Änglahelg

Rasmus gröper ur en pumpa varje år som jag ställer på yttertrappan. Jag hade köpt nya skalknivar för att det skulle vara enklare för honom att skära ut ett ansikte. Det måste ha varit väldigt dålig kvalitet på de knivarna, för helt plötsligt satt han där med handtaget i handen och knivbladet satt kvar i "hjärnan" på pumpan. I och för sig var det kanske inte så tokigt, för det ska ju vara läskigt när det är Halloween.

Innan han började intressera sig för halloweentpyntandet, så gick den helgen helt obemärkt förbi hos oss. Det är annorlunda hos min son i Dallas. Där klär hela familjen ut sig och går runt i kvarteret precis som grannarna. Helgen har firats där betydligt längre än hos oss och räknas mer som en tradition. Jag gillar spännande och hemska saker....på film och i böcker....men inte i verkligheten. Det enda positiva med Halloween är att jag omges av så mycket orange.

Rasmus fixade till ett riktigt snällt pumpansikte till mig, som har lyst om kvällarna. Jag kan ändå tycka att det är lite konstigt med allt det här läskiga. Vi säger Alla helgons dag här i Sverige och ett helgon jämställer jag med en ängel. De som blir helgonförklarade är alltid människor som gjort något bra för andra. När någon är extra snäll säger man att den personen är en ängel. Varför pyntar vi då inte med änglar i stället? Nästa år tror jag faktiskt att jag ska plocka fram alla mina änglar redan till Allhelgonahelgen. Vanligtvis så vilar de fram till 1 december, men de har nog inget emot att lufta vingarna en månad tidigare......och jag tror säkert jag har någon ängel med orange klänning.