Öresundsbron

Mina känslor för Öresundsbron är blandade. Det är jättekul att åka över och hämta hem barn och barnbarn från Kastrup, men inte alls lika roligt att åka över och lämna dem när de ska resa hem. Mina känslor för den dansk/svenska serien Bron är också väldigt blandade. Jag har inte följt den tidigare, men det var det tydligen många som gjorde och jag tror de flesta gillade den. Varför jag inte började följa den vet jag faktiskt inte, för jag gillar deckare och spännande filmer. Vad jag kommer ihåg att jag läst om den här serien är att en av huvudrollsinnehavarna var lite annorlunda. Jag tänker på den svenska kriminalaren Saga. Hon har höjts till skyarna av många.

När serien nu startade med en ny säsong beslöt jag mig för att se den. Det är lite hänvisningar till det som hänt tidigare och då hänger jag inte riktigt med. Jag måste erkänna att filmen är spännande, men det är en sak som stör mig, nämligen Saga. Jag har förstått att det står i manuset att hon ska ha en diagnos, Asbergers syndrom. Vad jag inte förstår är varför. Det hade säkert inte gjort berättelsen sämre om hon inte förts in i ett speciellt fack. För det är det jag tycker författaren gjort här. Det har troligtvis gjorts många undersökningar på hur en person med den här diagnosen reagerar i olika situationer och hur de uppfattas av sin omgivning. Det är väl därför hon verkar så okänslig och oförstående för andra människors behov och känslor. För henne är allt antingen svart eller vitt...inga nyanser alls. Rösten är väldigt entonig och hon klarar inte av socialt umgänge då hon inte vet hur hon ska förhålla sig. Det är ett uppradande av det som kan vara utmärkande för en person med Asbergers.

Jag har arbetat med många barn som fått den här diagnosen och jag kan inte påstå att jag känner igen mig. Alla är olika, och det som kanske är typiskt för en kan man inte alls märka på någon annan. Aldrig nånsin har jag träffat på någon som uppvisat alla symptom som är typiska för Asbergers. Jag avskyr generaliseringar av alla slag. Bara för att man har samma diagnos är man inte exakt likadan. I så fall skulle alla som inte har fått någon diagnos också vara exakt likadana, och så är det givetvis inte.

Det som irriterar mig allra mest är att hon stirrar så konstigt och drar ihop ögonbrynen hela tiden. Det kan väl knappast ha stått någonstans att det är ett typiskt drag för en person med Asbergers. Blir det en långvarig serie och hon ska spela likadant hela tiden kommer hon snart att behöva en botoxinjektion för hon kommer att få en jätterynka mellan ögonbrynen.

Fortsättningen av Bron hoppar jag över. Däremot kommer jag att åka över Öresundsbron på fredag för att vinka av Rasmus som flyger till Dallas för att hälsa på sin kusin Daniel under höstlovet.