Halloween

Ute i butikerna samsas både Halloweenpynt och julpynt just nu. Nog tycker jag det hade varit roligare om man hållit sig till en firarhelg i taget. Det är nästan två månader till jul, så vi hinner säkert köpa vad vi behöver även om vi väntar till efter Halloween. Ett år när jag var i Dallas strax före den här spökhelgen hade många börjat ställa ut sitt pynt. Där dekoreras trädgårdarna något enormt med uppblåsbara saker och i stort sett allt man kan komma på. Givetvis är det en mycket större helg där än hos oss. Men naturligtvis måste det firas här också....det är ju en helg som firas i USA. Allt som kommer från den delen av världen måste vävas in i det svenska samhället. Då är det konstigt nog inte så mycket prat om att vi måste bevara allt som är svenskt.

Mors Dag firades i maj och snart är det Fars dag. Det är också firardagar som importerats från USA, men för väldigt länge sen. Kanske därför som de räknas som "svenska" helger. I framtiden kommer säkert Halloween också att vara en "typisk" svensk helg. Den enda typiskt svenska helg jag kan komma på är Midsommar.

Även om jag är lite anti när det gäller att vi importerar allt från USA kan jag ändå uppskatta den här helgen lite grann. När Rasmus var liten pysslade vi och gjorde speciell, läskig mat som prinskorvsfingrar med mandelnaglar och......

......marängsviss med mandariner och hembakta spökmaränger.

Ett stort plus tycker jag är att så mycket dekorationer är orange. Här får jag verkligen mitt lystmäte tillgodosett.

 Ett år klippte jag ut fladdermöss i filt och fäste på matrumsstolarna. Det är nog enda gången jag varit så nära en fladdermus utan att bli helt hysterisk.

Hos min son i Dallas klär både barn och en del vuxna ut sig och går runt och tigger godis. I år är Hanna utklädd till en figur från en Toy story film, som jag inte känner till. Hon ser inte särskilt skrämmande ut. De flesta Halloweenklädslar som säljs i butikerna här i närheten passar om man vill låtsas vara Dracula, vampyr, skelett eller häxa. Jag har en häxhatt i mina gömmer och den passar fortfarande.

Jag försökte ta ett foto i spegeln och visa hur jag ser ut, men det var svårt.

Vilken vinkel jag än fotograferade ifrån så ramlade brättet ner över ögonen. Men ni ser väl ändå att det är jag?

En inte så uppåt dag

Jag är inte sjuk, men jag känner mig lite hängig.

Det beror inte på att jag varit för energisk med städningen.....

......eller att jag stått vid spisen och lagat mat.....

 .....eller bakat i flera timmar.

Det är nog bara en sån där helt vanlig mellantröttsdag som drabbat mig.

Jag får klä mig i något bekvämt....

...och åka iväg på en liten tur.

Då känner jag mig nog snart på topp igen.

Var dig själv

Tvinga dig inte att passa in där du inte hör hemma.

Att hela tiden spela en roll och låtsas vara någon annan för att bli accepterad känns aldrig bra. Alla slags människor behövs och har en plats att fylla.

Misslyckat pepparkaksbak

Jag har inte bakat pepparkakor de senaste åren. Rasmus har tagit över det, och sköter det med den äran. Men jag tänkte att jag kunde kanske göra en insats för fåglarna. Jag hittade ett recept på frökakor med kokosfett. Man skulle helt enkelt bara smälta kokosfett och röra ner en fröblandning. Sen skulle man lägga ut pepparkaksformar på ett bakplåtsformar och hälla smeten i dem. Efter en stund i frysen var kakorna stela. En del var ganska lätta att ta ur formarna, men en del blev bara smulor. Jag trädde ett band genom dem med hjälp av en stoppnål, och hängde upp dem vid fågelbordet. Fåglarna visade inget som helst intresse för de här godsakerna. Jag tänkte att då gör jag väl som jag gjorde förr när det blev ett misslyckat sockerkaksbak. Jag smulade kakan och satte till lite extra ingredienser och hällde arraksessens i så blev det med ens arraksbollar. Det är väl tveksamt om fåglarna gillar arrak, men jag smulade de här "pepparkakorna", smälte om dem på nytt och hällde dem i ett skal från en halv kokosnöt i stället. Då blev det en kokoskaka. 

Jag hängde den på fågelbordet och väntade,

och efter ett tag kom en liten talgoxe och började smaska. 

Detta "pepparkaksbaket" gjorde jag för 42 år sen och det håller fortfarande stilen. Den tavlan har blivit en tradition hos oss. Det blir ingen jul om inte den här plåten med pepparkakor hänger i hallen.

Ekorrn kröp på marken

Bland de första växterna vi planterade i vår trädgård var en prydnadsgran. Den fick stå i ett hörn vid häcken. Det tog några år innan den satte fart att växa, men sen växte den ohejdat. Till sist tyckte vi att granen var för hög och började bli lite ful så vi högg ner den. I den halvcirkel som nu bildats där planterades i stället ormhassel, trollhassel och några andra buskar som jag glömt namnet på. Den som växte bäst var ormhasseln. De andra växterna fick ingen plats att växa så de tynade bort.

Jag tuktar ormhasseln varje år så den inte ska bli för hög.

Det är otaliga grenar som klipps bort. En hel del använder jag till dekoration, men det mesta slänger jag. När jag ser vad blomsterbutikerna tar för några ormhasselgrenar, förstår jag att jag varje år kastar bort en förmögenhet. 

Trädet är absolut vackrast utan löv. De gula hägngena liknar örhängen.

På våren står den i ett fotbad av blå scilla.

Jag trodde inte att ormhasseln gav några nötter, men de två sista åren har jag sett några stycken på trädet. I år har det vällt fram nötter. Jag räfsade ihop en del som låg under trädet, men det var ingen bra idé. Då fick jag sitta och vända på varje blad för att hitta nötterna. I stället tog jag på mina knäskydd och kröp runt och plockade direkt från marken. Det var mycket lättare att hitta alla nötter nu. Efteråt var det bara till att räfsa ihop löven och plocka fram lövsugen.

När jag rensat bort alla höljen och löv var det dags för vägning. Dagens skörd blev 2,5 kg. Vi har smakat dem och de är riktigt goda. Jag har tänkt att hacka dem och ha dem på yoghurten till frukost. Detta var första dagens plockning, och det ska bli spännande att se hur mycket nötter jag kan samla. Jag känner mig lite som en ekorre. 

Fördomar

Så fort en känd person uppnått pensionsåldern ställs alltid den ofrånkomliga frågan: Ska du börja mata duvor nu? Lär man ut på journalisthögskolan vilka frågor som ska ställas vid en viss ålder? Har varje åldersgrupp en viss sorts frågor som passar in att fråga dem om? Så ointressant! I så fall skulle ju alla människor vara kopior av varandra. Jag tror det bottnar lite i det synsättt vi har på äldre personer här i vårt land. De är inte lika mycket värda, och det är fullt legitimt att förlöjliga deras sysselsättningar. Men det går inte att sätta likhetstecken mellan gammal och pensionär. För det första tycker inte jag att 65 år är en hög ålder, och dagens pensionärer är definitivt inte gamla mentalt.

T.o.m. regeringen anser ju att det är för tidigt att pensionera sig vid 65. Det måste betyda att den här ålderskategorin fortfarande kan uträtta annat än att "mata duvor". När man sitter på uteserveringar kommer ofta duvor knatande och letar efter smulor, och då slänger de flesta iväg lite mat till dem. Jag har svårt att föreställa mig parkbänkarna upptagna av pensionärer som sitter och kastar brödbitar till stadens duvor. Skulle de här flygfäna vara helt beroende av pensionärerna så blev de inte feta.

Jag har stoltserat med titeln Passionista i över 9 år, men jag har aldrig matat några duvor i en park. Matat duvor har jag klart gjort någon gång, men det var så länge Göran hade brevduvor här hemma i vår trädgård.  En vanlig dag hos mig börjar med att jag stiger upp på morgonen...eller...nåja, när jag vaknat och då är det frukost, tidningsläsning och bloggen som gäller. Det tar sin lilla tid och innan man vet ordet av är det nästan lunch. Med den usla pension man får så är det inte tal om att gå ut och äta lunch utan den får man fixa till hemma. Eftermiddagen och kvällen är jag fullt upptagen av allt mellan himmel och jord (speciellt om man har hus och trädgård, och massor av hobbies). Vid kl.10 på kvällen när nyheter och sport är över på TV börjar de riktiga programmen; nämligen deckarna. De kan man följa tills ögonen går i kors och man inte orkar längre. 

Jag tror nog att framtidens pensionärer i stället för att ta med en påse bröd på väg till parken ser till att ha mobilen laddad så de kan sitta och surfa i solskenet.

Barn är smarta

Barn är lyckliga för de saknar en fil i hjärnan som heter:"Allt som kan gå fel".

Det är bra att var lite naiv för då vågar man göra saker som är lite utanför det man brukar göra.

Skogspromenad

Det är härligt att gå i skogen alla årstider. Nu går mycket över i gult och orange och det blir lite färgglatt där inne. Orange lyser det förstås alltid eftersom en bit av Skåneleden går genom "min" skog och den slingan är markerad med orange prickar eller ringar på träden. Jag tror att man valde orange så ingen skulle riskera att gå vilse, för den färgen går absolut inte att missa.

Det finns orange svampar, men de växer inte bara längs vandringsleden. Kanske är det Skånesvampar?

Jag såg även något som liknade smutsiga potatisar som visade sig vara svampar.

De här liknar mer en liten blombukett. Så vackra de är. 

En gammal trädstam var dekorerad med både mossa och svamp. 

När jag såg dessa kunde jag nästan höra någon säga....voffor gör de på dette vise?

I utkanten av skogen ligger ett hus där trädgården är riktigt sagolik. Här står ett troll och vinkar.

Är det tro här han bor?

Nej, här huserar en liten fågel.

När jag gått klart rundan brukar jag sätta mig och kolla genom de foton jag tagit och hämta andan lite innan sista etappen. Nu är jag fulltankad med frisk luft och energi och 1000 nya idéer. Hjärnan jobbar så bra inne i skogen och det är nästan som man tar på sig fantasiglasögon när man går där inne, för man ser saker och ting på ett helt annat sätt.

Hund eller katt?

Vi hade inga husdjur när jag var liten, men när vi kom hem till farmor och farfar fanns både hund och en massa katter. Tussi, som hunden hette, följde efter min faster en gång när hon cyklade från Ystad hem till sina föräldrar. Fastän det sattes in annons i tidningen var det ingen som hörde av sig och Tussi fick stanna kvar. Hon var så snäll och var alltid med oss när vi lekte. Varje sommar fick vi även ta hand om var sin kattunge, som när vi sen åkt hem gavs vidare till någon som kunde ta hand om den. Min syster och jag försökte smuggla ner kattungarna i våra väskor, men de jamade så mor hörde det innan taxin kom och hämtade oss. Otur!

Jag skaffade Milou när mina barn var i skolåldern, och han blev "min" hund. Alla valpar på kenneln i just denna kullen skulle ha namn som började på M och eftersom TinTin var populär hos oss just då, så fick det bli Milou. I motsats till TinTins vita hund var vår Milou emellertid en brunsvart långhårig silkyterrier. Han blev mycket gammal och det var en stor sorg när vi tvingades lämna honom.

Jag har ett foto av honom stående på mitt datorbord tillsammans med en del porslinshundar. Även Santos har en hedersplats här.

Santos var min dotters hund, som när han blev äldre fick komma och bo hos oss. Vi blev tre pensionärer som trivdes väldigt bra tillsammans. Tyvärr blev det inte så lång tid, för han blev sjuk och fick somna in. 

Jag har nog alltid sett mig som en hundmänniska, förutom under de åren vi var kattägare under sommaren hos farmor. Någon längtan efter att skaffa katt har jag aldrig haft, men nu har jag börjat tänka om.

En sån här liten Dallaskatt hade jag inte haft något emot.

Den hade gärna fått smyga runt i mitt hus.

Olycksbådande

Forskning har visat att det sker mest olyckor på hösten. Delvis på grund av att det är en mörk och ruggig årstid och då blir vi lite tröttare och kanske lite mindre uppmärksamma. November månad toppade olycksstatistiken, och det var speciellt torsdagarna som var farligast. T.o.m. klockslaget då flest olyckor inträffade hade forskats fram. Klockan 10 en torsdagsförmiddag i november lever man alltså väldigt farligt. Det finns fortfarande två torsdagar kvar som vi kan leva som vanligt, sen får vi vänta till in i december.

 Jaha, och vad gör man då med all denna nya information? Lägger den till handlingarna bland alla andra konstiga forskningsresultat? Nej, jag tycker att den här kan man faktiskt ha lite nytta av.

För att utesluta att bli skadad så får man se till att göra så lite som möjligt just den här tidpunkten den här speciella dagen och månaden. Det skulle klart räcka att sitta still i soffan prick klockan 10. Enda risken man utsätter sig för är väl att ramla ur soffan.

Jag tänkte faktiskt vara lite mer försiktig och inte stiga upp före 10 den dagen, och för att vara på den säkra sidan stanna kvar i sängen fram till lunch. Då måste garanterat all farlighet ha försvunnit.

Tänk bara vilken lyx det året som fredagen den 13:e infaller i november. Då blir det en extra långhelg att ta igen sig på, för det är inte värt att chansa med någon större kroppsansträngning när det kommer två "olycksdagar" på rad. Jag har räknat ut att den här "farliga" långhelgen inträffar i november nästa år. Då är det bäst att vi tar det lugnt!