Falskt

Igår hade vi strålande solsken här hela dagen, så det blev en hel del promenerande. Det är skönt att komma hemifrån lite då och då och se nåt annat än flyttröran. Jag tycker jag är så flitig, men det tar sin lilla tid ändå. Det enda rum som är nästan helt klart är köket. Jag bor på tredje våningen så jag har utsikt över takåsarna, och även ner på gatan om jag vill det naturligtvis. Det bästa är att tvärs över gatan ligger ett antal mindre riktigt gamla hyreshus med en eller högst två våningar, så jag har ingen insyn. Jag gillar blandningen av gammalt och nytt. Det blir mycket mer levande då. 

Jag förstår mig inte riktigt på Systembolagets försäljningspolicy. De ger sken av att inte vilja locka människor till att dricka sprit, men det går att läsa titt som tätt om nya vinsorter. Det räknas väl också till sprit även om inte alkoholhalten är lika hög? Att det skulle minska inköpen att man bara kan köpa varorna i speciella butiker köper jag inte. För inte så länge sen läste jag om ett Systembolag som annonserade om söndagsöppet. Borde inte öppettiderna minska i stället om inköpen skulle bli mindre? 

Jag tycker det är gott med ett glas vin ibland, men det finns mycket annat drickbart som är minst lika gott. I en undersökning som gjorts när det gällde alkoholvanor kom man fram till att den grupp  där man sett att drickandet ökat var i gruppen äldre, ensamma damer. Jag har lite svårt för att tro det. Många äldre har svårt för att gå och då tro jag inte att man prioriterar att ta sig till Systemet. Jag inser att jag tillhör den här riskgruppen och då verkar det helt idiotiskt att jag får ett sms från Systembolaget där de erbjuder sig att  skicka hem spriten till mig om jag är intresserad. Prata om att sticka huvudet i sanden!

Besvikelse

I helgen annonserades det om Tjejmässa en bit från Ängelholm, och eftersom jag inte varit iväg på nåt liknande på ett bra tag, kändes det som en perfekt utflykt. Ulrika och jag fick skjuts dit för det var i en hembygdsgård långt ute på vischan. Jag hängde inte upp mig så mycket på namnet för idag kallas nästan alla kvinnor för tjejer oberoende av ålder. Jag vet inte om någon tror att man ska känna sig yngre för att man blir kallad tjej. För mig gör det absolut ingen skillnad. Jag skäms inte för min ålder och det är det ingen som bör göra. 

Vi kom dit ganska tidigt för vi tänkte att vi skulle kunna gå runt och kika på alla utställare innan mannekänguppvisningen började. Det var ganska många besökare redan när vi anlände så det verkade bli trångt. Och trångt var det! Lokalen var inte särskilt stor men de som anordnat mässan hade försökt trycka in så många utställare som möjligt. Den första vi kom till sålde handsprit. Kanske inte något som jag hade väntat mig. Nästa utställare visade smycken i läder och det var mer i min smak. Sen följde hudprodukter, hudprodukter och hudprodukter. 90% av utställarna sålde samma saker. Någonstans var det insprängt ett litet bord med jeansväskor, lite mer smycken och eterneller. Den största platsen hade en secondhandbutik fått. Återvinning är ju på modet, men jag tyckte ändå det kändes lite malplacerat här. 

                                          

Det absolut bästa på hela mässan var en dam som hade med sig kläder från sin butik. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare, men jag blev helförtjust i hennes modeller. Henne bås var så trångt att man fick nästan gå in och backa ut, så vi fick hennes visitkort och ska åka direkt till hennes butik istället. Tyvärr var det inte hennes kläder som skulle var med på mannekänguppvisningen utan det var de från secondhandbutiken, så vi ringde Taxi Moberg som kom och hämtade oss i stället. Den tjejmässan är inte aktuell för min del fler gånger, och efter kommentarerna jag läste sen så var det fler som tyckte som jag. 

På kvällen blev jag bjuden på middag hos Ulrika och det var betydligt trevligare. Vi bor bara ett kvarter från varandra, och om jag sneddar över innergårdarna tar det bara 5 minuter att gå dit. Det märks att det börjar bli höst för det skymmer ganska tidigt nu. Jag är inte mörkrädd och vet att jag klarar galant att ta mig helskinnad hem, men Bo tycker inte jag ska gå ensam på kvällen utan han följer mig till porten. En riktig gentleman!

Helt gratis

Ett leende är en ansiktslyftning som alla har råd med.

Priset är samma om det gäller småleende eller storleende (gapskratt).

En vanlig morgon

Jag har alltid samma morgontutin...en kopp kaffe medan jag läser mina mail. I det första jag öppnade kunde jag läsa: "Du har virus!" Naturligtvis var det inte jag som var smittad, även om jag nyst några gånger nu på morgonen, utan min dator, men det konstiga är att fastän det påpekas stup i kvarten så verkar min dator må alldeles utmärkt. De flesta mail som kommer är faktiskt skräpmail, men alla samlas tyvärr inte i skräpposten.

Riktiga brev är det evigheter sen jag fick.  Första veckan jag bodde här kom ett vykort från elbolaget som hälsade mig välkommen, och veckan därpå kom ett vykort som ville att jag skulle beställa eftersändning av post. Eftersändning av vilken post? De flesta räkningar jag har betalas via autogiro eller e-faktura. Resten fixas genom Kivra eller Klarna-appen. Jag tycker inte erbjudandet är så lockande heller för det kostar en del och posten samlas en månad innan man får den. Då kan mycket hinna bli inaktuellt. Nu kan jag kanske i stället slippa en del reklamutskick.

Idag fixas nästan allt via datorn. Det mesta går att beställa på nätet och det kommer ända fram till dörren ifall man vill. Men om man vill bli av med något fungerar det inte lika enkelt. Tänk om det fanns en app där man kunde klicka i hur många påsar med matavfall, restavfall, metall, glas osv man ville bli kvitt och sen trycka på sänd och allt for iväg till soprummet. När den appen dyker upp ska jag installera den med en gång.

Hälsningar från Ängelholm

Äntligen kan jag sitta framför datorn igen. Jag har verkligen saknat detta, men fantasin och skrivarlusten har lyst med sin frånvaro en längre tid. Jag har nu bott i Ängelholm i drygt två veckor och jag stortrivs i min lägenhet, trots att det fortfarande står många ouppackade flyttlådor i samtliga rum. Jag stressar inte med det utan kommer jag på nåt kul jag vill göra så prioriterar jag det i stället.

Det har varit en del tuffa år och speciellt detta året har slagit alla rekord. Det verkade som om allt som kunde gå fel också gjorde det. Jag har mått väldigt dåligt länge och när jag konsulterade doktor Google kom vi fram till att mina symptom var stressrelaterade. Jag hade jättesvårt att andas, huvudvärk, magont och en massa andra konstiga grejer. Minsta lilla motgång klubbade ner mig totalt.

Resan första veckan efter jag flyttat hit så märkte jag en förändring, och det känns bara bättre och bättre för var dag som går. Snart är jag nog som en vanlig Pantertant igen. Ängelholm är en mysig stad med många fina promenadstigar. Tyvärr har ett gammalt diskbråck börjat ge sig till känna så jag får ta hjälp av en krycka när jag ska gå nåt längre. Men jag tror ändå att det bästa är att hålla sig i rörelse. Mitt mål är att promenera runt och fotografera alla broar här i staden, Rönneå flyter ju genom Ängelholm.

Jag bor väldigt centralt. Det tar mig knappt 10 minuter att komma till den stora gågatan i centrum. Jag har tandläkare, läkare, fotvård och frissa inom ca 5 minuters gångavstånd. Idag var jag hos min nya frisör och blev klippt och fick lite färg i håret. Det var nog nån slags energifärg, för jag kände direkt jag kom hem hur pigg jag var och dök genast ner i flyttlådorna.

Tusen tack för alla mail, sms, telefonsamtal och kommentarer under min bloggpus. Det har gjort den här tiden uthärdlig. Det känns riktigt bra att vara tillbaka i bloggvärlden igen.