Stressigt

Jag har full förståelse för de som säger att det är jobbigt att vara egenföretagare. Nu har jag själv fått känna på det. Sedan jag öppnade upp mitt café för säsongen så har det inte blivit mycket ledighet. Gästerna har nog aldrig sett mat förr, verkar det som, för de glufsar i sig nåt enormt. En del bakverk, som jordnötskottar och kokosfettskakor står jag själv för, men annars får jag maten levererad färdiglagad och klar att servera.

Jag vet inte varför, men jag har blivit så ambitiös så jag har öppnat upp en liten filial. En morgon när jag stod vid diskbänken för att fylla kannan med vatten och hälla på kaffekokaren, så tittade jag ut på den stora busken precis framför fönstret. Först tyckte jag det såg ut som löv, men efter en stark kopp kaffe såg jag att det var fullt med småfåglar som satt på grenarna. Antagligen är det en samlingsplats där de diskuterar vilket café de ska besöka...mitt eller grannens på andra sidan häcken. I vårt villaområde är det för fåglarna nästan som för oss människor på det stora shoppincentrat här i närheten. Där finns ett stort torg med väldigt många olika restauranger och småfik. Det är bara att välja och vraka.

Jag tänkte att det kunde kanske vara en bra idé att ha en liten servering i den stora busken med. Framför allt så skulle det bli lite bättre plats för hackspetten, för det är ärligt talat ganska trångt om saligheten på mitt vegetariska café. Det tyckte nog Hacke med, för han dök upp så fort jag öppnat.

När jag var och handlade såg jag att de hade en förpackning med 4 jättestora talgbollar. Varje boll vägde 500 gram...ungefär lika mycket som 6 mindre bollar. Rasmus var med i affären och tittade förvånat på talgbollarna som jag lagt i kundkorgen. "Tror du det ska komma örnar och käka hos dig?" undrade han. De här bollarna är kanske i största laget.