Nej se det regnar, nej se det regnar, det var väl roligt HURRA!

Den sången sjunger jag nu för full hals. Igår kom det nämligen regn för första gången sen i april vilket var välbehövligt. Det öste ner rejält men det varade inte så länge. I regnmätaren kunde vi avläsa att det kommit 8 mm. Inte illa! Givetvis räcker det inte långt, men nu har det åtminstone börjat och det känns inte lika hopplöst längre.

I dag blir det nog ingen trädgårdsdag för min del. Jag tänkte i stället hålla mig inomhus och få lite ordning på grejerna här. Om 3 1/2 vecka kommer Zoé hit och då vill jag ha undanplockat så vi kan sitta och pyssla. Rasmus och jag får ge oss in i skogen och hämta lite gratismaterial. Det går att göra de finaste konstverk av kottar, stenar och kvistar bara man har lite fantasi. Kusinerna brukar inte ha några sysselsättningsproblem när de träffas, så tiden kommer troligtvis att rusa iväg.

Både Kvidinge- och Luxemburgfamiljen har semester samtidigt, och det tyckte vi passade väldigt bra. Det finns alltid mycket som ska underhållas på ett hus och varken Göran eller jag är särskilt intresserade av att klättra högt på stegar och stå och måla....eller sitta dubbelvikt i ljusgårdarna och måla fönsterbleck heller för den delen. De jobben har vi delegerat ut liksom att riva en del väggar så att garaget utökas. Göran ska agera arbetsledare för de vuxna, och jag tar hand om de yngre. De kan säkert hjälpa mig att servera fika till jobbarna.

När min far hade semester åkte vi hela familjen till farmor och farfar och då kom även fars systrar med familjer dit. Alla vuxna hjälpte till i lantbruket med vad som behövdes och vi fyra kusiner lekte och hade skoj. Dessutom var det alltid någon vuxen som hade tid att ägna sig åt oss barn och vara med i våra lekar. Jag vet att både farmor och farfar såg fram emot de här veckorna när det var semesterfirare som övernattade i hela huset. Farmor stod vid spisen många timmar varje dag, men hon trivdes som fisken i vattnet. Hon älskade att ha alla sina barn och barnbarn samlade. Något liknande blir det nu här och jag förstår precis hur farmor kände det. Ett besök från Dallas hade varit pricken över I:et.