Idag fick jag ett nyhetsbrev från Netdoktor. Där stod att läsa om hur man ska skydda sig i den här värmen så man inte drabbas av värmeslag eller solsting. Det fanns en del riskgrupper och tillhörde man någon av dem skulle man vara extra uppmärksam. Man skulle absolut inte utföra några större kroppsansträngningar utomhus, så idrottsmän tex. skulle tänka lite extra på detta. Ingen fara för min del då. Jag tar det mycket lugnt inomhus. När jag senare på eftermiddagen slog på TV:n var det första jag såg en bunke karlar som cyklade i solen, backe upp och backe...upp. Det var deltagarna i Tour de France som körde en etapp i Alperna. Jag måste vidarebefodra mailet till dem.
Jag tycker det är så snyggt när jag ser nån som är solbrun. Varför säger man egentligen solbränd? Det är väl inte bränd man vill vara utan brun. Det är bra att det inte är lika modernt att vara kanonbrun som det var för ca 25-30 år sedan. Jag tror det berodde mycket på att det var inte lika vanligt att man åkte på solsemester då som vad det är nu. Då var de som stannade kvar i Sverige tvungna att till varje pris bli lika bruna för att kunna hävda sig. Det slutade med att en del såg ut som om de hade en lädermask för ansiktet. Tänk bara så rynkiga de blev sen när de blev äldre! Då kvittar det hur många burkar rynkkräm man smetar i ansiktet. Det enda som hjälper mot rynkorna då är fogmassa. Den finns kanske nu i en solbrun nyans.
Tyvärr tåler jag solen sämre och sämre för varje år som går. Men jag vill ju få lite färg jag också. Får kanske ge mig iväg och köpa en tub Brun-utan-sol. Risken är väl att kassörskan kommer att stirra på mig som om jag är spritt språngande galen. Men det bjuder jag på.
Tänkte på mina norgevänner, som vi lärde känna på Kreta, när jag läste om solbrun/bränd. För en gångs skull har norrmännen rätt;), de säger bara solbränd när de är röda och brända av solen.
SvaraRadera