Nu när alla julsaker var bortplockade tänkte jag det skulle passa med en storstädning av lägenheten. Det gillar jag, för då syns det att jag har varit i farten. Jag läste nånstans att städning är egentligen bara att man flyttar runt på saker och sen får man lägga lika mycket tid på att fundera var man lagt dem. Det stämmer ibland. Jag tänkte börja med köket och när alla skåp och lådor var klara gav jag mig på kylskåpet. Sen var det frysens tur. Det var välbehövligt för jag hittade en del som jag borde slängt för ett tag sen. Nu är där ordning och reda.
Det var bara till att stänga frysdörren och sätta mig och vila, tänkte jag. Så fel jag hade! Dörren gick inte att stänga. Jag kontrollerade lådorna igen att de var inkörda så långt det gick. Jag tryckte extra på dörren, men det hjälpte inte, för när jag släppte den så for den upp igen. Förr var jag lugn som en filbunke, men nu blir jag hispig för det minsta och tänkte att nu töar allt köttet upp så jag får stå hela natten och laga mat. Då gjorde jag som jag brukar när jag får problem……ringde Bo, min svärson.
Han sa jag kunde ta det lugnt för han kom när han slutat jobba. Silvertejpen åkte fram och jag fick dörren ganska tätt intill själva frysen. När Bo kom, tog han bort tejpen, öppnade dörren och sa: "Jaha, där har vi felet." Tidigare på dagen hade jag tappat en plastkork som jag inte kunde hitta igen. Den var genomskinlig och jag ser ganska dåligt så hur mycket jag än letade så var den borta. När jag sen öppnade dörren till frysen hade den lyckats kila in sig under dörren på nåt mystiskt vis. Bo drog fram korken och stängde dörren hur enkelt som helst. Han är min räddande ängel i alla situationer. När han gick sa han: ”Jaha, nu har jag varit på ett korkat uppdrag.” Jag kunde bara hålla med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar