En köpfri dag

Idag är det "En köpfri dag". Det är inget som jag har gått och tänkt på tidigare och planerat så jag inte skulle behöva handla något idag. Inte förrän jag läste det i tidningen i morse kom jag på att jag hört knystas om det innan i veckan. När dagen dessutom infaller på en lördag och så här pass nära inpå julen och inte många som känner till den så undrar jag om den har någon större effekt. Det är ett mycket bra initiativ, men det borde göras betydligt mer reklam för den här dagen. Vi överöses med reklam dagligen så lite mer gör varken från eller till. Det är meningen att man ska låta bli att handla under 24 timmar. För mig är det ingen större konst, och det tror jag inte det är för någon annan heller.

Jag hade först tänkt ge mig iväg till det stora köpcentrat idag, men när jag vaknade i morse kände jag att det ville jag inte alls. Så bra att min motvilja att handla och "En köpfri dag" inföll samtidigt.

Julklappar

Nu fylls postlådan med den ena katalogen färggrannare än den andra med massor av julklappstips. En del julklappar kan jag tycka är lite väl onödiga, men naturligtvis är det någon som tycker att den här grejen är allt vad de nånsin önskat sig. En i mitt tycke onödig pryl är kastrullröraren. För 400 kr kan man köpa en mojäng som rör i kastrullen medan man själv gör något annat. Då väljer jag nog hellre att själv röra och göra det där andra viktiga lite senare. Då kan jag t.ex. åka iväg och shoppa för 400 kr.

Vi har bestämt att bara ge julklappar till barnbarnen. Det är många år sedan vi vuxna slutade att köpa julklappar åt varandra och ingen saknar det. Vi har förr om åren spelat julklappsspelet så det har ju ändå blivit ett litet paket att öppna. I år har vi tänkt ändra på det och i stället använda oss av den "hemliga Tomten". I höstas skrev jag namnen på alla som skulle fira julen här i år och vek ihop dem och la i en liten låda. Sen fick var och en dra en lapp ur den men inte visa för någon annan vilket namn som stod skrivet på lappen. Meningen är att man ska köpa en julklapp till den vars namn står på lappen man drog. Det är faktiskt lite lättare, för då kan man köpa något som man vet att just den personen gillar. Tidigare skulle det vara en julklapp som passade alla som var med i spelet, eftersom man aldrig visste vem som fick ens paket. Vi har kommit överens om en högsta summa för julklappen så det inte spårar ur helt.

Jag hade tur när jag drog namnlappen. Den här personen är det ganska lätt att hitta på något att köpa till. Den som drog mitt namn kan också känna sig glad. Jag önskar mig allting så det är bara för henne eller honom att välja och vraka.

Någon att skylla på

Jag har åkt på en rejäl förkylning. Influensasprutan skyddade tyvärr inte mot gammal vanlig hederlig förkylning. Jag har gått runt som en zombie de sista dagarna. Det känns som min hjärna bor i ett för litet huvud och vill sprängas. Hosta, snuva och alla andra trevligheter som hör till en förkylning har jag också lyckats samla på mig. Eftersom jag inte jobbar bland barn längre, så kan jag knappast skylla på att jag blivit smittad av någon barnbacill. Antagligen har jag sprungit på de här bacilluskerna i någon affär.

För någon dag sedan såg jag på en löpsedel en stor rubrik som basunerade ut:" Ledvärk kan bero på din partner." Jag köpte inte tidningen, så jag vet inte hur de kommit fram till det resultatet. Men det slog mig med en gång eftersom jag har ledvärk, att nu visste jag vem som var skuld till det. Sen kom jag på att Göran också klagar över ont i lederna ibland........hmmmmm.....Man ska inte lita för mycket på forskningen. Det är inte alltid det stämmer.

Stressigt

Jag har full förståelse för de som säger att det är jobbigt att vara egenföretagare. Nu har jag själv fått känna på det. Sedan jag öppnade upp mitt café för säsongen så har det inte blivit mycket ledighet. Gästerna har nog aldrig sett mat förr, verkar det som, för de glufsar i sig nåt enormt. En del bakverk, som jordnötskottar och kokosfettskakor står jag själv för, men annars får jag maten levererad färdiglagad och klar att servera.

Jag vet inte varför, men jag har blivit så ambitiös så jag har öppnat upp en liten filial. En morgon när jag stod vid diskbänken för att fylla kannan med vatten och hälla på kaffekokaren, så tittade jag ut på den stora busken precis framför fönstret. Först tyckte jag det såg ut som löv, men efter en stark kopp kaffe såg jag att det var fullt med småfåglar som satt på grenarna. Antagligen är det en samlingsplats där de diskuterar vilket café de ska besöka...mitt eller grannens på andra sidan häcken. I vårt villaområde är det för fåglarna nästan som för oss människor på det stora shoppincentrat här i närheten. Där finns ett stort torg med väldigt många olika restauranger och småfik. Det är bara att välja och vraka.

Jag tänkte att det kunde kanske vara en bra idé att ha en liten servering i den stora busken med. Framför allt så skulle det bli lite bättre plats för hackspetten, för det är ärligt talat ganska trångt om saligheten på mitt vegetariska café. Det tyckte nog Hacke med, för han dök upp så fort jag öppnat.

När jag var och handlade såg jag att de hade en förpackning med 4 jättestora talgbollar. Varje boll vägde 500 gram...ungefär lika mycket som 6 mindre bollar. Rasmus var med i affären och tittade förvånat på talgbollarna som jag lagt i kundkorgen. "Tror du det ska komma örnar och käka hos dig?" undrade han. De här bollarna är kanske i största laget.

Dåre oberoende av färg

Man hör ofta uttrycket att någon kör som en blådåre. Då menar man klart att personen i fråga kör för fort eller ansvarslöst över huvud taget. Var färgen blå kommer in i det hela förstår jag inte. Slår man upp ordet blådåre står det att läsa att det menas en person som uppträder omdömeslöst, och det stämmer på pricken.

Jag råkade ut för en blådåre igår när jag körde hem. Han satt i en blå bil så han förstärkte verkligen uttrycket. Hastighetsbegränsningen i samhället är 50 km/tim utom i vissa villaområden och utanför skolor där man endast får köra 30km/tim. På vägen upp till där jag bor är en Makadamfabrik belägen. Den är nerlagd nu, men när den var igång så korsade lastbilarna den här vägen åtskilliga gånger om dagen. Därför är det målat dubbla vita streck i vägbanan för att förhindra omkörning. Det är en mycket populär plats hos trafikpolisen. De står där med sina fartkameror titt som tätt. Så har det varit så långt tillbaka jag kan minnas. Efter att ha kört den här vägen nästan dagligen i mer än 40 år, så finns det lagrat inne i hjärnan att det är 50km/tim som gäller. Annars kan det bli en dyr historia. Och tanken på att köra om någon annan bil på den här korta sträckan dyker aldrig ens upp.

I förra veckan var det åter dags för en fartkontroll. Synd att de inte valde att stå där igår i stället, för då hade de verkligen fått jackpot. När jag körde där i tillåtna 50km/tim så blåste den här "dåren" förbi mig så det visslade om det. Inte nog med att han bröt mot fartgränsen, han körde även om fastän det var dubbla vita streck i vägbanan. Polisen valde absolut fel dag för sin trafikkontroll den här gången.

Rumpnissedag

Igår var det en riktig Rumpnissedag...nämligen mörkt från morgon till kväll. Den ena Rumpnissen som får Ronjas mössa över huvudet säger ju:" Nu blev det kvelller", och det var det precis hela dan igår. Dagsljus är betydligt mycket bättre än lampljus. Man blir piggare av det och jag ser framför allt mycket bättre. Huruvida man ser bättre ut i dagsljus eller inte är en annan sak. Jag ska investera i en dagsljuslampa att sätta vid mina symaskiner, för jag märker för vart år att det blir jobbigare och jobbigare att se tydligt. Det spelar ingen roll att jag får annan styrka på mina glasögon.

Det var inte bara mörkt igår utan lite småregnigt också....en riktig innesittardag eller innepysslardag. Jag bestämde mig för att gå igenom alla hyllor och lådor i mitt datarum. Jag har en slänga-ner-saker-i-låda och den var full till brädden. Jag hittade mycket matnyttigt där och också sånt som egentligen inte skulle ha hamnat där utan åkt direkt till pappersåtervinningen. Det är inte helt fel med sådana här småtrista dagar....det blir lite ordning och reda...i varje fall hos mig.

När jag fått ordning på mina papper var jag så inspirerad av att sortera och städa, så jag fortsattte med hela rummet. Om tio dagar är vi inne i julmånaden och jag brukar börja julpynta till advent, så jag tänkte förbereda så mycket som möjligt redan nu. Julgardinerna är framplockade och alla änglar som ska hänga i mitt rum ligger i startgroparna för att flyga på plats så fort det blir första advent. Jag ser så fram emot att få tända alla adventsljusstakar och stjärnor. Helt plötsligt så blir det ljust igen.

Nyöppning

Det är ganska vanligt att både restauranger och affärer stänger ett tag för att ändra om, och sen annonseras det om nyöppning. Så har det skett här med. I år har jag utökat mitt café med en undervåning. Det runda bordet som på sommaren står på mitt Plommoncafé har jag tillfälligt lånat. Det finns ett hål rakt genom bordskivan ifall man ville ha parasoll där, och det var helt utmärkt till det jag hade planerat. Jag stack stången med fågelhuset rakt genom bordet och kilade fast den i marken. Nu står allt stadigt hur mycket det än blåser. I fjor när jag hade bordet på baksidan vägrade de att flyga dit, så därför provar jag en annan lösning denna gången....nämligen camoflauge. Jag klippte remsor av ett svart tyg och lindade runt benen på bordet och till skivan klippte jag till en cirkel, som jag tejpade fast runt om. Det syns inte längre att det är ett vitt bord.

På skivan får jag plats att lägga kakorna jag bakar och äpplen och annat smått och gott som jag serverar.
Jag gjorde en kokosfettskaka i en kakform med hål i mitten, och det passade perfekt att trä den över stången, så den inte ramlar ner på marken. Solrosen, som självsådde sig, fick också plats där.

Jordnötskottarna har blivit en stor succé så de kunde jag inte stryka från menyn. Jag kilar fast dem i grenarna på häcken.

Det är mest pilfinkar som kommer på besök, men jag har märkt att blåmesarna har ökat i antal. Talgoxarna är ungefär som de andra åren, men det är en liten gynnare som jag saknar...nämligen rödhaken. Så länge jag höll på att klippa buskarna i trädgården var han på plats varje dag, men nu lyser han med sin frånvaro. Jag hoppas verkligen att det inte hänt honom något.

Idag kom en liten tjockis hit. Han är en halv gång till så stor som de övriga fåglarna och ser ut som ett melerat angoranystan i brunt och gult. Han eller hon var jättesöt.

Till vår glädje så har även spillkråkan hittat hit.

Det kommer titt som tätt en katt och ligger på lur bland buskarna, men eftersom jag bestämt mig för att det ska vara ett vegetariskt café så tänker jag inte utspisa den här katten. Jag vet nämligen att det är ingen uteliggare utan han bor i en stor villa och blir serverad mat varje dag. Det känns alltså inte så svårt att neka honom tillträde till mitt café. Eftersom ingen mat ligger på marken längre, så är det inga fåglar som hoppar runt där. Då är det inte så lockande att ligga och lurpassa längre.

I valet och kvalet

Det är inte lätt det där att veta hur man ska klä sig för att det ska vara rätt och riktigt. Förr i tiden var allt mer strukturerat. Klädkoden idag är så svävande. Man håller inte lika hårt på ettikettreglerna längre, vilket jag ibland kan tycka är synd. Även om man är bjuden på en stor fest så behöver man inte lägga ner en förmögenhet på sin klädsel. Många klädkedjor säljer kläder till mycket hyfsade priser, och det finns många ställen som hyr ut kläder, om man inte själv vill sy.

Jag älskar att sy brud och festkläder. Jag tror aldrig jag kommer att tröttna på det, för det är lite speciellt. Dessutom är det inget man gör varje dag. Nu ligger jag i startgroparna inför Nobelfesten. Man vet ju aldrig om det dimper ner ett inbjudningskort, och då gäller det att vara beredd. Ifall nu inbjudan kommer bort på vägen eller det blir nåt annat strul, så har jag varit väldigt förutseende. Jag har bjudit in till en egen Nobelmiddag. Det kommer att serveras en trerätters middag och det kommer också att bli underhållning i pausen mellan rätterna. Jag har hyrt in en mig väldigt närstående komiker nyss hemkommen från USA som även är expert på moonwalk och att imitera Zlatan.

De kockar som ska stå för Nobelmiddagen är redan i full gång med att testa olika förslag. Allt är naturligtvis väldigt hemligt. Det enda som sluppit ut till allmänheten är visst vad efterräten ska ha för ett tema...nämligen: I huvudet på Alfred Nobel. Det tycker jag inte man blir mycket klokare av. Det kan ju vara vad som helst. Jag får kanske ha efterrättstemat: I huvudet på Pantertanten. När det blir så dags i december så kan det säkert passa med Snömos.

Insnöat

Nu ramlar det in den ena leksakskatalogen efter den andra med julklappstips. Jag förvånar mig varje år över priserna. Inte minns jag att leksaker var så vansinnigt dyra när mina barn var små. Jag menar givetvis om man ser i förhållande till andra varor. Då är faktiskt Ullared lösningen på problemet. När jag var där i somras, så passade jag på att köpa en del.

En stor leksakskedja fick kritik för att de i sin katalog visade bilder på pojkar som lekte med dockor och flickor som lekte med dinosaurier och bilar. Här i Sverige var det ingen som reagerade och det låter betryggande, men i Danmark var det en del som hängde upp sig på det. När TV-reportern frågade ett antal personer i olika åldrar var det dock ingen av dem som hade några negativa synpunkter. Det var medlemmarna i ett politiskt parti som hade förfasat sig över detta. De kallade leksakskatalogen för pervers. Det är knappt man tror det är sant. Vad är det som är så perverst med att pojkar och flickor leker med varandras leksaker?  Det har väl skett i alla tider? Det enda som är perverst är de här politikernas insnöade åsikter.

Sista utestädningen

Vi har en bra arbetsfördelning här hemma, tycker jag. Det är inget som vi diskuterat fram, utan det har blivit så helt naturligt. Göran sköter det mesta utomhus och jag har ansvar för inomhusjobbet. Givetvis gör vi småjobb inne på den andres domäner ibland. Inom  EU är det fritt att jobba över gränserna.

Denna veckan töms trädgårdstunnan sista gången för i år. Det gäller då att få med så mycket avfall som möjligt. Göran har tyvärr fått besvär med sin fot, och kan inte gå, så han får "hoppa över" höststädningen i år. Det blev jag som fick den äran att ta fram lövräfsorna och börja räfsa bort alla nerfallna löv på gräsmattan. Jag behövde inte känna mig ensam, för en koltrast följde mig i hälarna hela tiden. Så är det alltid när jag jobbar i trädgården. Det har ingen betydelse vilket jobb det är. Ganska mysigt. Det skulle vara roligt och veta ifall det är samma koltrast varje gång.

Nu ser trädgården faktiskt lite trist ut när alla perenner är nerklippta och de flesta lövbärande buskar står där med sina kala grenar. Det är inte direkt färgglatt. Men, jo ...... nejlikroten har slagit ut sina knoppar och lyser orange i rabatten precis utanför fönstret till mitt datarum. Om ett par veckor är vi inne i julmånaden och då har man inte många tankar på trädgårdsarbete. Då blir det ett annat slags arbete som prioriteras.

Doggybag

Första gången jag hälsade på min son i USA tyckte jag att portionerna de serverade på restaurangerna var onödigt stora. Men det gjorde inte så mycket för överallt frågade de om man ville ha en doggybag. Väldigt smart, tyckte jag. Där blev lunch till nästa dag, och inget behövde kastas. Det är helt normalt att man får den överblivna maten med sig hem, och ingen höjer på ögonbrynen och tycker att det är småsnålt.

För ett tag sen läste jag att många här i Sverige tycker det är genant att be om en doggybag. Jag förstår inte varför. Man har ju betalt för det, så det är inte så att man lurar restaurangägaren på något. Om man handlar i affären och alla varor inte får plats i de kassar man har med sig, så låter man självklart inte de varorna ligga kvar, utan man tar en ny bärkasse och packar ner dem i. Det blir ju samma sak på restaurangen....det som inte får plats i magen packar man in i en kartong och tar med sig när man går.

Den 16-24 november håller kampanjen "Europa minskar avfallet" på; en insats för att minska sopmängderna. På det stora köpcentrat här i närheten har NSR, ett miljöföretag, sett till att det på alla restaurangerna ska finnas möjlighet för de som har mat kvar på sin tallrik att ta den med sig hem. Jag hoppas att det blir lika populärt här som i USA och att alla restauranger tillhandahåller kartonger eller påsar som man kan lägga den överblivna maten i inte bara den veckan utan för all framtid. Jag tycker även att vi ska försöka hitta på ett svenskt ord på den här kartongen. Det kommer kanske att utlysas en tävling om det, vem vet. Det viktigaste är ändå inte ifall det heter doggybag eller nåt på svenska. Det viktigaste är att vi slutar upp med att kasta så mycket mat.

Världens sötaste blondin

Nu är jag hemkommen igen efter att ha tillbringat helgen med en mycket söt blondin. Zoés hår har växt något enormt, precis som hon själv. Hon har långt lockigt filmstjärnehår och blå ögon och är naturligtvis  i mina ögon jättesöt. Det är så härligt när det inte blir för långt mellan träffarna, så det finns en risk att hon glömmer bort mig. Det var inga problem med det alls nu, utan det var full rulle från när jag kom dit och till det jag skulle ge mig iväg i går kväll. Hon tittade lite allvarligt på mig när jag tog resväskan och gav mig av till flygplatsen. Det kändes inte riktigt bra.

På lördagen var Katarina och jag på en hobbymässa i Luxemburg. Den får absolut högsta betyg av mig. Man kunde hitta i stort sett allt där i hobbyväg. Vad man än var intresserad av, så fanns det något där att titta på. Vädret var kanske inte det bästa de här dagarna, men det är bara vad man kan förvänta sig nu. Det finns saker att sysselsätta sig med inomhus också, och Zoé hade inga problem med att hålla igång. Hon hittade en ganska stor blöjlåda som hon klättrade ner och satte sig i tillsammans med älskliingsdockan och nallen. Tanken slog mig faktiskt att jag skulle vilja smuggla med henne i lådan när jag åkte hem, men det är väl tveksamt om jag fått henne genom säkerhetskontrollen (föräldrarna).

Flygresa

När jag flyger längre sträckor numera så använder jag alltid stödstrumpor. Det har jag gjort ända sen den gången jag reste hem från ett besök hos min son och mina fötter svullnade upp något enormt. De såg ut som två bastanta telefonstolpar. Vilken tur att jag inte tagit av skorna under resans gång, för då hade jag aldrig fått på dem igen, utan jag hade fått tassa av planet i bara strumplästen. Nu hängde skinnet ut över skokanten som en slags volanger. Det såg inte klokt ut. Det spände i fötterna och det var med möda jag kunde hasa mig nerför trapporna.

Inför nästkommande flygtur så gick jag till Apoteket för att inhandla ett par "stödisar". Tyvärr såg de inte så kul ut. De fanns då bara i  svart eller den gamla vanliga skitbruna nylonfärgen. Men nu har modet kommit ifatt stödstrumporna med. Man kan välja precis vilken färg man vill och i de mest fantasifulla mönster. Jag fastnade för ett par illgröna med prickar i olika färger.

Förra sommaren köpte jag ett band att sätta runt resväskan för att jag lätt skulle känna igen den. Det visade sig nämligen en gång jag reste att nästan hälften av mina medresenärer hade samma sorts väska som jag, och det tog lång tid innan jag hittade vilken som var min. En adresslapp som gick i färg med bandet köpte jag också. När jag kom hem med grejerna och tog fram väsklåset så upptäckte jag att alla sakerna hade samma illgröna färg....och när strumporna anlände på posten så visade det sig att det var exakt samma gröna nyans som de andra reseattiraljerna. Strumpor och adresslapp hade dessutom samma prickmönster.

Ibland undrar jag om min hjärna jobbar på eget bevåg. Jag hade ingen tanke på när jag vid olika tillfällen köpte de här sakerna, att de skulle matcha varandra. Allt detta ska användas nu idag när jag åker till Zoé över helgen. Jag ger mig iväg om någon timme. Katarina och jag ska besöka en stor hobbymässa i Luxemburg. Det ser jag fram emot. Där ska vara representanter från Holland och Tyskland med, så jag hoppas kunna fynda mycket.

Tänk er färgmatchningen idag på väskband, lås, adresslapp och knästrumpor. Först tänkte jag att jag skulle göra en Alexander Bard nere på Kastrup, men det är trots allt november nu och ganska kallt, så jag får nog tänka om. Jag tror jag skippar kortbyxorna.

På upptäcktsfärd i mormors trädgård

Även om inte vädret är det bästa, så är det alltid skönt med en tur i trädgården.

Jag har en del växter som inte tycks ha en susning om vad vi har för årstid nu. Det är lite skumt, måste jag säga, för jag har två små plantor av Nejlikrot och det är endast en av dem som har blommat i sommar. Nu, däremot, har den andra plantan också vaknat till livs och visar upp ett antal knoppar. Det ska bli spännande att se om de hinner slå ut innan det blir vinter. Med den ultrarapidhastighet plantan håller, så får jag kanske vänta till nästa vår.

Även lavendeln envisas med att blomma, men bara på en endaste kvist.

När vi tittade väldigt noga hittade vi t.o.m. en liten nyckelpiga.

Ännu tokigare tyckte jag det var med den här lille "vinterbadaren".

Zoé tyckte det var mest intressant där jag hade tuktat de stora buskarna så det blev som små kojor man kunde gå in i. Vi får göra fint där till sommaren så man kan sitta där och fika.

KalkonTV

Just när jag tänkte att nu finns det inte fler dåliga teveprogram som kan sändas, så visade det sig........att det finns det visst.......minst två stycken. Förra tisdagen satt jag framför TV:n och slötittade. Det första programmet jag hamnade i var Montazami med vänner. Det var så otroligt pinsamt så man skämdes nästan för att titta på det. När det blev dags att leta efter bearnaisesåsen, som ingen visste hur den såg ut, slog jag över till en annan kanal. Man kan nästan säga att jag kom ur askan i elden, för jag hamnade hos Wahlgren/Bagge och festen de höll för sina vänner. Jag fattade över huvud taget inte vad hela programmet handlade om. Det lilla jag såg så satt de bara och pratade en massa strunt eller ringde till Bert Karlsson och la på luren i örat på honom. Väldigt vuxet!

Jag tänkte att det är kanske bara barnsjukdomar som man får ha överseende med. Det blir säkert bättre. Därför gav jag båda programmen en chans till den här veckan. Helt i onödan! Producenterna ska ha en eloge för att de håller en jämn kvalitet på programmen........nämligen mycket jämnt låg. Det är för mig en stor gåta varför de här programmen spelades in. Och en ännu större gåta är varför man sänder dem. Men lugn!  Det blir värre. Nästa vecka dyker båda programmen upp igen.

Hårresande

Det tycker jag man kan kalla det för när en några cm lång hårtofs blir en stor nyhet inte bara i Sverige utan även ute i Europa. Händer det verkligen så lite intressanta saker, så man måste skriva om att Anders Borg har klippt sig? Eller det kanske var så att just de här journalisterna var väldigt intresserade av hår och frisyrer.

När jag var tonåring brukade jag köpa en tidning som hette Min Frisyr. Där visades det senaste hårmodet från i första hand Paris. Till varje frisyrbild fanns också en teckning som visade hur man skulle rulla upp håret på spolar för att få till just den här frisyren. Det var inte tal om varken fön eller lockborste utan rejäla doningar som man snurrade upp håret på och sen stack en nål av nåt slag genom så rullen hölls på plats. Ofta gjorde man detta på kvällen och gick sen och la sig. Inte gick det att sova med de här tortyrredskapen i håret! Man fick nästan sitta och sova, men vill man vara fin får man lida pin, som det så vackert heter. Vilken lycka när skumgummirullarna kom! Då blev det i varje fall lite sömn natten innan man skulle få den där makalöst tjusiga frisyren.

Jag tycker det är så underligt att män så ofta är inblandade i det som räknas som mest kvinnligt. Ta mode t.ex......de flesta stora modeskapare är män, precis som de mest berömda frisörerna som Alexandre och Björn Axén. Det måste klart betyda att allt som har med kvinnor att göra är extra viktigt, annars hade väl aldrig så många karlar befattat sig med det. Men den mest berömda frisören är faktiskt kvinna, nämligen Delila (hon som klippte Simson). Det stod inte var Anders Borg fått sin nya frisyr, och det är jag inte särskilt intresserad av att veta heller. Jag har själv hittat en superduktig frisör, men jag förstår inte varför det inte stod i åtminstone lokalpressen när jag fått ny frisyr. Det borde väl vara en lika hårrresande nyhet?

Jag går i väntans tider

Igår kväll tjugo över 10 reste Rasmus hem från Dallas. Jag följde planet på datorn några timmar. Det är jättekul att kunna se var det befinner sig. På kartan ser det ut som ett stort gytter av gula prickar. De åker först till London och där ska de byta plan. Väntetiden är några timmar, och jag gissar att Rasmus är väldigt spänd på att komma hem och berätta allt han varit med om. Nästa anhalt är Köpenhamn där de räknar med att landa strax efter tre i eftermiddag. Han är ledig från skolan i morgon också. Det kan nog behövas för att komma lite ikapp med tiden. Tidsskillnadedn är 7 timmar så man känner sig lite av banan de första dagarna, men barn brukar klara det mesta bättre än vuxna.

 Planet har lyft från Heathrow och Rasmus befinner sig nu över Nederländerna.

 Han åker med planet som är markerat BAW816. Jag kommer att sitta som klistrad framför datorn.

Ikväll kommer min "store" kille hit och äter middag och då får jag nog höra om alla hans bravader.

Oläskig helg

Jag känner mig lite kluven inför Halloweenfirandet. Dels är jag överlycklig för att jag får plocka fram alla dukar, ljus och ljusstakar jag har i orange och sätta orange blommor i orange vaser. Precis som julen är röd så är Halloween orange....i varje fall för mig. Men sen kommer ju allt det där läskiga till också. Häxor och spöken har jag inget emot, men det är de där äckliga mössen, spindlarna och fladdermössen som jag gärna kunde varit förutan. Eftersom Rasmus tycker att de är absolut nödvändiga, så har jag fått bita ihop och tillverka både möss och spindlar. I år är han i Dallas och firar en amerikansk Halloween. Där har helgen några fler år på nacken och firas lite annorlunda och av en annan anledning än här. I Sverige är det nog mest affärsinnehavarna och barnen som ser fram emot firandet.

Alltså blev det en helg hos mig utan både möss och spindlar. Jag har köpt en pumpa där jag stuckit ner lövrosorna jag gjorde och den satte jag mitt på bordet.  Det kom faktiskt en liten häxa flygande hit på en guldig kvast klädd i svart häxhatt och rosa tröja med texten: JAG ÄLSKAR MORMOR. I stället för kaffekanna och katt reste hon med vällingflaska och en liten vitkrullig hund. Den sortens besök gillar jag.