torsdag 29 september 2022

Kändisar



Vad har Jan Malmsjö, Siw Malmkvist, Glenmarks och jag gemensamt? Mer än att vi är skåningar, förståss. Jo, vi finns på samma släktträd. De måste vara otroligt stolta. Ifall de nu vet om det.  Siwan och jag heter dessutom exakt lika, nämligen Siw, Gunnel, Margareta. Min dotter är intresserad av släktforskning och bestämde sig för att kolla vad det fanns för typer i min släkt. Det går tydligen att få fram både det ena och det andra när man letar i gamla arkiv. 

Jag tycker hon tar det i rätt ordning när hon letar. Först så långt tillbaka i tiden som möjligt och sedan ut på de olika släktgrenarna. Hon har på kort tid kommit så långt tillbaka som till början av 1600-talet. Då var ju Skåne danskt. Den siste släktingen hon hittat där föddes 1610 och hette Rasmus! Det skiljer nästan 400 år mellan den tidens Rasmus och mitt barnbarn, Rasmus. Det fanns faktiskt många Rasmus, Rasmussen och Rasmusdotter i listorna. Jag har för mig att Rasmus är ett danskt namn.  

Det fanns många skräddare ibland våra gamla släktingar; både på min mors och min fars sida. Då är det kanske inte så konstigt att min mor, jag och mina döttrar är intresserade av att sy. Man får veta mycket om hur det var förr i tiden och vad det var för slags människor. Katarina har hittat släktingar som fortfarande är i livet och som vi fått kontakt med. På nåt underligt vis känns de personerna ändå inte som främlingar p.g.a. att vi finns med på samma släktgren. 

Så bekvämt det är idag att släktforska. Katarina gör all efterforskning via datorn. Då finns ju också möjligheten att hitta namn som någon annan redan letat upp. Även om det är mer effektivt att forska via datorn, så tar det en enorm tid att leta upp alla namn och årtal. Dessutom måste man ju ha lite hum om hur och var man letar. Jag ser fram emot att få veta mer om mina släktingar, och det ska bli spännande att se hur långt tillbaka i tiden det går att hitta uppgifter. Släktforskning har blivit mer och mer populärt och alla vill veta så mycket som möjligt om sina anfäder. Men för den sakens skull får vi inte glömma dem som fortfarande är i livet. Det är enklare att prata med sina gamla släktingar och få veta hur deras liv har varit. Då får man höra så många detaljer som aldrig går att hitta i ett släktforskningsregister. 

Nu ska jag ge mig iväg för att veckohandla. Ska bara leta upp ett par mörka solglasögon först, så jag får gå ifred i affären. Jag tillhör ju faktiskt en kändissläkt. 


Den senaste Rasmus på vårt släktträd.

tisdag 27 september 2022

Allting går att sälja med mördande reklam.


Jag måste ge mig iväg och köpa ett par skor, som är både snygga, bekväma och mer lämpade för höstväder. Med dagstidningen följer ett reklamblad från en sportaffär, som har riktigt snygga skor och kläder för vanligt folk också, och inte bara för energiknippen. Där har jag köpt mina vinterkängor, och det är absolut det bästa köp jag har gjort. I reklambladet såg jag inga snygga promenadskor, men jag ska åka dit och leta på plats.


När jag nu ändå satt och bläddrade i bilagan, kunde jag inte låta bli att bli både full i skratt och aningen irriterad över den löjliga texten. Det första jag läste var om ett par träningsskor. De hade minimalt med gummi i sulan så jag skulle kunna få bättre kontakt med underlaget. Nu förstod jag inte riktigt vad som menades. Var sulan så tunn att jag kände alla stenar och kvistar jag trampade på? Då kunde jag ju lika gärna gå barfota. Skon hade en flexibel ovandel i mesh. Varför går det inte att skriva att det är nåt slags nättyg.


Nästa vara som jag fick ögonen på var ett par varmstickade tumvantar i anatomisk stickning. Jag tycker att jag är en relativt skicklig stickerska, men det mönstret har jag aldrig testat. Kan det tro vara nåt liknande spetsmönster eller flätor?


Affären hade REA på ett par joggingbyxor i mjuk bomull med resår i midja och benslut och var ett perfekt plagg för vardagsmys. Men om jag ville mysa på helgen? Jag bläddrade genom hela annonsbilagan, men jag hittade inga helgmysbyxor. Jag får väl leta fram ett par gamla här hemma. Man behöver ju nåt på ovankroppen också när man myser och då sålde de en väldigt snygg tröja med hög krage och halv blixtlås!!!!!! Det måste betyda att det fanns bara en sida av blixtlåset kvar. Hur skulle man då kunna dra upp det? Jag har också tröjor med halva blixtlås ibland, men då sprättar jag bort den och sätter i en hel i stället. Den här söndriga tröjan hade kostat 700kr, men nu slumpades den för 300kr.


Det fanns åtminstone ett plagg som jag ska titta lite närmare på...nämligen ett par turbyxor. Det kan jag behöva. Om jag har dem på mig nästa gång jag köper en Trisslott räknar jag kallt med att jag ska kunna skrapa fram en storvinst.

söndag 25 september 2022

Att vara förutseende


Jag har alltid med mig ett par extra strumpor när jag spelar golf ifall jag skulle råka få hole-in-one.

Man vill ju se presentabel ut.

torsdag 22 september 2022

Åstorp...en djurvänlig kommun

 

Åstorps kyrka heter Björnekulla kyrka och församlingen har fått samma namn. Det villaområde som jag bor i heter Björnås och är beläget högst uppe på Söderåsen. Själva centrum ligger nedanför åsen, och det är en mastig backe att ta sig upp och nerför. Ner går väl an, men upp...då känner man verkligen att det är en rejäl lutning. Vi har en enorm utsikt och vid klart väder kan vi se flera mil bort. I fjärran skymtas Ängelholm.


I kommunparken står en staty av två björnar. Det djuret är med på kommunvapnet. Ursprunget är en gammal berättelse som handlar om Bjarnes kulle, och sen har namnet efter hand ändrats från Bjarne till Björn. Jag har aldrig hört talas om några björnar i vår skog, så de här statybjörnarna är nog det närmaste man kan komma en björn i Åstorp.


En bit ifrån där jag bor finns Kalvahagen och Fårahagen...ett litet strövområde precis bakom kyrkan. I Fårahagen går det mycket lämpligt får sommartid. I Kalvahagen har tidigare legat ett gammalt hus som nu flyttats till en plats inne i skogen. Det är möjligt att ägaren hade kalvar när huset låg på det gamla stället.


Längs med en av motionsvägarna inne i skogen ligger Rävastenen som är en megastor sten som Inlandsisen lämpat av här. Det påstås att rävar har haft sitt gryt i närheten  av stenen. Rasmus gillade att gå dit där när han var mindre och försöka klättra upp på den.


Precis i utkanten av Åstorp innan man kommer in i Nyvång kör man över en järnvägsbro. Vägen ser på avstånd ut som en stor puckel, så bron har alltid gått under namnet Kamelryggen. Jag har undrat lite över detta eftersom kamelen har två pucklar och dromedaren bara en. Då borde den ju heta Dromedarryggen. Nu har jag läst på lite bättre och fick då veta att både kamel och dromedar hör till familjen kameldjur, så då stämmer namnet perfekt.



tisdag 20 september 2022

Återanvändning

                             


Jag undrar vad som egentligen förtjänar att kallas för skräp. Det är ju ofta en väldigt subjektiv bedömning. Något som jag anser är skräp är kanske för en annan person nåt väldigt användbart. Vi slänger på tok för mycket saker, och tyvärr lite överallt och inte bara i uppsatta containrar. Det ser vedervärdigt ut på vissa återvinningsstationer. I vår kommun har fyra stationer dragits in p.g.a. att någon eller några inte är läskunniga och har fattat att man ska lägga sakerna i containern och inte bredvid. Barn är många gånger mycket förnuftigare när det gäller sophantering än vad vuxna är.

När jag jobbade på Fritids hade vi olika teman med barnen. Ett tema som vi höll på med gällde återanvändning. Eftersom det var nära inpå jullovet och det var dags att göra lite julpynt tänkte jag att man borde kunna kombinera de här två sakerna. Färgglada annonsblad och kataloger som man får till leda i brevlådan slängs nog i regel ganska snabbt. Vi samlade i stället in allt sådant. Alla kasserade kopieringspapper på skolan plockades upp ur papperskorgarna. Alla Fritidsbarnen var involverade.....från förskoleklass till treor. Pappret skar vi i 2 cm breda remsor. Varje Fritidsavdelning fick en hög med remsor och sen var det bara för barnen att sätta igång med projektet. De mindre barnen hade ibland problem med att limma ihop remsorna, men då fanns det alltid något av de äldre barnen som hjälpte till. Alla var så engagerade. Efter 14 dagar samlades det färdiga materialet in och fästes ihop till en enda lång girlang. Den hängdes upp i skolan och sträckte sig från matsalen i källaren runt till alla våningarna. När den togs ner efter jullovet var det dags för mätning. Då hade vi kontaktat Lokaltidningen som var där och fotograferade och intervjuade barnen. Jag tror girlangen mätte nånstans runt 360m.


Vinsten av det hela blev inte bara att barnen lärde sig att man kan göra saker av det som finns i hemmet och inte kostar så mycket, utan även att de lärde känna varandra bättre. Nu satt 6-åringar jämsides med 9-10 åringar och limmade remsor. De mindre barnen upptäckte att de "stora barnen" var inte så tuffa ändå, och de äldre barnen insåg att det var riktigt kul att leka med de mindre. Den man känner är man oftast mån om.


söndag 18 september 2022

Nyttigt mellanmål

 


Jag tänkte göra en proteindrink men det råkade bli en Mojito.

Det måste ha stått fel i receptet.

torsdag 15 september 2022

Besiktningsprotokoll

Igår var jag alltså på besiktning, och jag blev godkänd. Alla prover jag tagit förra veckan visade sig vara bra. Doktorn undersökte hjärta och lungor också och frågade om lite av varje. Han tyckte precis som jag att det jag sysslade med om dagarna var mer än väl jämförbart med att träna på gym. Skönt! Jag är ingen gymmänniska, så det hade aldrig blivit av även om han föreslagit det. Blodtrycket var exemplariskt och enligt sköterskan som kollade blodtrycket så var det som hos en 25-åring. Ojdå! Det måste jag testa ifall det stämmer, tänkte jag. 

På eftermiddagen begav jag mig därför iväg på en flera timmar lång shoppingrunda. Väla var målet för denna gången. Där är väldigt många butiker samlade runt ikring shoppingcentret, som visst är Sveriges största. Det var butikerna runt ikring som var målet för mitt handlande. Jag hade en del lappar med från Göran om inköp av lite snickerigrejer. Förrådet av städmedel behövde fyllas på och jag gillar att ha ett mindre lager hemma, så jag inte en vacker dag står där utan det jag behöver. Det är bättre att handla hem allt som behövs helst på samma dag. Att ränna runt i butiker och köpa rengöringsmedel och annat nödvändigt är inte speciellt underhållande. 

Efter drygt tre timmar var jag hemma igen och då var det bara att konstatera att 25 år är jag då rakt inte....snarare 77. Jag kände mig totalt slut och fötterna värkte. Lite småkrämpor hör väl åldern till, gissar jag, så det är väl bara att gilla läget. Jag gjorde inte många knop efter att jag kommit hem. TV-fåtöljen såg väldigt inbjudande ut och där hamnade jag.

Bilen måste också in på besiktning snart. Först ska den in på sin årliga koll hos bildoktorn. Jag är glad att den inte är så gammal, för att byta bil är inget som står på önskelistan. Bensinen är ett dyrt kapitel, men numera kör jag inte lika mycket längre. Det brukar räcka med en tankning per månad. Bilen verkar må bra av det. Tänk om det hade räckt för mig också att bara inta näring en gång per månad? Det kommer aldrig att hända. Mat är alldeles för gott...för att inte tala om godis, kakor och glass.  


tisdag 13 september 2022

Soffmys

För ett par veckor sedan fick jag ett brev från min läkarmottagning om att jag var välkommen för mitt årliga besök. Jag kände mig aningen förvirrad. I mer än 25 års tid har jag varit listad på samma mottagning, men aldrig blivit kallad till någon årlig kontroll. Det beror kanske på att mottagningen bytt ägare några gånger och även personal. Störst omsättning har det varit på läkare. Det är tydligen inte alls lockande att jobba som läkare i Åstorp, för en del stannade bara några månader. En del av läkarna saknar jag definitivt inte...speciellt inte den som av övrig personal fick tillnamnet Dr. Mayday. En dag jag höll på med häckklippning råkade jag såga mig i fingret och det blev ett djupt hack som blödde enormt. När jag kom ner till mottagningen sydde den här "doktorn" ihop såret utan att bedöva riktigt innan. Det är ingen överdrift när jag säger att det gjorde fasansfullt ont. Nästa gång jag kom på besök fick jag veta att den här kvinnan fått sparken för hon hade gjort en del andra märkliga saker med andra patienter.

Förra veckan var jag och fick taget en del blodprov inför morgondagens läkarbesök. Jag tycker det känns bra att bli kollad nu, eftersom jag mått lite underligt under lång tid. Naturligtvis har jag haft läkarkontakt under den här tiden och jag tror att jag kan ställa rätt diagnos med hjälp av Dr. Google. Stress kan ge många olika symptom, men man får klart inte nonchalera dem...det kan ju faktiskt vara något kroppsligt fel. Jag känner ändå att jag är på bättringsvägen, så jag är inte direkt orolig.

Jag är inte särskilt förtjust i alla amerikanska ord som smyger sig in i vårt språk, men en del kan jag acceptera mer än andra.  Zoé använde ofta ordet "chilla". Det går givetvis lika bra att säga mysa, men ok. En kväll var hennes föräldrar på fest och Zoé var kvar här hos oss. Hon föreslog att vi skulle ha en "chillzone". Det var jag naturligtvis med på, även om jag inte visste riktigt vad det var. Zoé plockade fram filtar, täcken och kuddar och bäddade till oss i TV-soffan. Sen var det bara att kravla ner under täcket. Vi låg och tittade på våra "paddor" och rätt som det var så sov Zoé. Jag slumrade också till lite. Det var riktigt skönt. Jag tror faktiskt att jag ska chilla lite oftare.

söndag 11 september 2022

Skönhetshjälp


 Skönhet kommer inifrån....inifrån flaskor, burkar och tuber.

Åtminstone den yttre skönheten.

torsdag 8 september 2022

Fler semesterfirare

Sista semsterbesöket kom från Luxemburg. Zoé är jättelång nu och är lite som en tonåring. Hon är 10 1/2 år så hon tycker klart själv att hon inte är så liten längre. Kläder och mode är ett stort intresse hos henne precis som tennis. En dag åkte hon och hennes mamma till Väla för att shoppa kläder och sen blev det modevisning på kvällen. Jag berättade att jag skulle överta snickarrummet i källaren och ha det som sy och pysselrum och göra om mitt gamla syrum till en stor klädkammare eller walk-in-closet som det heter på svenska. Zoé blev eld och lågor. -"Ja, mormor, det gör vi", sa hon. "Jag kan vara din assistent och hjälpa dig." Hon föreslog att jag skulle ha ett sminkbord där och stora speglar. Hon räknar givetvis med att det ska vara plats till henne med och det blir det garanterat. Det är inte ofta som Zoé och Hanna är här samtidigt så det ska nog fungera med bara ett sminkbord.

Det har alltid varit ett speciellt band mellan Zoé och Rasmus ända sedan hon var en liten bebis. Rasmus är väldigt barnkär. När Zoé gick på dagis berättade hon för fröknarna och sina kamrater om sin frère (bror) i Sverige. Franska är det språk som hon lärde sig först. Rasmus tyckte inte det gjorde så mycket att han inte hade något syskon, för Zoé var nästan som en lillasyster. De har många gånger varit här under skolloven utan sina föräldrar och vi har haft så kul. Båda två har väldigt livlig fantasi och en härlig humor.

En sommar de båda var här plockade jag fram lektältet jag köpte när Rasmus var liten. När det var färdigmonterad undrade Bo om vi hade bygglov. "Nej," svarade Rasmus, "vi har sommarlov." Nu var det dags att inreda huset. Det behövdes lite mjuka täcken, filtar och kuddar så de kunde ligga där inne och titta på sina "paddor".


Vi gick ner i källaren för att se vad vi kunde hitta. I ett av rummen hade jag då en stor allmogekista...den är nu bortskänkt...och i den förvarade jag sängkläder. Zoé hade nog aldrig sett den tidigare för hon spärrade upp ögonen och utropade:"En skattkista! Mormor är pirat!" Vi hade tidigare i veckan besökt ett lekland med pirattema. Jämställdhetstänket i piratvärlden har kommit långt för det fanns både manliga och kvinnliga pirater, så det skulle i och för sig inte vara så konstigt om det fanns en piratmormor. Zoé berättade för mig att pirater har en svart lapp för ögat och en del har ett träben. Jag ser ganska dåligt med ena ögat så det hade fungerat bra med en lapp där och när jag vaknar på morgonen är jag stel i hela kroppen och det känns som jag har träben. Det är kanske så att jag bär på lite piratgener?



tisdag 6 september 2022

Semesterfirare

Dagarna har rullat på i rekordfart denna sommaren, känns det som. Antagligen för att det har varit så mycket i görningen och alla barn med respektive har varit här i omgångar och hjälpt till. Ulrika och Bo kom hit en dag under deras semester och hjälpte mig att städa ur garaget. Det är tyvärr en plats där allt möjligt samlas av någon outgrundlig anledning. Det gick snabbt och allt skräp kördes till tippen. 

Sen var det dags för Rasmus att ta garaget i besittning. Han tyckte det var en bra idé att ta hit alla sina maskiner och verktyg för då kan han hjälpa morfar när större saker ska tillverkas. De två har en del gemensamma projekt på gång, och det är inga svårigheter för Göran att ta sig ut i garaget eftersom vi har en ramp.

Även om morfar har gått om mig i popularitet hos Rasmus nu, så är jag inte alldeles bortglömd. Det är en mysig kille som har många intressen. Redan när han var ganska liten var han road av att laga mat och baka. En helg kände han för att baka bullar, och när de var klara körde han hit med några till oss, så vi också fick smaka. Mums!



Peter med familj har också varit på besök här i sommar. De tyckte vi hade det svalt och skönt. Är man van vid 40 grader så är kanske 29-30 grader inget att bekymra sig om. 

Eftersom vi har skogen alldeles inpå knutarna var det ett givet utflyktsmål många dagar. 

De åkte till stranden en dag för att barnen skulle få se sandstrand och ett stort hav. Det är inget man hittar så lätt i Texas.


Jag fick träna engelska hela tiden de var här, för det är bara Peter som pratar svenska. Både Anne och barnen förstår en hel del, och Daniel var ganska liten när han lärde sig säga :"Tack för maten". Det låter väldigt svenskt när han säger det. Någon amerikansk accent hörs inte alls. Hanna däremot var inte lika pigg på att prata svenska. Hon sa till sin mamma att hon kände sig blyg. En dag gick Daniel ifrån matbordet utan att tänka på att säga tack och det uppmärksammade Hanna. Hon flög upp från stolen, rusade efter sin bror och ropade:"Daniel! You forgot to say Tack för maten". Nu vet vi i varje fall att Hanna också kan prata svenska. Det har varit så kul att ha dem här. När det var dags att åka hem igen, tyckte inte Hanna att det var så nödvändigt. Det fanns så god mat, nämligen Farmorbröd (runda Polarkakor) och gott godis i Sverige. Att komma in i vilken butik som helst i stort sett och se en hel vägg med bara godis är tydligen inte lika vanligt överallt i Dallas. För barnen var det rena julafton att ösa godis i stora påsar. 

Peter hjälpte Göran med inredningen i hans nya snickarrum, så nu är det färdigt att tas i bruk och jag kan börja lägga in beställningar på saker jag vill ha tillverkade. Till slut var de ändå tvungna att åka tillbaka till Dallas. Förhoppningsvis kan de åka hit igen nästa sommar innan jag hinner glömma för många engelska glosor.

 

söndag 4 september 2022

Sabotage!

 


Alltid när jag bestämt mig för att äta lite nyttigt så kommer det en påsk, en jul, en sommar, en tisdag eller en söndag och förstör allting.

Jag blir så irriterad på det.

torsdag 1 september 2022

Och häcken växte kämpahög

 


Ja, kanske inte häcken direkt, men ogräset. Under tiden jag befunnit mig i ett Törnrosaliknande tillstånd har allt frodats i trädgården...mest ogräset så klart. De sista åren har jag försökt att förenkla så mycket som möjligt i trädgården, så att jag inte ska behöva lägga så mycket tid på ogräsrensning och liknande trista saker. 

Gräsmattan är ganska stor, och den ska bli större. Det kommer att underlätta väldigt mycket för mig eftersom det är Rasmus som tar hand om gräsklippningen. 

Tidigare hade jag stora planer på att ha väldigt mycket rabatter fyllda med perenner, och visst är det vackert, men de sköter sig inte på egen hand. Jag började att gräva upp en av rabatterna och när Katarina kom hit så fortsatte hon. Den ska ersättas med gräs.

Vi har många andra planer på gång här hemma nu. För en del år sen hjälpte Rasmus mig att måla om i snickarrummet i källaren. Vi passade på en gång när Göran låg på sjukhuset. Det blev en glad överraskning för honom när han kom hem. 


Det är ett rum som Göran alltid använt flitigt.

Tyvärr är han sen mer än ett år tillbaka beroende av rullstol så rummet kan inte utnyttjas. I stället har jag fått hämta upp material han behövt för att sitta och snickra i sitt datarum. Jag är inte så kunnig i vad alla verktyg heter så det blev en del fel i början. Hammare och såg är inga konstigheter men när det kom till dyrk, papegojtång, torsk och andra märkliga benämningar var jag helt borta. Skulle jag hämta det i snickarrummet eller i djurbutiken? Till sist kom Göran på att han kunde plocka fram en bild på datorn på det han ville använda och sen fick jag leta fram det i källaren. Det blev förstås problem när större saker skulle sågas men det löste sig genom att Rasmus gav mig några lektioner i hur maskinerna fungerade. Jag är väldigt stolt över att jag kan hantera dem, men det var ändå ingen bra lösning.


Vi har ett litet rum som mest står oanvänt. Där finns bara en dubbelsäng för övernattande gäster och det har inte använts så ofta sista tiden. En morgon när vi satt och åt frukost kom världens bästa ide´ inflygande i mitt huvud.....gästrummet kunde bli ett bra snickarrum! Det är nog första gången under alla år vi varit gifta som Göran köpt min idé rakt av. I regel brukar han komma med invändningar som att jag har för livlig fantasi, och det går inte att genomföra det jag planerat. Jag måste erkänna att jag blev lite chockad. Rummet blir bara en fjärdedel så stort som det i källaren men det blir i varje fall ett rum som Göran kan använda. Jag började plocka ut sängbord och annat småkrafs och sen ringde jag återvinningen som kom och hämtade sängen nästföljande dag. Längre tillbaka har vi haft rummet som vårt sovrum och då tjatade jag mig till att få uppsatt en änglabård högst upp eftersom jag är tokig i änglar. Nu tyckte jag inte det passade lika bra med de bevingade varelserna ibland alla snickeriprylar, så jag åkte iväg och köpte en hink färg. Rummet målades i nästan samma nyans som tidigare och färgen täckte bården helt. 

De stora snickerimaskinerna ska säljas och Göran har inhandlat mindre modeller som går att använda i det nya snickarrummet. Nu kommer allt "spring" i trappan för min del vara ett minne blott. Det sägs att det är nyttigt att gå i trappor, men det får faktiskt vara nån måtta på nyttigheterna, tycker jag.

tisdag 30 augusti 2022

Hej igen!



Tusen tack för alla omtänksamma kommentarer, sms, mail, peppande telefonsamtal och paket under min bloggpaus. Det har gjort mig mig väldigt glad. Det är längesen jag gjorde en uppdatering här på bloggen. Jag har inte mått särskilt bra en längre tid. För det mesta tycker jag det går att hitta ljuspunkter överallt och lite humor räddar det mesta, men jag har inte lyckats få fram den känslan riktigt. Det jobbigaste har nog ändå varit att jag varit så enormt trött. Det spelade ingen roll hur mycket jag sov.....jag var lika trött ändå. Till sist vågade jag knappast lägga mig en stund på dagen för att vila utan att först sätta alarm på mobilen, så inte hela dagen försvann till ingen nytta.


Det har varit några tuffa år och jag har i och för sig känt mig trött och lite underlig ganska länge och märkt av att jag klarade av stress sämre. Att ha många bollar i luften har tidigare varit min melodi, för det blir mindre långtråkigt. Förr inbillade jag mig att jag var en i gänget runt Stålmannen, men det blev jag varse nu att det stämde inte. Jag är ingen Superkvinna......jag är bara en gammal vanlig Pantertant. Att jag är förvirrad och glömsk har jag accepterat som att det är sån jag är och inte mycket att göra åt. Men jag blev faktiskt skraj en dag när jag stod och letade efter en sak i en låda. Jag rotade och rotade och helt plötsligt kom jag på:"Vad är det jag letar efter egentligen?" Det var givetvis ingen mening att fortsätta. Jag har fortfarande inte kommit på vad det var jag skulle ha tag på. Då kan det inte ha varit så viktigt tröstar jag mig med, men jag fick mig en liten tankeställare. Det vore kanske idé att dra ner på takten lite? 

Att Göran blev sämre och måste läggas in på lasarettet igen gjorde naturligtvis inte tillvaron ljusare. Jag blir helt handlingsförlamad i sådana situationer. Denna gången fick jag åtminstone komma in och hälsa på, så det gjorde jag varje dag. Tyvärr känns det inte tryggt att vara inlagd på sjukhus. Jag skickade med en medicinlista som jag alltid gör, men trots det struntade de i att ge Göran ett par sorters medicin som han måste ta dagligen, precis som förra gången han var inlagd. När jag frågade varför kunde de inte svara på det. Hur svårt kan det vara att läsa innantill? Om det var något oklart hade det ju gått att ringa mig.

Jag har lagt alla måsten på hyllan och gör bara det som är absolut livsviktigt...resten får vänta till en annan dag. Jag älskar att skriva lappar och anteckna allt jag planerar att göra. Det kan givetvis vara ett stressmoment i sig. Hade jag varit smart kunde jag skrivit in VILA som en punkt på listan med jämna mellanrum, men jag känner mig själv ganska bra och vet att jag inte gör uppgifterna i turordning. Jag insåg dock att en del saker var jag tvungen att sätta på väntelistan. Bloggen hamnade tyvärr i den kategorin. Trist! Jag älskar att skriva och läsa andras bloggar. Till det fodras förstås en hel del tid och fantasin var inte heller på topp. Ibland kändes det som om jag hade sirap i hjärnan. Det fanns något där men inget som gick att tänka med. Mitt närminne levde verkligen upp till att vara nära i tiden. Efter ca 10 minuter var allt som hänt bortblåst. Minsta motgång kändes som om världens undergång var nära. Då är det en fördel att var gift med en man som inte stressar upp sig i onödan. Det tog udden av den värsta hispigheten hos mig.

Humör och energi har åkt upp och ner som en jojo, och när det varit en bra dag har jag snabbt som ögat gjort något som jag tyckte var skoj. Det gäller att ta vara på alla tillfällen. Efter en sådan dag känns livet värt att leva igen. Det är precis som med en bil. För att kunna köra vidare måste man tanka energi. Så småningom ska jag nog vara mig själv igen. Det är jag helt övertygad om. Bloggvärlden är fantastisk. Här har jag blivit bekant med en person som Anne på Grönkulla kallade för "kindred spirit".....själsfrände..... nämligen Tove i Karlstad. Hon har under lång tid när jag tyckt att allt varit nattsvart peppat mig. Det har varit en ovärderlig hjälp. Att ha  en sådan vän är guld värt. Tusen tack, Tove!

torsdag 28 april 2022

I tvättstugan

Idag används mobilen till i stort sett allting.  Än så länge går det faktiskt att ringa med den också. Man kan koppla sitt hemlarm till den, låsa upp ytterdörren och en hel del annat. Jag vet inte om allt är så nödvändigt. Alla nyheter gör inte livet lättare. 

Häromdagen kom en annonstidning med bl.a.tvättmaskiner. De maskiner som har wifianslutning kan kopplas till en smart app och med den går det att starta maskinen när man t.ex. sitter på jobbet. Då måste man förstås ha kommit ihåg att "ladda" maskinen innan man åkte hemifrån på morgonen. 

Maskinen kan även meddela när den är klar genom att skicka ett meddelande på mobilen eller spela en liten trudelutt. Naturligtvis måste det vara en melodi med tvättanknytning. Jag kom att tänka på en sång som spelades mycket när jag var barn; nämligen Den vackra tvätterskan, där de första raderna lyder: Har du träffat den vackra Nina? Hon hör hemma i Portugal. Hon gör skjortorna dina fina när hon tvättar i Setubal. Men den uråldriga melodin går kanske inte att koppla ihop med en modern app.

Det går även att prata med maskinen. Några direkta samtal var det inte tal om, utan det var mer att  maskinen gavs lite information, som gjorde att den sen funderade ut hur den skulle agera. Man kunde berätta hur pass smutsig tvätten var och ifall det handlade om speciellt känsliga material. Jag förutsätter ändå att det inte går att slänga in ylletröjor och lakan om vartannat. 

Vissa maskiner går att koppla till en högtalare. Då går det bra att lugnt sitta kvar i soffan och berätta för tvättmaskinen att nu är det dags att starta. Det fungerar klart lika bra att säga det till någon annan i familjen. För det behövs varken högtalare eller app.

När jag tänker efter så undrar jag hur pass mycket hjälp man egentligen har av de här nymodigheterna. Jag efterlyser i stället någon som sorterar min tvätt, lägger den i maskinen, doserar tvättmedlet och väljer program och när tvätten sen är klar hänger upp det som ska dropptorkas och stryker det som behövs. Trycka på startknappen och stänga av maskinen kan jag själv göra. Det är det minsta jobbet.

tisdag 26 april 2022

Sista selfien?

Jag blev jätteledsen när jag gick in på Klimkteriehäxans blogg igår för att läsa veckans selfieord. Hon berättade att detta var sista selfien åminstone på ett tag. Jag är så imponerad över att hon kunnat komma på så många intressanta ord som vi fått som hjälp för att beskriva oss själva. Hoppet är ju det sista som överger människan och jag hoppas att den här utmaningen återkommer någon gång i framtiden. Här är redovisningen av min hittills sista selfie.

1Före jobbet: Utbildning.

2. Efter examen: Glad släktträff.

3. Före badsäsong: Försöker att komma baddräkten. Av någon underlig anledning blir det svårare för varje år som går.

4. Efter påsk: Något annat än ägg och sill. Jag tycker om påskmaten, men det kan bli lite väl mycket av det goda och även om fisk i alla former är nyttigt, så är det gott med lite variation.

5. Före resa: Lappar. Min man kallar mig för Lapp-Lisa, för jag skriver lappar och lägger överallt. När jag ska ut och resa gör jag en lång lista på allt som ska med och kryssar av efter hand så inget blir glömt. Att den här listan ibland försvinner så jag får göra en ny är en annan femma. 

6. Efter resa: Restrött. Det händer alltid när jag besökt min son i Dallas. Jag får känning av en enorm jetlag varje gång. 


7. Före fest: Tjusig dukning. Jag gillar lite annorlunda dukningar och gärna med ett bestämt tema.


8. Efter fest: Godis.
När överbliven mat är inplockad i kylskåpet sätter jag mig och njuter av lite choklad mitt i den övriga röran och bara kopplar av. Det finns ju en morgondag när man kan ta tag i det andra. 

9. Före insomnandet: Ser vad klockan visar. Jag vill gärna veta på ett ungefär hur många timmar jag kan sova innan jag måste stiga upp.

10. Efter TV-kväll: Reser mig från fåtölj.

11. Före val av film: Jag väljer slumpartat.

12. Efter SELFIE: TRÅKIGA MÅNDAGAR!