Det finns 17 broar längs Rönneå i centrala Ängelholm från motorvägen och fram till åns mynning. Jag har fortfarande inte sett alla, men det står på min att-göra-lista.
Ängelholms bro var länge den bro man körde över för att komma in i Ängelholm. Den första bron byggdes redan 1516 i samband med att Ängelholm blev stad. I mitten av 1700-talet var den livsfarlig att färdas på och ersattes med en pråm. Inte förrän 1783 stod en ny träbro klar, men redan efter två år försvann den i vårfloden och man fick förlita sig på pråmfart i ytterligare 20 år.
En ny träbro byggdes, men man planerade redan för en bro i sten och järn och 1864 var den klar. Nu byttes namnet till Carl XV:s bro. Järnet rostade och på 1920-talet byggdes den om och fick gångbanor. Genomfartstrafiken leddes på 50-talet utanför staden och bron kunde överleva när den inte användes så mycket. Idag är det bara tillåtet för gångtrafikanter och utryckningsforden att ta sig fram där.
Det finns både villor och hyreshus som gränsar till ån. Jag brukar beundra de vackra planteringarna där. Sofiero har många vackra rhododendron, men detta är minst lika magnifikt.
När man står på Carl XV:s bro kan man se Tullportsbron längre bort. Den här gamla bron leder till gamla lasarettet och Tullportsbron, som är Ängelholms nyaste bro, leder till nya lasarettet. Dessutom börjar den där Soso slutar, så den ligger väldigt centralt. Nästa bropromenad ställer jag kosan mot Tullportsbron.
