Vi är nog allmänt dåliga på att ge komplimanger och ändå är det så lätt. Man vet ju själv hur glad man blir om någon ser att man skaffat något nytt, klippt sig eller gjort någon annan förändring. Ha en skön söndag! kram, Ingrid
Jag ger då och då komplimanger till folk jag möter. Gjorde det senast förra året på en av hundpromenaderna ... innan det blev för mycket "hålla avstånd". Då kom det en äldre kvinna med en så snygg jacka och dessutom klädde hon så fantastiskt bra i den. Jag sa det när vi möttes och hon blev så glad att hon såg nästan rörd ut. Det känns så bra att göra någon glad och jag tror både hon och jag gick vidare på våra promenader med lite spänstigare och lättare steg.
Jag har alltid berömt mina elever för flit även de som inte hade så lätt för sig men kämpade på...Skrev i allas böcker när de lämnade in dem positiva saker som jag såg, allt de kämpat med för att lyckas och berömde även duktiga kollegor... Vi växer av beröm, att vi gjort något rätt... I somras när jag fyllde 65 hade jag skickat efter en klänning, vi gick in i en butik och expediten kom fram till mig och sa vilken fantastisk fin klänning du har ❤️ Gissa om jag blev glad?
Jag har lätt för att ge positiva komplimanger/kommentarer! Har också lärt mig att ta emot komplimanger, vilket jag tror att en del har svårt för. Jantelagen. Men jag vet, att många har det inte. En del är riktiga surdegar. Kram
Jag tror det hör till den svenska mentaliteten. Vi har svårt för att ge komplimanger, men ännu svårare för att ta emot en. Tycker själv att jag blivit bättre på bådadera med åren, men vi skulle behöva ge varandra komplimanger mycket, mycket oftare. Kram!
Så sant! Jag har också undrat mycket över detta. Likaså varför man ska avlida innan de fina orden kommer och att den avlidna är saknad. Ibland av de som aldrig hört av sig under en lång sjukdomstid. Kram
Håller delvis med dig. Dessvärre verkar det vara lättare att säga negativa saker i ansiktet på en person. Men om jag får prata för mig själv, vilket jag utgår ifrån att jag får, så tycker jag faktiskt att jag är rätt duktig på att ge folk komplimanger, både irl och i blogglandia. Tycker det är mycket lättare att säger nåt positivt till en person än att anmärka på nåt negativt.
Men så kan det ju vara negativa saker också, och det får man välja tåla. Men inte om de är osanna. Då blir man ledsen.
SvaraRaderaDer är säkerligen bäst att tänka mer än en gång innan man säger något.
RaderaDet viktigaste är att man talar sanning, och sanningen är inte alltid så roligt att höra. Kram
SvaraRaderaMen en kompani´mang blir man alltid glad åt.
RaderaPositiva komplimanger ger energi
SvaraRaderaHa en bra söndag!
Kram!
Det gör de verkligen.
RaderaDet här med bakom ryggen har många sidor ....
SvaraRaderaKram
Helt rätt.
RaderaVi är nog allmänt dåliga på att ge komplimanger och ändå är det så lätt. Man vet ju själv hur glad man blir om någon ser att man skaffat något nytt, klippt sig eller gjort någon annan förändring.
SvaraRaderaHa en skön söndag!
kram, Ingrid
Ja visst blir man glad. Varför har vi då så svårt för att glädja andra?
RaderaJa, det är en bra fråga. Dessutom så undrar jag varför vissa personer har svårt att ta en komplimang. Viftar liksom bara bort berömmet...
SvaraRaderaKram och god söndag!
Ja, det är lika tokigt.
RaderaJag ger då och då komplimanger till folk jag möter. Gjorde det senast förra året på en av hundpromenaderna ... innan det blev för mycket "hålla avstånd". Då kom det en äldre kvinna med en så snygg jacka och dessutom klädde hon så fantastiskt bra i den. Jag sa det när vi möttes och hon blev så glad att hon såg nästan rörd ut. Det känns så bra att göra någon glad och jag tror både hon och jag gick vidare på våra promenader med lite spänstigare och lättare steg.
SvaraRaderaEn fortsatt fin söndag till dig!
Det är faktiskt lika roligt att ge komplimanger som att få.
RaderaJag har alltid berömt mina elever för flit även de som inte hade så lätt för sig men kämpade på...Skrev i allas böcker när de lämnade in dem positiva saker som jag såg, allt de kämpat med för att lyckas och berömde även duktiga kollegor... Vi växer av beröm, att vi gjort något rätt... I somras när jag fyllde 65 hade jag skickat efter en klänning, vi gick in i en butik och expediten kom fram till mig och sa vilken fantastisk fin klänning du har ❤️ Gissa om jag blev glad?
SvaraRaderaDet är roligt att få komplimanger, det tror jag alla tycker.
RaderaJag har lätt för att ge positiva komplimanger/kommentarer! Har också lärt mig att ta emot komplimanger, vilket jag tror att en del har svårt för. Jantelagen.
SvaraRaderaMen jag vet, att många har det inte. En del är riktiga surdegar.
Kram
Jag säger också ofta om jag tycker något är snyggt eller bra. Varför ska man bara tänka det när man kan göra även en annan människa glad?
RaderaJag tror det hör till den svenska mentaliteten. Vi har svårt för att ge komplimanger, men ännu svårare för att ta emot en. Tycker själv att jag blivit bättre på bådadera med åren, men vi skulle behöva ge varandra komplimanger mycket, mycket oftare. Kram!
SvaraRaderaKan nog stämma att det hör till vårt svenska sätt. Som allt ser ut nu i världen behöver vi verkligen muntra upp varandra med lite komplimanger.
RaderaSå sant! Jag har också undrat mycket över detta. Likaså varför man ska avlida innan de fina orden kommer och att den avlidna är saknad. Ibland av de som aldrig hört av sig under en lång sjukdomstid.
SvaraRaderaKram
Det har ofta förvånat mig med. Kan det tro vara det dåliga samvetet som visar sig?
RaderaHåller delvis med dig. Dessvärre verkar det vara lättare att säga negativa saker i ansiktet på en person.
SvaraRaderaMen om jag får prata för mig själv, vilket jag utgår ifrån att jag får, så tycker jag faktiskt att jag är rätt duktig på att ge folk komplimanger, både irl och i blogglandia. Tycker det är mycket lättare att säger nåt positivt till en person än att anmärka på nåt negativt.
Jag är helt överens med dig. Undrar hur de känner sig som alltid bara klagar på andra. De kan knappast få någon positiv respons på sina uttalanden.
Radera