Har jag fått konkurrens?

Så fort Göran har stigit upp på morgonen, så släpper han ut duvorna så de får ta sig en flygtur. Det ser ganska skoj ut när alla far ut och sen flyger i en stor flock i cirklar över kvarteret. De ger sig iväg lite längre med ibland, men de kommer ju alltid tillbaks till duvslaget. Det är det som är specifikt för brevduvor. Det går alltså inte att köpa en annan brevduva och ha bland sina egna och tro att den följer med strömmen (flocken). Så fort den kommit ut i det fria flyger den hem till sitt gamla slag igen. Bäst är att köpa en duvunge som aldrig varit ute och flugit.

När Rasmus var liten tyckte han det var så spännande med duvorna, och när han blev lite större hjälpte han gärna morfar att mata dem. 

     

 Han fick en egen duva också, som han naturligtvis döpte till Zlatan. Den är fortfarande med på flygtävlingar och ibland går det riktigt bra. 

Duvorna gör några mellanlandningar på duvtaket då och då, men ger sig gärna iväg igen. Så håller de på upp emot en timme och sen börjar det nog att kurra i magen, för de sitter kvar längre och längre stunder. Det är Zlatan som sitter i mitten med kompisarna på båda sidor om. 

När jag tittade ut genom fönstret i morse såg det nästan ut som om det öppnat upp ett nytt café utanför garaget. Nu har Plommoncafeét fått konkurrens, tänkte jag. Vi har ett bord och två stolar som vi brukar sätta tomatplantor och annat på. Nu var det fullt med duvor där...både på bordet och stolarna. Ett riktigt Duvcafé.

Men ganska snart förstod jag att de stackars duvorna var hungriga. Två av dem satt och tittade in genom fönstret till garaget. Deras mat förvaras där inne. 

De tänkte nog:"När kommer Göran med frukosten?" Jag undrar det samma vissa morgnar.