Bara halvvägs

Som vanligt är jag sent ute när det gäller Bosses tävlingar. De är inte alltid så lätta, så denna gången blev det lite halvdant. Han ville att vi skulle fotografera en kyrkklocka där det bara syntes en visare. För det kunde man få två poäng. Det misslyckades jag med. I stället fotograferade jag en klocka som inte har några visare alls. Det måste väl ge tre poäng? Visserligen är det ingen kyrkklocka, men ändå.

Nästa uppgift var att fotografera ett trafikljus när det lyste endast gult. Jag klarade inte av det heller.

Fem egna bilder var lätt som en plätt att välja ut.

De här två godingarna är mina första barnbarn. Santos som kom först har alltid räknats som ett barnbarn. Han är oerhört saknad. Rasmus är mitt första tvåbenta barnbarn, och också den jag träffar mest. Han förgyller verkligen min tillvaro.

Detta är en nalle som jag fick när jag var barn för evigheter sen, och han är fortfarande i god vigör. Han är nu införlivad i Rasmus nallesamling, och kommer förhoppningsvis att gå i arv i fortsättningen. 

Vi har varje år ett koltrastpar som bygger bo i vår trädgård, och ibland tar de sig sådana friheter att de bygger inne på vår altan. Det är tydligen jobbigt att bygga för här har en av dem tagit en paus i solen. Den låg alldeles stilla länge, så jag trodde först att den var död, men när jag gick ut med kameran så tittade den på mig. 

Det här djuret är aningen större. Den är av rasen Texas Longhorn och jag såg den i Fort Worth. Varje dag vid middagstid föser ett gäng cowboys en flock med longhornare genom staden, precis som de gjorde förr i tiden. Det är naturligtvis för turisternas skull. Den här staden har många gamla byggnader bevarade och det känns som man är i en annan värld.

Nu är vårdagjämningen avklarad och snart är det sommartid. Då dröjer det förhoppningsvis inte länge innan mina rhodedendron blommar igen.