Bom, bom, bom!

I nästan 30 års tid har jag varje 1 maj-morgon vaknat till ljudet av pukor och trumpeter. Musikkåren körde upp hit och marscherade sedan i alla smågatorna här och spelade. Jag vet inte vilket musikstycke det var, men alltid när de kom utanför vårt hus så var det trumsolo. De måste ha kört samma repertoar varje år, annars hade det inte kunnat stämma in så varenda gång.

Efter några år så byggdes ett äldreboende här uppe. Kanske inte bästa placeringen om man tänker på de som skulle besöka de boende där. Björnås, som området heter, ligger uppe på Söderåsen, och det är ca 3 km ner till själva samhället. Kanske inte så långt kan tyckas, men om man då tänker på att det är uppförsbacke hela vägen, så är det inte så enkelt. Det finns ingen bussförbindelse från centrum och hit, så de som ville hälsa på någon här uppe fick antingen köra bil eller ha väldigt bra kondis. Det finns två vägar hit. Odenbacken är väldigt långsträckt men med hyfsad lutning. Skogslundsbacken däremot är kortare men mycket brant. Det blir ungefär som att välja mellan pest och kolera. Musikkåren fortsatte då efter att ha marscherat i smågatorna till Björnåshemmet och spelade för de äldre där. Det var mycket uppskattat.

Efter en del år drogs marscherandet in och musikerna åkte direkt till äldreboendet. Björnås är inget stort område så vi kunde fortfarande njuta av musiken. I fjol lades Björnåshemmet ner och har nu byggts om till förskola och skola. Det betyder att det blir inga pukor och trumpeter här i morgon bitti. Det blir inte det samma med en väckarklocka. Får väl leta upp en ringsignal på mobilen som påminner om gamla tiders 1maj-väckning eller också sover jag bara vidare.