Jag har kommit på att det finns tre sorters krukväxter som trivs hos mig. Den första är Saint Paula. Jag har flera stycken som blommar år efter år i olika färger. En sort till växer bra hos mig och det är Garderobsblomman. Det hörs nästan på namnet att den trivs var som helst och är oerhört tålig.
Den växten som jag är allra mest stolt över är en Svärmors tunga. Plantan härstammar från en växt som min mor hade i många år, faktiskt ända sedan jag var barn. Hon var så noga med blommor och gav dem gödning och planterade om med jämna mellanrum.......och framför allt så glömde hon aldrig bort att vattna dem. Ibland vattnade hon faktiskt lite för bra.
När Katarina flyttade till sin första egna lägenhet delade mor sin planta och gav henne en kruka som inflyttningspresent. Plantan växte och blev rejält stor. Efter en del flyttande hamnade Katarina och blomman i Torekov och när det sen blev aktuellt med Luxemburgflytten så fick blomman stanna kvar i lägenheten. Den nöjde sig dock med vatten några gånger om året när Katarina och KG kom upp till Sverige. När de sa upp sin lägenhet bestämdes att jag skulle överta den här gamla växten. Hade den klarat sig under alla åren i Torekov, så borde det inte vara några problem i Åstorp. Här får den t.o.m. vatten lite oftare. Den har nu trivts......eller i varje fall.......stått i TV-rummet hos mig i flera år och det är i stort sett den enda blomma jag är väldigt uppmärksam på hur den mår. Jag vill ju inte göra mor besviken.
Förr hade jag massor av krukväxter, bl.a. Saint Paula som trivdes förträffligt i köksfönstret. Men med tiden blev jag lite less på vattning och omplantering, omsorgen blev helt enkelt sämre, och då svarade blomstren givetvis med att vissna och dö. Trots att jag skärpte till mig så hade väl ryktet gått att jag var en blomplågare så genast jag försökte inhysa nya exemplar så gav de mig ingen chans. De dog omedelbums - ville väl inte riskera att sakta tyna bort.
SvaraRaderaNu har jag inte en enda levande krukväxt. Det går bra det också. Och krukväxterna är tacksamma att slippa bo hos mig.
Trevlig tisdag!
Jag skulle nästan kunnat ha skrivit den kommentaren själv, för det är just så jag är. Vi har nog många likheter.
RaderaSaint Paula hade vi alltid när jag växte upp.
SvaraRaderaVi hade ett burspråksfönster mot norr och där trivdes de utmärkt.
Svärmors tunga hade vi också och den tycktes klara det mesta.
Garderobsblomman låter intressant. Har aldrig hört talas om den.
Jag "googlade" och har aldrig sett den växten.
Trevligt med växter och vissa är mer tåliga än andra.
Kram!
Det är tur att det finns växter som nästan klarar sig på egen hand.
RaderaSaint Paula hade vi också hemma hos mig i mitt barndomshem, svärmorsliljan förstås och begonior m.m. och några speciella sommarblommor. Du ger mig minnen Gunnel! :) Här har vi numera i stort sett bara suckulenter som klarar det mesta, förutom pelargoner och några passioner o.d. som klarar sig med nöd och näppe över vinterhalvåret. Sedan får de stå ute några månader och må riktigt bra. Blommor kräver skötsel och omvårdnad och den lyser med sin frånvaro för det mesta hos oss. Kanske det blir bättre när jag pensionerar mig på riktigt?
SvaraRaderaGarderobsblomman har jag aldrig hört talas om, kanske vi kallar den något helt annat.
Trevlig tisdag!
Kram
Garderobsblomman kallas också för Zamiokalla och heter på latin Zamioculcas. Det hjälpte inte att jag blev pensionär. Jag är fortfarande lika dålig på att sköta krukväxter. Du har säkert bättre tur, för du har säkerligen större anlag för det.
RaderaJag har en del krukväxter, men de är inte av samma kvalitet, som de var förr då man kunde förnya med att ta skott.
SvaraRaderaDäremot är de billiga, så det går an att köpa nytt.
Särskild tur har jag numera med orkidéer.
Kram ♥
Jag har också nappat på det att blommor är billiga. Det går ju att förnya lite då och då. Orkidéer däremot är absolut inte så lätta som jag hört att de ska vara....eller också får jag bara tag på omöjliga sorter.
RaderaEn del krukväxter trivs och en del bara dör snabbt. Sankt Paula är inte helt bekväm hos mig. Svärmors bandrosett hade jag många en gång, en lägre modell av svärmors tunga. Garderobsblomma har jag aldrig haft, men faktiskt tittat efter. I Malmö i den mysiga blomsteraffären såg jag en, men eftersom jag åkte tåg och redan hade köpt en citronplanta, fick det vara. En planta som också är lättskött är zamiakalla. Den skulle lika bra kunna heta ungkarlsblomma eller garderobsblomma. / Britt
SvaraRaderaHär kallas garderobsblomman för Zamiakalla också, men det är kanske fel. Tänk att jag kan hålla liv i något som du tycker är svårt. Jag har kanske lite limefärgade fingrar ändå.
RaderaSaint Paulior har svärfar och svärmors tunga har jag kvar, tog från ett jobb för tjugo år sedan.
SvaraRaderaDen kan nog bli jättegammal.
RaderaMamma har alltid haft saint paula och svärmors bandrosett. Själv så hade jag bara gröna växter i min ungdom. Nu har jag bara orkidéer. Mitt tycke för orkidéer har även våra tjejer fått. Väldigt lättskötta blommor, får vatten varannan vecka.
SvaraRaderaHa en bra dag! Kram
Jag förstår inte hur någon över huvud taget kan hålla liv i orkidéer. För mig är det totalt omöjligt.
RaderaSå är det hos mig också, amplarna trivs och så också svärmorstunga som blivit 3 istället för 1..ursprungsväxten kommer från makens farmor och fanns redan när maken var en liten gosse. Väldigt kul det där med växter om man har tur... Skapa en fin fintisdag åt dig!
SvaraRaderaJag tror också det fodras en hel del tur om en växt ska överleva...i varje fall här.
RaderaVad roligt att ni har bevarats din mors blomma under alla år!
SvaraRaderaDet är nästan bara orkidéer som trivs hos mig, för de behöver inte vattnas så ofta...man kan glömma bort de ett bra tag innan de börjar vantrivas :D
Kram
Jag förstår inte att jag alltid misslyckas med orkidéer. Jag vattnar i varje fall inte ihjäl dem.
RaderaDet är härligt med såna där gamla krukväxter som går i arv från generation till generation. Jag har mammas doftranka och även om jag är lite trött på den ibland, så är jag väldigt rädd om den och hoppas att jag ska få den att leva så länge att Eva kan överta den efter mina dagar.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Man blir lite mer rädd om gamla växter som man har lite bakgrundshistoria till Kul och se hur länge de kan leva.
RaderaDet är häftigt med sådana gamla blommor. Tänk om den skulle dö - det skulle ju nästan bli som ett svek. Tur att svärmors tunga är bland det tåligaste som finns, därav namnet antar jag ;)
SvaraRaderaBladen är vassa så det är kanske inte det trevligaste namnet. Min tunga ser i varje fall inte så spetsig ut när jag kollar i spegeln.
RaderaJapp, det är blommor som även jag klarar. Fast just nu trivs inga blommor här. Med mitt tidigare resande så har de blivit misskötta till den milda grad, de som överlevt. Ja, de har inte surat klart än... ;-)
SvaraRaderaHaha! Växter har kanske också känslor.
RaderaBlommor har jag växlande tur och otur med. Min stolthet nu är den avaocodokärna jag satte i kruka för 8 år sedan. Den stod länge och väl och jag var nära att slänga den, då jag såg ett pyttelite grönt och se den tog sig och har blommat med 4-5 klaser så gott som året runt de sista åren. Den mäter dryga halvmetern nu, har fått ny jord och större kruka en gång. Visade den på bloggen och fick veta att det inte alls var en avacado utan en Hoya Multiflora!!!
SvaraRaderakram
Hoya är väl en slags porslinsblomma? Jag blir så glad när jag kan hålla liv i en inomhusväxt, men att plantera kärnor har jag aldrig lyckats med.
RaderaJag ler... :-) Två av dem trivs hos mig också. Svärmorstunga och garderobsblommor. Pelargoner är nog den tredje här. :-) Fin kväll till dig. Kram
SvaraRaderaGöran tar hand om pelargonerna här och det gör han bra.
RaderaBra växter de där! Krukväxter är inte min grej riktig, men pelargoner brukar funka och så har jag har en kaktus som jag ärvt av min mamma. Har ingen aning om hur gammal den är men hon hade den där hon bodde när äldste sonen föddes och han fyllde 40 förra året.
SvaraRaderaDet är roligt när man kan bevara gamla växter.
Radera