Blåst på blåsten

Ja, lite snopet kändes det faktiskt när man gick upp i morse och tittade ut. Det såg ut precis som alla andra dagar. Efter all den skrämselpropaganda som valsat runt i tidningar och på TV och radio, så hade jag nog väntat mig något litet kullblåst träd eller någon takpanna som farit iväg. Jag påstår inte att jag är besviken. Absolut inte. Vi hade förankrat möblerna i vårt halvt inbyggda uterum, så de stod kvar på sin plats. Det hade de säkerligen gjort utan vårt ingripande också. Det sades att den här stormen skulle vara något liknande Gudrun, en slags lillasyster. På mig verkar det inte som om de var släkt över huvud taget. Visst blåste det och visst vaknade jag några gånger av oväsendet, men alla ljud hörs ju mer nattetid och så skrämmande var det faktiskt inte. Det är möjligt att jag bor på ett väldigt skyddat område och att andra haft det besvärligare, men jag hävdar ändå att det var att ta i när man gick ut med varningarna.

Vi är väldigt förskonade från större naturkatastrofer i Sverige. Jämför man med övriga världen så har vi i stort sett inte mycket att gnälla över. Ibland verkar det som om vi här i Sverige måste göra allt mycket värre än det är i verkligheten. Samma sak var det med svininfluensan. Vilken hysteri det blev kring den. Alla hade kanske inte behövt vaccinera sig. Jag tycker inte man ska ta ut olyckan i förskott. Risken finns att man då får uppleva den två gånger.

Blåst känner jag mig titt som tätt när TV plockar bort mina favoritprogram för att visa sport. Tänk att någon gång få uppleva att en fotbollsmatch eller något annat ointressant plockas bort för att ge plats för en deckare. Det händer nog inte förrän jag blir TV-chef.