Inget nytt under solen

Ärligt talat begriper jag mig inte riktigt på det här med forskning. Det forskas om i stort sett allt. En del  tycker jag nog man kunde ha struntat i att börja på över huvud taget. Jag kan inte för mitt liv förstå vad den gör för nytta. Är det så att den kan var till nån hjälp för mänskligheten så är det helt ok, men ibland blir slutresultatet bara blahablaha.

Hjärnforskningen är ständigt aktuell. Visst är en hel del av det som de kommer fram till mycket spännande. Idag läste jag att de som var äldre hade sämre minne och det berodde på att de inte sov lika bra som när de var yngre. Det var nåt med den främre delen av hjärnans pannlob som inte hade samma kapacitet längre. Låter det inte väldigt välbekant? Jag har absolut för mig att jag läst nåt sånt här tidigare. Kan det vara så att de som forskat om detta nu är samma forskare som forskat om samma sak för en tid sen? Jag menar "glömfenomenet" måste väl drabba alla människor. De här forskarna har ju också blivit äldre och minns kanske inte att de hade forskat om samma sak för ett tag sen.

Det är mycket möjligt att jag har skrivit ett liknande inlägg tidigare. Min hjärna har också några år på nacken...eller främre pannloben.

Våren är på väg

Det är nog lite väl tidigt att tänka på baddräktssäsongen nu. Men man måste helt klart förbereda sig för den. Enligt veckopressen är det väldigt noga att man är smal ifall man ska vistas på stranden. Åtminstone så har jag förstått det så, eftersom det ges så mycket tips på vad man ska äta och hur man ska träna för att få "baddräktsfigur". Vad som nu menas med det. Enligt mitt sätt att se så är det att man har den figur som passar till baddräkten man köpt. Jag tänker inte lägga ner nån större energi på att passa in i veckotidningsmallen. Det är fortfarande ett antal  månader kvar tills det blir sommar. Först ska det bli vår. Det har det förresten redan blivit hemma hos mig. Jag tog in ett par kvistar forsythia i förra veckan, och i morse hade en del blommor slagit ut. Tänk vad lite blommor kan höja humöret!

Skatteavdrag

Nu är det tid att tänka på alla skatteavdrag man ska göra. Läste i tidningen idag om en person som dragit av för resor till Florida och Miami för att "göra research för sin bok och för att skulptera". Men Skatteverkets personal hade läst hennes blogg och av den kunde de utläsa att hon solat, badat och gjort allehanda andra trevliga saker man gör när man har semester. Det blev alltså nobben för det avdraget. Jag kan undra ifall jag har bättre tur. Som pensionär behöver jag verkligen få lite avdrag godkända. Tänkte först försöka med USA-resan.

Dit åkte jag för att kontrollera fönsterputsarnas arbetsförhållanden när de hänger i sina "korgar" utanpå skyskraporna.

Dessutom gjorde jag ett studiebesök på Southfork Ranch för att studera inredning.

Resorna till Luxemburg hade andra syften. Visserligen åkte jag en gång dit för att gå på bröllop, men det var även för att kontrollera svikten i ludden på den röda mattan. Det får ju inte vara för hårt så de kungliga tror att de går direkt på trottoaren och heller inte för mjukt så de sjunker ner och inte kan hålla balansen.

Jag tycker jag har dokumenterat allt så noggrant i min blogg, så ifall någon på Skattemyndigheten läser den, ska de med en gång förstå att det är tal om jobbrelaterade resor.

Mat och motion

               +






Det påstås att mat och motion hänger samman, och det stämmer säkert. Inte nog med att man matas med motionstips, det drösslar av nyttiga recept med i tidningarna. Jag tror faktiskt att alla innerst inne vet precis vad man bör äta och hur mycket man ska motionera för att må bra och förhoppningsvis bli av med lite överskott. Det är bara det att det är så enormt tråkigt ibland. Tycker jag, i varje fall. Men livet är ingen dans på rosor.

Igår ville inte Rasmus vara på Fritids efter skolan, så jag åkte och hämtade honom i stället. Han tyckte vi kunde baka pannkakor till mellis. Han knäckte ägg och vispade ihop smeten, sen fick jag ta över, men han stod emellertid kvar vid spisen och övervakade.

-"Gör du gymnastiska pannkakor?" undrade han. Jag såg nog ut som en fågelholk i huvudet, för han sa snabbt. -"Ja, de gör ju sit ups."

När jag hällt på smeten och sen vänt på pannkakan för att den skulle bli lite brun på andra sidan med, så höjde sig först alla kanter på den så den liknade en skål, innan den sen sjönk ner igen och blev platt....som en pannkaka. Så har det alltid sett ut när jag lagat pannkakor och ärligt talat så har jag aldrig funderat över det.

Idag känner jag mig lite hängig. Det är nog nån förkylning på gång, för jag hostar och nyser. En motionsrunda i skogen står inte särskilt högt på min kul-att-göra-lista idag. Jag tror att jag bakar lite gymnastiska pannkakor i stället och bäddar ner mig i TV-soffan. Det är det närmaste jag kommer nåt motionsliknade idag. Förhoppningsvis är det lika nyttigt.
 

Färgglad skog?

Det är inte så stor färgrikedom inne i skogen nu under vintern. Mestadels är det vitt, brunt och grått i olika nyanser. Jag tycket trots det att det är väldigt vackert, och framför allt så är det så rogivande. När jag promenerade där inne idag funderade jag på ifall man åtminstone inte skulle kunna hitta lite regnbågsfärger. Jag började leta efter gult, orange, rött, grönt, blått, lila och indigo. Indigo tycker jag är en lite skum färg. Det står att den är lila med en dragning åt blått. Då tycker jag mer att det är en slags blå nyans och ingen egen färg som platsar i regnbågen. Jeans kan man ofta se annonseras om att de är indigofärgade och i mina ögon ser de ut som om de är blå. Hur som helst så gav jag mig ut på min färgletarrunda.

Den första färgen jag stötte på var GUL. Vi har en elslinga på några kilometer där stigen är utmärkt med antingen gulmålade stenar eller som här med en gul pil på en trädstam.

Nästa färgmarkering är ORANGE. Den visar att här går Skåneleden. Det är en motionsled på ca 100 mil med 5 olika etapper: Kust till kust, Nord till syd, Ås till ås, Österlenleden och Öresundsleden. Den som är markerad på min bild är Ås till åsleden. Den utgår från Tingvalla i Åstorp, som är bara en liten bit från mitt hus. Jag har gått en bit på den här leden, men definitivt inte hela. Den är 14 mil lång och slutar i Agusa. En dag SKA jag bara gå den här leden, så jag kan fotografera allt tjusigt längs med vägen. 

GRÖN är inte heller en färg som är svår att hitta. Åsen består av blandskog, och den biten av motionsslingan som jag gick idag består till stor del av granskog.

En BLÅ skylt visar var ridvägarna går. Ridhuset ligger alldeles vid foten av åsen, så ryttarna där har många fina ridstigar att välja bland. Idag mötte jag två flickor som var ute med sina hästar.

Det finns en del hus som ligger precis i skogskanten, och jag kan tänka mig att det är väldigt mysigt att bo där under sommaren. Fast jag tror inte det är så bekvämt under den kalla årstiden. Det är inte alla dagar vägarna är så här lättframkomliga. Jag hittade i varje fall något som var RÖTT inne i skogen. 

Något lila kunde jag inte hitta idag och inte indigo heller för den delen. Men eftersom jag hade jeans på mig, så tycker jag att det får gå in under INDIGO. Nu kanske någon tänker att det skulle ju vara färger som fanns i skogen. Men jag går i skogen varje dag och jag har alltid jeans på mig, så jag måste kunna räknas dit.

Fotoutmaning

Dagens fotoutmaning hos Edith och jag och Mamma med ambitioner har temat "I en låda". Det är alltid spännande att se vad som finns i en låda. Speciellt i en som man satt undan för att man inte behövde den just då. Åtminstone så har jag den förmågan att snabbt glömma bort vad jag packade ner i den. Men ett sånt här innehåll glömmer man inte i första taget. Min dotters hund Santos älskar att ligga på allt som man staplar på höjden. Här blev det dessutom lite mjukt ovanpå sängkläderna. 

Vill ni ser fler foton på temat så gå in här och här.

Energigivande

Nu är jag hemkommen från min förmiddagspromenad, och har pustat ut. Idag stötte jag på ett helt jaktlag inne i skogen. De hade orange kepsar på sig så de syntes lång väg och där sprang även en hel del jakthundar. Jag har ingen aning om vad de var på jakt efter, men det finns ju lite av varje i djurväg inne i skogen. 

Det var längesen jag gick Zoé-rundan, så idag tyckte jag att det var dags igen. Den tar drygt en timme att gå, men nu var det lite jobbigare att gå där eftersom det låg snö på vägen. Den är så pass bred att bilar kan köra på den, och jag passade på att gå i hjulspåren där snön var lite tillplattad. Det märks att kondisen inte är vad den borde vara, så jag ångrade mig lite när jag kommit ungefär halvvägs. Då var det så dags. Jag kunde ju inte bara stå kvar och hoppas att nån bil skulle komma förbi så jag kunde lifta.  Det där jaktlaget hade nog planerat att stanna där ett bra tag, gissar jag. Visserligen fanns det sittplatser lite här och där, men kanske inte så bekväma.

Jag bestämde mig för att det nog ändå var skönare att komma hem och sätta sig i fåtöljen med en kopp kaffe. Och jag hade rätt! Nu är jag full av energi, och det första jag ska göra är att sätta igång och baka bullar. Affärerna säljer semlor för fullt nu, men jag tycker de är lite väl stora att orka med. Rasmus efterlyste minisemlor, som jag gjorde i fjor, och det är det jag ska ge mig i kast med nu. Då kan jag säkert locka hit honom i morgon. Barnbarnsträffar och motion är den bästa energitankningen.

1 miljon

Tro för all del inte att jag har blivit miljonär. Jag tänkte bara att jag skulle gå en miljon steg. I fjor låtsasgick jag till Luxemburg, och sen dess har jag funderat på ett nytt mål. Det är alltid lättare att motivera sig när man har något att sträva mot. Tills jag kommer på något bättre så räknar jag helt enkelt bara stegen. Ja, inte jag själv så klart utan min stegräknare. Det var vad jag hade tänkt mig i varje fall. Den jag köpte i fjor och långt om länge fick att fungera har legat oanvänd ett bra tag. När jag nu plockade fram den, visade det sig att jag behövde byta batteri. Det kan väl inte vara så svårt, tänkte jag. Men det var det tydligen. När batteriet kommit på plats och jag testade den, så visade den helt tokiga siffror. Om jag gick låt oss säga 50 steg så visade den nåt på 30. Jag fattade ingenting. Den var ju inställd på steglängd och hela faderullan sen tidigare. Inte skulle jag väl behöva göra om allt ihop bara för att jag satte i ett nytt batteri? Jag plockade ur batterierna igen och började om från början. Efter många om och men så började det likna nåt, och jag gav mig iväg ut. Det är inte utan att det verkar lockande med en gammeldags kulram.

Skiftande väderlek

Vädret är verkligen omväxlande. Vi har haft barmark ett tag och en del växter har redan börjat visa lite livsvilja, men i natt har det snöat en del. När jag kom upp i morse så var bilen alldeles täckt av snö, och ingången behövde skottas för att vi skulle komma fram till brevlådan. Solen har lyst hela förmiddagen, så jag tog mig en liten skogspromenad. Det är så mysigt att pulsa fram i snön.

Jag gick förbi "soptunnetigern" och han eller hon låg tåligt kvar i samma ställning. Den stackaren var alldeles täckt av snön. Man får verkligen hoppas att det är en Sibirisk tiger så den tål kylan.

När jag kom hem igen tänkte jag att det var bäst att titta till rabarberplantan. Den var helt täckt av snö, så jag var tvungen att borsta bort en hel del, för att kunna se den. Det får bli en uppochnervänd hink över plantan i natt.




Tyvärr har det inte varit en lika trevlig dag för alla. En jättestor olycka inträffade utanför Åstorp i förmiddags p.g.a. snömodd och dimma. Ett femtiotal bilar och lika många lastbilar var inblandade. Olyckan hände vid en bro och det ryktades om att en av bilarna hamnat i vattnet. Vägen har varit avstängd hela dagen och räddningstjänsten håller fortfarande på att jobba. Det händer alltid många olyckor så fort det snöar i Skåne. Antagligen är vi skåningar alldeles för ovana vid snökörning, men det är ingen ursäkt. Man måste anpassa hastigheten efter väglaget. Vilken hemsk dag för alla inblandade och deras anhöriga.

Vänner och bekanta

Riktigt bra vänner

är svåra att hitta

och omöjliga

att glömma

En del säger att de har otroligt många vänner. Det har inte jag, men jag har otroligt många bekanta. Jag tycker nämligen att det är väldigt stor skillnad på vänner och bekanta. Man kan vara bekant med i stort sett hur många som helst. Människor man har träffat på sitt jobb, någon man har gått på kurs ihop med eller någon man alltid stöter ihop med i affären. Ja, listan kan göras lång. Det är mycket trevligt att prata bort en stund, men det blir i regel ganska ytligt. 

Vänner däremot är något helt annat. En vän vågar du berätta i stort sett allt för, och vet att det förs inte vidare. En vän är aldrig avundsjuk utan gläds åt dina framgångar och sörjer med dig när allt går fel. En vän ställer inga krav utan bara finns där. 

En del personer man träffar för första gången, bara känner man att den här personen kan jag räkna som en vän. Jag har själv haft den förmånen att känna så ett antal gånger. Det brukar visa sig ganska snart om det första intrycket är rätt. De här personerna är det alltid lätt att prata med, man har i regel samma humor (i mitt fall är det sjuk humor som gäller), man vågar skoja och retas lite snällt utan att någon tar illa upp....och framför allt så håller man kontakten, även om man inte träffas varje dag. Sådana vänner ska man vara rädd om. 

Sedan jag började blogga för snart 3 år sen så har jag upptäckt att jag hittat många bloggare som jag räknar in bland mina vänner, trots att vi aldrig träffats i verkligheten. Så nu kan jag faktiskt säga att jag har både många vänner och många bekanta. 

Snart är det vår

Solen har skinit från en klarblå himmel idag, och hade det inte varit så förbenat kallt, så kunde man nästan tro att det var vår. Visserligen var det is på fågelbadet, men när jag gick vidare i trädgården så upptäckte jag mycket som gjorde mig på gott humör.

Min chizandraplanta visade upp fullt med stora knoppar. Förhoppningsvis ska den växa och fylla ut hela blomsterbågen i sommar. Även forsythia och klätterhortensia var på gång nu.

Men det som gjorde mig allra mest glad var att rabarbern kommit en bra bit på väg. Jag längtar efter att få baka rabarberpaj. Då vet jag att våren är här på riktigt.

Bra tips

 

Idag läste jag ett mycket bra tips hos Maria med bloggen Jag och de mina. Det är inte första gången hon delat med sig av utmärkta idéer. Det är tack vare henne som jag började promenera till Luxemburg. Idag hade hon tips för de som inte får tiden att räcka till. Tiden tycks i allra högsta grad vara en bristvara när man kommit in i Passionsåldern. Maria visste att på Venus är dagen lika lång som 243 dagar på jorden. Nog borde man där hinna med åtminstone allt som är roligt.

Tiden går fort även när man är barn...speciellt loven. Igår åkte vi iväg så Rasmus fick köpa fotbollskort för sin veckopeng, och idag är det sista dagen på jullovet och vi har bestämt oss för att mest ta det lugnt. Vädret är inte speciellt lockande att ge sig ut i...dimma och duggregn.....så i förmiddags satt vi framför TV:n och slötittade och småpratade. Jag är så imponerad av att han kan ha ljudet på TV:n så lågt och ändå höra vad som sägs. För min skull brukar han skruva upp lite. Jag sa, att det brukade bli så när man blir äldre att man hör lite sämre. -"Jag hör också dåligt ibland", sa Rasmus. -"Jag börjar nog bli gammal. Det är är väl lika bra att jag får pension i stället för veckopeng."

Jag vill också ha pension en gång i veckan.

Jag gissade rätt

Jag visste att det skulle bli en hel drös med motionstips nu efter helgerna. Man känner sig förståss alltid lite mer inspirerad att börja på ett nytt år. I varje fall är det så för mig. Rasmus ska vara hos mig sina två sista lediga dagar av jullovet, så då blir det Moonwalk-träning. Jag tycker jag har lite problem med fötterna, men han berättade att han hade kommit på några bra fotövningar han kunde visa mig. Härligt med en egen personlig tränare.

Jag har också kommit på en väldigt bra motionslurning (en motion man utför utan att tänka på det). De sista dagarna före jul var affärerna alltid fullsmockade precis som parkeringsplatserna. Normalt så brukar jag parkera så nära ingången som möjligt och helst precis bredvid en kundvagnsparkering. Det kunde man bara glömma nu. Man fick vara tacksam om man fick en parkeringsplats alls. Jag fick parkera långt iväg och hade en bra bit att gå för att hämta en kundvagn. Det blir en hel del steg man går inne i affären, för varorna är inte alltid placerade i den ordning som jag har det uppskrivet på min lapp. När jag sen handlat klart var det till att traska iväg med vagn och varor till bilen och sen vidare för att lämna kundvagnen. Då kom jag på att så här borde jag ju alltid göra när jag åker och handlar. Vilken utmärkt gratismotion!

Igår läste jag att om man sov för lite så kunde det påverka vikten. Det borde jag ha förstått. Naturligtvis är det därför som jag inte går ner i vikt...jag sover för lite. Det beror inte alls på att jag äter för mycket eller motionerar för lite. Diskussionens vågor går höga om hur många timmar man behöver sova, men det tror jag är mycket individuellt. Av detta så drar jag slutsatsen att om jag sover det rekommenderade antalet timmar så kan jag behålla min vikt, men.........då måste det betyda att jag går ner i vikt ifall jag sover fler timmar. Jag borde kanske fundera på att gå i ide nu. Då kommer jag sannolikt att till våren dyka upp som en väldigt smärt Pantertant. Det största problemet är helt klart att hålla sig från bloggen. Jag misstänker att det nog ändå blir några inlägg inifrån idet. Ni får helt enkelt ha överseende med att inläggen ibland blir lite dvalliknande.

Grattis!

Idag har Hanna namnsdag och min dotter Ulrika födelsedag. Innan hon föddes diskuterade jag och min man vilka namn vi skulle välja. Jag, som då arbetade på ett barnsjukhus, hade haft hand om två små flickor som hette Ulrika och Hanna. Eftersom flickorna var så gulliga så tyckte jag automatiskt om namnen med. Ulrika tyckte Göran var ett fint namn, för det hade hans mormor hetat, men Hanna var han inte så begeistrad i. Då föreslog jag Magdalena och det blev godkänt. Det var uträknat att Ulrika skulle bli född den 4 januari, men hon valde att komma den 5:e i stället. Det är Trettonafton och den dagen har Hanna namnsdag. Det kände jag mig ganska nöjd med. Lite senare fick jag veta att min svärmor hade Hanna som andranamn, men hon hade inte berättat det, för hon gillade inte namnet. Jag tycker det är så fint.

Min andra dotter Katarina släktforskar både på min och Görans sida, och nu under juldagarna visade hon oss en del av vad hon fått fram. När vi då tittade genom dokument och bilder som hon samlat ihop, upptäckte Ulrika att min mans mormor Ulrika, var född den 6 januari. Det är onekligen lite underligt.