Alla Hjärtans Dag

Det har visst blivit mer och mer vanligt att man skickar hälsningar till mor-och farföräldrar eller grannar och vänner den här dagen. Så bra. Då kan ju alla få känna sig lite värdefulla. Det finns alldeles för många ensamma både unga och gamla. Alla behöver känna att någon bryr sig. 

En sådan här minihelg är helt perfekt någon månad efter jul. Man behöver inte pynta hela huset och inte laga en massa mat för att fira. Det är bara en måbra-helgdag. Var och en gör precis så mycket eller lite som man tycker är nödvändigt inför den här dagen. 

Idag har det varit svinkallt. Min utevistelse har sträckt sig från ytterdörren till bilen och tillbaka in igen. Jag går inte ut frivilligt i sådant här väder. Kan tänka mig 1000 andra saker som är mycket viktigare att göra en iskall dag. Sitta vid datorn t.ex. och surfa på nätet eller prata via MSN eller Skype med mailvänner från hela världen. 

Jag tänker fortsätta min innesittardag med att kura ihop mig i TV-soffan och titta på mitt favoritprogram ikväll. Det börjar inte förrän kl.10 som tur är, så jag behöver inte argumentera för att få välja kanal. Det är bara jag i familjen som är kvällsmänniska. För den delen så är det bara jag i familjen som gillar det här programmet också. Vilket det är? Medium så klart!

Jag hade rätt

Det var inte så allvarligt med stormen häromdagen som det varnades för. T.o.m. Norges motsvarighet till SMHI säger att det var inte ens värt att ge "stormen" något namn. De brukar annars namnge de flesta väderfenomen. Jag läste i tidningen att en del har blivit fördärvat av blåsten, men inte i den utsträckning som förväntades. Vädret är ett pålitligt samtalsämne. Kan man inte komma på något annat att prata om, så kan man åtminstone gnälla på vädret; antingen är det för kallt, eller för varmt, eller för blåsigt. Alltid är det någon som inte är nöjd. Ordvalet när man pratar om väder nu är annorlunda. Nu kan man inte längre tala om svinkallt....nej, det måste heta extremkallt. Då är det väldigt kallt. Rejäl blåst blir storm och när det blir en snörik vinter, som det ofta var förr, så har vi den värsta vintern på 100 år. Sverige är ju ett land som brukar vara känt för att vara landet lagom. Det gäller tydligen inte vädret.

Idag har det regnat och blåst som bara den. Vad ska man kalla det fenomenet? Regnkappeväder? Nej, det låter för mesigt. Jag får nog kontakta Aftonbladet. Journalisterna där brukar ha så bra väderbeskrivningar.

Blåst på blåsten

Ja, lite snopet kändes det faktiskt när man gick upp i morse och tittade ut. Det såg ut precis som alla andra dagar. Efter all den skrämselpropaganda som valsat runt i tidningar och på TV och radio, så hade jag nog väntat mig något litet kullblåst träd eller någon takpanna som farit iväg. Jag påstår inte att jag är besviken. Absolut inte. Vi hade förankrat möblerna i vårt halvt inbyggda uterum, så de stod kvar på sin plats. Det hade de säkerligen gjort utan vårt ingripande också. Det sades att den här stormen skulle vara något liknande Gudrun, en slags lillasyster. På mig verkar det inte som om de var släkt över huvud taget. Visst blåste det och visst vaknade jag några gånger av oväsendet, men alla ljud hörs ju mer nattetid och så skrämmande var det faktiskt inte. Det är möjligt att jag bor på ett väldigt skyddat område och att andra haft det besvärligare, men jag hävdar ändå att det var att ta i när man gick ut med varningarna.

Vi är väldigt förskonade från större naturkatastrofer i Sverige. Jämför man med övriga världen så har vi i stort sett inte mycket att gnälla över. Ibland verkar det som om vi här i Sverige måste göra allt mycket värre än det är i verkligheten. Samma sak var det med svininfluensan. Vilken hysteri det blev kring den. Alla hade kanske inte behövt vaccinera sig. Jag tycker inte man ska ta ut olyckan i förskott. Risken finns att man då får uppleva den två gånger.

Blåst känner jag mig titt som tätt när TV plockar bort mina favoritprogram för att visa sport. Tänk att någon gång få uppleva att en fotbollsmatch eller något annat ointressant plockas bort för att ge plats för en deckare. Det händer nog inte förrän jag blir TV-chef.

X2011

Jag har aldrig åkt X2000, men efter vad jag hört ska det gå supersnabbt. Januari 2011 har verkligen också gått i raketfart. Det brukar annars tyckas vara den längsta månaden på hela året, trots att det finns fler med 31 dagar. Antagligen för att det efter alla helger och allt stressande känns lite snopet. Nu börjar vardagen igen. Har man även slösat lite för mycket så verkar det som en evighet innan lönen kommer.

Januari har försvunnit och det är bara en vintermånad kvar. Ifall man räknar att varje kvartal innehåller tre månader....och det gör jag. Visserligen läste jag att någon påstått att det skulle komma en omgång vinter till, men jag tar det med en nypa salt. Ingen hade nämnt något om att det skulle snöa igår, men ändå så kom det några flingor. Ibland verkar det som om meteorologerna tror att det är första april varje dag så det är tillåtet att luras.

En liten notis i dagens tidning berättade att SJ planerar att etablera sig i utlandet. Är det inte att gapa över för mycket? Det går ju knappast smärtfritt här i Sverige, åtminstone under vintertid. Men SJ har kanske bara tänkt sig att utlandskörningen ska vara ett slags sommarjobb.