute i butikerna men det är väl bara en tidsfråga. Åhléns flyttade från Ängelholm för något år sedan, men nu är det dags för en nyöppning lagom till julhandeln startar. Butiken är välkommen av många. Det är alltid kul med en större butik med lite av varje i sortimentet. Det kommer säkerligen att vara överfullt med julprydnader vid nyöppningen.

Jag saknar lite hur det var när jag var barn. Inga tomtar före december vad jag minns. Dagen före julskyltningen hade alla butiker täckt sina skyltfönster med brunt papper. Innanför detta papper jobbades febrilt. Allt skulle vara färdigt så pappret kunde avlägsnas på julskyltningssöndagen. Det var så spännande; åtminstone för oss barn. Det var feststämning när det började skymma och alla vandrade runt från fönster till fönster. En del butiker hade byggt upp riktiga vinterlandskap i sina fönster och visade inga varor som såldes i butiken. Det viktigaste var inte att sälja utan fira att julen var nära.

En annan sak jag minns från när jag var barn och tonåring är Vita veckan. I jan-feb brukade tygaffärer ha stor rea av lakansväv och handdukar. Det var på den tiden vi hade REA och inte SALE. Det var ett sätt att locka kunder till butiken efter julhandeln och också ett sätt att få slut på lagret så nytt kunde köpas in. På den tiden bäddade man med lakan och örngott som hade infälld virkad spets eller bårder. 

Min mor broderade på en del lakan. 

Kvinnorna krusade t.o.m. örngottsbanden förr i tiden. Jag har testat det en gång och det var väldigt tidsödande. När vi idag pratar om Vita veckan tänker vi knappast på krusade örngottsband utan att man ska undvika  alkohol en vecka. 

Znogge: Jag försöker om och om igen att kommentera hos dig, men det misslyckas varje gång. När jag tittade bakåt i din blogg såg jag att det inte kommit in några kommentarer sen i söndags. Jag vet inte om de hamnar i din skräppost eller far runt i rymden. Blogger strular enormt just nu för mig….inte bara när det gäller kommentarerna. Jag kommer försöka varje dag, men lyckas det inte så får jag kommentera dig i slutet av mitt inlägg tills Blogger tagit sitt förnuft till fånga.

Trist!

 Jag har stora problem med Blogger just nu. Det går inte att kommentera hos Znogge och det är över huvud taget svårt att komma in på bloggen också. Fortsätter det så här får jag nog avsluta det hela.

Kaninmat

Ett gammalt skämt är att kaniner inte har glasögon för att de äter så mycket morötter. Ärligt talat har jag aldrig sett en kanin sitta och gnaga på en morot. När vi hade trädgård käkade de däremot upp mina krokusar och all sallad. Jag gillar också morötter och allt man kan göra av dem. Det har inte hjälpt mina ögon nämnvärt men jag borde kanske tuggat på fler morötter. När jag var hos optikern rekommenderade han ett kosttillskott som skulle vara bra för gula fläcken, vilket jag har besvär med. Jag är lite skeptisk till kosttillskott. Det är möjligt att någon blir hjälpt av det men definitivt inte alla.

I stället njuter jag av morotskakor. I min butik går det att köpa en slags höga morotsmuffins där det sprutats in frosting i kakan. De är syndigt goda, och mycket nyttiga för ögonen. Efter att ha ätit en sådan kaka märker jag med en gång att jag ser mycket ljusare på tillvaron.

Jag köpte även yoghurt med smak av morotskaka. Man kan tydligt känna smaken av morotskaka och den yoghurten äter jag ofta till frukost. 

Katarina önskade sig länge en kanin och till slut köpte vi en dvärgvädur, som hon döpte till Nina. Nina gillade maskrosblad, och det plockade vi ofta till henne.

Jag läste att maskrosblad innehåller mycket nyttiga vitaminer och antioxidanter som är bra för ögonen som t.ex vitamin A för mörkerseendet. De innehåller även ämnen som skyddar mot åldersförändringar i gula fläcken. Tyvärr passar de inte ihop med de mediciner jag måste ta, så jag överlåter maskrosbladen till kaninerna. 

Problem

 

I natt skulle jag ställa tillbaka klockan....

.....men jag visste inte var jag skulle ställa den.